Obsession…..

SWV – Right Here

Ja, jag har nog blivit lite besatt av den här tjejtrion då jag inte kan låta bli att ha med dem i ännu ett inlägg. Men jag insåg när jag lyssnade på låtarna att de påminner mig mycket om en period i livet som jag inte tänkt på så mycket tidigare. Det var när hjulen snurrade som snabbast och allting hände i raketfart så man sällan fick tid till att stanna och reflektera över var man var på väg. Men eftersom jag aldrig kunnat leva utan musik så var ju även den perioden fylld av musik, jag har bara inte registrerat  alla favoriter som jag trots allt hade då och som jag lyssnade till alltsom oftast.

Då är det extra kul att återupptäcka alla gamla favoriter som man så väl känner igen även om jag aldrig lyckats komma ihåg namn på vare sig låtar eller artister. Så det får bli ett ryck i bandlådan när jag kommer hem från Spenshult och leta igenom alla band jag spelade in från radio under första halvan av 90-talet för där finns säkert en guldgruva med musik som bara väntar på att bli “återupptäckt”.

Just den här låten är nog mest känd i form av Human Nature-mixen där man lånat musikbakgrund från just Michael Jacksons Human Nature. Fast jag föredrar den här versionen som är lite mer stökig och dansant.

Tjillevippen

notbugs

P.S Spola fram till 2.16 i den här låten som kommer ett helt underbart parti som jag nog ska ta och klippa ut och göra en go loop av. 😉 D.S

Annonser

90-talsnostalgi…..

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs

Tjejen kan sjunga…..

Lady GaGa – Paparazzi (Moto Blanco Remix – Radio Edit)

Fastnade tidigt för Lady GaGa, det var något visst med henne som jag inte kan sätta fingret på. Men det var en snarlik känsla jag fick en gång i tiden då jag för första gången hörde Madonna. Nu snurrar hjulen dock så otroligt mycket snabbare idag märker man i och med att Lady GaGa gått från ingenting till att bli en superstjärna på bara nåt år. Men hon har en bra grund att stå på, skriver ju mycket av sitt material själv och har en stil som sticker ut men viktigast av allt, hon kan sjunga.

Nu är jag iofs inte så förtjust i originalversionerna av låtarna utan gör min värdering utifrån de dansgolvsmixar som kommer på hennes material. Men det är samtidigt ännu ett plusbetyg när man kan göra dansgolvsmixar av radiopop och resultatet blir bra. En riktig favorit av hennes alster är dansgolvsmixen av Eh Eh som jag naturligtvis måste bjuda på här och nu.

 

Lady GaGa – Eh Eh (Nothing Else I Can Say) (Random Soul Synthetic Mix)

Den har en grymt fet botten den här remixen så man kan få ståpäls för mindre. Den har tydligen aldrig blivit släppt på skiva utan bara som MP3 och finns t.ex att köpa på CDON.COM. Ja, det var lite om Lady GaGa och om jag får leka lite spåkärring så tror jag att hon kommer att bli en av de stora arenastjärnorna för lång tid framöver.

Måste så passa på och tipsa om en höjdarsajt om man gillar housemixar. Den heter Deep House Page.com och där kan man hitta mixar från storheter som Frankie Knuckles, David Morales, Little Louie Vega och framförallt Larry Levan. Sen finns en hel drös annat godis då databasen i skrivande stund innehåller 1568 mixar, så där finns många timmars lyssning av bra housemusik från senare delen av 80-talet och fram till idag.

Nu ska det bli lite middagsvila och sen ska jag förbereda mig och packa väskan då jag åker bort över helgen för att få lite stillhet i och med att det är stadsfest här i stan och då är det annat än lugn och ro på min lilla gata. Lite tråkigt kanske att man inte kan ta del av dylika evenemang, men jag har vant mig med åren att orken inte räcker till då det blir för mycket intryck m.m. så man kan blir helt slutkörd på en kvart. Sen funkar det inte för mig att vistas i folksamlingar för en enda liten knuff på fel ställe i ryggen eller sidan kan utlösa grymma “nervhugg” och kramper som jag helst slipper om jag kan. Men jag finner ju glädje i så många andra saker så egentligen känns det inte som jag missar något.

Det var mycket om lite allt möjligt, berättade redan igår att det kan bli lite tunt med inlägg ett tag framöver då jag är upptagen med lite annat de närmaste tre veckorna. Men nåt livstecken ska jag nog kunna åstadkomma. Vad det blir för spännande musik då får vi se, har ju som jag tidigare nämnt en väldigt lång lista med låtar som bara ligger och väntar på att få bli stjärna i ett inlägg här på Mayday Club.

Tjillevippen

notbugs

Litet livstecken…..

Lady D – You Got Me Runnin’

Ännu en pärla som jag hittat genom planlöst YouTubesurfande. Såg att min lista över favoriter är uppe i 849 låtar. Det är där alla låtar hamnar som jag träffar på ute på YouTube och som jag vill ha med i bloggen. Nu verkar det som det finns fler låtar än jag hinner skriva inlägg, men å andra sidan så behöver jag aldrig oroa mig över att inte ha musik till mina inlägg.

Idag är en ganska hyfsad dag även om jag är rätt så grötig i skallen av mina mediciner som jag tar mot nervsmärta. För den som undrar vad det är för medicin som orsakar gröten så kan jag berätta att den heter Lyrica. I lägre doser så är det inga större biverkningar men när man går upp på full dos så är det som någon hällt en bytta gröt i skallen. Allting går lite i slow motion och man måste skärpa sig ordentligt om man ska göra nåt som kräver lite sinnesnärvaro.

Men på onsdag nästa vecka åker jag till reumatikersjukhuset i Spenshult för tre veckors rehab eller service som jag brukar kalla det för. Hoppas där oxå kunna få åtminstone temporära nervblockader i vänster sida av bröstkorgen. Den är för tillfället helt utan smärtlindring vilket gör det lite bökigt när man ska sova osv. Hur som helst ska det bli skönt att få komma dit för man brukar alltid komma hem med nya krafter och lite mer motivation att klara sig igenom vardagens vedermödor.

Känner att jag blir lite slirig nu när jag suttit och skrivit en stund så jag får avsluta här och samtidigt passa på att meddela att det kan bli lite tunt med inlägg under min tid i Spenshult, men något livstecken ska jag nog klara av att producera. Har ju trots allt 849 låtar att beta av i favoritlistan. 😉

Tjillevippen

notbugs

Utslagen…..

Margie Joseph – Knockout

Ja, både rubriken och titeln på låten passar rätt så bra med hur jag känner mig idag. Gröt i skallen till max och noll ork i kroppen. Vet inte riktigt varför orken tryter just nu, om det kan vara för att jag inte är behandlad med nervblockader i min bröstkorg på vänster sida. Gamla blockaderna gick ur för några veckor sedan och nya får jag först den 29/9 när jag kommit hem från Spenshult. Så jag är rätt så sne i kroppen just nu då jag lixom lutar mig åt höger, dvs den sidan som jag fick nervblockader på för två veckor sen.

Men som det inte vore nog med eländet i bröstkorgen så bråkar ju nacke, axlar och armar oxå. Så jag tror anledningen till att orken tryter så rejält är att kroppen säger ifrån nu och helt enkelt inte orkar “värka” med och då går ner i nåt slags viloläge. För det känns som jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Visst kan det vara skönt ibland men man måste ju ut och handla osv. emellanåt.

Ber om ursäkt för att det här bara blev ett eländesinlägg, men jag kände bara att jag behövde strukturera mina tankar och få ihop någonting vettigt av det hela.

Tjillevippen

notbugs

Ljuva 90-tal…..

Tanya Louise – Deep In You (Stone Club Mix)

Stonebridge vår svenske überguru, som hade sin storhetstid i mitten på 90-talet, snickrade ihop en hel drös bra låtar och den här hade jag helt glömt bort. Men den är ju uttans bra och har det där klassiska Stonebridgesoundet som tog över dansgolven helt ett tag under några år där i mitten på 90-talet. Hittade en annan godisbit när jag satt och lyssnade på den här, även den signerad Stonebridge.

 

Robin S – Back It Up (Stone & Johnny Boys Club Mix)

Robin S var ju den tjejen som fick sitt stora genombrott tack vare just Stonebridge och hans suveräna produktion av Show Me Love och Luv 4 Luv. Ja, hon gjorde ju lite fler låtar än de två, bland annat den här, men det är de två låtarna som gjort det största avtrycket på det musikaliska minnet.

Om ni undrar var jag håller hus emellanåt när det inte blir några inlägg så är jag oftast liggandes för ankar helt enkelt. Har ju mina bra och dåliga perioder och det är tyvärr inte så mycket mer än att försöka rida ut de dåliga perioderna. Men nästnästa vecka ska jag åka till Reumatikersjukhuset i Spenshult för lite rehab, något som brukar göra gott för en gammal sleten och trött kropp.

Tjillevippen

notbugs

Gamla soulrävar dunkar loss…..

Tavares – Loveline

När en av 80-talets dansgolvsproducenter, Kashif, fick sätta tänderna i gamla soulrävarna Tavares så skapades denna magiska kreation. Helt i samma stuk som hans produktioner med Evelyn King, möjligtvis lite lättsammare och mer uptempo. Hur som helst så var jag helsåld på den här låten när den kom, och den har med åren visat sig hålla för tidens tand.

Tjillevippen

notbugs