En kultklassiker…..

Nairobi – Funky Soul Makossa

Den här var det länge sen man hörde. Kom en hel del lite udda skapelser under electrovågen och till den skaran skulle jag nog vilja lägga den här låten. Måste säga att jag uppskattar den nog mer nu än då, gillar svänget på nåt vis trots att det är så styrt av trummaskinen som får antas är en Roland TR-808 med tanke på det karaktäristiska soundet.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Ett kärt återseende…..

Goon Squad – Eight Arms To Hold You (Vocal)

Jag har gjort fler fynd idag då jag fortsatt att lyssna på Ben Liebrands gamla Grandmixar från 80-talet, den här gången så bidde det ett kärt återseende i form av Arthur Baker’s Goon Squad och den här underbara skapelsen som låg helt rätt i tiden. Låten ingick tydligen i soundtracket till Steven Spielbergs klassiker Goonies, därav namnet på gruppen som fått fronta det hela.

Tjillevippen

notbugs

Skön låt att avsluta kvällen med…..

Paul Hardcastle – Rain Forest

Herr Hardcastle var väldigt produktiv en kort period i mitten av 80-talet och gjorde en hel del låtar som än i dag är favoriter hos mig. Men som med så mycket annat kan det blir för mycket av det goda och då han var aningens formelstyrd så tappade folk intresset. Men musiken lever kvar och håll med om att det är underbara låtar han fick ihop där ett tag.

Tjillevippen

notbugs

Westbay news…..

L.A Dream Team – Dream Team Is In The House

Befinner mig fortfarande i Västervik då jag åkt på en dunderförkylning som gör att jag är rätt så off för tillfället. Med den grundsjukdom som jag har så räcker det med en uttans förkylning för att jag ska bli rätt sänkt rent orkesmässigt. Sen blir det inte bättre av att jag lät mig övertalas att prova på ett medicinskt plåster istället för att ta sprutor förra veckan. Det är ett plåster som heter Versatis och som ska fungera mot neuralgi vilket är den typ av smärtor jag har.

Tyvärr så ger plåstren bara en lokalbedövning på ytan så djupandningen som är jobbigast blir inte bättre, dvs jag försöker undvika att djupandas så gott det går. Kanske är det därför jag blivit så förkyld, just eftersom jag inte ventilerar lungorna ordentligt? Men jag ska inte såga plåstren helt för de tar i alla fall bort den extrema beröringskänslighet jag har i bröstkorgen. Så lättare beröring stör mig inte nu utan det är först vid mer tryck som det blir plågsamt.

Nog om detta, ville bara ge ett litet livstecken ifrån mig och dela med mig av den här sköna låten som jag hittade på YouTube tidigare. Har aldrig tidigare hört talas om den gruppen men får nog ta och forska lite mer om vad det är för ett gäng.

Tjillevippen

notbugs

Those Acid days…..

Underground Resistance w/Yolanda – Living For The Night (Kevin Saunderson Mix)

Den här låten är som en liten tidsresa i sig själv. Ljuden och rytmerna förflyttar en automatiskt tillbaka till slutet på 80-talet när man stod och dansade till Acid-techno på dansgolvet. Vad som är lite intressant är att när man tittar tillbaka på den tiden så är det några DJ’s/Producenter som verkligen sticker ut varav en är den suveräne Kevin Saunderson som alldeles på egen hand satte ribban för hur dansgolvsmusik skulle låta.

Tjillevippen

notbugs

Utspejsad ren energi…..

Pure Energy – Spaced Out

Det har blivit många nya fynd på YouTube på sistone och den här låten är ett sådant. Måste komma ihåg att rippa ner alla såna fynd på MP3 innan de försvinner. Bra låtar har ju en tendens att försvinna från YouTube allteftersom upphovsrättsinnehavare får för sig att de tjänar på att göra sin musik otillgänglig för den breda publiken.

Roar mig annars med att titta på TV3’s nätsåpa Glamourama när jag sitter på min träningscykel för att bränna kalorier. Började en pulverdiet i måndags, Modifast heter den och anledningen att jag går på den är att det var den jag blev rekommenderad av min dietist. Måste lixom gå ner i vikt av den enkla anledningen att jag känner att de sista tio kilona jag lagt på mig tär väldigt på mitt välbefinnande.

Har väldigt svårt att hålla vikten mycket beroende på de mediciner jag tar mot epilepsi och nervsmärtor. Så det är hela tiden en kamp om att inte stoppa i sig för mycket helt enkelt. Men det funkar rätt bra så här långt med pulverdieten, det är 4 ggr per dag som jag ska blanda pulver och vatten till en slags dryck som då funkar som måltidsersättning. Har fyra olika smaker, choklad, vanilj, hallon samt potatis/purjo och det kan bli lite enhanda men funkar rätt bra ändå. Finns fler smaker att köpa men nu har jag valt dessa men kommer nog att till nästa vecka byta ut någon av dem för att få lite omväxling.

Det jag saknar mest är alla smaker som man annars får sig tillgodo så igår mumsade jag i mig en tesked fuskwasabi bara för att få smaka på något annat än dessa drycker. Annars blir det ju bara vatten och kaffe utöver dryckerna och kaffe utan socker är i mina ögon inte lika gott som med socker. Men jag dricker ändå kaffe utan socker nu för att inte få kaffeabstinens.

Vill för övrigt inte börja tugga tuggummi av den enkla anledningen att jag är rädd att det ska trigga igång det sötsug som jag får av mina mediciner. Kan vara lite svårt att förstå för den som inte upplevt det, men det är riktigt ruggigt när det sätter igång. Man går nästan över lik för att tillfredsställa det suget när det slår till.

För att återgå till Glamourama så är det på något sjukt sätt underhållande, kanske mest av den enkla anledningen att det är så banalt. Att jag började titta på det var för att det bara är 15 minuter per avsnitt och jag brukar köra 2 x 15 minuter på träningscykeln när jag kör mina pass. Så då passar det bra med något lättsmält att titta på under tiden man bränner kalorier.

Vad jag fascineras av i det programmet är att tjejerna verkar så barnsligt unga, känns som de knappt slutat skolan än. Kanske är det ett tecken på att man börjar bli gammal. Men hade jag sett dem på stan utan att ha sett programmet så hade jag placerat dem i kategorin fjortis-plus, dvs något äldre än en fjortis men definitivt under 18.

Men det är underhållande att få en inblick i den “värld” som man försöker framställa i programmet. Tror inte den världen har så mycket med verkligheten att göra egentligen, utan det är istället en slags mediabild av en värld som många unga drömmer om.

I mitt eget glammiga liv handlar det mesta istället om träning och musik samt en mängd andra aktiviteter. Musikmässigt så är jag inne i en 80-talsfunkperiod känns det som, men det kan ändra sig vilken dag som helst som mina återkommande besökare säkert har märkt.

Nu har jag inte tid eller ork att skriva mer, blir uttans trött i rygg, nacke och axlar när jag suttit för länge så nu ska jag ut och gå en liten promenad för att få kroppsdelarna på rätt plats igen.

Tjillevippen

notbugs

Det goda livet…..

Inner City – Good Life

Blev lite förvånad när jag sökte i bloggen och upptäckte att jag faktiskt aldrig haft med den här favoriten. Är extremt förtjust i Paris Greys underbara röst. Låter ibland som hon är lite täppt i näsan men vad gör det när det låter så uttans fantastiskt bra.

Tjillevippen

notbugs