Nostalgiinlägg i repris…..

Loredana Bertè – E la luna bussò

Satt och bläddrade igenom ”gamla” bloggen, dvs Dagens Låt 1.0, som jag hade på Aftonbladets bloggtjänst. Ramlade då över ett inlägg som jag tyckte var så uttans bra att det måste få en plats i Dagens Låt 2.0. Kommer nog att återkomma till fler inlägg från gamla bloggen. Har nämligen inte hittat nåt bra sätt att göra backup på den och man vet aldrig när eller hur den försvinner pga nån städiver hos Aftonbladets bloggadministratörer. Men nu glömmer vi det och kikar på inlägget som i original hade rubriken ”Äkta Cerwin Vega-Reggae”:

Om du inte redan har ett par Cerwinlådor så tycker jag att du går och skaffar ett par. Helst ett par rejäla monster och varför inte slå till på ett par jordbävningshorn när du ändå är igång! Nån gång i framtiden när jag blir monstruöst rik så ska jag köpa en kåk bortom all ära och redlighet och där peta in ett helt gäng jordbävningshorn och sen ska jag ha basorgier i flera veckor i sträck. Det kommer att dyka upp geologer från Uppsala universitet i skogarna runtomkring för att försöka utröna var den märkliga seismiska aktiviteten kommer ifrån.

En av låtarna jag kommer att spela är E la luna bussò och träden kommer att falla i grannskapet så man skulle kunna tro att Gudrun kommit tillbaka.

Känner faktiskt inte till någon mer låt med Loredana och för övrigt är hon ju mest känd för att ha smurfat ihop med Björn Borg. Men det skiter jag i för hon lyckades 1980 att förgylla min sommar med tidernas monsterreggae och då kan jag upplysa herrskapet om att jag inte är nån jättestor reggaefan. Men visst, ett och annat guldkorn finns det, varav E la luna bussò är ett av de allra bästa.

För att snacka lite minnen så hamnar vi såklart på Mayday i Västervik den magiska sommaren 1980, och håret stod på ända på folk ända nere vid Essomacken när DJ’n blåste på med Loredana. Kommer så väl ihåg när man gick uppför Allén på väg mot Mayday och nånstans i närheten av där gamla Skotten låg (tror det heter Janne Banan och är en leksaksaffär där numera) så kunde man höra uhmp-uhmp-uhmp i 124 BPM och då visste man att man var på rätt väg. Nja, såvida det inte var just den här låten som spelades då förstås, då låg takten under 90 slag i minuten, tror den är på 86 eller så. En annan låt som jag minns väldigt väl att jag hörde, på håll en gång när vi var på väg till Mayday, var Upside Down med Diana Ross. Det är oxå en låt som gör sig bra i Cerwinlådor. Kommer garanterat att återkomma till den bara för att det är en så uttans bra låt.

Tjillevippen

notbugs

Tidernas tre bästa album…..

Delegation – Heartache No. 9 (12″ Mix)

Ja, så var det då dax för listan över tidernas tre bästa album i min mening. Först på den listan kommer Delegation med albumet Eau De Vie. Hade ju nyligen med den här låten som får representera deras förstaplats men den är så bra så den tål att lyssnas till igen. Vad annars kan sägas om detta albumet är att det är så väl genomproducerat att man hela tiden hittar nya saker trots att det är snart 30 år sedan det släpptes. Att det dessutom inte innehåller en enda dålig låt är något ganska unikt, åtminstone i min värld. Jag kan vara väldigt kräsen när det verkligen gäller och när det handlar om musik så tar jag det på högsta allvar helt klart. Så nu går vi över till plats nummer två på dagens lista.

Change – Hold Tight (12″ Mix)

Nummer två på listan är Change med sitt andra album Miracles. Även detta ett album som är grymt bra producerat och även det tillhör den sällsynta skara album där man inte hittar en enda dålig låt. Sen kan man diskutera huruvida Change var en riktig grupp eller inte eftersom det mer eller mindre var Jacques Fred Petrus skapelse, men det förringar ju ändå inte de musikaliska insatserna, och av alla de koncept herr Petrus svängde ihop så hamnar ju Change högst på listan över dessa. Men det får bli en annan lista som vi tar en annan gång. Nu över till nummer tre på listan över tidernas bästa tre album.

Chic – Open Up

För den som känner mig så kanske det kan verka lite förvånande att jag inte placerat något av Chics album i högst upp på den här listan. Anledningen till detta är att trots att Chic släppte en räcka av grymt bra album så har de i min mening aldrig släppt det där ultimata albumet där samtliga låtar är klockrena. Det närmaste de har kommit ett sådant album är just med Real People som detta albumet heter, och där Open Up är öppningsspåret. För icke Chic-kännare så är nog detta albumet tämligen okänt då det släpptes precis i slutet av discovågen, ungefär samtidigt som Rodgers/Edwards-producerade Diana Ross-albumet ”Diana” med hits som Upside Down och I’m Coming Out. Så Chic var inte lika inne längre och Nile Rodgers och Bernard Edwards hade så smått börjat pröva sina vingar som producenter åt andra artister, något de lyckades med och det med råge.

Tänker avsluta denna listan med ett hedersomnämnande och det är gruppen Crown Heights Affair som där får äran att hyllas för sina insatser. De gjorde nämligen ett album, Sure Shot, som är näst intill klockrent rakt igenom, det har dock med åren tappat lite av gnistan. Kan inte sätta fingret exakt på vad det är som gör att det inte har samma glans som det en gång hade. Misstänker att det kan ha lite att göra med att det är lite väl discokitschigt på sina ställen. Låtarna har dock en hög nostalgifaktor så när man hör dem förflyttas man på nolltid tillbaka till discoteket Mayday i Västervik sommaren 1980. Avslutar således denna listan med ett smakprov från albumet Shure Shot med Crown Heights Affair.

Crown Heights Affair – I See The Light

Ska nu ta och börja klura på vad mer för intressanta listor jag kan komma på. Har ju tidigare skrivit om nån slags lista över tidernas 100 bästa låtar. Får nog börja jobba på den så smått så kanske vi kan få tillfälle att återkomma till den framöver.

Tjillevippen

notbugs

Det har hade jag velat se…..

The Gap Band – Party Lights (Live)

Det här är riktigt tunggung, svänger så det räcker och blir över. Charlie Wilsons karakteristiska röst gör ju det hela så übersvängigt så man blir alldeles matt trots att man sitter ner. Charlie Wilson har ju annars fått lite revival genom att Snoop Dogg m.fl använt honom till sina produktioner. Den mest kända där han gör ett inhopp är Signs med Snoop Dogg och Justin Timberlake.

Snoop Dogg feat. Charlie Wilson & Justin Timberlake – Signs

Ungefär 2:36 kommer Charlie Wilson in och gör sin grej. För den som kan sin Gap Bandhistoria så låter det ju väldigt bekant och om ni inte kommer på vad det är så lyssna på nästa gamla pärla med The Gap Band och spola fram till 1:42 så får ni höra på något ni lär känna igen ganska omgående.

The Gap Band -Early In The Morning

Tänka sig, han recyclar ett stick från en av sina gamla hits. Men å andra sidan så är det ju ett grymt bra parti han valt, ett sånt som kan göra en hel låt.

Hur som helst så kommer man inte ifrån att The Gap Band var ena hejare på att göra bra svängiga låtar. Den första låten i dagens inlägg, Party Lights ligger i toppen på min lista över favoritlåtar med den gruppen. Notera dock att den här liveversionen är uppskruvad i tempo något enormt jämfört med studioversionen som snarare är ganska laid back men oxå med ett grymt sväng.

Tjillevippen

notbugs

Tre anledningar till lycka…..

Delegation – Heartache No. 9

Funderar på att tota ihop en lista med tidernas bästa album och på den listan så hamnar Delegation väldigt högt, hur högt berättar jag inte än för då blir det inget kul med listan. Här är den långa 12-tumsversionen av Heartache No. 9 som jag bara älskar, den har allt och jag tröttnar aldrig på den. Men Delegation lyckades ju med fler låtar en den och här kommer ännu ett exempel på det:

Delegation – You And I

Detta spåret kommer från samma album som förra låten. Albumet heter Eau De Vie och tillhör den sällsynta skaran album som inte innehåller en enda dålig låt. Precis som Heartache No. 9 så är den här låten så apbra att man bara blir lycklig när man hör den.

Delegation – Darlin’ (I Think About You)

Naturligtvis så är även den tredje låten från samma album som de första två. Vill lixom bara visa på hur klockrent bra album det handlar om. Dessutom så är det texter i min smak, lagom mycket hjärta och smärta parerat med en sån underbar discofunk som inte görs längre.

Så här fick ni tre anledningar till lycka när det verkar som mest grått och trist i tillvaron. Kan ju tillägga att för min del så innehåller de här låtarna oxå mängder med gamla minnen som gör att de blir extra bra bara för det.

Tjillevippen

notbugs

New Jack Swing…..

Guy – Round And Round

New Jack Swing eller Swingbeat som det även kallas var riktigt stort på dansgolven i slutet av 80-talet och början på 90-talet. Teddy Riley var den stora stjärnan och han låg bakom mycket av det bästa som producerades i den här genrén. Guy var hans egen grupp där han låg bakom det mesta av musik- och låtskrivandet och killen som tog de tyngsta vokala bitarna heter Aaron Hall. Finns massvis att läsa om musikstilen, bandet osv på Wikipedia plus att det finns drösvis med filmer på YouTube, bl.a en intressant dokumentär om just Teddy Riley. Har inte sett hela själv men kollat in valda delar och det är helt klart sevärt för den som är musikintresserad.

Ja, det var lite musikhistoria, befinner mig annars i Västervik för tillfället. Är och hälsar på föräldrarna ett par dagar. Det med anledning av att jag fick tid för en MR-undersökning på sjukhuset i V-vik på remiss från min doktor hemma i Eksjö. Det är kortare väntetid om man gör den i V-vik så då valde jag att ställa mig i kö här och passa på att hälsa på föräldrarna i samband med själva undersökningen. De hade en alldeles ny magnetkamera den här gången. Gjorde en undersökning, fast på ett annat ställe för två år sen och då tog det rätt lång tid. Idag gick det på 13 minuter vilket ju var helt ok. För man ligger ju som i ett skruvstäd och blir inkörd i en tub och sen smäller det och dånar så det räcker och blir över.

Men i morgon åker jag hem och det ska bli skönt även om hemresan lär bli en pärs. Har lixom väldigt svårt att sitta för tillfället pga mina värkproblem och det är då en ren plåga att sitta i en buss som inte är stilla. Speciellt inte när det är dåligt underhållen väg, då känns minsta lilla skarv ända in i benmärgen. Så man får försöka medicinera lite extra inför resan och bita ihop, för hem kommer man alltid och när man väl är hemma kan man ta hand om sig igen och hantera värken lite bättre.

Tjillevippen

notbugs

Supermodell…..

RuPaul – Supermodel (You Better Work) (12″ ReMix)

Det här är en riktigt kul låt, den är så underbart gaykitschig så man blir bara glad. Är lite avis på gayvärlden för de har en uttans bra musiksmak, men det hindrar ju iofs inte mig från att ha samma musiksmak. Däremot finns det inte så många i min ”heterovärld” som gillar samma musik som jag. Oftast är det tjejer alternativt andra killar som varit i DJ-svängen precis som jag själv. Det intressanta är dock att när jag växte upp i Västervik så fanns aldrig den kopplingen mellan gayvärlden och dansmusik i min sinnevärld. Jag och mina kompisar slukade all dansbar musik med hull och hår utan några fördomar.

Så det är egentligen lite synd att kopplingen trots allt ligger där och lurar för jag tror att det är många som är rädda för att bli utpekade som spelare för det andra laget bara för att de råkar lyssna på glättig dansmusik, och då menar jag naturligtvis disco, house osv. Tänk så skönt om man kunde strunta i dylika konventioner och bara gilla musiken för vad den är, ett glädjepiller som gör gott för kropp och själ oavsett vilken läggning man har.

Tjillevippen

notbugs

En riktig rapklassiker…..

Kurtis Blow – The Breaks

När jag hör den här låten förflyttas jag direkt till skolgården på Norra Högstadiet i Västervik. Fascinerande att musik kan få en att göra såna resor i tankarna. Jag ser det framför mig som vore jag där igår. Det var en rolig tid när man gick på högstadiet, kan dock inte påminna mig om att man gjorde så mycket nyttigt, mest gick man och längtade efter raster och håltimmar som man kunde fylla med allehanda påhitt.

Minns t.ex en vår och det måste ha varit kring valborg för det var fyrverkeritider och jag hade trots att jag inte hade åldern inne lyckats införskaffa ett gäng s.k ”gräshoppor”. En slags fyrverkeripjäs som väsnades samtidigt som den hoppade runt på marken. Nu kunde ju inte den här unge mannen lägga band på sina upptåg utan fick för sig att hitta på en spännande lek i kafeterian som låg på andra våningen i huvudbyggnaden. Där var inrett med bås som man kunde sitta i och där samlades vi ett gäng killar och min ”smarta” lek gick ut på att se vem som vågade hålla lågan från en tändare närmast stubintråden på en sån ”gräshoppa” som jag hade.

Nu var det ju så att undertecknad började leken som förste man och ville ju visa mig på styva linan så jag höll tändaren stadigt med ena handen och med den andra handen förde jag sakta stubintråden mot lågan. Ja, det bar sig ju inte bättre än att helt plötsligt så hade jag placerat stubintråden nån centimeter ovanför den synliga lågan och vad jag inte visste då men vet idag är att det räcker för att tutta eld på en dylik pjäs. Så stubintråden började brinna och fräsa och det blev lite panik i rummet. Men jag fann snabbt på råd för att slippa konfrontera en hoppande ”gräshoppa” i kafeterian. Jag sprang helt enkelt mot dörren och slängde ut ”gräshoppan” i korridoren till höger och sen drog det igång.

Det tog typ två sekunder så förstod vi att där var fullt med folk i korridoren, en hel klass som stod och väntade på att få komma in till sin teckningslektion. Så där blev full panik då de försökte undkomma den hoppande och tjutande ”gräshoppan” som dessutom gav ifrån sig rejält med rök, något som man kanske inte tänkte så mycket på när man brände av en utomhus, men inne i en skolkorridor så var det ju en helt annan sak.

Jag insåg snabbt vad klockan var slagen och det var bara att vänta ut tills den hoppat klart. Då stack jag ut huvudet i korridoren för att se vad som hänt med alla som var där. De hade lyckats rädda sig i trapphuset plus att någon rådig person låst upp dörren till teckningssalen så att några kunde fly in dit. Så korridoren var tom men rökfylld och doften av krut spred sig så sakta genom lokalerna. Det tog inte lång tid så började det dyka upp lärare och snart var undertecknad på väg ner till lärarrummet för samtal med min klassföreståndare.

Det var en man man hade respekt för och det var en rejäl avhyvling jag fick mig till livs nere i lärarrummet. Kan ju lugnt medge att jag kände mig ganska liten där och då. Det hela skulle rapporteras till mina föräldrar och jag skulle få en timmes kvarsittning för att begrunda vad jag gjort. Minns dock att han avrundade med att säga att även om det var otroligt korkat gjort så förstod han att det var en olyckshändelse och även om han inte gjort nåt lika korkat så hade även han varit ung en gång så han hade trots allt en viss förståelse för att det inte var illa menat.

Kan dock inte minnas att historien nådde fram till mina föräldrar, eller så begrep de kanske inte riktigt vad det var som hade hänt. Eftersom min mor brukar läsa den här bloggen så kanske jag kan få lite feedback i den frågan?

Som avslutning så vill jag avrunda med att jag var inte den enda som tuttade på stubintrådar på Norra Högstadiet. Under första året jag gick där så var det två ljushuvuden som fick för sig att placera en hemmagjord bomb längst ner i ett trapphus där det fanns skåp för mopedhjälmar. De hade nog missbedömt styrkan på sin skapelse för när den small av så blåstes hela nedre planet i trapphuset ut och skåpen med mopedhjälmar slutade sin saga som en stor hög med förvriden plåt. Jag själv befann mig i en lektionssal i andra änden av byggnaden och när det small så trodde vi att hela kåken höll på att gå i luften. Det riktigt skakade plus att tryckvågen kändes ände upp dit där vi befann oss. Lyckligtvis befann sig inga personer i trapphuset när bomben small av, och hade så varit fallet hade nog utgången varit riktigt tragisk.

Det hela var ju av en sådan dignitet att polis tillkallades och under utredningens gång där de gick igenom resterna av mopedskåpen så fann man även att något annat ljushuvud bedrev tillverkning av vin i ett av skåpen. Där fanns resterna av en damejeanne och en sats vin som stått på jäsning där i. Vem vinbryggaren var blev aldrig klarlagt, däremot tog det inte lång tid så hade bombmännen identifierats och fick således en tidig erfarenhet av det svenska rättsväsendet. Vad påföljden blev minns jag inte, men helt klart var att händelsen var en stor snackis på skolan under lång tid.

Tjillevippen

notbugs

Lite gatliv…..

Randy Crawford – Street Life

En riktig gammal klassiker i lite uppiffad kostym. Det är den här versionen som hörs i min favoritfilm Jackie Brown och är den version som jag numera föredrar. Det är liksom lite mer klipp och driv i den. För att återgå till filmen Jackie Brown så ligger den på min lista över tidernas 10 bästa filmer. Det är annars en av Quentin Tarantinos mer förbisedda filmer trots att den är så sanslöst bra. Så jag undrar vad det är jag ser i den som ingen annan ser.

Det som är så speciellt med filmen i mina ögon är alla smådetaljer som gör att den får liv och känns verklig. Har ett kanonexempel på en scen där man ser detta. Det är när Robbie Ordell (Samuel L. Jackson) och Louis Gara (Robert De Niro) besöker borgensmannen Max Cherry. Louis ska då låna bilnycklarna för att gå ut i bilen och sätta sig så länge och den dialogen som då utspelar sig är så underbar så man bara känner ett enda stort WOW. I korthet så handlar dialogen om hur man låser upp bilen med fjärren och hur Louis ska använda stereon, inte mickla med några inställningar t.ex. Letade runt lite på YouTube och lyckades faktiskt hitta ett klipp från filmen som innehåller just den scenen. Så spola fram till ca 3:45 så kan ni se med egna ögon vad jag pratar om.

Det är sällan man ser sådana vardagsdialoger i filmer. Sånt som handlar om helt oviktiga detaljer för att handlingen ska gå vidare, men som gör att man känner en närvaro på gränsen till fluga-på-väggen-känsla. Det är det som gör filmen levande och det är då man kan se riktigt skådespeleri för att vara ”vanlig” är nog bland det svåraste som finns för en skådespelare.

Så om du inte har sett den här underbara filmen än så rekommenderar jag den varmt. Den har nu drygt 10 år på nacken men håller än idag. Får dock varna för att den innehåller väldigt mycket grovt språk och en hel del våld. Men allt inom ramen av handlingen så jag kan inte påstå att där är något överdrivet våld direkt. Behållningen ligger dock i de underbara dialogerna och det sociala spelet mellan karaktärerna.

Ja, det var nog ett av mina första riktiga filmtips men det kan nog bli mer sånt framöver. Har ju ett gäng andra favoriter på min 10-i-topplista som man skulle kunna ta med.

Tjillevippen

notbugs

En leksakspojk kan inte hjälpa den elaka sommaren…..

Sinitta – Toy Boy

Hade ju med en annan favorit med den här damen nyligen, men den här gången så blir det en äkta Stock Aitken & Waterman produktion. Feels Like The First Time som jag hade med sist producerades av ett par andra herrar vilket ju hörs ganska tydligt. Men när jag ändå är inne på herrarna Stock Aitken & Waterman så måste jag bara ta med en annan produktion som de snickrade ihop med ett par andra damer.

Bananarama – I Can’t Help It

Att jag tog med den här videon nu är för att jag måste säga att som video håller den än idag. Snyggt filmad och sköna klipp rakt igenom. Brukar ju annars vara så att man känner pinsamhetskänslor krypa längs ryggraden när man ser gamla videos från 80-talet. Det är nästan så man skäms å artistens vägnar helt enkelt för att det ser så grymt pinsamt ut. Bara för att visa två ytterligheter så kan ni jämföra videon till I Can’t Help It med följande nostalgikaramell.

Bananarama – Cruel Summer

Den här videon framkallar obehagliga flashbacks över allt som faktiskt var ganska pinsamt med 80-talet men som man ofta glömmer bort när man drömmer bort sig i det nostalgiska lala-landet som man har i minnet. Nu ska jag dock säga att låten Cruel Summer var en av mina stora favoriter så det är lite synd att videon inte gör låten den rättvisa som den förtjänar.

Tjillevippen

notbugs

James Browns dansskola…..

James Brown – If you don´t give a doggone about it

Den här gången blir det inte en hel låt utan en snutt på en låt för jag tycker den här videon bara är så underbar. Till min stora lycka så hade jag förmånen att få se James Brown live en gång på 90-talet och det var en riktig höjdare. Nu kan jag inte säga att jag är nåt jättestort fan av hans musik, men hans artisteri har alltid haft min fulla beundran liksom hans förmåga att inspirera generationer av musikanter. Det är nog få artister som haft ett sådant inflytande på musikhistorien som just James Brown. Utan James Brown vore nog inte Michael Jackson där han är idag t.ex. Visst, han hade säkert blivit framgångsrik på ett eller annat sätt ändå, men grunderna i hans artisteri bygger ju väldigt mycket på grejer som James Brown en gång kom på och lanserade.

Tjillevippen

notbugs

P.S Det här inlägget blev inte riktigt som jag hade tänkt. Blev avbruten när jag skrivit hälften och när jag sen kom tebax hade jag lixom tappat tråden. D.S