Den här kommer jag däremot ihåg…..

Katie Kissoon – I Need A Man In My Life

Eftersom jag inte kände igen den andra låten med Katie Kissoon så måste jag ju kontra med en låt med henne som jag däremot kommer ihåg och det är hi-energy-bakelsen I Need A Man In My Life. Det jag minns mest av den här låten var att den användes flitigt som utfyllnad i olika mix, men jag tycker allt att den klarar av att stå på egna ben alldeles galant.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Här låter det verkligen 80-tal…..

Evelyn “Champagne” King – So Romantic

Hajade till när jag såg den här bland tipsen på min YouTube-sida idag. Kunde först inte komma på hur låten gick utan var tvungen att starta klippet och då var det som att dra ur en plugg i minnesapparaten. Den här stod jag ju och nötte på Statt i Västervik 1984 och jag minns att den anläggningen som till en början var byggd med Audio Pro A4-14 högtalare vilka totalt vek ihop sig när man försökte dra på lite. Tanken var från början att det inte skulle vara nåt direkt ordinarie disco i det lilla rummet, på ca 40-50 kvm, där dansgolvet var inrymt utan mer tänkt som ett slags pubdisco med lite mer dämpad nivå. Men publiken ville annat så det tog inte lång tid så var Audio Pro-lådorna utbytta mot ett par rejäla Cerwin Vega som lätt klarade att fylla den lilla lokalen med skön botten och hög partystämning.

Tjillevippen

notbugs

Han bara låtsas…..

High Inergy – He’s A Pretender

När jag satt och filade på förra inlägget så råkade jag se att den här gamla favvisen dök upp i förslagslistan på YouTube. Eftersom den är så uttans bra och det är så länge sen jag hörde den så måste jag bara ha med den nu.

De associationer jag får till den här låten är aningens vaga, men dels poppar det upp nån fest jag var på ute på Gränsö slott i Västervik. Sen har jag ett svagt minne av nån av alla resor man gjorde till Linköping för att köpa skivor och glida runt på stan där.

Tjillevippen

notbugs

Back in business…..

2 Tons Of Fun – Feel It

Den här skapelsen kan vid första betraktelsen verka som ett rent helgerån för nostalgikern. Men har man lyssnat på den ett par gånger så inser man att det är en riktigt läckert gjord recycling på 2 Tons Of Funs gamla discohit. Vad jag gillar allra bäst är nästan partiet 3:32 när det underbara gitarriffet sätter igång. Vad jag sen kan tycka är mindre bra är att det är ett sånt brutalt långt intro och emellanåt känns hela låten som ett enda långt intro som inte kommer nånstans.

Så det är inget man direkt finlyssnar på utan det är en låt som kan vara kul att släppa loss då och då när man är sugen på lite enkel omväxling. Vill man däremot ha den totala nostalgiupplevelsen så går det ju alltid att lyssna på originalet. Där kommer det underbara gitarriffpartiet 2:22 samt 3:02.

Two Tons O’ Fun – I Got The Feeling

Observera att det här är The Patrick Cowley Megamix så det finns fler andra versioner, men det är den här versionen som jag “växte” upp med så att säga. Vad mer kan sägas vilket iofs de flesta invigda redan känner till är att dessa damer sedermera kom att bli kända för sin monsterhit It’s Raining Men, då under namnet Weather Girls. Den ena sångerska är för övrigt en av mina stora favoriter, Martha Wash. Hon kom ju att göra stora insatser som sångerska åt Black Box bl.a även om det var den undersköna Catherine Quinol som lipsynkade i alla videos. Har skrivit om detta ett otal gånger tidigare i bloggen så jag gör inga fler djupdykningar i det ämnet idag.

Däremot kan ju nämnas att Martha Wash och Izora Armstead innan de bildade Two Tons O’ Fun jobbade som bakgrundssångerskor åt den numera frånlidne Sylvester. Så det är många trådar som hänger ihop i musikvärlden och när det gäller duktiga sångerskor så tillhör det nog mer vanligheten än undantaget att de sjunger i alla möjliga konstellationer under sina aktiva år. Superexemplet på denna tes är min favorit Jocelyn Brown som har satt sitt avtryck i fler grupper/konstellationer än någon annan artist jag känner till.

Tjillevippen

notbugs

Ge mig din kärlek…..

Fun Fun – Give Me Your Love

Det här är ett underbart undantag när det gäller italoproducerad disco från 80-talet. När det gäller italodisco annars från den tiden så stänger jag helst av öronen när det spelas Modern Talking, Scotch, Fancy, Gazebo och allt annat som där finns i samma genré. Fun Fun däremot var lite i en klass för sig, dels för att det inte var samma typ av disco eftersom Fun Fun är lite mer Hi-Nrg kan man väl säga.

Annars är några av mina absoluta favoriter genom åren producerade av italienare, Change är ett exempel och icke att förglömma så kom ju Black Box i slutet på 80-talet och visade var skåpet skulle stå med en räcka låtar som håller än idag.

Tjillevippen

notbugs

En riktig kultlåt…..

Divine – Native Love (Step By Step)

Finns egentligen hur mycket som helst att skriva om den här. Det omisskännliga Bobby Orlando-soundet mutade in ett eget litet hörn på dansmusikkartan i början på 80-talet och Divine var en artist som fick ta del av den kakan.

Annars går det lite på halvfart här just nu, därav att det inte är så mycket aktivitet på bloggen som jag skulle önska. Jag har en nacke som bråkar just nu så då är det lite jobbigt att sitta och skriva alltför långa stunder. Men det kommer bättre tider, det brukar det göra och då blir det mer liv här på Mayday Club igen. Under tiden så får ni stå ut med att det blir lite spridda skurar.

Tjillevippen

notbugs