Gottedisco med lite svensk touch…..

Ann Margret – Everybody Need Somebody Sometime

Märks att de har lyssnat en hel del på Chic innan de satte sig ner och spelade in den här lilla discobakelsen. Men jag måste säga att de har lyckats riktigt bra och fått till det rätta stuket med rytmgitarr modell Nile Rodgers och en pulserande bas á la Bernard Edwards. Samtidigt så är det lite klasskillnad om man jämför med herrarna Rodgers och Edwards skapelser, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men man kan ju helt klart säga att det är en Chic-wannabe-låt.

Hur som helst så gillar jag den här låten och blev väldigt glad när jag fick den som tips av YouTube. Vad jag kan se på Wikipedia är att den här låten är den sista singeln hon släppt även om hon kommit med flera album sedan 1981 då denna pärlan kom ut. Har dock ingen koll på hur hennes senare alster låter men antar att det är lite mer showmusik. Annars så är hon ju väldigt mångsidig med ett ben i nöjesbranchens alla olika delar, musik, film, show etc.

Själv så minns jag och gillar hennes insats i den amerikanska versionen av Luc Bessons actionskapelse Taxi från 2004 där hon spelar alkoholiserad mamma till en av huvudpersonerna. Kan rekommendera en titt på eftertexterna till den filmen då de visar lite olika outtakes, däribland ett väldigt kul där just Ann Margret är i fokus.

Tjillevippen

notbugs

Ett av tidernas bästa funktema…..

Funkadelic – (Not Just) Knee Deep

Har alltid varit förtjust i P-Funk och när det gäller den genrén så är det ju självklart George Clinton som bidragit med några av de allra bästa alstren genom åren. Den här låten kom på albumet Uncle Jam Wants You från 1979 men tydligen så kunde herr Clinton inte riktigt släppa själva temat i låten utan det gjorde en comeback på albumet The Electric Spanking Of War Babies från 1981.

 

Funkadelic – Oh I

Köpte albumet The Electric Spanking Of War Babies när det släpptes och minns att jag inte kunde sluta lyssna på det för det var så underbart skruvad funk. Än idag så är det mitt favoritalbum med Funkadelic med One Nation Under A Groove på en hedersam andraplats. Ifall ni aldrig lyssnat på Funkadelic innan så kan det kanske vara lite av en chock att kastas in i P-funkens skruvade melodier. Har man en gång fått P-funk-viruset i sig så blir man aldrig av med det. Men det är ett tämligen snällt och riktigt trevligt virus som jag i alla fall inte skulle vilja vara utan.

 

Funkadelic – Funk Gets Stronger

Måste ju ta med en annan favorit från detta makalösa album. När man först hör introt på den så undrar man vad i hela fridens namn är nu detta men sen utvecklar det sig till en enda orgie i underbar P-funk av bästa märke. Inser nu att man skulle kunna starta en blogg med ett tema helt inriktat på P-funk, fast då skulle jag ju snart vilja dra igång en blogg med bara pianohouse, å så självklart en blogg med bara high-end disco typ, Chic, Change osv. Ja, listan på olika sorters bloggar man skulle kunna dra igång synes snart oändlig så jag nöjer mig nog med att ha bara en blogg och där istället ta med guldkornen inom alla de musikstilar som ligger mig varmast om hjärtat.

Tjillevippen

notbugs