En sällsynt pärla….

Atomic Swing – Stone Me Into The Groove

Jag har ju aldrig varit nån jättefan av rockmusik men ibland dyker det upp riktiga pärlor även på rockkartan. Den här låten är en sådan pärla och det är en låt som svänger något otroligt grymt på ett skönt lite funkigt vis. Sen väcker den många minnen från tiden då man var ute och partajade på helgerna. Vi åkte ofta till Tranås på den tiden och ett ställe som hette Mangal. Det var en bar/restaurang med ett pyttelitet dansgolv och där brukade min kompis DJ’a så då hängde man på honom. Så vi var 2-3 pers som åkte med honom och det blev alltid riktigt lyckade kvällar.

Ibland så åkte jag med honom själv och det var inte helt fel heller för ofta kom vi rätt tidigt och personalen var trevlig. Av nån anledning tyckte de likadant om mig så de brukade låta mig testa nya drinkar ”on the house” så att säga. Så de gångerna blev det ofta fri bar hela kvällen, något som gjorde att det inte blev några större hål i plånboken en sån kväll. Men det var inte enda stället där jag möttes av sådan frikostighet, det var flera andra ställen jag hängde med min kompis till som visade på samma gästfrihet. Kan nog återkomma till någon sådan historia längre fram, måste bara hitta en bra låt som passar först.

Annars har jag precis kollat in veckans höjdpunkt på tv, Färjan som går på Kanal 5. Jag är barnsligt förtjust i den typen av realityserier som utspelar sig i lite speciella miljöer. Följde t.ex slaviskt serien Airline när den gick, den handlade om lågprisflygbolaget EasyJet och innehöll en hel del sköna karaktärer. Hur som helst så pratade jag precis med en av mina bästa kompisar i luren och hon och jag gjorde en Ålandskryss med Birka Paradise tidigare under hösten och vi är båda sådana att vi älskar att iakta folk av alla sorter.

Min kompis är oxå helt såld på att följa Färjan men hon har otroligt svårt för att inte säga extremt svårt att klara av Håkan som jobbar i baren på Cinderella. Nu har hon iofs bara sett honom på tv men blir alltid lika frustrerad över hur korkad den mannen verkar vara. Själv ser jag inga större fel på killen, aningen osäker men han är säkert snäll mot djur och barn och det är ju det som räknas. Men var det inte så att Hitler oxå var snäll mot djur och barn….. hmmmmm? I dagens avsnitt fick Håkan i alla fall ett telefonnummer av en tjej från Tranås och i en sekvens i programmet när de följde den här tjejen och hennes kompisar så spelades just den låten som jag har med idag, så jag antar att Atomic Swing och Tranås hör ihop på nåt märkligt vis.

Nu är Birka Paradise en något lugnare båt än Cinderella skulle jag vilja påstå, men det hindrade inte en hel del märkliga människor från att ge sig på en kryssning där. Bland stolpskotten kan vi nog räkna in ett tjejgäng som var aspackade från början till slut. När vi skulle av båten så vinglade de fram med kläderna på trekvart och släpandes väskorna efter sig utan nån koll på var de skulle ta vägen. Går egentligen inte att beskriva med ord hur det hela tedde sig mer än att det var väldigt fascinerande, och det gjorde att man lämnade båten full av en massa funderingar som man aldrig lär få nåt svar på.

Annars är den stora höjdpunkten på Birka Paradise ett besök på deras suveräna SPA-avdelning, den kan varmt rekommenderas. Speciellt ett dopp i deras utomhusjacuzzi på förmiddagen när fartyget i sakta mak stävar över Ålands hav.

Nog om enkla vardagsnöjen, nu ska jag leta fram lite grillad kyckling i kylskåpet och mumsa lite på den innan det är dax att kolla in veckans avsnitt av Boston Tea Party där Fredrik och Filip provar på hur det är att vara full en dag på jobbet.

Tjillevippen

notbugs

Allt var inte bättre förr…..

Aneka – Japanese Boy

Jag brukar ofta använda uttrycket ”Det var bättre förr”, men när jag lyssnar på denna landsplåga från 1981 så är det bara att konstatera att det inte alltid var bättre förr. Hela låten är ju en plåga i sig så det behövs inte nåt land för att den ska utlösa ett posttraumatiskt stressyndrom. Samtidigt så kan jag ju inte låta bli att erkänna att den har ett nostalgiskt skimmer över sig och minner om en tid som var lite rosenskimrande oskuldsfull på något mysigt vis.

Igår bidde det inget inlägg för jag hade gröt i huvudet mest hela dagen. Håller på att ställa in ny medicinering för mina nervsmärtor och man kan bli rätt så såsig av medikamenterna emellanåt. Men det onda börjar lugna ner sig vilket känns väldigt skönt. Får ju sedan tidigare nervblockader för att komma åt de värsta ställena i bröstkorgen, men sen finns det ställen där man inte kan sätta nervblockader så då får man angripa problemet på annat sätt.

Nog om detta, ska smurfa runt lite på YouTube en liten stund nu innan det blir middagsvila. Har nämligen lite fler uppslag på låtar som jag funderat att ta med här på bloggen. Så det kommer mera, var så säkra!

Tjillevippen

notbugs

Lite att dansa till på lördagskvällen…..

Rihanna – Push Up On Me (Moto Blanco Club Remix)

Hade nyligen med en låt med Jennifer Hudson och det var en remix av Moto Blanco vilket fick mig att börja kolla vad de herrarna snickrat ihop mer för nåt kul. Då trillade jag över den här pärlan som fick det att spritta i dansbenen rejält. Nu är det många år sen man var ute och dansade på lördagskvällarna, men om jag nu mot förmodan skulle vara ute och dansa så hade detta varit en perfekt låt att locka mig till dansgolvet med.

Var för övrigt ute på promenad på seneftermiddagen och den här gången så klickade jag fram låten med Jennifer Hudson manuellt på MP3-spelaren innan jag gick ut så att jag skulle få höra den åtminstone en gång under min promenad. Ja, sen så slumpade MP3-spelaren fram nästa låt och det var som vanligt igen. Men döm om min förvåning när jag två låtar senare får höra Jennifer Hudson igen. Två gånger på samma runda, dra mig baklänges. Här har min kära MP3-spelare vägrat att slumpa fram den låten ända sen jag lade in den men när jag väl tvingar den att spela den så får den ett ryck och kör låten på alldeles egen hand under samma runda. Mycket märkligt, men som jag brukar säga, allt kan hända och ingenting är omöjligt.

Tjillevippen

notbugs

Disconostalgi till max…..

Narada Michael Walden – I Shoulda Loved Ya

Jag antar att Mats Nileskär hade presenterat mr Walden ungefär så här: ”Sångaren, Låtskrivaren, Producenten och Månginstrumentalisten Narada Michael Walden breder här ut sina vingar i den suggestiva dansgolvsproduktionen ‘I Shoulda Loved Ya'”. Herr Nileskär hade alltid många ord på lager när han presenterade låtar och artister i Soul Corner. Det programmet var veckans musikaliska höjdpunkt under tonåren och det var där man fick sig till livs all bra musik som släpptes.

Den här videon är annars lite kul, läste i inforutan till videon på YouTube att det är Randy Jackson som spelar bas. Han är ju annars mer känd som en av domarna i American Idol, men innan dess så hade han en karriär som musiker, låtskrivare och producent. Se där, ännu en lång räcka med titlar som hade gjort sig bra i ett avsnitt av Soul Corner.

Hur som helst så är det en grymt bra låt och det som fångar mig allra mest är den underbara basgången som verkligen får en framträdande plats genom det suveräna introt. Den typen av basspel hittade man annars bara i Chics produktioner och möjligtvis en och annan Jacques Fred Petrus-signerad produktion. Så man får passa på att njuta för sådana här godsaker görs det inte numera.

Tjillevippen

notbugs

En underbar househöjdare…..

Jennifer Hudson – Spotlight (Moto Blanco Club Mix)

Fick en hel drös nya och gamla låtar från en kompis i veckan och en av de nyare pärlorna var denna housebakelse som genast fick mig på strålande humör. Laddade självklart ner den på min MP3-spelare för att lyssna på när jag är ute och går mina dagliga rundor. Nu är jag lite bekväm av mig och kör alltid MP3-spelaren på random shuffle så då kommer låtarna lite som de vill men oftast blir det en ganska ok blandning för jag brukar inte ha mer än max 150 låtar per spelmapp åt gången för att kunna få lite blandbandskänsla över det.

Men tro nu inte att jag lyckats slumpa fram den här låten en enda gång sedan jag lade in den i MP3-spelaren i förrgår. Blir väl att man får ta och rensa lite i blandningen så att chansen för att den här låten dyker upp blir lite större. Eller så får man ge sig in och försöka bläddra fram den, men nu när det är frysgrader ute så är det ingen hit att försöka pilla med de små knapparna på MP3-spelaren samtidigt som man ska försöka promenera. Tänk på att jag är man och då kan det ju bli lite jobbigt med fler saker på samma gång. 😉

Tjillevippen

notbugs

En sekelskiftesfavorit…..

M1 – Electronic Funk (Kaje Remix)

Kan inte komma på några speciella minnen till just den här låten men eftersom jag tycker den är så uttans bra så måste vi ju ha med den här på bloggen. Särskilt efter att låten i förra inlägget var så monumentalt urdålig. Då behöver man väga upp eländet med lite skön synthfunk eller vad man ska kalla det för.

Tjillevippen

notbugs

En skunklåt…..

Rose Laurens – Night Sky

Igår innan jag skrev inlägget om Statt i Västervik så var jag tvungen att komma i stämning först så jag satte mig och bläddrade igenom mina backar med vinylsinglar som jag har stående i sovrummet. Där finns alla gamla hits och halvhits som man nötte kväll ut och kväll in på Statt och andra dansställen under 80-talet. En av låtarna som står i en av backarna är Rose Laurens – Night Sky från 1984, och rent spontant så kom jag inte ihåg hur låten gick. Däremot så minns jag att det var en sån låt som jag fick spela väldigt mycket, på Statt i Västervik, i mitten på 80-talet.

Nu när jag lyssnat till den på YouTube så kan jag för mitt liv inte begripa vad det var med den här låten som gjorde att den kvalificerade sig för att spelas kväll ut och kväll in så som det gjordes. Men det finns ju större mysterier än så i livet så det är nog ingen idé att grotta ner sig alltför mycket och försöka göra nån smart analys. Det är bara att konstatera att det är en skunklåt och jag är inte helt bekväm med att ta med den på bloggen för att den är så dålig, men ibland måste de dåliga exemplen lyftas fram så man får känna på hur dåligt det kan bli.

Pratade med min yngre storasyster igår och vi kom att prata om biogodis från 80-talet. Vi försökte komma på vilka godissorter som fanns och vilka som slog igenom då. Som riktmärke tog vi första Indiana Jones-filmen från 1981, för den förknippar man ju ganska lätt med Raider som kom i samma veva, Raider som numera heter Twix. Att den döptes till Raider från början måste ju ha haft med Indiana Jonesfilmen att göra, typsnittet var ju en ren ripoff på filmens dito i alla fall, och namnet var ju ett rent derivat på filmens originaltitel, Raiders Of The Lost Ark.

Sen kom Three Musketeers och Bounty nån gång i början på 80-talet, eller möjligtvis slutet på 70-talet. Borde ha ett godislexikon där man kan se vad det har funnits för godis och när olika godissorter varit aktuella. Men vi kom fram till att Three Musketeers inte finns längre, eller om den likt många andra bara bytte namn till nåt annat, vad vet jag?

Ett godis som min syster däremot inte kommer ihåg men som jag ofta brukade köpa när jag skulle gå på bio var en sorts Vingummi, dock inte från Bassett som ju gör de klassiska Vingummina. Det här var en svensk variant från någon av de stora tillverkarna, Fazer, Cloetta eller vad det nu mer fanns för några som var stora på den tiden. Smakerna var dessutom annorlunda och var lite åt tropiska frukthållet.

Alla tips på godisfronten från 80-talet mottages tacksamt och om nån vet nåt godislexikon eller annan källa där man kan förkovra sig i ämnet så är det bara att hojta till så vet jag två syskon som kommer att förlora sig in i godisets historiska värld.

Tjillevippen

notbugs