Nostalgiinlägg i repris, nr 7 i ordningen…..

Dr Alban – Sing Hallelujah

Skrev om lite om min resa till Polen 1992 i förra inlägget och hänvisade då till ett annat inlägg som handlade om den resan. Sedan sökte jag efter övriga inlägg jag skrivit i ämnet och upptäckte då att ett av de mer minnesvärda minnena inte finns på den här bloggen utan på min allra första blogg som jag hade på Aftonbladet. Men för att få alla riktigt bra inlägg samlade på den här bloggen så kommer därför detta inlägg nu i repris på den här bloggen.

Midsommarafton i sällskap med en glädjeflicka i Gdansk

En medryckande klassiker av vår egen sjungande tandläkare Dr Alban. Är nog min favorit av hans låtar då den är så medryckande. Den har ett otroligt klipp i takten som gör sig otroligt bra i ett par feta högtalare. Annars så är det ju en ganska enkel låt som lätt sätter sig i huvudet så som en Dr Albanlåt brukar göra. Säga vad man vill om karln men förmåga att snickra ihop låtar som klistrar sig fast i hjärnan har han.

Nu förflyttar vi oss till Gdansk, året var 1992 om jag inte minns helt fel. Jag var på resa med mina föräldrar, vi skulle resa genom Polen, ner till Tjeckoslovakien och sedan upp genom Tyskland. Tanken var att anknyta lite till förfäderna på min fars sida, de härstammade nämligen från de västra delarna av Polen som var tyska fram till slutet av andra världskriget då Polen fick dem som kompensation för att Ryssland tog en del av östra Polen som buffert mot framtida angrepp.

Hur som helst så var första anhalten Gdansk och vi skulle vara där ett par dagar och det innebar att vi skulle få tillbringa midsommarafton utan sill, potäter och midsommarstång. Istället så blev det en stillsam middag på Hotellet, Novotel Gdansk som var av hyfsad standard. Efter en lång middagssittning så gick föräldrarna upp på rummet och lade sig men jag sa att jag ville stanna en stund i baren och ”fira” lite midsommar på egen hand. Med det menade jag att jag ville dricka något gott och bara softa i baren helt enkelt, inget annat.

När jag sitter där i baren så dyker det efter en stund upp en snygg ung polsk tjej som frågar om hon får sätta sig bredvid mig och jag protesterar inte eftersom jag är ensam och lite sällskap skadar ju inte, dessutom så är det inte så kul att sitta och dricka i en bar helt själv. Hon var klädd i en ganska utmanande röd klänning och ett par skor med väldigt höga klackar. Mina föräldrar och jag hade tidigare noterat den här tjejen och ett par andra snygga tjejer som hängde runt baren och vi diskuterade huruvida de var prostituerade som hade någon slags deal med hotellet om att få vara där mot provision.

Tjejen var först lite avvaktande men efter en stund lossnade det och hon började ställa alla möjliga frågor på riktigt bra engelska. Hon undrade vad jag gjorde där, var jag kom ifrån osv. Jag svarade på frågorna och ställde några motfrågor, vågade dock inte fråga rätt ut om hon var vad jag trodde. Men hon berättade att hon var utbildad hårfrisörska men för tillfället hoppades på att kunna få komma till Tyskland för att jobba. Om det var som hårfrisörska hon hade tänkt sig att jobba eller något annat vet jag inte.

Kvällen rullade på och vi hade en riktigt trevlig konversation och jag var bara glad att ha lite sällskap. Så småningom började det närma sig stängningsdags för baren och jag gjorde en sista beställning. Då frågar tjejen mig var jag ska gå efter att baren stängt och då säger jag att jag ska gå upp på rummet och sova. Det är i detta ögonblick som jag får svaret på frågan jag undrat över hela kvällen. Hon säger nämligen då att hon gärna följer med upp men att det kostar lite. Har för mig att hon ville ha motsvarande 800 kronor för att stanna över natt med mig på rummet. Jag som inte hade en tanke på att ta med henne på rummet, än mindre att betala för det avböjer vänligt men bestämt. Men hon är påstridig och försöker sälja in sig med att det blir en natt jag aldrig kommer att glömma osv. Uppvuxen i Sverige som man är så blir man lite perplex inför sådana propåer så till slut så försöker jag slingra mig ur genom att fråga om hon tar kort. Ja, jag vet att det låter dumt, men det var det bästa jag kunde komma på för jag tror knappast att hon skulle ha en kortläsare i handväskan, än mindre avtal med ett kortföretag för sin verksamhet. Tyvärr så baktände detta förslag då hon sa att jag kunde få det debiterat på rummet och på så sätt betala med kortet. Det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig som svar.

Nu hade jag trasslat in mig rejält eftersom jag märkte att hon hade fått nytt hopp om att håva in mig som kund. Så jag fick ändra taktik och helt enkelt säga som det var att jag inte var intresserad och att jag tänkte gå upp på rummet själv och sova. Det tog en bra stund med argument och motargument innan hon förstod att hon inte skulle komma någon vart med mig och då blev hon lite som förbytt. Från att ha varit väldigt trevlig och behaglig under kvällen så förvandlades hon till en bitchig ragata som svor åt mig och skällde på mig för att ha förstört hennes kväll. Baren var i stort sett tom på gäster så chansen för henne att få napp på en ny ”kund” var tämligen små. Jag kände mig lite kluven inför denna svada men beslutade mig för att inte försöka bry mig. Så jag betalade min nota och lämnade baren och gick upp på rummet och lade mig.

Morgonen därpå så nämnde jag för mina föräldrar att jag hade haft sällskap i baren av en ung madam. Så nu fick de också svar på frågan de undrat över, vad alla dessa snygga tjejer gjorde på hotellet. Minns inte hur mycket mer jag berättade men jag hade inget satt skämmas för då det enda jag gjort varit att prata med tjejen.

Summa summarum så är det nog en av de mer minnesvärda midsommaraftnar jag haft för den var så skruvad, helt klart ett minne att komma ihåg och framförallt en skön historia att kunna berätta.

Vad har nu då Dr Alban med denna historien att göra. Jo, dagen efter denna händelsen så var vi ute på stan i Gdansk och gick förbi en marknad och på den marknaden så var det en snubbe som sålde piratkopierade skivor och han hade en bergsprängare som stod på full volym och spelade just Sing Hallelujah. Så sedan dess tänker jag alltid Gdansk midsommaren 1992 när jag hör den låten.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

En riktig Maydayklassiker…..

Spargo – You And Me

Jag kan än idag känna flåset från jordbävningshornen på Mayday när jag hör introt på den här låten. Man kan nämligen förledas att tro att det inte är nåt direkt tryck i bottnen på den när man lyssnar i mer ordinära högtalare. Men släpp då loss den i en riktig Cerwin Vega-anläggning och du kommer att bli mäkta imponerad. Det är ett sånt grymt tryck, mycket tror jag beror på att det är så koncentrerad energi i varje taktslag så det väger upp bristen på direkt hörbar lågbas. Vet inte om det där jag nyss skrev har någon bäring i verkligheten men det kändes i alla fall vettigt.

Hur som helst så var den här låten en stor favorit på Mayday Club i Västervik
sommaren 1980 när vi ungdomar i Västervik blev bortskämda med den bästa musiken och det bästa ljudet. Så ingenting som kom efter skulle någonsin göra oss lika imponerade som vi blev första gången vi klev över tröskeln till det magiska disco-palatset Mayday Club.

Det lutar åt att det här blir det sista inlägget på svenska på bloggen, har nämligen bestämt mig för att bredda målgruppen genom att börja skriva på engelska. På så sätt hoppas jag komma i kontakt med fler likasinnade och därtill få lite mer input på det jag skriver.

Anledningen till att jag från början inte valde att skriva på engelska var att bloggen hade ett lite annat syfte från början. På den tiden var det mest en slags krönika över gamla minnen jag har från mina tonårsår, men med tiden så har den typen av inlägg blivit färre och färre och det har mer kommit att handla om musiken.

Men det enda som sker i nuläget är således att jag skriver inläggen på engelska, för övrigt är tanken att det ska se ut som tidigare. Får se om jag eventuellt framöver gör någon smärre grafisk förändring, men huvudet med Maydayloggan och jordbävningshornen plockar jag aldrig bort, det är min logotype och den är jag så grymt nöjd med att den tänker jag fortsätta med så länge jag kan.

Men nu väntar lite mindre kul uppgifter som att uppdatera min “Om-sida” på bloggen, dvs översätta den, får förresten se om jag kanske skriver om den helt. Ja, mycket småpill väntar så räkna med lite stök och bök närmaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

P.S Min signaturfras Tjillevippen kommer inte försvinna utan den får eventuella engelskspråkiga läsare helt enkelt lära sig leva med. D.S

Enkla element…..

Basic Element – This Must Be A Dream

Jag måste börja med att erkänna en sak, jag var inte speciellt förtjust i Eurodiscon (även kallad Eurodance) när den började slå igenom på 90-talet. Var mer insnöad på UK Garage/House, Pianohouse och mer Funky House vid den tiden. Men som med allt här i livet så kan man ju alltid ändra sig och numera är jag barnsligt förtjust i den här musiken och Basic Element tillhör mina absoluta favoriter inom genrén.

Det som framförallt gör att jag fastnat för Basic Element är sångerskan Saunet Sparell som hade en framträdande roll i gruppen under de åren hon var med. Hon kan SJUNGA som få här i världen är förunnat, och därtill är hon vacker som en forntida gudinna. Hon har ett sånt tryck i rösten trots sin späda fysik och därtill en makalös kontroll på alla toner hon producerar.

 

Basic Element – The Ride

Kan ju hålla med om att låtarna musikaliskt är lite enhanda, men när man med åren haft dem som regelbunden musikdiet så inser man att det finns ganska mycket som utmärker respektive låt. Det kan vara en liten detalj kring hur verser och refräng sjungs eller hur grundrytmen är upplagd.

 

Basic Element – The Fiddle

Den här låten är den som jag hade svårast att ta till mig när den kom. Kan bero på att jag får såna Rednexvibbar av den. 😉 Men som alltid så räddar den fantastiska Saunet Sparell hela kalaset genom ett klockren sånginsats.

 

Basic Element – Shame

Avslutar så den här lilla Basic Element-festivalen med min absoluta favorit bland de låtar som de släppte under sin storhetstid på 90-talet. De som känner mig och vet vilken musik som jag gillar allra bäst är nog inte förvånade över att jag tycker bäst om just den här låten. Den är ju som en enda lång hyllning till den klassiska 70-talsdiscon rent musikaliskt. Nu var iofs Basic Element inte den enda Eurodiscogruppen som flörtade med 70-talsdiscon, men jag får nog säga att den här låten är en av de som lyckats bäst i det racet.

Vill avsluta det här inlägget med att tacka Saunet Sparell för att hon med sin röst inte bara har förtrollat mig utan även lyckades vända min aversion mot en hel musikgenré. Sen får jag också tacka Peter Thelenius och Cesar Zamini som faktiskt var de som 1992 startade gruppen och förutan vilka vi aldrig fått ta del av ett stycke fantastisk svensk musikhistoria.

Tjillevippen

notbugs

Så här lät det tidigt 90-tal…..

MC B feat. Daisy Dee – Crazy

Det här var en av favoriterna när det gäller “Technotronicsoundet”. Det kan dessutom bli lite förvirrande ibland eftersom Daisy Dee faktiskt även sjöng på några av Technotronics låtar. Nu är det ju också så att en av snubbarna bakom Technotronic faktiskt var med och producerade den här pärlan. En annan intressant detalj i sammanhanget är att låten “This Beat Is Technotronic” år 1990 släpptes både under namnet Technotronic och MC B feat. Daisy Dee. Men av de två versionerna så föredrar jag nog Technotronic-släppet framför fröken Daisy Dee.

Går nog att göra ännu mer research och få ihop ett riktigt intressant flödesdiagram över alla olika snubbar som varit inblandade i de här produktionerna. Ett GANTT-schema vore inte heller dumt, där man kan få en överblick över vad som hände när osv. Men det researcharbetet lämnar jag med varm hand över till vem som helst som kan tänkas pula ihop nåt vettigt av det hela.

Tjillevippen

notbugs

Lite go dunka-dunka innan vi bygger om stället…..

Digital Emotion – Get Up Do You Wanna Funk

En låt jag minns att den var riktigt populär på dansgolven, speciellt ihop med alla de andra låtarna som var på tapeten då, Woodpecker from Space m.fl. I de här låtarna börjar man på riktigt se varåt det barkar med det som så småningom skulle komma att kallas italodisco, en musikstil som jag än idag har väldigt svårt att ta in utan att få kväljningar (nästan i alla fall).

Förresten om det är nån som läser det här som är en fena på CSS så får ni gärna hojta till, har lite funderingar kring layouten på min blogg och skulle i så fall behöva hjälp med att bygga om mitt CSS-tema som jag använder idag. Tack på förhand. Svar mailas enklast till notbugs snabel-a notbugs punkt com.

Tjillevippen

notbugs

Jag är en mycket, mycket sjuk människa…..

Günther & The Sunshine Girls – Teeny Weeny String Bikini

Ja, jag erkänner här och nu att jag är en mycket, mycket sjuk människa. För det är så att jag faktiskt tycker den här låten är riktigt bra. Kan inte sätta fingret på det men den har något speciellt som gör att den fastnat på min favvislista. Men jag antar att det är lite samma sak med den här som med t.ex Aqua och alla andra koncept som inte tar sig på alltför stort allvar. Det handlar helt enkelt om att göra enkel glad musik som funkar att festa och dansa till och det lyckas man ju med i det här fallet helt klart.

Tjillevippen

notbugs

Pumpa upp sylten…..

Technotronic – Pump Up The Jam

Vet att det är en uttjatad låt men nu när jag trillade över videon så fick jag en våg av nostalgikänslor över mig så jag bara var tvungen att ta med den. I videon presenteras gruppen som Technotronic feat. Felly, och Felly ska alltså vara tjejen som är med i videon. Det är däremot inte hon som sjunger utan sången står en annan tjej för som heter Ya Kid K och som stod för den mesta vokala insatsen åt Technotronic. Men hon släppte även material som soloartist, bl.a bidrog hon till ett Ninja Turtles-soundtrack med den här lilla favoriten.

Ya Kid K – Awesome (You Are My Hero)

Den här låten snurrade mycket i början på 90-talet, minns särskilt den magiska midsommaren på Gotland som var en riktig höjdare. Har skrivit om den tidigare och lär säkert återkomma till den framöver då det finns rätt så mycket kul historier att plocka där.

Men för tillfället blir det inga långa historier, är på slutklämmen på min medicinomställning och det har varit lite tuffare än jag trodde. Har mått illa, haft huvudvärk och varit yr, det har känts som en enda utdragen bakfylla helt enkelt. Så för den som nån gång blir ordinerad Lyrica så kan jag varna att det är ett elände när man ska minska doseringen. Har haft den medicinen i ett antal år nu och det har funkat bra men så föreslog smärtläkaren att vi skulle prova att öka dosen för att komma till rätta med mina nervsmärtor som blivit värre senaste tiden.

I mitt fall så dubblerade vi dosen och det tog tre veckor att komma upp i full dos, men jag fick för mycket biverkningar så vi bestämde oss för att gå tillbaka till ursprungsdoseringen så det är det jag har hållit på med i snart tre veckor då det tar lika lång tid att backa tillbaka som när man ökar.

Så det känns lite som sex bortkastade veckor eftersom det inte funkade att öka dosen. Visst så gjorde det underverk mot nervsmärtorna jag har men jag blev så fruktansvärt loj och likgiltig så det kändes till slut som att vara i en vaken mardröm. Då bestämde jag mig för att gå tillbaka till ursprungsdoseringen även fast jag då får stå ut med nervsmärtorna. Det känns lite som att sitta i en rävsax nu, för det känns inget vidare att dras med nervsmärtorna så nåt måste göras, men vad är frågan. Men det är sånt jag får ta med doktorn när jag ska till henne i början på nästa år.

Det kanske inte var det roligaste blogginlägget jag har haft men idag skriver jag mest för mig själv, kände lixom att jag måste få skriva av mig lite nu när man mår skunk helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs