Mer på samma tema…..

Angela Winbush – It’s The Real Thing

Som jag nämnde i förra inlägget så är det många låtar som hämtat inspiration från “Tom Browne – Funkin’ For Jamaica N.Y”. Denna mer R&B-aktiga pärlan med Angela Winbush tillhör en av de absoluta favoriterna när det kommer till den typen av låtar. Så det är inte enbart Hip-Hoplåtar som hämtat inspiration från Tom Browne, utan det finns en uppsjö andra stilar inom R&B-sfären som snappat upp hur uttans bra detta låtarvet är helt enkelt.

Men om vi återvänder till Hip-Hopen så är det nog följande låt som gjort störst avtryck när det gäller Tom Browne-inspirerade låtar.

 

Snoop Dogg – Who Am I (What’s My Name)

Hajar till lite när jag konstaterar att den här låten redan är 20 år gammal. Känns ju som det var igår den släpptes. Minns hur den brukade spelas flitigt på Café Opera och Sturecompagniet när vi gick dit för att roa oss i mitten på 90-talet. Det är bara att inse att man åldras på tok för snabbt, men man får trösta sig med att på vägen får man i alla fall lyssna till en massa himla bra musik.

Tjillevippen

notbugs

Lite Chill Hip-Hop…..

Smooth – It’s Summertime (Let It Get Into U)

Detta är ännu en av alla hip-hoplåtar från 90-talet som har rötterna i “Tom Browne – Funkin’ for Jamaica N.Y”, ett groove som med åren blivit synonymt med somriga relaxade låtar. Men just Funkin’ for Jamaica N.Y tillhör min lista över tidernas 10 bästa låtar. Har dock inte någon exakt placering då det nog egentligen är sådär 15-20 låtar som jag i bakhuvudet försöker få in på denna begränsade lista.

För den som inte har koll på just den låten så kommer den här.

 

Tom Browne – Funkin’ for Jamaica N.Y

Detta är en låt som har allt, ett skönt groove, underbart pianospel, läckert gitarrlick, funkigt blås, grym basslinga och ovanpå allt detta en underbar sång och cool pratsång som pricken över i´t. Så det är inte konstigt att temat från den här underbara låten har recyclats om och om igen av så många olika hip-hopartister genom åren. Inte heller är det konstigt att den hamnar på listan över tidernas 10 bästa låtar, särskilt just nu när jag sitter och lyssnar på låten på repeat samtidigt som jag skriver detta inlägget.

Min kompis Johnny och jag hade, på den tiden vi gick på Norra Högstadiet i Västervik, ett uttryck för att beskriva såna övermänskligt bra låtar. Vi kallade dem helt enkelt Gud-låtar då de helt enkelt var så gudomliga att det enda sättet att beskriva dem var att benämna dem på det viset. Något som kanske kan tyckas lite märkligt med tanke på att jag i grunden är Ateist och inte tror på några gudomligheter mer än den naturliga världen vi lever i, som i sig kan vara gudomlig nog, inte minst när det gäller all musik som skapas av oss människor.

Tjillevippen

notbugs

En stor dos energi och glädje…..

Thunderpuss feat. Latanza Waters – Stand Up (E Smoove Soul Revival Remix)

Det här är en låt som givits ut två gånger i olika inspelningar. Den första versionen var med gruppen Love Tribe 1996, där Latanza Waters även var sångerska. Hon har dessutom varit med och skrivit låten som sedan spelades in av Thunderpuss med Latanza Waters som vokalist 2001.

Versionen som gjordes 1996 byggde för övrigt på en sampling av “Machine – There But For The Grace Of God Go I”, en låt som var en favorit när man gick på disco och dansade 1979.

Får nog ta med Love Tribe-versionen så ni själva får höra hur den lät.

 

Love Tribe – Stand Up

Får nog säga att jag föredrar Thunderpuss-versionen då det är mer driv i den. Sen har ju uroriginalet sin alldeles egna charm när man får höra den i sin helhet och inte bara som en sampling där man missar det bästa.

 

Machine – There But For The Grace Of God Go I

Måste ju tillägga att gruppen Machine bildades av en herre vid namn August Darnell, mer känd som mannen bakom Kid Creole & The Coconuts på 80-talet. Såg för övrigt just Kid Creole & The Coconuts live på Wembley 2003 då de deltog i den underbara konsertkvällen som gick under namnet “The Best Disco In Town”. Har nog skrivit om den kvällen tidigare här på bloggen. Har svårt att tänka mig att jag missat det då det är min absolut bästa konsertupplevelse jag någonsin haft. Har dessutom nästan hela konserten på DVD då jag köpte den konsert-DVD’n som gavs ut kort efter. För den som är intresserad finns den att köpa hos Amazon.

Tjillevippen

notbugs

Osedvanligt bra cover…..

Diana King – I Say A Little Prayer (Love To Infinity’s Classic Mix)

Det här är en låt som då och då återkommer i mina spellistor. Skriven av Burt Bacharach redan 1967 men samtidigt så tidlös, något som framkommer ganska så tydligt av den här covern med Diana King. Det som gör den extra bra är att Love To Infinity fått sätta sin prägel på mixen, något som lyfter det hela ännu ett snäpp i och med de snygga pianoarrangemangen.

Emellanåt brukar jag grunna på vad som gör att vissa låtar är så otroligt bra oavsett musikstil, och jag har en teori om hur man identifierar de där riktigt bra pärlorna. De ska nämligen gå att spela som ett enkelt pianoarrangemang med sången ovanpå. Brukar föreställa mig hur en del riktigt bra låtar skulle kunna te sig i den uppställningen och för det mesta så känns det rätt när jag spelar upp det i min hjärna. Dessvärre kan jag ju inte spela piano så någon möjlighet att testa i praktiken har jag inte. Det skulle i så fall vara om jag hade en riktigt duktig pianospelare till hands som finge sätta tänderna i mina teorier.

Eftersom Burt Bacharach är en songwriter av den gamla skolan antar jag att han för det mesta suttit och plitat ner sina alster vid pianot, något som i sin tur stärker min teori om detta med en piano+sång räcker för de där riktigt superbra låtarna.

Lyssna igenom denna låten ett par gånger och föreställ dig hur den skulle låta om man plockade bort pianot. Det är ju den bärande instrumentala delen i låten jämte sången. Det är lite som om sången och pianot sjunger låten tillsammans.

Ska leta runt lite och se om jag kan hitta nån annan låt som passar in i min lilla musikteori så får jag återkomma till den i ett senare inlägg.

Tjillevippen

notbugs