Lite själ…..

Frankie Valli – Soul

Den här mannen är annars nog mest känd från gruppen The 4 Seasons plus sina insatser på soundtracket till filmen Grease. Men som alla andra artister under discoeran så var jag ju tvungen att snickra ihop en discolåt och det måste jag säga att han lyckades riktigt bra med.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Vem behöver droger…..

Norman Connors & Aquarian Dream – Take It To The Limit

 

 

Ja, vem behöver droger när man kan höra på den här låten. Vissa låtar är nämligen av den karaktären att de per automatik ger mig ett grymt lyckorus och den här låten är ett perfekt exempel på det. Det är för övrigt en annan sån där låt som det tog många år innan jag lyckades få tag på den på skiva. Innan dess så var jag hänvisad till en ej helt komplett tredjegenerations kopia på kassett. Det blev så ofta i ens unga år att man kopierade av folks kassetter som de i sin tur kopierat nån annanstans. Det är svårt att i dagens digitaliserade värld där allt är tillgängligt nästan hela tiden att förstå hur musik konsumerades i den analoga värld som vi levde i då.

 

Även om disco var stort på den tiden så var det ju inget gemene man samlade på. Så det blev så att man bytte musik inom en liten community av likasinnade, ofta aspirerande DJ’s. Sedan fanns det då alla små postorderföretag som riktade sig mot just den gruppen kunder men en stor nackdel var ju att man sällan hade en aning om hur många nya låtar lät och att lyssna på låtar när man handlar på postorder fanns ju inte ens på kartan. Så det blev lite att handla i blindo plus att man ofta hade koll på vilka etiketter som hade bästa släppen. Så själva bolaget som gav ut skivorna kunde ofta fungera som en slags kvalitetsstämpel. Ett exempel är Prelude som i stort sett aldrig hade ett dåligt släpp.

 

Men den främsta källan till inspiration var radion och för min del så var det programmet Soul Corner med Mats Nileskär samt Radio Luxemburg som gällde. Poporama och Discorama och alla listprogram gav jag inte så mycket för eftersom jag alltid varit lite anti-mainstream.

 

Hittade härom dagen två av mina gamla kassetter med inspelningar från Radio Luxemburg, så jag ska ta och rippa ner ett smakprov från nån av dem och snickra ihop en YouTubesnutt vid tillfälle så ni får lyssna på hur det kunde låta på den tiden. Det krävdes starka nerver för att få till en hyfsad inspelning från Radio Luxemburg då det ofta blev störningar på deras sändningar, och om det då råkade vara ett bra ställe på en låt just då så var nervsammanbrottet inte långt borta. Men jag är glad att jag har kvar de kassetterna för oavsett hur pissig kvalitét det är på dem så förflyttas man omedelbart tillbaka 25-30 år i tiden när man hör dem och det är en upplevelse som garanterat slår de flesta droger som finns här i världen.

 

Tjillevippen

 

notbugs

 

Sånt väder vi har idag…..

Boney M – Sunny

Året var 1976 och världen skulle aldrig mer bli den samma. Den här låten var säkert en bidragande faktor till att jag blev ett riktigt discofreak. Den är i alla fall min favorit bland alla låtar Boney M släppte genom åren. Nu var det iofs inte deras egen låt utan en cover på Bobby Hebbs hit från 1966 med samma namn.

Läste lite om Boney M på Wikipedia inför det här inlägget och insåg att det nog är bättre att ni får läsa själva för det är en riktig soppa. Bråk och rättstvister har präglat ”gruppen” genom åren och det är en riktig röra som ni kan läsa om här.

Tjillevippen

notbugs

Det kom ett paket…..

Michael McGloiry – Love Every Inch Of Me

Idag tog sådär 28 års väntan slut, japp i 28 år har jag väntat på att få veta vad det här var för låt och lyckas lägga händerna på ett eget ex. Men idag kom det ett paket från Tyskland med en vinyltolva så nu finns den hemma i mina samlingar efter alla dessa år. Det är tack vare alla vänliga själar på YouTube som jag till slut lyckades luska reda på vem som gjort låten och vad den hette. Jag hade en liten snutt av den innan, men bara en drygt 30 sekunder lång snutt på en kassett och av den snutten fick man inte många ledtrådar till vad det kunde vara. Snarare blev man vilseledd för jag trodde i alla år att låten hette ”If You Want It”. Att de sjöng ”Love Every Inch Of Me” precis efter är inte alldeles lätt att höra om man inte vet att det är just det som sjungs.

En annan bidragande faktor till att det varit aningens svårt att få reda på vad det var för låt är att den släpptes bara som promotolva och aldrig fick någon riktig release. Så antalet exemplar som finns där ute är begränsat och även storsamlare kan således ha missat den här pärlan. Det har ju släppts hur många promotolvor som helst genom åren så även fullblodssamlare torde ha svårt att hålla koll på det träsket. Lättare är det då att hålla reda på de katalogiserade officiella releaserna som brukar finnas med i de flesta databaserna i alla fall.

När det gäller promotolvorna så är det riktigt illa när man kommer in på 90-talet då det släpptes ett dussin white labels på varje vanlig release. Många gånger var det DJ’s som tryckte upp egna white labels på mixar och egna produktioner. Detta en följd av att det faktiskt blev enklare och billigare att pressa små volymer vinyl i takt med att det mer och mer blev ett rent DJ-format. Idag går det ju att köpa en vinylgravyrmaskin för överkomliga pengar och gravera sina egna vinylskivor, något som är populärt bland många mer namnkunniga DJ’s.

Nog om detta, nu är sökandet över så nu får jag leta reda på nästa objekt som ska identifieras. Har några kandidater men har inte bestämt än vilken det blir. Brukar bara ha ett sånt projekt i luften åt gången, annars skulle man ruinera sig om man började jaga alla ”önskade” låtar på en och samma gång. Fick ett sånt ryck för några år sen och lyckades då göra av med sisådär 6000 kronor på ”saknade” vinylskivor under loppet av ett halvår. Men nu finns de ju i samlingen och de flesta av de här skivorna tappar sällan värdet utan brukar oftast öka lite i takt med att åren går.

Tjillevippen

notbugs

Den smörigaste av dem alla….. men ack så bra…..

Risco Connection – It’s My House

En riktig Cerwinlåt är vad det här är. Smörfavoriterna Risco Connection snickrade ihop den här covern på Diana Ross ”It’s My House”, som är skriven och producerad av Ashford & Simpson. Men jag måste säga att jag föredrar även denna gång den underbart smöriga covern. En anledning är nog att den är fruktansvärt fet att spela i mina Cerwinlådor, en anledning som väger ganska tungt i min bok. Vad som är lite kul med Risco Connections covers är att ljudteknikern måste ha fått ett nytt reverb som han absolut måste leka med på de här inspelningarna. Just den här låten är det inte så farligt men i deras version av Ain’t No Stopping Us Now så flippar han ur rejält emellanåt.

Hur som helst så är det kul musik som man inte behöver ta på allvar för fem öre. Sorglös och simpel påminner den om de sorgefria ungdomsåren när man gick i skolan och hela världen och livet låg framför en. Så man kan lugnt kalla det en nostalgitripp, och då en smörig sådan som nog kan vara lite svår för utomstående att förstå sig på. Men ”So what”, det är min nostalgitripp så vem bryr sig. 😉

Tjillevippen

notbugs

Sylt….

She Rockers – Jam It Jam (7′ Mix)

Det här var en brittisk tjejrapgrupp från London som härjade i slutet av 80-talet och början på 90-talet. En av medlemmarna var även framgångsrik på egen hand och då i form av figuren Betty Boo där hon bl.a fick en hit ihop med Beatmasters och låten ”Hey DJ – I Can’t Dance (To That Music You’re Playing)”.

She Rockers hade annars en drös rätt schyssta låtar men den här är min favorit, speciellt för att man så snyggt använt en sampling av Chics ”I Want Your Love”. Behöver väl knappast säga att Chic är och förblir i topp bland mina ”idoler”. Kommer säkert återkomma till den saken då det finns sjöar att ösa ur både musikaliskt och rent minnesmässigt när det gäller Chic.

Tjillevippen

notbugs

En gammal technoklassiker…..

Rhythim Is Rhythim – It Is What It Is

Den här låten var länge min stora favorit när det gäller den stora vågen av Detroit-techno i slutet av 80-talet. Så otroligt enkel men full av skön stämning. Har en samlingsskiva med den här på där det finns en hel drös med andra oxå kanonbra Detroitlåtar på. Annars så var det ju Inner City som drog det längsta strået när det gällde att nå ut till de breda massorna. Vad jag gillar med dem är att de hela tiden förnyat sig och efter vad jag har förstått så håller de på än idag även om jag inte hört något av det allra senaste de släppt. Senaste släppet som jag snappade upp var Do Me Right som kom 1996 och den är en riktig favorit. Får kolla in och se om jag kanske känner igen något av det nyare de snickrat ihop.

Tjillevippen

notbugs

Riktig skönsång…..

Spirits – Don’t Bring Me Down (Original Club Mix)

Ännu en glädjespridande låt full av underbara vokala insatser och riktigt skönt pianosväng. Kan ju nämnas att Beverly Thomas och Osmond Lloyd Jr. som sjunger båda har rötterna inom gospeln. Brukar vara så med de flesta housevokalisterna. Så det är kanske inte så konstigt att en av mina favoritundergenréer inom housen är just gospelhouse. Å då ska ni notera att jag är ateist/humanist, men jag ser inget motsatsförhållande i att kunna uppskatta även sakral musik. Snarare vore det ju rätt inskränkt av mig om jag per automatik uteslöt vissa saker bara för att de råkar ha kopplingar till en viss religiös tro.

Tjillevippen

notbugs

En riktig kultlåt…..

Kimberly Ball & Captain Rapp – Bad Times (I Cant Stand It)

Här har ni en pärla signerad herrarna Jimmy Jam & Terry Lewis. Den bassynten går inte av för hackor. Den ger ett sånt underbart driv till låten och sedan med Kimberly Ball på toppen så kan det inte bli annat än toppklass. Gillar annars versionen med rap på men den fanns inte på tuben så det får duga med den här. Spola fram till ca 3:45 på den här snutten så kommer ett helt underbart break där de riktigt drar loss med bassynten. Finns en annan låt som herrarna Jam & Lewis ligger bakom som oxå har ett sånt underbart break och det är Janet Jacksons ”Pleasure Principle” och då pratar vi om tolvan och inte någon uttans albumversion.

Tjillevippen

notbugs

En liten gnutta glädje…..

Heatwave – Jitterbuggin’

Heatwave är en grupp som alltid gett mig ett stort leende på läpparna när jag hör deras låtar. Musiken är som en påse mumsiga karameller som man inte kan låta bli att mumsa i sig på direkten. Det var här Rod Temperton började sin bana och det hörs ganska tydligt på låtarna. Så när han slog sig ihop med Quincy Jones och började skriva låtar åt Michael Jackson så var det ingen tvekan om att det skulle bli lyckat.

Den här låten var med på albumet Candles som kom 1980, men sedan släppte gruppen ett album 1982 som heter Current och det är nästan snäppet bättre då man filat något på formeln och lagt ner ännu mer jobb på produktionen. Har starka minnen från när jag var och hälsade på släkten i Tyskland den sommaren och min lilla Aiwa freestyle fick jobba hårt.

Där kan man förresten tala om att vara märkestrogen, så länge det var kassetter som gällde så hade jag bara freestylebandare av märket Aiwa. Anledningen till det var att de hade så grymt mycket bra finesser och dessutom var väldigt snygga och slimmade. Sen har jag aldrig velat vara mainstream så det fanns aldrig på kartan att jag skulle köpa en Sony eftersom alla andra hade det.

Av samma anledning kommer jag aldrig att köpa en iPod t.ex. Har istället blivit förtjust i Archos prylar, köpte min första, en liten portabel videospelare, för tre år sen och den snurrar och går än idag. Nu har jag blivit lite småsugen på deras WiFi-maskin men så länge den jag har funkar så känns det lite onödigt att skaffa en ny. Nån måtta får det vara på excesserna.

Tjillevippen

notbugs