Ett riktigt konstverk…..

Ляпис Трубецкой – Огоньки (Lyapis Trubetskoy – Lights)

Jag brukar läsa en blogg som heter English Russia och där så hittar man emellanåt riktiga guldkorn. Idag så hittade jag till exempel den här pärlan som är ett rent konstverk. Jag säger bara, jädrar vilket jobb de har lagt ner på den videon. Det som fascinerar mig mest är att när jag letade efter videon på YouTube så hittade jag flera andra videos med samma grupp och det visade sig att samtliga videos de snickrat ihop håller samma höga klass.

Nu är jag ju dessutom lite svag för allt som har med den ryska kulturen att göra och det innebär att jag suger åt mig av sådana här kulturyttringar som en svamp. Iofs är detta bandet från Vitryssland men det handlar ju trots allt om samma kultursfär.

Men helt klart är att min önskan att någon gång besöka detta fascinerande land blir ännu större när jag ser en sån här video. Jag fick nämligen nosa lite på den världen härom året då vi åkte på flodkryssning i Ukraina och där trivdes jag hur bra som helst och hade gärna stannat lite till.

Hur som helst så dövar jag min längtan så länge genom att flera gånger i veckan kolla in allt nytt som kommit in på English Russia. Bloggen är gjord av ryssar men är på engelska och deras slogan är ”English Russia just because something cool happens daily on 1/6 of the Earth surface”. Jag tycker den är riktigt skön och anar att den även är tänkt lite som en armbåge i sidan på de kaxiga amerikanarna som annars brukar dominera medielandskapet.

Så jag kan varmt rekommendera ett besök och om den faller dig i smaken så går det att prenumerera på den via RSS. Det är det bästa sättet att följa med alla uppdateringar som görs så slipper man surfa in på sidan och leta hela tiden.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Workoutfeber…..

Diana Ross – Work That Body

Det var i slutet av 70-talet och början av 80-talet som det började hända saker i Svea rike. Ingenting skulle mer bli sig likt i det gråa homogena landet som byggts av landsfädrer som Per Albin Hansson och Tage Erlander. Det var inte en sak utan flera olika företeelser som var och en skulle få en bestående inverkan på livet i vårt lilla land. En av dem var Workoutflugan som på sätt och vis inte var en fluga eftersom den levt vidare i olika skepnader sedan den först dök upp i slutet på 70-talet. Det var en världsomspännande företeelse som i grunden hade kommersiella intressen bakom sig som såg en möjlighet att slå mynt av människornas längtan efter lite flärd i den gråa vardagen.

I Sverige hade vi ju Susanne Lanefeldt som på bästa sändningstid i statstelevisionen lärde hela svenska folket att knipa iklädda färgglada trikåer. I USA så var Jane Fonda en av förgrundsfigurerna i den landsomfattande rörelsen. I och med videons ankomst så kunde man nu själv välja när man ville röra på fläsket framför tv’n, och fru Fonda var inte sen med att utnyttja detta medium för att sprida sitt evangelium.

Ja, Sverige skulle aldrig mer bli sig likt för snart så hade vi inte bara två tv-kanaler att välja på utan ett helt batteri av kanaler av varierande kvalitet. Därtill så fick vi ju in reklam rätt in i tv-rummet, något som nog de gamla landsfädrerna hade rynkat näsan åt rätt så rejält. Flugorna har sedan dess avlöst varandra och vårt lilla landet lagom är numera ett i mängden av andra länder. Något färggladare än förut men jag undrar ibland om man inte tappade bort några saker på vägen. Kommer att tänka på några ord som illustrerar det vi numera saknar i vårt förvisso färgglada land: Omtanke, tacksamhet, ödmjukhet och solidaritet.

Tjillevippen

notbugs

En Maydayklassiker…..

Stacy Lattisaw – Jump To The Beat

Hon var bara 14 år då hon slog igenom med den här Narada Michael Walden-signerade guldlåten. Det är en av de låtar jag minns allra bäst från Mayday i Västervik sommaren 1980. Jag är ju själv jämnårig med Stacy Lattisaw så jag har en lite speciell känsla för hennes musik därigenom. Att hon kunde lyckas vid så ung ålder ingav på något viss ett lite hopp att även vi som växte upp i lilla Västervik någonstans i slutändan oxå skulle lyckas med vad vi nu företog oss här i livet.

Men just sommaren 1980 så kändes det som man lyckats när man klarat sig igenom nålsögat vid ingången till Mayday och kommit in dit för en helkväll på dansgolvet. Anspråken var med andra ord ganska modesta men inte desto mindre betydelsefulla om man som jag ännu inte riktigt hade åldern inne för att komma in på detta mytomspunna danspalats.

Än idag så minns jag tillbaka på de kvällar man lyckades komma in med en varm nostalgisk känsla och trots att jag snart fyllde 15 och hade åldern inne så är det alla gånger innan, när det hela var lite som förbjuden frukt, som gjort störst intryck på mig.

Senare i början på hösten så fick jag själv ställa mig i DJ-båset på Mayday, först då de körde rollerskatekvällar och senare även vanliga kvällar, men även om det oxå var en skön upplevelse så hade det inte riktigt samma magi som de där första gångerna då man fick smaka på känslan av att lyckas.

Jag tror det betydde en hel del för självförtroendet senare under tonåren att man fått smaka på den känslan för jag kan inte påstå att jag någon gång senare under uppväxten varit orolig för att inte lyckas. Så även om det kan tyckas som en ganska simpel sak att komma in på ett ställe trots att man inte har åldern inne så kan det för en enda människa betyda mer än man någonsin kunde föreställa sig, känslan av att lyckas och känslan av att vara någon som betyder något.

Tjillevippen

notbugs

Lite recycling…..

M Gee feat. Mica Paris – Bodyswerve

För den som lyssnat på låten i förra inlägget så rekommenderar jag att ni vässar öronen lite extra. Den här låten har nämligen funnits i min samling sedan några år tillbaka men det var först igår kväll då jag låg i sängen och skulle sova som poletten trillade ner. Jag har alltid tyckt att gitarriffet var väldigt bekant men har aldrig kunnat placera det riktigt. Det låter ju egentligen väldigt mycket Chic men det stämmer ändå inte. Men när jag låg där och vände mig i sängen igår kväll så började det klarna i skallen, var det inte så att låten jag precis haft i mitt blogginlägg har ett likadant riff? Det var nästan så att jag där och då ville släpa upp mig ur sängen och slå på datorn för att kolla läget, men jag lyckades behärska mig.

Så nu på morgonen var jag tvungen att testa min tes och lyssna på båda låtarna och visst stämde mitt antagande. Det är ju samma riff som i Jimmy Ross – First True Love Affair. Det känns alltid lika befriande när man löser den här typen av gåtor för det finns så otroligt mycket sådana kopplingar mellan ny och gammal musik så här i samplingens tidevarv och ett av de stora nöjena är ju då såklart att hitta dylika kopplingar. Det känns lite som en bekräftelse på att hjärnan fortfarande fungerar på nåt vis. Finns ju så mycket annat som man upplever att det har försvunnit ur minnet så då är det alltid skönt att det är nåt som funkar.

Tjillevippen

notbugs

P.S Har dock inte helt gett upp tanken på att där finns ett Chic-riff som jag missat som låter likadant, kan bara inte komma på vilket. D.S