Obsession…..

SWV – Right Here

Ja, jag har nog blivit lite besatt av den här tjejtrion då jag inte kan låta bli att ha med dem i ännu ett inlägg. Men jag insåg när jag lyssnade på låtarna att de påminner mig mycket om en period i livet som jag inte tänkt på så mycket tidigare. Det var när hjulen snurrade som snabbast och allting hände i raketfart så man sällan fick tid till att stanna och reflektera över var man var på väg. Men eftersom jag aldrig kunnat leva utan musik så var ju även den perioden fylld av musik, jag har bara inte registrerat  alla favoriter som jag trots allt hade då och som jag lyssnade till alltsom oftast.

Då är det extra kul att återupptäcka alla gamla favoriter som man så väl känner igen även om jag aldrig lyckats komma ihåg namn på vare sig låtar eller artister. Så det får bli ett ryck i bandlådan när jag kommer hem från Spenshult och leta igenom alla band jag spelade in från radio under första halvan av 90-talet för där finns säkert en guldgruva med musik som bara väntar på att bli “återupptäckt”.

Just den här låten är nog mest känd i form av Human Nature-mixen där man lånat musikbakgrund från just Michael Jacksons Human Nature. Fast jag föredrar den här versionen som är lite mer stökig och dansant.

Tjillevippen

notbugs

P.S Spola fram till 2.16 i den här låten som kommer ett helt underbart parti som jag nog ska ta och klippa ut och göra en go loop av. 😉 D.S

Annons

90-talsnostalgi…..

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs