När enkelheten får råda…..

Wally Badarou – Chief Inspector

Ännu ett exempel på en underbart enkel låt men som man kan lyssna om och om igen på och bara njuta. Att den hör hemma i ett par Cerwin Vega-lådor behöver väl knappt nämnas. Minns hur mycket vi var ute och partajade när den här låten var på tapeten. Riktigt roligt var det och det är en evig tur att det inte fanns mobiltelefoner eller mobilkameror då. Då hade lixom hela världen funkat helt annorlunda och det hade ju inte riktigt blivit samma sak då.

Men ett ställe där världen borde funka lite annorlunda är Kina. Att de har mage att låsa in Hu Jia bara för att han vill få sin stämma hörd och visa på missförhållanden. Såg videon som han filmat då han hade husarrest och då blev jag riktigt förgrymmad över hur de kinesiska myndigheterna beter sig.

Är du intresserad av att läsa om det hela och se filmen kolla in sidan på SVD där de har en artikel plus filmen. Här kommer en direktlänk så kan ni se och bli lika förgrymmade som jag var.

Jag har följt rapporteringen ganska så flitigt kring Kina och OS osv., men jag har inte själv satt min hjärna på arbete med att komma på hur man löser problematiken. Man brukar ju säga att man inte ska klaga om man inte har nåt bättre att komma med själv. Tja, i det här fallet har jag nåt bättre än att Hu Jia får sitta inlåst i 3,5 år och det är att han får vara med sin familj i 3,5 år.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Så var det dags för en dubbelmacka igen…..

Ashford & Simpson – Bourgie Bourgie

Gladys Knight & The Pips – Bourgie Bourgie

Det här är en riktig klassiker och för min del så var det versionen med Gladys Knight & The Pips som frälste mig. Versionen med Ashford & Simpson upptäckte jag först för ett par år sedan då jag köpte en CD-box med livemixar med Larry Levan från Paradise Garage i New York. Rätt otroligt att jag lyckats missa den versionen i alla år med tanke på att jag lyssnade rätt flitigt på Ashford & Simpson i mina yngre dar. Men till skillnad från idag så var spridningen av musik lite mer begränsad så det var mycket som man aldrig såg röken av helt enkelt. Hur som helst så är nog instrumentalversionen med Ashford & Simpson min favorit numera, men det kanske beror på att jag inte lyssnat på den i lika många år som den med Gladys Knight & The Pips. Finns för övrigt en tredje version av den här låten, då med John Davis & The Monster Orchestra, fast den är inte lika bra så därför har jag inte med den här.

Skulle jag ha med den skulle jag dessutom få ändra på min klockrena rubrik. Förra gången jag hade ordet dubbelmacka i rubriken så trodde jag besöksstatistiken fått fnatt men tydligen så är folk så enkelspåriga att de per automatik tror att det ska dölja sig nån smaskig berättelse bakom en sån rubrik. Tja, är man intresserad av gammal disco så kanske man ändå blir glad över att ha trillat in här, för själva poängen med bloggen är att leta fram gamla favvisar och dela med sig till världen.

Tjillevippen

notbugs