Det var sommaren 1995…..

Adina Howard – Freak Like Me

3,5 Cerwin

Ja, det var sista sommaren i en ”frisk” kropp kan man säga. Året efter var inget sig likt och skulle aldrig bli så heller. Så här i efterhand är det lite fascinerande att se vilken stor förändring det innebar att plötsligt drabbas av en kronisk sjukdom. Visst hade signalerna funnits där i olika former att allt kanske inte var som det skulle men aldrig hade jag kunnat ana att det skulle urarta till något så omvälvande som det gjorde.

Samtidigt så kan jag ju konstatera att det inte bara har baksidor för jag får nog säga att jag utvecklats enormt mycket mer som person tack vare min sjukdom. Innan var jag rätt så bekymmerslös och rusade genom livet utan att se allt som passerade. Nu försöker jag mer ta vara på det jag kan eftersom det idag inte finns någon som helst möjlighet att rusa genom livet längre. Kroppen säger helt enkelt ifrån så tempot går i ett lugnare mak.

I början var jag otroligt frustrerad över detta och blev stressad över att allt tog så lång tid men om jag gav mig på att öka tempot så sa kroppen ifrån och jag blev liggande. Det har tagit lång tid att hitta en vettig balans och än idag händer det att jag glömmer bort mig och blir då ganska snabbt dålig och luften går ur mig helt så jag blir liggande. Inte nog att jag blir übertrött och får extremt mycket värk (tänk en tung influensa med hög feber, fast utan feber på riktigt då), hjärnan spårar ur helt och det känns som att ha gröt i skallen. Den som följt bloggen har säkert stött på det uttrycket tidigare då jag med jämna mellanrum har perioder då jag har ”gröt” i huvudet.

Men just nu är jag grötfri och nu ser jag på klockan att det är dax att fixa lite mat. Det blir ungsstekt kycklingfilé enligt eget recept som jag hittade på idag. Har redan tjuvsmakat och det var kanongott så det är nåt som vi kommer att prova på flera gånger.

Tjillevippen

notbugs