Nostalgiinlägg i repris, nr 5 i ordningen…..

Linda Clifford – Don’t Give It Up

Ingen originalvideo utan något som någon klippt ihop och så lagt på låten. Denna gången så är det dock hela låten vilket det inte var i originalinlägget. Nu tillbaka till låten, jag hade den många år endast på ett Sanyo 15-minuters kassettband i en inspelning som var gjord från Radio Luxemburg. Men vad gjorde det när det var en så himla bra låt. Det är max 10 år sedan jag fick tag på låten i ett vettigt format och kvalitét. Har iofs inte lagt ner något jobb på det innan, tror inte ens jag riktigt visste vad låten hette och vem som sjöng. Inspelningen jag hade på kassett var en panikinspelning som jag gjorde då jag satt och rattade in Radio Luxemburg och låten precis spelades.

Bara Radio Luxemburg är ju en stor källa till nostalgi för oss som var med på den tiden. Det var ju det närmaste reklamradio vi kom här i Sverige på den tiden. Vem minns inte Babychamreklamen som snurrade i slutet av 70-talet och början på 80-talet. Undrade många år vad detta Babycham var för något och fick så svaret i mitten på 90-talet då jag klev in på Systembolaget här i Eksjö och i en monter så stod där en liten blå flaska med just Babycham. Det visade sig vara en alkoläsk, lite som champis fast med alkohol och väldigt god dessutom. Vet inte om den finns på bolaget längre, men helt klart är att den var före sin tid.

Kungen på Radio Luxemburg under min tid som lyssnare var Tony Prince och han skulle så småningom gå vidare och starta upp DMC (Disco Mix Club) och därmed bidra till den stora vågen av remixande och DJ-kultur som skulle växa fram under 80-talet och som numera är en stor industri.

Lite mer nostalgi väcker säkert frekvensen 1440 khz på mellanvågsbandet där sändningarna skedde. Annars så nämndes 208 i var och varannan jingle mellan låtarna och jag tror 208 är meterbandet som man kunde ratta in sändningarna på. Är dock inte så haj på radioterminologi så där kanske finns någon som kan upplysa mig om vad som är vad med 1440khz och 208.

Ska vid tillfälle leta upp kassetten med inspelningen av denna låten. Har den kvar i en låda som står i en garderob. Tänkte ta och rippa den till MP3 så jag än en gång kan få uppleva känslan av hur det var att lyssna på Radio Luxemburg. Kan tänka mig att de som är ungdomar idag tycker att vi måste varit ena riktiga nötter som kunde sitta å harva framför en radio på det viset och inte få mer än en knastrig sändning som belöning. Man fick ju sitta och hålla koll på inställningen på radion hela tiden för mottagningen var allt annat än stabil så man fick justera med jämna mellanrum.

Låten är i alla fall underbar att bara softa till. Det uttrycket var nog inte riktigt uppfunnet då låten kom men man kunde softa lika bra för det. Linda Cliffords pratsång ligger som en smäck över låten och hon har dessutom bra tryck i rösten när så krävs så att det räcker och blir över. Helt klart en låt som man inte tröttnar på i första taget.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: