Ren och skär underhållning…..

Charlie Murphy’s true Hollywood stories. Rick James Pt 1

Charlie Murphy är skådespelaren Eddie Murphys äldre bror och han gjorde stor succé med sina Hollywood stories i Dave Chappelle Show där Dave Chappelle tar på sig rollen att spela Rick James. Så det är bara att luta sig tillbaka och njuta av de två delarna där den riktige Rick James oxå är med och får ge sin syn på saken.

 

Charlie Murphy’s true Hollywood stories. Rick James. Pt 2

Ja, det är ju inte så mycket musik men desto mer komedi om man uppskattar den sortens humor. Själv tycker jag det är hysteriskt roligt och jag har om jag inte minns helt fel nånstans också sett en intervju med Rick James efter att serien gått där han på ett underhållande sätt kommenterar det hela.

Tjillevippen

notbugs

Det är nog på tiden…..

Rick James – Super Freak

Fortsätter på en annan av mina associationsbanor och då måste jag ju ta med den här gamla favoriten. Jag minns så väl i början av 80-talet då det lite stod mellan Rick James och Prince om vem som skulle kunna titulera sig kung av funken. Sen trasslade ju Rick James till det för sig med droger och annat så han fick sitta inne periodvis. Det var först i slutet på 90-talet som han verkade få någon slags rätsida på sitt liv men 2004 så checkade han in för gott då kroppen lade av till följd av hans drogmissbruk.

Hur som helst så var han alltid min favorit när jag var tvungen att ställa honom och Prince mot varandra. Rick James var lixom lite mer naturlig och kändes mer äkta på något vis. Finns ett kanonexempel där Prince mer eller mindre gör bort sig på scenen. Det är när Michael Jackson och han blir uppropade på scenen under en James Brown-konsert 1983. Michael Jackson visar direkt var skåpet ska stå, men sen när Prince kommer upp på scenen så blir det lite mer tafatt och man bara känner hur karln vill vara nån annanstans just i det ögonblicket. Han verkar inte alls bekväm med att improvisera, något som stärker mig i teorin om att Rick James var mer äkta.

 

James Brown, Michael Jackson & Prince on stage 1983

Ja, det finns inte så mycket mer att säga om det här klippet då det talar för sig själv. Men jag vill avrunda med att säga att Prince har ju kommit med en mängd kanonbra låtar genom åren, så som artist är han helt ok. Men han är nog inte det där naturbarnet som många vill tro. Där får han pisk med hästlängder av Rick James som var en makalös personlighet och artist.

Tjillevippen

notbugs

En annan bra cover på Try A Little Tenderness…..

Dennis Edwards – Try A Little Tenderness

Vojne så mycket associationer det far runt i min hjärna just nu. Jag får idéer på både korsan och tvärsan och vet inte riktigt var jag ska börja nysta så jag kör nu enligt principen att den idé som skriker högst får företräde. Så då får det bli Dennis Edwards eftersom han just nu är med i två trådar, dvs dels tråden från förra inlägget där jag jämförde Leon Bryant med just Dennis Edwards. Men dels oxå för att jag nyligen hade med min favviscover av just den här låten Try A Little Tenderness. För där kommer nog den här versionen på andra plats. Gillar det maffiga 80-talssoundet som den har i ryggen tillsammans med Dennis Edwards klockrena soulröst.

Hela det albumet, Coolin’ Out är riktigt bra och jag lyckades hitta det i vinylhyllan efter lite letande. Sen blev jag mer än glad när jag såg att en snubbe som kallar sig Mrsoulman212 lagt upp hela det albumet på YouTube. Så därför tänker jag bjuda på en till favorit från det albumet som kommer här på direkten.

 

Dennis Edwards – Amanda

Kan inte bli mycket mer 80-tal än så här men det jag tycker är så bra med det här albumet är att ljudet är så sanslöst bra. Nu är jag annars inte nån som jagar bästa ljudkvalitét hela tiden utan musiken och melodierna kommer i första hand. Men om det sen är bra ljudkvalitét så lyfter det ju upplevelsen några snäpp till helt klart.

Tjillevippen

notbugs

En uttans bra låt men inte en 10-poängare…..

Leon Bryant – I’m Gonna Put A Spell On You

Den här snubben kan jag inte påstå att jag hört talas om innan jag började lyssna på all musik från FFSOUND-kanalen som jag berättat om tidigare. Han har gjort en hel del bra låtar som faller mig i smaken. Hans sångröst är riktigt bra och i den här låten så ger han mig associationer till två så skilda sångare som Rick James och Dennis Edwards. I själva versen är hans stil väldigt lik Rick James men sen i refrängen som är det som riktigt lyfter låten så får jag lite Dennis Edwards-vibbar.

Tyvärr så blir det lite tradigt när det inte händer så mycket mer i låten än att den växlar mellan två lägen som iofs är bra men känns lite som två låtar som man inte vetat vad man skulle göra av så då slog man ihop dem till en. Så om jag ska betygssätta låten så får den en 5:a för versen och en 9:a för refrängen. När jag tänker efter så blir ju versen egentligen refräng för det är där låttiteln sjungs medans refrängen delvis låter mer som en brygga, fast den leder ingenstans.

Tjillevippen

notbugs

En klassiker…..

The Ohio Players – Try A Little Tenderness

Det här är ju en låt som kommit i många skepnader genom åren men den här versionen med Ohio Players har kommit att bli min favorit av någon anledning. Förmodligen beroende på att den spelades i Soul Corner när den kom ut 1981 och nästan all musik som spelades i det radioprogrammet har hamnat på min favoritlista. Hittade precis en annan sån favorit som jag måste dela med mig av och som passar in på det lite mer soulaktiga tema som det här inlägget är inne på.

 

Stephanie Mills & Teddy Pendergrass – Two Hearts

Helt makalöst bra soul som förflyttar mig till det tidiga 80-talet då framtiden såg både mörk och ljus ut. Mörk i den bemärkelsen att det kalla kriget snurrade på för fullt, ljus i den bemärkelsen att man hade livet framför sig och allt var möjligt.

Tjillevippen

notbugs