Lite musik för själen

Jasper Street Co. – Lift Every Voice

Så slår vi till med lite vokal house som omväxling. Jasper Street Co. är väldigt mycket åt gospelhållet och ofta med spirituella texter. Fast jag lyssnar ju inte direkt på texterna utan det är musiken ihop med sången som lixom gör låten. Jag ser rösterna som vilket annat instrument som helst så att säga.

Tjillevippen

notbugs

Att göra lycklig

Crystal Waters – Makin’ Happy

Antingen älskar man Crystal Waters eller så hatar man henne, så enkelt är det, det finns inga mellanlägen. Hennes karakteristiska sångstil drev nog fler än en till vansinne då hon kom med sin genombrottslåt ”Gypsy Woman” i början på 90-talet. Själv tillhör jag skaran som bara älskar hennes låtar, hon har trots allt släppt nya låtar lite till och från genom åren fast nu har det varit rätt tyst om henne ett tag.

Just den här låten har jag starka minnen till från min resa till Miami över nyåret 91/92, en resa som var en riktig höjdare. Reste på egen hand och bilade runt och kollade in allteftersom. Enda smolket i bägaren från den resan var att jag vid något tillfälle lyckades få hyrbilen repad och så visade det sig att försäkringen gällde inte om man inte hade en polisrapport på händelsen. Så vad jag skulle ha gjort för att det skulle blivit rätt var att ringa efter polisen så fort jag upptäckte skadan och få dit dem och kolla på det och skriva en rapport som jag kunde ta med till hyrbilsfirman. Ja, nu när jag inte hade nån dylik rapport så gällde försäkringen inte för det gick lixom inte att ringa polisen i efterhand och få en rapport. Så den fadäsen kostade mig lite drygt 7.000 kronor då de var tvugna att lacka om ena framflygeln på bilen som för övrigt var splirrans ny.

Det var en splirrans ny Cadillac Sedan DeVille och jag var första hyrkunden, när jag kom och skulle hämta den så höll de på att ta bort all skyddsplast som satt på från fabriken. Minns oxå att jag frågade om det gick att köra bilen helt som vanligt eller om man var tvungen att gå igenom nån slags inkörning. Men det skulle bara vara tuta och köra, något som gladde mig för jag hade ingen lust att sitta och köra in en ny bil precis.

Hur som helst så ångrar jag aldrig att jag hyrde den bilen för det var en grymt bekväm sak som passade perfekt på de långa och ofta spikraka motorvägarna där man inte fick så mycket stimulans som bilförare precis.

Tjillevippen

notbugs

1979

Revanche – 1979 It’s Dancing Time

Going back in time kan man lugnt kalla detta för. När den här låten kom så var man ju mitt uppe i det och tyckte att 1979 var framtiden redan nu så att säga. Saker och ting kunde ju knappast bli mycket modernare, ja möjligtvis lite när 80-talet kom men man hade svårt att föreställa sig vad som skulle kunna bli bättre.

Tjillevippen

notbugs

En dubbelmacka

The Motors – Airport

The Motors – Forget About You

Här är nog mina två absoluta favoriter när det gäller rena poplåtar. Kan i alla fall inte komma på nån annan just nu som är i samma klass. Minns hur sorgligt det var när man fick veta att The Motors skulle lägga av, det var rena misären. Låtarna är dessutom rätt tidlösa om än med 70-talet i grunden. Ska klura vidare på om jag kan hitta nån ren poplåt som kan toppa dessa. Observera att jag skiljer på alla olika stilar och har en slags intern lista för varje sort, pop, disco osv. Får nog sätta dem på pränt nån gång så jag inte tappar bort mig helt, det börjar bli lite virrigt med åren lixom.

Tjillevippen

notbugs

Kom till mej

France Joli – Come To Me

Här har vi ett av discoerans maratonnummer. Minns inte riktigt hur lång den längsta versionen är, men det är uppåt 10 minuter. Självklart så har den alla attribut som kännetecknar en klassisk discolåt. Stråkar, harpa, slick gitarr och en effektiv basgång samt dessa små synthblippar som är som tagna ur en starwarsfilm. Ett annat instrument som är karakteristiskt för den här låten är en xylofon som har en framträdande plats. Dock inget unikt för discoeran, det var också ett slags varumärke för mastodontproduktionerna som gjordes. För den oinvigde så kan upplysas att det var ganska omfattande produktioner som ofta inbegrep hela symfoniorkestrar för att få till det hela. Svårt att tänka sig en dansgolvsartist gå in i studion och göra en skiva uppbackad av en symfoniorkester idag i alla fall.

Min frånvaro senaste tiden har varit hälsobetingad. Har det lite si och så med hälsan och när den inte är på topp så blir det inga inlägg, tyvärr. Men jag har i alla fall ambitionen att försöka uppdatera så ofta det går, helst en gång per dag. Är jag riktigt pigg kan det bli flera inlägg på en och samma dag för att på så vis kompensera för de luckor som uppstår i almanackan när jag inte mått så bra.

Tjillevippen

notbugs

Svenskt 80-tal

Paul Rein – Lady O

Det här var en riktig favorit när det begav sig. Alpha records spottade ur sig
rätt så mycket musik i den här stilen i mitten av 80-talet. Själv så spelade jag
som DJ på en konsert med Paul Rein i Västerviks ishall. Dessvärre så var det
inte mycket folk som kom och tittade, vad det berodde på vet jag inte. Fast
det var lite så att man i Västervik var rätt bortskämda med evenemang på den
tiden så det kan ju ha varit en bidragande faktor.

Tjillevippen

notbugs

Hipp eller hopp

The Notorious B.I.G. – Mo’ Money, Mo’ Problems

Finns ju drösvis av den här typen av låtar men jag är barnsligt förtjust i dem.
Åtminstone när man gör nåt nyskapande med samplingarna och lägger till nåt
nytt. Här har man en underbar vokal hook som är det som fick mig att fastna
för den här låten. Sen kom jag att tänka på en annan sak när jag lyssnade på
låten. Det är sällan som jag lyssnar på vad de rappar eller sjunger om i den här
typen av låtar. Det viktiga är lixom känslan så för min del kvittar det vad själva
texten handlar om. Kan tänka mig att rapparna som gör den här musiken och
deras kärnpublik skulle bli lätt konfysa om de fick en inblick i en medelålders
vit mans musiksmak, dvs min. Så mycket olikheter men likheter på samma gång.

Tjillevippen

notbugs