Känn på den här…..

Sharon Brown – I Specialize In Love

Får börja med att varna för en förvirrande detalj i klippet ovan. Där visas nämligen en bild på Sharon Redd som är en helt annan artist. Därtill är hon numera avliden så vi får minnas henne genom all bra musik hon gjorde genom åren. Men om vi återgår till Sharon Brown så var hon ett One-hit-wonder minst sagt. Kan faktiskt inte komma på någon mer låt av betydelse som hon släppt men det gör inget för I Specialize In Love tillhör det absoluta toppskiktet när det gäller mina favoriter under första halvan av 80-talet.

Detta är dessutom en låt som bör spelas i stora högtalare för där finns så mycket botten att man baxnar. Kan oxå tänka mig att den här låten skulle göra succé i mina MP3-lurar som jag har av märket V-Moda. När man lyssnar på en tung låt i de lurarna så känns det som man hade en osynlig stack med Cerwin Vegas jordbävningshorn ståendes i närheten.

Det är egentligen helt sjukt hur en hörselupplevelse kan göra att man får en fysisk känsla inte helt olik den man upplever på en klubb med bättre ljudanläggning. Kanske det finns någon därute som kan förklara det hela, jag nöjer mig med att bli lika fascinerad varje gång jag är ute och går och det spelas en skön baslåt och jag känner mig förflyttad till Mayday Club eller något liknande ställe.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Skäms på mig…..

The Brand New Heavies – Spend Some Time

Upptäckte till min fasa att jag aldrig haft med The Brand New Heavies på bloggen. Så nu råder vi bot på det med det här lilla örhänget. Hade egentligen tänkt ha med låten Sometimes men tyvärr så finns ingen av de mixarna jag gillar på YouTube. Får väl ta tag i saken och ordna till det själv vid tillfälle.

Minns att jag som en tokig jagade Sometimes i en version kallad “Diti’s French Touch” för ett par år sedan, och det hela slutade med att jag numera är en stolt ägare till en vinylbox med fyra tolvor fyllda med enbart remixar på Sometimes. Minns att boxen var rätt dyr så egentligen var det vansinne att spendera så mycket pengar bara för att få tag på en uddaversion av den låten.

Men det var den versionen jag hörde första gången då den spelades på Essential Selection med Pete Tong på BBC Radio 1. Tycker än idag att den är den helt klart bästa versionen, har ju lite att jämföra med eftersom boxen jag köpte innehåller sisådär 10-15 olika mixar på en och samma låt.

Det finns för övrigt en till låt med det här gänget som oxå då finns i en speciellt bra mix och det är You Are The Universe.

 

The Brand New Heavies – You Are The Universe (Curtis & Moore’s Universal Summer Groove)

Precis som med Sometimes så är det den här versionen jag hörde allra först och det var återigen på Essential Selection som den spelades nån gång där i mitten på 90-talet. Även här så finns det ju andra mixar på låten men hur jag vrider och vänder på det så är den här helt klart bäst oaktat att det var den jag hörde först.

När det kommer till herrarna Curtis & Moore så har de gjort mer godis, däribland den här supergoda bakelsen med Sandy B.

 

Sandy B – You Make My World Go Round (Curtis & Moore Travelling Mix)

Får erkänna att inlägget håller på att spåra ur lite nu med tanke på att det var The Brand New Heavies det skulle handla om. För att återgå till ämnet så är väl deras främsta merit på den svenska musikkartan att ha fått bidra med signaturmelodi till tv-serien “I Manegen med Glenn Killing”. Nu var det nog så att Killinggänget mer eller mindre tyckte att Dream Come True passade så uttans bra till deras lilla tv-projekt och sen kan jag tänka mig att The Brand New Heavies nog upplevt en viss förvåning över royaltypengar som plötsligt tickar in från ett, i deras ögon sett, obskyrt svenskt tv-program.

Sådär, nu känns det som jag fick till något som känns någorlunda vettigt och jag har redan fått ett uppslag till ännu ett inlägg. Det handlar om udda superbra mixar på låtar. De där mixarna som inte finns i mittfåran men som är så bra att man inte kan fatta att inte världen har upptäckt deras storhet.

Tjillevippen

notbugs

En liten teori…..

Aaliyah – Back and Forth

Aaliyah miste som ni kanske vet livet i på tok för unga år, i en flygolycka på väg hem efter att ha spelat in en musikvideo på Bahamas. Vad som hade kunnat bli en lång och framgångsrik musikkarriär slutade istället tämligen abrupt och oväntat. Ja, flygolyckor är ju oftast oväntade så det är inte så mycket att säga om men likväl var det fruktansvärt onödigt och tråkigt det som hände.

Men inte något ont som inte för något gott med sig. För bak i kulisserna väntade en annan ung tjej på att fylla det vakuum som Aaliyah lämnade efter sig. Jag tror nämligen att om inte Aaliyah hade försvunnit från musikbranschen så abrupt så hade den här andra tjejen nog inte varit så framgångsrik som hon är idag. Tjejen jag tänker på är Alicia Keys och hon har i mina ögon fyllt det tomrum Aaliyah lämnade efter sig med den äran.

Så själva teorin jag har är att det bara finns plats för en fixstjärna åt gången inom det begränsade spektrum av musikbranschen vi talar om här. Samtidigt så har båda tjejerna varit multiartister på så vis att de sysslat med både musik och film, och det gör min teori än mer bärkraftig i mina ögon. För ser man till Alicia Keys filmdebut så bär den stora likheter med Aaliyahs entré på vita duken. Båda gjorde filmdebut i actionrullar, iofs i lite olika roller, men deras framtoning är skrämmande lika varandra. Kanske mycket beroende på att de är ganska lika varandra till utseendet oxå.

Sen kan jag hålla med om att teorin vacklar lite om man ska gå in på detaljnivå när det gäller musiken, de har t.ex kanske inte exakt samma publik, och när det gäller den skapande sidan så skiljer det sig lite åt oxå, men på det stora hela så tycker jag ändå att deras karriärer är som tagna ur samma manus. Ja, det var lite förenklat den teorin som jag grunnat på i stort sett ända sen den dagen jag såg Alicia Keys promenera in på de domäner där tidigare Aaliyah huserat.

Tjillevippen

notbugs

Bakfylla…..

Rochelle – My Magic Man

Gillade verkligen den här låten en gång i tiden, ja ungefär ett par månader på sin höjd. Sen var det examenstider på gymnasiet med tillhörande fester och utflykter och efter en kombinerad fest/utflykt så kom jag fortsättningsvis bara att associera den här låten med en jobbig bakfylla, något som sitter i än till denna dag, och med det menar jag inte själva bakfyllan förstås. 😉

Min klass på gymnasiet i Västervik gjorde nämligen en utflykt till en klasskompis stuga ute på en skärgårdsö i Västerviks skärgård där vi skulle ha fest nån vecka innan själva examen. Jag och en annan kille i min klass hade gått ihop och fixat ett flak öl som vi skulle dela på. För att göra det extra bonnigt så valde vi att införskaffa ett flak Pripps Blå av någon dunkel anledning. I normala fall var det annars Beck’s Bier som gällde.

Vi kom så ut till ön och preparationerna inför kvällens fest drog genast igång. Men min kompis och jag behövdes inte till något mer än att sköta musiken så vi satte oss istället och började hinka i oss öl. Sen blev det mat och till maten bjöds det på snaps, något som vi drack fler än lämpligt. Efter maten minns jag att det så var dags att spela skogsfotboll, dvs man gör upp en fotbollsplan mitt inne i skogen bland träd och buskar och så spelar man. Kan ju nämna att med alkohol i kroppen så var det fråga om väldigt lite bollkontakt. Istället så blev det träd- och stenbumlingskontakt vilket iofs inte kändes av så mycket då, men desto mer när man nyktrat till.

Ja, sen minns jag inte så mycket mer än att jag vaknade på morgonen med mina freestylelurar på mig och den här låten dånandes för fullt i öronen. Så hade jag inte huvudvärk innan så bidrog musiken garanterat till den saken. Hur som helst så kunde jag inte somna om igen utan istället följde en väldigt långdragen bakfylla som inte släppte taget om mig förrän dagen efter “dagen efter” så att säga.

Finner det ointressant att dra alla detaljer då jag är säker på att de flesta som läser detta någon gång haft en sån där bakfylla från helvetet som liksom aldrig vill ge med sig. Det som är värst är att den här låten satte sig som en slinga i huvudet som jag inte kunde bli av med och som har gjort att jag förmodligen för resten av mitt liv inte kommer att kunna lyssna på den utan att påminnas om den där eländiga bakfyllan från tiden när jag skulle gå ut gymnasiet.

Tjillevippen

notbugs