Go känsla…..

Patti LaBelle feat. Desiree Coleman – Stir it Up

 

Tänkte piffa upp grafiken till mitt Cerwin Vega-betyg lite. Misstänker att de som inte hängt med i bloggen kan missta betygssättningen för hur bra låten är eller inte. Men så är inte fallet, betyget visar bara på hur bra låten gör sig i ett par Cerwin Vega-högtalare. Med den förändring jag nu gjort hoppas jag att det ska framgå något mer tydligt vad det handlar om. Sen lär det väl finnas en och annan läsare som tror att det bara är en reklamploj men det må vara hänt.

Dagens låt är i alla fall en riktig 80-talsikon ifall man kan anse låtar vara ikoner i den bemärkelsen. Alltid när jag hör den får jag en skön känsla av framåtanda och positivism. Inte nödvändigtvis på det skitnödiga amerikanska sättet utan mer allmänt. 80-talet var trots allt det årtionde då allt roligt hände, världen låg framför ens fötter och allt var möjligt.

Det ska bli intressant att se ifall Eddie Murphy lyckas med att återuppliva Axel Foley i en fjärde inkarnation. Nu är det väl inte 100% klart att det blir av än, men det har i alla fall pratats en hel del om det på sistone. Det har ju varit lite si och så med övriga dylika försök på sistone. T.ex Indiana Jones återkomst var något av en besvikelse. Däremot blev jag positivt överraskad när jag såg Rambo (4:an), den kan knappast anklagas för att vara direkt djup men man fick det man förväntade sig i en multipel av ungefär tio eller nåt sånt. Det var full fart från början till slut och man sparade inte på krutet vare sig bokstavligt eller bildligt talat.

Har nog inte så mycket mer att bidra med nu utan återkommer inom kort med en annan gammal favorit som jag har på lut.

Tjillevippen

notbugs

Annons