Från smäktande soul till massiv house…..

Tavares – Never Had a Love Like This Before

Vi börjar med originalet som är lite av en smäktande soulballad. Kan inte påstå att låten är dålig precis men den är aningens seg om man jämför med den cover som gjordes ett par decennier senare och som jag bjuder på här.

Steven Dante & Juliet Roberts – Never Had A Love Like This Before (B O P If You Like It Hard Mix)

Lite skillnad i stuk är väl det minsta man kan säga. Är ju själv helsåld på nyversionen som har ett sånt underbart tryck både i takten och sången. Men Juliet Roberts är å andra sidan en grym sångerska som verkar vara född enbart för att ge bidrag till housemusikens skapelser. Steven Dante påminner bitvis om en ung Luther Vandross. Annars är han nog mest känd för sin insats på Jellybeans ”The Real Thing” från 1987.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Intressant cover…..

Spånka NKPG feat. Marit Bergman – She Can’t Love You

Måste säga att det var lite otippat att det var svenskar som skulle ge sig på att göra en cover av den här gamla favoriten. Originalet med Chemise är dock lite svår att toppa men jag vill inte påstå att jag sågar nyinspelningen helt för den har sina kvaliteter trots allt. Den är skönt avskalad med betoning på de bärande delarna i själva låten så den känns inte överproducerad på något vis. Måste dock ge den några fler lyssningar för att säga om det är en flip eller flop. Än så länge lutar det i alla fall åt en flip. För er som inte vet hur originalet låter så kan ni lyssna på det nu.

Chemise – She Can’t Love U

Måste säga att jag direkt förflyttas till nostalgilandet när jag hör originalet. Den är helt überbra för att använda ett klargörande uttryck. Basgången är grymt fet om man släpper loss den i ett par Cerwin Vega, något som man inte kan tro vid en lyssning i ett par skunkiga datorhögtalare. Men den är ju från den tiden då man började experimentera med feta syntbasgångar på riktigt. Se bara Madonna som kom med sin Physical Attraction vid den här tiden och den är en riktig favorit när det gäller att vädra Cerwinlådor.

Spelade faktiskt ner ett par monitorer (toppar) från taket med hjälp av ett par jordbävningshorn i Linköping spelandes den låten (Physical Attraction) en gång. Trodde först att hela kåken höll på att ramla ihop när en hel taksektion rasade ner på Seagull där jag spelade. Lyckligtvis var det i början på kvällen innan det hunnit komma nåt folk så ingen blev skadad. Men det visade sig att själva panelsektionen där monitorerna hängde släppt från betongen i taket så alltihopa dönade ner på golvet. Så det bidde att ställa upp monitorerna provisoriskt ovanpå jordbävningshornen under resten av kvällen. Sen vågade jag inte spela lika högt igen utifall det hela skulle upprepa sig på andra ställen i lokalen.

Det var för övrigt en av mina sista spelningar på det stället, tror jag spelade två gånger till där efter den händelsen, sen kursade stället. Kan ju tillägga att konkursen inte berodde på att jag spelat sönder inredningen eller på mina insatser i övrigt. Det var istället en klassisk, nu drar-vi-med-pengarna-konkurs. Så sista gången jag spelade så hade killen som skötte det ekonomiska redan packat väskorna och skulle dra till Arlanda morgonen därpå för att flyga till Spanien på obestämd tid. Men jag fick i alla fall betalt när jag spelade där. Är inte så säker på att övrig personal hade lika mycket tur med den biten.

Tjillevippen

notbugs

Tänk vad kul en linje kan vara…..

Linus på Linjen (Av Osvaldo Cavandoli, röst Carlo Bonomi)

Är man som jag uppväxt på 70- och 80-talet så är ju Linus på linjen en självklar del av ens uppväxt. För yngre generationer så kan det nog många gånger vara svårt att riktigt förstå hur medielandskapet såg ut på den tiden. Vi hade ju trots allt bara två tv-kanaler och ingen av dem visade någon reklam. Den enda gång man fick se reklamfilm var när man gick på bio och det var en riktig höjdpunkt varje gång man fick se det som var lite förbjudet på nåt vis. Jag vågar dessutom påstå att reklamen som visades på bio på den tiden var betydligt bättre rent kvalitativt än det vi får oss till livs i tv-rutan idag. Det känns i alla fall som man lade ner lite mer jobb på reklamfilmerna som gick på bio så de var som små spelfilmer i sig själva.

Men på tv fanns det som sagt var ingen reklam, men å andra sidan fanns där Linus på linjen som fick fungera som nåt slags substitut. Anslagstavlan funkade oxå, fast inte lika bra, där kände man alltför mycket statsmakternas närvaro i de samhällstillvända budskapen. Linus på linjen däremot var ju en rebell som gjorde lite som han kände för och det var nog en av anledningarna till hans stora popularitet. Men den största anledningen var nog trots allt att det var lite som en reklamfilm fast ändå inte, men man kunde ju alltid låtsas i alla fall.

Klurade länge på om denna snutt kvalificerar sig som låt, och därmed förtjänar en plats i min blogg, och efter moget övervägande beslutade jag mig för att den gör det. Har nämligen gått å smånynnat på låten efter att ha gluttat på klippet några gånger så det tyder på att där finns musikaliska kvaliteter som bör beaktas helt klart.

Tjillevippen

notbugs

Ännu ett nostalgiinlägg i repris, nr 2 i ordningen…..

Invisible Man’s Band – All Night Thing

Här har vi en riktig discoklassiker men man kan oxå kalla den raveklassiker. Hur detta kommer sig ska jag återkomma till. Först så måste vi vrida tillbaka klockan till 1979 då discon var på topp. Själv var man ett litet discofreak med slänglugg och alla attributen. Sprang på tonårsdisco som anordnades av fritidsförvaltningen på Centrumgården i Västervik. Fredagarna var höjdpunkten på veckan för då fick man leva ut och vara den man verkligen ville vara. Vad det var är lite svårt att sätta fingret på men musiken betydde allt och kom för alltid att forma min personlighet. Från att ha varit en ganska tillbakadragen person under låg- och mellanstadiet så blev jag utåtriktad och tyckte om att träffa nya människor under tonårstiden och framförallt under högstadieåren.

Inte nog med att jag tyckte om att gå ut och dansa på fredagarna, mitt stora musikintresse fick mig att drömma om att en dag själv stå och mixa skivor på disco. Det tog nog inte mer än nåt år efter att jag första gången tänkt tanken tills jag själv började spela och snart så ramlade bokningarna in utan att man behövde anstränga sig särskilt mycket. Så var det under alla åren jag spelade så något måste man ha gjort rätt för uppenbarligen så gillade arrangörerna min insats.

Nu skruvar vi fram klockan några år och det handlar nu om gymnasietiden. Jag spelade fortfarande regelbundet och hade en del fasta gig på krogar i stan samt gjorde små gästspel i andra städer vid enstaka tillfällen. Men detta räckte inte för jag och några kompisar var ute efter den optimala discokvällen så vi började planera för en riktigt stor fest. Den ena av kompisarna hade fått napp på en lokal där vi kunde vara ute vid gamla tändsticksfabriken. Det var en stor hall som senast hade använts då verksamheten bestod av båtbyggeri. Hur som helst så var den perfekt och vi spikade ett datum och började planera allt runtomkring. En av mina högsta prioriteter var att jag ville ha en riktigt grym ljudanläggning som helst skulle få taket att lyfta på stället. Sagt och gjort, med hjälp från en kompis som hyrde ut dylika prylar så fick vi ihop en riktigt fet ljudanläggning som passade perfekt för ändamålet.

Sedan så ordnade vi med dryckesservering, det bjöds på bål som vi gjort på riktigt starka grejer som jag än idag inte tänker berätta var de kom ifrån. Det enda jag kan säga är att det var grejer som inte fanns att köpa på systembolaget. Nu var allt på plats för den perfekta discokvällen och planen var att köra så länge folk orkade dansa så man skulle kunna kalla det en föregångare till dagens ravefester eftersom det handlade om musik och dans hela natten lång om än med lite äldre musik. Men musiken vi spelade bestod både av aktuella låtar men oxå väldigt mycket ”gamla” discoklassiker och All night thing var en av de discoklassikerna som vi spelade mer än en gång den kvällen. En annan gammal favorit var Dan I – Monkey Chop som oxå snurrade på skivtallrikarna under den kvällen.

Festen var välbesökt och lokalen packad med folk, tror det var drygt 300 gäster. Vi hade inte sökt några tillstånd för att hålla festen och jag minns att polisen var ute och kollade förbi ett par gånger men lät det hela bero. Några månader senare skulle en liknande fest, där vi försökte köra med samma koncept, spåra ur fullständigt så vi till slut hamnade inför tingsrätten för olovlig alkoholservering m.m.

Men denna festen var ovanligt lyckad och under kvällen så fick min ena kompis och jag för oss att kolla hur långt vårt festljud hördes över bygden. Så vi tog varsin cykel och cyklade genom halva stan över till andra sidan hamnen nedanför järnvägsstationen. Döm om min förvåning då det visade sig att ljudnivån från festen var så hög att det lät som om den pågick i kvarteret trots att det var 1-2 kilometer bort. Visserligen var det öppet vatten mellan festen och där vi stod men helt klart så hade jag inte velat bo i den änden av stan och försöka sova med öppet fönster den natten. Nöjda med vad vi hörde åkte vi tillbaka till festen som fortsatte lång inpå småtimmarna och så småningom när det ljusnade droppade de sista gästerna av och vi kunde packa ihop och gå hem. Det hade varit en otroligt lyckad fest och alla som varit där hoppades att vi snart skulle hålla något liknande igen. Tyvärr skulle nästa försök till mastodontfest några månader senare inte bli lika lyckat av flera olika anledningar utan den slutade med att jag och kompisen blev dömda för olovlig alkoholservering. Sen var det slut på den typen av fester i vår lilla stad eftersom såväl polis som kommunala myndigheter hade fått upp ögonen för dylika arrangemang och inte tänkte tillåta dem hädanefter.

Tjillevippen

notbugs

Rytmdoktorn…..

The M-Zee Band – Doctor Rhythm

Satt och snöade in på YouTube härom kvällen och ramlade över en massa bortglömda funkpärlor från tiden då man slaviskt följde radioprogrammet Soul Corner som Mats Nileskär styrde likt ett forskningsskepp genom den stora floden i musikdjungeln. Idag inser man att det vi fick oss till livs genom hans program var bara en liten del av all underbar musik som släpptes på den tiden. Men jag måste ändå säga att han lyckades nog pricka in höjdarna på ett förvånansvärt träffsäkert vis.

Borde egentligen ta ett ryck och lyssna igenom lite av mina gamla kassetter med inspelade Soul Corner-program för där finns mycket godsaker som jag säkert glömt bort. Den här låten finns på nån av kassetterna och den hade jag helt tappat ur minnet men av en slump så träffade jag på den när jag var ute och surfade på YouTube. Dock tar det emot lite att sitta och lyssna igenom en massa kassetter, det är ju så uttans drygt att sitta och spola igenom dem, fy vad bortskämd man blivit i den digitala åldern där allt är tillgängligt bara via ett musklick.

Skulle vara intressant att göra ett litet forskningsprojekt där man tar 5-6 tonåringar av idag och sätter i land dem på en öde ö med enbart 80-talsteknologi tillgänglig. Misstänker att det skulle vara en lika stor chock för dem som att sätta 5-6 pers ur min generation på en öde ö utan nån teknologi alls.

Tjillevippen

notbugs

Chocka huset…..

DJ Hollywood – Shock Shock the House

Det här var en gång i tiden en riktig favorit men jag måste erkänna att den har mist något av sin glans med åren. Eller så har jag fått fel på hörseln, det kan ju oxå vara en möjlighet som man inte bör förringa.

Har annars inte så mycket att bidra med för tillfället. Verkar ha gått in i en svacka med den uttans värken och orken. Känns som nån försöker slita av en armarna så det är lite jobbigt att sitta och skriva. Så vi får ta och avlsuta här så får jag återkomma en annan dag när det är lite mer ordning på kroppsdelarna.

Tjillevippen

notbugs

Underbart smörigt från kärleksbåten…..

Jack Jones – Theme from The Love Boat

Den här serien är en av de smörigaste serier som visats på tv. Men samtidigt så är den ju så underbart kitschig så det lixom blir bra i slutändan. Brukade kika på den då den visades på eftermiddagarna under andra halvan på 90-talet. Det var när jag precis blivit nysjuk med min kroniska värk och i början så gjorde jag inte så många knop utan det blev mycket tv-tittande från soffan.

Helt klart är att temat är populärt för i Tyskland har man skapat en alldeles egen serie med samma tema, Das Traumschiff heter den och är bitvis ännu mer kitschig. Men man måste ge de som producerar den serien en eloge för de lyckas alltid hitta väldigt vackra inspelningsmiljöer. Historierna brukar handla om hjärta och smärta och påminner inte så lite om upplägget i serien Inga Lindström som är en stor succé i Tyskland. Vi hade ju förmånen att få kolla in några avsnitt av den serien på svensk television tidigare under hösten. Jag orkade med ungefär en halv episod sen bytte jag kanal och kollade in nåt annat, det var lixom lite för smörigt och kitschigt för min smak helt enkelt.

Men om nån kanal skulle få för sig att vilja visa Love Boat igen skulle jag kunna tänka mig att glutta på det igen bara för att uppleva den lilla verklighetsflykt som ett avsnitt av det programmet faktiskt är.

Tjillevippen

notbugs