Blå fjädrar…..

Blue Feather – Let’s Funk Tonight

Ännu ett bortglömt örhänge som förgyllde en sommar i början på 80-talet. Försöker komma på vilka andra låtar det var som så att säga hängde ihop med denna. Det brukar ju bli så att man har ett gäng låtar som ”nya” favoriter hela tiden och sedan får de därigenom en koppling till varandra eftersom man har så mycket minnen till just musiken. Klurar på om det inte var i samma veva som jag fastnade för Atlantic Starr och deras album Brilliance. Det var i alla fall i vevan mellan högstadiet och gymnasiet.

Tjillevippen

notbugs

Vad vore 80-talet utan…..

Imagination – Music & Lights

Ja, vad vore 80-talet utan Imagination. Gruppen som spottade ur sig en sorts soft discosoul och där man emellanåt nästan har lite svårt att skilja låtarna åt om man inte har helkoll på läget. Deras formel byggde ju i princip på tre saker, tunga suggestiva basslingor, plinkigt pianospel och skör falsettsång på toppen. Det jag tycker bäst om med deras låtar är att de gör sig så uttans bra i ett par Cerwin Vega. Däremot gjorde de sig mindre bra i den fasta discoanläggningen i Gamleby Folkets Park när jag spelade där i början på 80-talet. Det var nästan så att jag grät när jag skulle spela där för det lät så makalöst illa.

Tyvärr var stället ordnat så att det inte gick att ha med egna grejer. Fast å andra sidan hade det nog inte hjälpt för publiken bestod mest av fulla raggare som inte riktigt hade greppat konceptet med disco och dans. Så som DJ fick man finna sig att vara skyddad bakom såväl hönsnät som plexiglas. Ytterst ett hönsnät för att stoppa flaskor och innanför det en stor plexiglasskiva för att stoppa småmynt och annat som publiken kunde få för sig att kasta på DJ’n om musiken inte föll i smaken. Det hela får mig osökt att tänka på scenen i Blues Brothers där de ska uppträda på Bob’s Country Bunker.

När jag tänker efter så har jag nog haft uppe just mina spelningar i Gamleby Folkpark i nåt tidigare inlägg men jag tror att det var i gamla versionen av min blogg.

Tjillevippen

notbugs

P.S Var precis inne och kikade i gamla bloggen och inser att det här inlägget är lite av en favorit i repris då jag i stort sett skrivit samma saker och haft med samma låt i ett tidigare inlägg där. Men både låten och storyn är så bra att det tål att upprepas. D.S

Reaganomics…..

The Valentine Brothers – Money’s Too Tight (To Mention)

I början på 80-talet dök det upp ett nytt uttryck i amerikansk politik och vardagslivet. Reaganomics kallades den nytillträdde presidenten Ronald Reagans giv för att få fart på ekonomin. En politik som tyvärr drabbade de ekonomiskt svaga grupperna och som vi i slutändan har att tacka för dagens bidrag, ty utan Reaganomics tror jag inte att The Valentine Brothers hade snickrat ihop denna pärla.

Nu finns det folk ute i världen som tror att det var Simply Red som skrivit den här låten, men det beror nog mest på att det är hans cover som fick mest genomslag, åtminstone på den här sidan Atlanten. Själv föredrar jag originalet som har en av de ingredienser i musiken som jag gillar allra mest, dvs en skön basslinga som ger ett gott driv i hela låten.

Tjillevippen

notbugs

En mästerlig produktion…..

SL2 – DJ’s Take Control

Det här är en av låtarna som jag lyssnade på när jag pendlade mellan Eksjö och Stockholm i början på 90-talet. Hade en favoritkassett med en massa sån musik på och den kassetten gjorde hela resan mycket roligare. Så när jag hör den här låten så förflyttas jag till trakterna kring Mjölby en mörk vårkväll med klar himmel, på väg hem från ännu en dags hårt arbete. Sen har jag förstås en massa roliga partyminnen till den här musiken oxå, men detaljerna där är dessvärre bortsupna, jag kommer helt enkelt inte ihåg nåt bra. Fast ibland får man små smarta flashbacks då allt kommer tillbaka så det är inte omöjligt att det kan dyka upp nån historia i framtiden.

Tjillevippen

notbugs

Discoklassiker

Donna Summer – On The Radio

Det här är en av mina stora favoriter med Donna Summer. Suveränt producerat av Giorgio Moroder som var en föregångare i många avseenden. Nu får jag nog tillägga att vinylversionen är snäppet bättre än den i videon men jag tyckte att den här videon var så kultig att jag var tvungen att ta med den.

Tjillevippen

notbugs

Nice And Soft

Wish (featuring La Rita Gaskin) – Nice And Soft

Än en gång har jag fått ta med en videosnutt som inte är helt original. Snubben som lagt upp den har lixom gjort lite egen remix. Men som vanligt är det så att det finns en ok version men embed-funktionen är avstängd på den. Så därför blir det denna istället. Det är inte några jätteingrepp som är gjorda så den går att lyssna på.

Vad jag alltid gillat med den här låten är den underbara basslingan. Det är ett sånt störtskönt driv i basen. Därtill så var det lite av ett epokskifte vid tiden när denna kom, det blev mer och mer tillåtet att det fick låta syntetiskt och bruket av kompressorer och andra burkar för att öka trycket i låtarna ökade en hel del.

Jag föreslår att ni spolar fram till ungefär 7:10 i låten så får ni höra det underbara basspelet som alltid har förtrollat mig. För övrigt har ju låten alla ingredienser som jag alltid älskat i discomusiken, sköna gitarr-riff, en catchy vokal insats och fet botten.

Tjillevippen

notbugs

Krackity Krack

Dayton feat. Bootsy Collins – Krackity Krack

Jag fortsätter på det spåret jag var inne på med förra inlägget. Även denna gång med en låt där Bootsy Collins varit med och funkat loss. Den mannen har jag alltid sett på med en sorts skräckblandad förtjusning. Jag har alltid varit såld på P-Funk och ofta gillat låtar ju mer skruvade de varit, fast ändå har jag ibland tyckt att just Bootsy Collins skruvat till det ett snäpp för mycket. Men sen i efterhand så har man insett hur genialisk karln egentligen är. Han har alltid varit före sin tid och på många sätt varit den som satt ribban för hur bra P-Funk ska snickras till.

Tjillevippen

notbugs