Funkadelic – (Not Just) Knee Deep
Har alltid varit förtjust i P-Funk och när det gäller den genrén så är det ju självklart George Clinton som bidragit med några av de allra bästa alstren genom åren. Den här låten kom på albumet Uncle Jam Wants You från 1979 men tydligen så kunde herr Clinton inte riktigt släppa själva temat i låten utan det gjorde en comeback på albumet The Electric Spanking Of War Babies från 1981.
Funkadelic – Oh I
Köpte albumet The Electric Spanking Of War Babies när det släpptes och minns att jag inte kunde sluta lyssna på det för det var så underbart skruvad funk. Än idag så är det mitt favoritalbum med Funkadelic med One Nation Under A Groove på en hedersam andraplats. Ifall ni aldrig lyssnat på Funkadelic innan så kan det kanske vara lite av en chock att kastas in i P-funkens skruvade melodier. Har man en gång fått P-funk-viruset i sig så blir man aldrig av med det. Men det är ett tämligen snällt och riktigt trevligt virus som jag i alla fall inte skulle vilja vara utan.
Funkadelic – Funk Gets Stronger
Måste ju ta med en annan favorit från detta makalösa album. När man först hör introt på den så undrar man vad i hela fridens namn är nu detta men sen utvecklar det sig till en enda orgie i underbar P-funk av bästa märke. Inser nu att man skulle kunna starta en blogg med ett tema helt inriktat på P-funk, fast då skulle jag ju snart vilja dra igång en blogg med bara pianohouse, å så självklart en blogg med bara high-end disco typ, Chic, Change osv. Ja, listan på olika sorters bloggar man skulle kunna dra igång synes snart oändlig så jag nöjer mig nog med att ha bara en blogg och där istället ta med guldkornen inom alla de musikstilar som ligger mig varmast om hjärtat.
Tjillevippen
notbugs
Filed under: 70-tal, 80-tal, Funk, Klassiker, Musik, Okategoriserade, P-Funk, Party, R&B | Tagged: 1979, 1981, 70-tal, 80-tal, Change, Chic, Disco, Funk, Funkadelic, George Clinton, Nostalgi, One Nation Under A Groove, P-Funk, Parliament, Pianohouse, The Electric Spanking Of War Babies |
Mayday Club 
Well… så stort som detta en gång var är det länge sen jag lyssnade på p-funk. Just KNEE DEEP och ONE NATION UNDER A GROOVE och några PARLET-låtar har jag som singlar… plus några Parliament LP. Dock inte din favorit, så tack för den inblicken 🙂
Det ska sägas att det är så befriande med en fri och innovativ stil som denna emellanåt.
Nu kommer jag inte ihåg kopplingen med en del tidig OHIO PLAYERS låter ju lite liknande som detta – och där får man också samma känsla. Lite banbrytande, inte strömlinjeformat kommersiellt (även om jag ju älskar sånt också :-).
På rak arm kommer jag också på QAZAR – Funk’n roll som är en rikig favorit!! Månne den varit mer här i bloggen för kanske????
Quazar hade jag inte hört innan, men jag såg att det var Parliament/Funkadelic-sångaren Glen Goins bror som låg bakom det hela. Glen Goins var ju annars en makalös sångare med ett enormt register vilket kan skådas i följande klipp.
Parliament/Funkadelic – The Mothership Connection
Detta är en konsert som jag verkligen hade velat se. Har videon och det är en ren orgie i galen P-Funk. Kan ju konstatera att det röktes rätt friskt på den scenen. Hur som helst så är detta ju ett tema som recyclats åtskilliga gånger på senare år. Det främsta exemplet är nog Dr Dre’s Let Me Ride.
Dr.Dre feat Snoop & Daz – Let Me Ride (G-Funk Remix)
Ja, det bidde ju nästan ett eget lite inlägg av det här och egentligen går det ju att spåna vidare på den här tråden i oändlighet men jag tar och stoppar här och försöker komma på nåt annat intressant till nästa inlägg istället. Lär återkomma till P-funken längre fram när jag kommer på nåt annat intressant.
Tjillevippen
notbugs