Enkla element…..

Basic Element – This Must Be A Dream

Jag måste börja med att erkänna en sak, jag var inte speciellt förtjust i Eurodiscon (även kallad Eurodance) när den började slå igenom på 90-talet. Var mer insnöad på UK Garage/House, Pianohouse och mer Funky House vid den tiden. Men som med allt här i livet så kan man ju alltid ändra sig och numera är jag barnsligt förtjust i den här musiken och Basic Element tillhör mina absoluta favoriter inom genrén.

Det som framförallt gör att jag fastnat för Basic Element är sångerskan Saunet Sparell som hade en framträdande roll i gruppen under de åren hon var med. Hon kan SJUNGA som få här i världen är förunnat, och därtill är hon vacker som en forntida gudinna. Hon har ett sånt tryck i rösten trots sin späda fysik och därtill en makalös kontroll på alla toner hon producerar.

 

Basic Element – The Ride

Kan ju hålla med om att låtarna musikaliskt är lite enhanda, men när man med åren haft dem som regelbunden musikdiet så inser man att det finns ganska mycket som utmärker respektive låt. Det kan vara en liten detalj kring hur verser och refräng sjungs eller hur grundrytmen är upplagd.

 

Basic Element – The Fiddle

Den här låten är den som jag hade svårast att ta till mig när den kom. Kan bero på att jag får såna Rednexvibbar av den. 😉 Men som alltid så räddar den fantastiska Saunet Sparell hela kalaset genom ett klockren sånginsats.

 

Basic Element – Shame

Avslutar så den här lilla Basic Element-festivalen med min absoluta favorit bland de låtar som de släppte under sin storhetstid på 90-talet. De som känner mig och vet vilken musik som jag gillar allra bäst är nog inte förvånade över att jag tycker bäst om just den här låten. Den är ju som en enda lång hyllning till den klassiska 70-talsdiscon rent musikaliskt. Nu var iofs Basic Element inte den enda Eurodiscogruppen som flörtade med 70-talsdiscon, men jag får nog säga att den här låten är en av de som lyckats bäst i det racet.

Vill avsluta det här inlägget med att tacka Saunet Sparell för att hon med sin röst inte bara har förtrollat mig utan även lyckades vända min aversion mot en hel musikgenré. Sen får jag också tacka Peter Thelenius och Cesar Zamini som faktiskt var de som 1992 startade gruppen och förutan vilka vi aldrig fått ta del av ett stycke fantastisk svensk musikhistoria.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

2 svar

  1. Snygg uppvisning i Euro-disco. Shame var ju absolut helt ok!!!
    Men på den tiden kände jag i stort likadant. Kändes mest plastigt och själlöst, det mesta av det. Men snacka om att de tunga beats-en funkade på dansgolven.
    Bland de som blev riktigt stora – länge – är väl E-Type. Annars försvann de flesta rätt snabbt.

  2. Det var väl lite som med de flesta stilar som kommer och går, där finns alltid en och annan artist som överlever när själva stilen dör ut. Antingen så har artisten blivit så stor att han/hon/gruppen flyttat ut i mainstreamfåran eller så lyckas han/hon/gruppen att följa med nya stilar som dyker upp. Ett kalasexempel på detta är ju Madonna som dök upp som en ren dansgolvsartist men som idag mer är en popartist.

    Tjillevippen

    notbugs

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: