Tre grader disco

The Three Degrees – Giving Up Giving In

En helt underbar discorökare signerad Giorgio Moroder. Den mannen kunde
verkligen snickra basslingor. Minns hur exalterad jag blev varje gång den här
låten spelades på Centrumgårdens tonårsdisco i slutet på 70-talet. Den var
helt enkelt magisk och man satt garanterat inte still när den här låten snurrade
på skivtallriken.

Jag hade förmånen att se de tre damerna i The Three Degrees på Wembley
Arena i London för ett par år sen, 2004 var det visst. Det var på en sån nostalgikonsert som de har fullt av i Storbritannien. Det var en riktigt helkväll, sex timmar konsert med många klassiska discoakter som The Pointer Sisters, Chic, Candi Staton, Boney M, Evelyn King och så The Three Degrees såklart. Det hela kallades The Best Disco In Town och jag såg även upplagan året innan som var ännu mer omfattande. Det året (2003) såg uppställningen ut som följer: Chic, Tavares, Alexander O’Neal, Shalamar, Rose Royce, Kid Creole & The Coconuts, The Real Thing och slutligen Hot Chocolate.

2003 års upplaga gick så småningom att köpa på DVD och är riktigt bra för att vara
en konsertvideo. Framförallt Chics framträdande som är något utöver det vanliga.
Så den videon plockar jag fram och kollar på emellanåt när jag behöver muntras upp. Skulle gärna åka på nåt liknande igen nån gång framöver för det är helt klart
den bästa musikupplevelse som kan fås för pengar.

Tjillevippen

notbugs

Elektriska ljusorkestern

Electric Light Orchestra – Mr. Blue Sky

Kanske inte min vanliga kopp te precis men inte desto mindre en riktig favvis
genom åren. ELO snickrade ihop många favvisar och tillhör den kategorin av
extremt geniala musiker som man ser sällan numera. Det var nog det som gjorde
dem så otroligt uppskattade bland folk med alla möjliga sorters musiksmak.

Tjillevippen

notbugs