Nostalgiinlägg i repris…..

Loredana Bertè – E la luna bussò

Satt och bläddrade igenom ”gamla” bloggen, dvs Dagens Låt 1.0, som jag hade på Aftonbladets bloggtjänst. Ramlade då över ett inlägg som jag tyckte var så uttans bra att det måste få en plats i Dagens Låt 2.0. Kommer nog att återkomma till fler inlägg från gamla bloggen. Har nämligen inte hittat nåt bra sätt att göra backup på den och man vet aldrig när eller hur den försvinner pga nån städiver hos Aftonbladets bloggadministratörer. Men nu glömmer vi det och kikar på inlägget som i original hade rubriken ”Äkta Cerwin Vega-Reggae”:

Om du inte redan har ett par Cerwinlådor så tycker jag att du går och skaffar ett par. Helst ett par rejäla monster och varför inte slå till på ett par jordbävningshorn när du ändå är igång! Nån gång i framtiden när jag blir monstruöst rik så ska jag köpa en kåk bortom all ära och redlighet och där peta in ett helt gäng jordbävningshorn och sen ska jag ha basorgier i flera veckor i sträck. Det kommer att dyka upp geologer från Uppsala universitet i skogarna runtomkring för att försöka utröna var den märkliga seismiska aktiviteten kommer ifrån.

En av låtarna jag kommer att spela är E la luna bussò och träden kommer att falla i grannskapet så man skulle kunna tro att Gudrun kommit tillbaka.

Känner faktiskt inte till någon mer låt med Loredana och för övrigt är hon ju mest känd för att ha smurfat ihop med Björn Borg. Men det skiter jag i för hon lyckades 1980 att förgylla min sommar med tidernas monsterreggae och då kan jag upplysa herrskapet om att jag inte är nån jättestor reggaefan. Men visst, ett och annat guldkorn finns det, varav E la luna bussò är ett av de allra bästa.

För att snacka lite minnen så hamnar vi såklart på Mayday i Västervik den magiska sommaren 1980, och håret stod på ända på folk ända nere vid Essomacken när DJ’n blåste på med Loredana. Kommer så väl ihåg när man gick uppför Allén på väg mot Mayday och nånstans i närheten av där gamla Skotten låg (tror det heter Janne Banan och är en leksaksaffär där numera) så kunde man höra uhmp-uhmp-uhmp i 124 BPM och då visste man att man var på rätt väg. Nja, såvida det inte var just den här låten som spelades då förstås, då låg takten under 90 slag i minuten, tror den är på 86 eller så. En annan låt som jag minns väldigt väl att jag hörde, på håll en gång när vi var på väg till Mayday, var Upside Down med Diana Ross. Det är oxå en låt som gör sig bra i Cerwinlådor. Kommer garanterat att återkomma till den bara för att det är en så uttans bra låt.

Tjillevippen

notbugs

Tidernas tre bästa album…..

Delegation – Heartache No. 9 (12″ Mix)

Ja, så var det då dax för listan över tidernas tre bästa album i min mening. Först på den listan kommer Delegation med albumet Eau De Vie. Hade ju nyligen med den här låten som får representera deras förstaplats men den är så bra så den tål att lyssnas till igen. Vad annars kan sägas om detta albumet är att det är så väl genomproducerat att man hela tiden hittar nya saker trots att det är snart 30 år sedan det släpptes. Att det dessutom inte innehåller en enda dålig låt är något ganska unikt, åtminstone i min värld. Jag kan vara väldigt kräsen när det verkligen gäller och när det handlar om musik så tar jag det på högsta allvar helt klart. Så nu går vi över till plats nummer två på dagens lista.

Change – Hold Tight (12″ Mix)

Nummer två på listan är Change med sitt andra album Miracles. Även detta ett album som är grymt bra producerat och även det tillhör den sällsynta skara album där man inte hittar en enda dålig låt. Sen kan man diskutera huruvida Change var en riktig grupp eller inte eftersom det mer eller mindre var Jacques Fred Petrus skapelse, men det förringar ju ändå inte de musikaliska insatserna, och av alla de koncept herr Petrus svängde ihop så hamnar ju Change högst på listan över dessa. Men det får bli en annan lista som vi tar en annan gång. Nu över till nummer tre på listan över tidernas bästa tre album.

Chic – Open Up

För den som känner mig så kanske det kan verka lite förvånande att jag inte placerat något av Chics album i högst upp på den här listan. Anledningen till detta är att trots att Chic släppte en räcka av grymt bra album så har de i min mening aldrig släppt det där ultimata albumet där samtliga låtar är klockrena. Det närmaste de har kommit ett sådant album är just med Real People som detta albumet heter, och där Open Up är öppningsspåret. För icke Chic-kännare så är nog detta albumet tämligen okänt då det släpptes precis i slutet av discovågen, ungefär samtidigt som Rodgers/Edwards-producerade Diana Ross-albumet ”Diana” med hits som Upside Down och I’m Coming Out. Så Chic var inte lika inne längre och Nile Rodgers och Bernard Edwards hade så smått börjat pröva sina vingar som producenter åt andra artister, något de lyckades med och det med råge.

Tänker avsluta denna listan med ett hedersomnämnande och det är gruppen Crown Heights Affair som där får äran att hyllas för sina insatser. De gjorde nämligen ett album, Sure Shot, som är näst intill klockrent rakt igenom, det har dock med åren tappat lite av gnistan. Kan inte sätta fingret exakt på vad det är som gör att det inte har samma glans som det en gång hade. Misstänker att det kan ha lite att göra med att det är lite väl discokitschigt på sina ställen. Låtarna har dock en hög nostalgifaktor så när man hör dem förflyttas man på nolltid tillbaka till discoteket Mayday i Västervik sommaren 1980. Avslutar således denna listan med ett smakprov från albumet Shure Shot med Crown Heights Affair.

Crown Heights Affair – I See The Light

Ska nu ta och börja klura på vad mer för intressanta listor jag kan komma på. Har ju tidigare skrivit om nån slags lista över tidernas 100 bästa låtar. Får nog börja jobba på den så smått så kanske vi kan få tillfälle att återkomma till den framöver.

Tjillevippen

notbugs

Det har hade jag velat se…..

The Gap Band – Party Lights (Live)

Det här är riktigt tunggung, svänger så det räcker och blir över. Charlie Wilsons karakteristiska röst gör ju det hela så übersvängigt så man blir alldeles matt trots att man sitter ner. Charlie Wilson har ju annars fått lite revival genom att Snoop Dogg m.fl använt honom till sina produktioner. Den mest kända där han gör ett inhopp är Signs med Snoop Dogg och Justin Timberlake.

Snoop Dogg feat. Charlie Wilson & Justin Timberlake – Signs

Ungefär 2:36 kommer Charlie Wilson in och gör sin grej. För den som kan sin Gap Bandhistoria så låter det ju väldigt bekant och om ni inte kommer på vad det är så lyssna på nästa gamla pärla med The Gap Band och spola fram till 1:42 så får ni höra på något ni lär känna igen ganska omgående.

The Gap Band -Early In The Morning

Tänka sig, han recyclar ett stick från en av sina gamla hits. Men å andra sidan så är det ju ett grymt bra parti han valt, ett sånt som kan göra en hel låt.

Hur som helst så kommer man inte ifrån att The Gap Band var ena hejare på att göra bra svängiga låtar. Den första låten i dagens inlägg, Party Lights ligger i toppen på min lista över favoritlåtar med den gruppen. Notera dock att den här liveversionen är uppskruvad i tempo något enormt jämfört med studioversionen som snarare är ganska laid back men oxå med ett grymt sväng.

Tjillevippen

notbugs