Lite Sydamerikanska rytmer…..

Towa Tei feat. Bebel Gilberto – Batucada (The Black Shells Parts 1, 2 & 3)

Batucada är en sorts undergenré till Samban, men även namnet på denna sång som dykt upp i lite olika varianter genom åren. Men just denna versionen med Towa Tei feat. Bebel Gilberto är min absoluta favorit. För att ge ett annat exempel har ni här Spillers version som kom ett par år senare.

 

Spiller – Batucada

Texten är skriven av Marcos Valle, Paulo Valle and Ray Gilberto i mitten av 60-talet och har således givits ut i en otal versioner på alla möjliga språk genom åren. För den som undrar så kan jag inte finna något släktskap mellan Ray Gilberto, som varit med och skrivit texten, och Bebel Gilberto som sjunger i Towa Teis tappning. Däremot är Bebel Gilbertos far João Gilberto mer känd då han var en av förgrundsfigurerna i etablerandet av genrén Bossa Nova i slutet av 50-talet.

Hur som helst så är det en underbar låt med en ganska så sorgfri text, ungefär sådär som man föreställer sig livet på playan i Brasilien.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Lite julstämning…..

Al Caiola Riz Ortolani Jimmy Mcgriff – Sleigh Ride Jingle Bells

Måste ju ha med en jullåt nu när det vankas till jul. Ja, då föll valet på den här och då undrar ni varför jag valt den. Jo, jag såg filmen Kiss Kiss Bang Bang på tv härom dagen och där var den här låten med. Hade då inte nån koll på vad det var för låt men har alltid gillat den så jag tog reda på vad det var så nu får den sprida lite julglädje här på bloggen helt enkelt.

Åker bort över jul och är osäker på när jag är hemma igen, och som vanligt när jag är borta lär det bli något tunnstått med inlägg, även om jag kommer att försöka peta in ett och annat mellan alla aktiviteter som hör julen till.

Slutligen vill jag önska mina läsare en riktigt God Jul och Gott Nytt År. Nästa år tar vi friska nya tag, och jag har några idéer på förändringar jag funderar på att sätta i sjön. Får se vad som händer. Men ni får ha en riktigt trevlig jul och även om det kanske inte är lika frekvent uppdatering så kika in emellanåt eller enklare prenumerera på bloggen via RSS, då får ni ju alltid de senaste uppdateringarna via RSS. Supersmidigt är det och om ni letar efter en bra RSS-läsare så kan jag rekommendera Google Reader vilket är den jag använder.

Tjillevippen

notbugs

Vårpromenad i Eksjö…..

Musicshake – Bells Running Away

För eventuella läsare som börjat följa bloggen först i samband med att den stöptes om till Mayday Club så kan ett inlägg som detta tyckas aningens konfunderande. Men det är inte så konstigt egentligen. Bloggen har alltid bestått av en blandning av nostalgi, nutidsbetraktelser och musiksnack. Det kommer den att fortsätta att göra även om det kan tyckas som falsk marknadsföring att då kalla den Mayday Club.

Men det har aldrig varit min intention att skapa nån direkt virtuell version av Mayday Club eftersom det skulle bli ganska så torftig efter ett tag. Utan Mayday Club är mer själva symbolen för den nostalgi som jag vill försöka dokumentera allteftersom jag hittar gamla minnen som jag finner värda att bevara och dela med mig till omvärlden.

Sen kommer jag självklart att fortsätta att försöka jaga material som har anknytning till Mayday Club, men det får ta den tid det tar helt enkelt.

Ifall ni undrar varför jag inte har nån snitsig känd låt till videoklippet idag så beror det på att jag är frustrerad över dessa skivbolag som är så stelbenta så man kan få krupp för mindre. Det ser nämligen ut som så att det inte blir några fler delar i serien Mayday Club Live. Har ju hittills rippat tre delar från kassett och lagt upp på min YouTube-kanal. Men nu när jag skulle lägga upp den fjärde delen så tog det stopp. Klippet stängdes först av en gång för att det innehöll en låt som Warner Music “äger”.

Gick då igenom resten av klippet för att se om där var fler låtar som Warner Music “äger” och fann då att ännu en låt föll inom den kategorin. Så jag klippte då bort de här två låtarna och försökte ladda upp klippet på nytt. Men vad hände då, jo, då visade det sig att Universal Music Group hade synpunkter på en av de tre kvarvarande låtarna i klippet så klippet kunde bara spelas upp i ett fåtal länder, och Sverige var inte ett av de länderna.

Så då var det ju ganska meningslöst att hålla på och klippa bort ännu en låt och stå där med ett klipp innehållande två låtar som dessutom inte var kompletta. Hade blivit aningens torftigt och det hade inte förvånat mig om det stupat på att nåt tredje skivbolag gjort anspråk på nån av de kvarvarande låtarna.

En anledning till att jag är frustrerad och framförallt irriterad på något som kan tyckas vara ett juridiskt glasklart fall är att det praktiskt och moraliskt inte är något glasklart fall. Att ge sig på en inspelning som härör från en 5:e generationens kassett och som dessutom är halvtaskigt mixad med dagens öron är lixom bortom alla proportioner. Visst, jag kan förstå deras principiella tänkande, men ser man till den praktiska verkligheten så har jag svårt att se hur mina Mayday Club Live-inspelningar skulle kunna ge något som helst ekonomiskt avbräck för inblandade skivbolag?

Tror ju knappast att någon lär rippa av dem och i sin tur börja saluföra dem. Sen är det knappast troligt att någon lär rippa dem och sen klippa ner till de separata låtarna och därefter bränna en CD och ge bort i födelsedagspresent, låtarna är ju inte kompletta helt enkelt. Jag kan helt enkelt inte komma på nåt användningsområde för dessa klipp förutom att fungera som en minnesklocka och nostalgitripp för en väldigt begränsad skara människor. Det är häri jag vill lägga in begreppet “fair use” vilket jag tycker alltför ofta trycks undan i debatten.

Att internet är världsomspännande och att saker kan få spridning väldigt fort och enkelt betyder inte att det per automatik sprids fort och enkelt. Viss information vänder sig till en begränsad krets av människor och konsumeras således av denna begränsade krets av människor. Nu kommer upphovsrättsnissarna att hojta, ja, men vi har ju faktiskt Internetkändisarna som gått från noll till att bli kända över hela världen bara genom en ynka YouTube-film. Tänk om där då skulle finnas en låt som omfattas av upphovsrätten, vi skulle ju gå miste om miljoner.

Think again säger jag bara, hade inte snubben blivit känd så hade klippet legat där och skvalpat och ingen hade märkt nåt. Blir nu snubben känd så skulle jag snarast vilja luta åt att han gjort en enorm marknadsföringsinsats åt de skivbolag som kan tänkas ha intressen i musiken han använt. För återigen tror jag inte att nån får för sig att rippa ner musiken från en sketen YouTubesnutt och låta detta vara den primära kopian i ens samling. Däremot tror jag att både en och annan tittare blir nyfiken på musiken och söker sig till iTunes, Spotify, CDON.COM eller Bengans för att införskaffa en “riktig” kopia.

Sen finns det så klart de som ger sig ut på Piratebay och letar reda på musiken där, men den gruppen skulle förmodligen ändå aldrig ha lagt ner nån energi på att införskaffa en schysst kopia i första läget. Så summan av att snubben plötsligt blir känd och skivbolagen får sin musik spelad leder ju till att de i någon form bör kunna tillgodogöra sig ökade intäkter.

Så tanken om fair use bör faktiskt inte glömmas bort, då den här skitnödiga inställningen som finns idag bara leder till frustrerade och irriterade producenter av icke-kommersiellt material som i fallet mig och min blogg. Därigenom drabbas också kulturen i form av att den icke-kommersiella kreativiteten blir lidande då dess kreatörer inte till fullo kan använda sig av vårt gemensamma kulturarv i sitt skapande.

Tjillevippen

notbugs

P.S Låten i dagens klipp är ett s.k Roalty Free-klipp som tillhandahålls av YouTube. D.S

Vi drar till Brasilien…..

Kelly Key – Chic, Chic

Ännu en sån låt som jag bara trillade över på YouTube. Kunde först inte bli klok på vad det var för språk men när jag googlade lite så såg jag att hon var från Brasilien och då är det ju så klart portugisiska som gäller.

Här går livet lite på halvfart nu sedan jag kommit hem från V-vik. Håller iofs på att grunna en massa på kommande inlägg, fast just nu så är jag inte i skrivarläge helt enkelt, men det brukar ge med sig. En del idéer man får när man sitter å grunnar på nya inlägg är ju ofta såna att man inte kan låta bli annat än att plita ner dem på bloggen pronto.

Tjillevippen

notbugs

Vi fortsätter på filmtemat…….

Ronin – Theme

Kanske inte världens svängigaste precis men eftersom den passar så grymt bra till filmen så förtjänar den att uppmärksammas. Ronin är för övrigt en av filmerna som skulle platsa på min topp-tio-lista över tidernas bästa filmer. Är dock ganska sorgsen över att regissören John Frankenheimer fick lämna jordelivet på tok för tidigt, eftersom han fick till ett sånt underbart filmspråk i sina sista filmer. Efter Ronin så gjorde han Reindeer Games, en film som iofs inte platsar på topp-tio-listan, men som har en underbar stämningskänsla från början till slut.

Men tillbaka till Ronin som jag har sett hur många gånger som helst och som jag lär se lika många gånger till. Inte minst för att se de underbara biljaktsscenerna eller Robert DeNiros sköna tolkning av en avdankad spion som försörjer sig på den privata marknaden. Hans mest klockrena replik är när han får frågan “You ever kill anybody?” och hans svar blir “I hurt somebody’s feelings once.”. Hela filmen är full av sådana små repliker som bär fram storyn och det tillsammans med bildspråket är vad som gör den här filmen till den höjdare det är.

För den som inte sett filmen så bjuder jag på ett litet smakprov i form av en trailer så kanske du/ni blir sugna att glutta på lite efter-kalla-kriget-spion-romantik som jag skulle vilja kalla det.

Ronin

Laguppställningen i den här filmen är ju dessutom ganska stark. Natascha McElhone, Stellan Skarsgård, Jean Reno, Sean Bean, Jonathan Pryce och Michael Lonsdale är klockrena i sina roller och det finns egentligen inget mer att önska än att filmen gärna hade fått vara en timme längre för man vill liksom ha mer. Istället får man se om filmen med jämna mellanrum och upptäcka nya saker varje gång som man inte sett innan.

Nog om film nu, jag lovar att släppa filmtemat för ett tag nu men jag kommer säkert att återkomma till det i framtiden då det finns så mycket mer att hämta från filmens värld både när det gäller musik men också rena upplevelser.

Tjillevippen

notbugs

Dagens låt goes Bollywood…..

Soundtrack from Dil Se & Inside Man – Chaiyya Chaiyya

Zappade runt på kanalerna vid 21-snåret igår kväll och på någon kanal så började just då filmen Inside Man av Spike Lee. Filmen inleds med just den här låten och av någon anledning så kunde jag inte sluta lyssna för den var så förtrollande på nåt vis. Vanligtvis så brukar jag avsky den här typen av musik men något i denna låten tilltalar mig, men fråga mig inte vad för det har jag inte en aning om.

Låten slog stor i Indien efter att den varit titelmelodi i den indiska Bollywoodproduktionen Dil Se. Senare kom den även att slå i England vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den stora befolkningsgrupp där som har rötterna i Indien.

Lite kul är det att kolla på videon till låten för den är så överdrivet teatralisk på ett sätt som känns aningen främmande för oss västerlänningar. Samtidigt måste man imponeras över det jobb som läggs ner på att få till en dylik inspelning. Att filma en drös människor dansandes på ett rullande tåg görs ju inte i en handvändning precis. Hade nog aldrig funkat i Sverige med arbetarskydd och andra regler som skulle kunna tänkas sätta stopp för dylika övningar. Fast det skulle ju vara kul att se den svenska skådespelareliten dansa på en godsvagn mellan Eksjö och Hultsfred helt klar, det ska inte förnekas.

Tjillevippen

notbugs