De olympiska löparna…..

Olympic Runners – The Bitch

Sitter å slötittar på Michael Jacksons minnescermoni som iofs inte kommit igång ordentligt mer än att familjen Jackson varit på kyrkogården och haft sin privata del där. Nu är de på väg mot Staples center där det stora spektaklet ska dra igång. Följer det hela på Aftonbladets webb-tv, men lite B är det att man bara får bilder ihop med kameramännens interna babbel.

För övrigt så håller jag på att försöka repa mig efter den sista tidens intensiva aktiviteter. Fyra grejer på raken har det varit, först min tripp till Gran Canaria, sen min systerdotters examen. Därefter hade jag en kompis på besök här en hel vecka och nu sist var jag i V-vik för att gå på en nostalgikonsert med bandet MVS som från början hette Malte Vräker Småsten. Har skrivit om dem tidigare och jag har egentligen mer material att dela med mig av när det gäller just MVS. Får ta och samla ihop det och mig själv nån dag och tota ihop nåt av det hela.

Nu börjar det dra ihop sig kring Staples center och om sisådär 10 minuter ska det hela dra igång. Får se om det dyker upp nån kommentator till sändningarna. Avslutar det här inlägget med att tacka Dick som brukar skriva lite kommentarer här på bloggen. Det var hans senaste kommentar som fick mig att komma ihåg den här låten som var en stor favorit när man gick på Centrumgården i V-vik och dansade på fredagarna i de tidiga tonåren.

Tjillevippen

notbugs

I just can’t get enough…..

DJ Antoine – I just can’t get enough

Idag så baseras låtvalet utifrån rubriken helt och hållet. Ville lixom ha den här rubriken för att illustrera ett begär jag har för tillfället. Jag är nämligen helsåld på realityserien Stockholm-Arlanda. Men jag är lite bekväm av mig så jag ser det aldrig när det sänds utan kollar det på TV3’s webb-tv när det passar istället.

Hur som helst så bidde det den här låten, vilken jag aldrig har hört förut. Men jag ville till varje pris undvika att behöva använda mig av Depeche Mode’s Just Can’t Get Enough. Den känns aningens uttjatad och ska jag vara ärlig så har jag aldrig gillat den så den hade gått bort ändå.

Men för att återgå till mitt tv-tittande så är jag helt frälst på den typen av serier som Stockholm-Arlanda. Alla serier av typen “Bakom kulisserna” slukar jag som besatt. Kan nog bero på att jag är en rätt så nyfiken person som gärna tycker om att se hur saker och ting hänger ihop.

Ska bjuda på en lista av dylika serier som kan rekommenderas. En del av dem går att se på webben medans andra kan vara lite svårare att hitta.

1. Airline – En brittisk serie där man följer arbetet hos lågprisflygbolaget Easyjet i Storbritannien. Den var länge en favorit men tappade tyvärr stinget efter några säsonger.

2. Hurtigruten 365 – En norsk serie där man får följa livet ombord på ett av hurtigrutens fartyg.

3. Gränspoliserna – Finns ju i flera olika smaker, dvs från olika länder men alltid lika intressant.

4. American Casino – En serie på Discovery Channel som handlade om livet bakom kulisserna på Green Valley Ranch Resort and SPA i Las Vegas.

5. Kustbevakarna – En inblick i sjölivet runt våra kuster. Bäst är den säsongen då de är på ostkusten. Västkusten känns så himla kall och karg på något vis.

Inser nu när jag sitter och skriver på den här listan att det finns ju drösvis med andra bra serier. Men en del kommer jag inte ihåg vad de heter och andra är ju bara varianter på de teman som visas i de listade exemplen. Ett sådant exempel är ju den svenska serien Färjan som jag har en känsla av att man fått idén till efter att ha sett vilken succé Hurtigruten 365 fick då den sändes i vårt grannland.

Nu är Färjan rätt så kitschig i formatet, men för mig som alltid varit såld på fartyg så är den ändå ett måste i tv-tablån. Det påminner mig om att där varit nån serie nånstans om livet bakom kulisserna på ett kryssningsfartyg i Karibien. Det var verkligen ett program i min smak. Kommer bara inte ihåg vad det hette eller var det var jag såg det.

Ja, det var lite om mitt tv-liv och det kommer att berikas ännu mer nu när jag testat en gratis VPN-tjänst, Hotspot Shield, så man kan få ett amerikanskt IP-nummer. Då kan man nämligen glutta på amerikanska tv-serier på tv-bolagens egna webb-tv-kanaler. Det är annars blockerat för oss som inte befinner oss i det stora landet i väster. Men jag testade det hela idag och det funkade klockrent, snabbt och smidigt, inget lagg som man skulle kunna befara. Det sägs nånstans att det ska ligga en begränsning i 5GB trafik/månad, men jag har inte kunnat hitta nån sån text i användaravtalet. Får se vad som händer när man kollat ett gäng program.

Vill passa på att påpeka att eftersom det är en gratistjänst så får man stå ut med att de slänger ut en reklambanner i huvudet på varje sida man surfar in på, men har man som jag bra upplösning på skärmen (1920 x 1200) så är det inte nåt direkt störande. Dessutom försvinner den om man kör upp en webb-tv-sändning i fullscreen-läge.

Tjillevippen

notbugs

Växeln hallå…..

Midnight Star – Operator

Sitter och går igenom en nostalgisamling med låtar som jag fick nyligen. Det är en hel radda gamla nostalgiklassiker från 80-talet så man kan verkligen snacka om en “Trip to memory lane”. Just den här låten kommer jag bäst ihåg just tack vare videon som snurrade hemma på kompisens tv. De hade nämligen parabol och på den tiden hette den stora musikkanalen Music Box. Sen misstänker jag att den här videon oxå snurrade på nåt av de musikprogram i svensk tv som fanns. Kan mycket väl tänka mig att den hittade in till programmet Bagen med Cia Berg som gick på SVT i mitten på 80-talet.

Tjillevippen

notbugs

Fläskkotletter 31:90/kg…..

Funk Deluxe – Dance It Off (Remix)

Lite go 80-talsfunk signerad Randy Muller som annars mest är känd för sina insatser i funkkollektivet Brass Construction. Men det är inte därför jag skriver det här inlägget. Tänkte nämligen bjuda på en liten tidsresa i livsmedelsbranschen. Har nämligen fått lite spillmaterial bland alla utskrifter jag gjorde då jag var på biblioteket i Västervik häromsistens och gjorde lite research. Så jag bjuder härmed på en liten matvaruannons anno 1980.

Annons Piraten 1980-07-21 

Ja, det var på den tiden osten inte kostade som en svensk försvarsbudget. Piraten som butiken hette, var vad jag kan minnas Västerviks första lågprisbutik för livsmedel. Den låg vid Fiskaretorget men finns inte längre utan numera ligger där Joeng Ljud & Bild, för övrigt en av de gamla Västerviksfirmorna i den branschen. Joeng låg ju annars på Storgatan, först på ena sidan, i huset där det oxå var discotek, bl.a Don Quijote, och sen efter att det huset brann ner så flyttade de över till andra sidan där Radio Lux tidigare låg. Är lite osäker på om det var så att de slog ihop sina påsar med Radio Lux eller om Radio Lux slagit igen butiken vid det laget.

Annars så noterade jag vid mitt senaste besök i Västervik att utbudet av butiker ser väldigt annorlunda ut idag och att många av de “gamla” butikerna numera är borta. Framförallt så ser man hur de stora kedjorna tagit över och hur utbudet på så vis har likriktats. T.o.m Joeng har fått sig en släng av den sleven då de numera tillhör kedjan Euronics.

Men för att återgå till Piraten så kan jag än idag se hur den butiken såg ut och såhär i minnet så upplever jag att den var ganska stor, fast med dagens mått så var den nog ganska modest. Granne med Piraten var restaurang Roma och det var finstället dit man gick på finmiddag. De hade väldigt bra mat och det var där jag för första provade på och fick smak för vitlökssniglar.

Har någonstans i gömmorna fotografier från fiskaretorget då Kungen var på besök under sin Eriksgata nån gång i mitten på 70-talet. Jag fick i uppdrag av min farmor att fotografera det hela men så många bilder på kungen blev det inte då jag brände av de flesta bilderna på folksamlingen redan innan kungen hunnit anlända. Så när han väl var på plats fanns det typ bara 3-4 bilder kvar på rullen. Så det blev i alla fall några bilder på kungen.

Jag har på senare år fått möjlighet att fotografera kungen igen och senaste gången var då han var här i Eksjö för att dela ut Europa Nostra-priset till Eksjö kommun. Då åkte han med hästdragen vagn uppför gatan som jag bor på, så jag och några kompisar stod uppe på min balkong och fotograferade för fulla muggar. Så jag har några bilder tagna rakt uppifrån bland annat, och så här i efterhand har filuren i mig lekt med tanken, tänk om man haft en stor bunke med chokladpudding när han åkte förbi…..

Tjillevippen

notbugs

TV-tips…..

L.T.D – Burnin’ Hot

I förra inlägget hade jag med två bioannonser varav den ena var för filmen Benknäckargänget. Den filmen gjordes första gången 1974 men förr i tiden så kunde filmer gå upp på bio många år efter att de ursprungligen släppt, vilket ser ut att vara fallet då den visades på Forum i Västervik 1980. Nåväl, det gjordes en remake av den filmen 2005 och den filmen visas ikväll på TV3. Lite kul sammanträffande får jag nog säga.

Tjillevippen

notbugs

Palladium visar Chicagoexpressen…..

Henry Mancini – Hilly’s Theme (Soundtrack from Chicagoexpressen / Silver Streak)

Gjorde lite blandade anteckningar när jag var på biblioteket i Västervik och läste gamla nummer av Västerviks-Tidningen härom veckan. Bland annat så fastnade jag för en bioannons som lät meddela att filmen Chicagoexpressen visades på biografen Palladium i Västervik lördagen den 10/5 1980. Det fanns två föreställningar att välja på, en kl 18.30 samt en kl 20.30 och åldersgränsen var 15 år.

Att jag fastnade för just den här annonsen beror på att Chicagoexpressen eller Silver Streak som den heter på engelska var en av mina favoritkomedier från den tiden. Ja, generellt sett så var alla filmer där Gene Wilder och Richard Pryor visade sina ansikten bra. Är väl lite tveksamt om jag kan skriva under på det påståendet idag men efter att ha gluttat lite på Chicagoexpressen så här 2009 så får jag säga att den filmen håller i alla fall än idag.

Lyckades hitta en trailer till filmen på YouTube men kvaliteten är sisådär då den tydligen är rippad från en 16mm filmkopia.

Trailer – Chicagoexpressen / Silver Streak

Måste säga att trailern i sig är ju ett underbart tidsdokument. Den får mig att vilja göra ännu en lista, dvs listan över tidernas mest nostalgiska trailers. Vad är det med mig och dessa listor, har jag nån genetisk defekt som får mig att vilja ordna in saker och ting i olika listor eller är det kanske ett mer allmänt manligt syndrom? 😛

Det som kan noteras är att filmen kom redan 1976 och ska ha gått upp på bio första gången i Sverige den 28 september 1977. Så nu funderar jag på varför den dyker upp på Palladium i Västervik i maj 1980. Var det så att vi i Västervik fick vänta hela tre år på att en hyfsat populär amerikansk komedi skulle visas på vår lokala biograf? Eller kan det vara så att den visades i repris helt enkelt för att kunna mjölka ur den lite mer biljettintäkter?

Kanske det rentav var en försmak på det som sedan skulle utvecklas till sommarnattsbio i Västervik. Minns inte riktigt när man började med det men det var där nån gång i början av 80-talet som det var en hyfsat populär grej i lilla Västervik. Ska ta och forska mer i det nästa gång jag besöker biblioteket i Västervik.

Funderar på om det inte finns nån smidigare variant än att jag ska behöva åka till V-vik varje gång jag vill göra lite nostalgiresearch. Allra smidigast vore ju om det fanns digitala kopior som man kunde läsa. Kanske Riksarkivet har nåt sånt, får nog ta och undersöka saken, vem vet man kan ju bli glatt överraskad?

Hur som helst, för att återknyta till Palladium så finns inte den biografen längre utan man har istället öppnat en nattklubb där, som dock för traditionen vidare genom att ha antagit just namnet Palladium. Så då känns det inte lika tungt att se en av ungdomens käraste institutioner förpassad till minnenas aveny. Försöker förtvivlat komma på vad det var för sorts fruktvinegum som jag var så förtjust i när jag såg på film i tonåren. Det var inte Bassets klassiska utan något av de svenska godisfabrikanternas försök att skapa en konkurrerande produkt.

Har dock för mig att godiset inhandlades i en liten kiosk som låg till vänster när man kom in i foajén på Palladium och sedan köpte man biljetterna i biljettluckan som låg rakt fram. Sedan när man skulle gå in i salongen stod biografvaktmästaren vid någon slags pulpet och rev biljetterna innan man kunde gå in och sätta sig. Mera input kring detta mottages med varm hand för jag känner att minnet sviktar lite när jag försöker se foajén framför mig som den kan ha sett ut då det begav sig.

Innan jag avslutar vill jag bara skriva några ord om Henry Mancini som skrivit filmmusiken till Chicagoexpressen. Han var en kompositör som gjorde väldigt mycket filmmusik och han lyckades plocka hem hela tre Oscarstatyetter under sin karriär, bl.a för filmmusiken till Breakfast At Tiffany’s. Han skrev även musiken till Rosa Panternfilmerna och allskön annan musik för film och tv, bl.a musik till tv-deckaren Columbo som var lite av en favorit i mitt barndomshem.

Tjillevippen

notbugs

Dagens låt goes Bollywood…..

Soundtrack from Dil Se & Inside Man – Chaiyya Chaiyya

Zappade runt på kanalerna vid 21-snåret igår kväll och på någon kanal så började just då filmen Inside Man av Spike Lee. Filmen inleds med just den här låten och av någon anledning så kunde jag inte sluta lyssna för den var så förtrollande på nåt vis. Vanligtvis så brukar jag avsky den här typen av musik men något i denna låten tilltalar mig, men fråga mig inte vad för det har jag inte en aning om.

Låten slog stor i Indien efter att den varit titelmelodi i den indiska Bollywoodproduktionen Dil Se. Senare kom den även att slå i England vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den stora befolkningsgrupp där som har rötterna i Indien.

Lite kul är det att kolla på videon till låten för den är så överdrivet teatralisk på ett sätt som känns aningen främmande för oss västerlänningar. Samtidigt måste man imponeras över det jobb som läggs ner på att få till en dylik inspelning. Att filma en drös människor dansandes på ett rullande tåg görs ju inte i en handvändning precis. Hade nog aldrig funkat i Sverige med arbetarskydd och andra regler som skulle kunna tänkas sätta stopp för dylika övningar. Fast det skulle ju vara kul att se den svenska skådespelareliten dansa på en godsvagn mellan Eksjö och Hultsfred helt klar, det ska inte förnekas.

Tjillevippen

notbugs

Workoutfeber…..

Diana Ross – Work That Body

Det var i slutet av 70-talet och början av 80-talet som det började hända saker i Svea rike. Ingenting skulle mer bli sig likt i det gråa homogena landet som byggts av landsfädrer som Per Albin Hansson och Tage Erlander. Det var inte en sak utan flera olika företeelser som var och en skulle få en bestående inverkan på livet i vårt lilla land. En av dem var Workoutflugan som på sätt och vis inte var en fluga eftersom den levt vidare i olika skepnader sedan den först dök upp i slutet på 70-talet. Det var en världsomspännande företeelse som i grunden hade kommersiella intressen bakom sig som såg en möjlighet att slå mynt av människornas längtan efter lite flärd i den gråa vardagen.

I Sverige hade vi ju Susanne Lanefeldt som på bästa sändningstid i statstelevisionen lärde hela svenska folket att knipa iklädda färgglada trikåer. I USA så var Jane Fonda en av förgrundsfigurerna i den landsomfattande rörelsen. I och med videons ankomst så kunde man nu själv välja när man ville röra på fläsket framför tv’n, och fru Fonda var inte sen med att utnyttja detta medium för att sprida sitt evangelium.

Ja, Sverige skulle aldrig mer bli sig likt för snart så hade vi inte bara två tv-kanaler att välja på utan ett helt batteri av kanaler av varierande kvalitet. Därtill så fick vi ju in reklam rätt in i tv-rummet, något som nog de gamla landsfädrerna hade rynkat näsan åt rätt så rejält. Flugorna har sedan dess avlöst varandra och vårt lilla landet lagom är numera ett i mängden av andra länder. Något färggladare än förut men jag undrar ibland om man inte tappade bort några saker på vägen. Kommer att tänka på några ord som illustrerar det vi numera saknar i vårt förvisso färgglada land: Omtanke, tacksamhet, ödmjukhet och solidaritet.

Tjillevippen

notbugs

Lite go soulfunk…..

Scandal – Love Either Grows Or Goes

Blev lite förvånad när jag ramlade över denna på YouTube. Det är en låt som jag mycket väl känner igen och har hört många gånger, men när jag läser namnet på gruppen så kan jag inte påminna mig om att jag nånsin hört talas om dem. Likaså titeln på låten känner jag inte heller igen, mycket mysko minsann. Men ibland så finns det låtar som bara finns där utan att göra nåt väsen av sig så man lägger kanske inte märke till dem för att de lixom bara finns där.

Märker att den här utläggningen håller på att bli lika flummig som Fashionellas rabblande i mitt favoritprogram Lilla Landet Lagom som gått på Kanal 5. Kan helt klart rekommendera en titt på det, min stora favorit där är Josephine Bornebusch som är så klockren i samtliga roller hon gör. Kristoffer Appelquist är en annan favorit som förgyller denna serie.

Josephine Bornebusch fick jag upp ögonen för när hon spelade reseledare i SVT’s serie Playa Del Sol. En helt klart underskattad serie som kanske inte fick den uppmärksamhet som den förtjänade. Men man kan inte få allt och jag kan ju tycka den är urbra för det. Hur som helst så finns det hopp för den framtida komiken i Sverige när det kommer fram riktigt bra komedienner. Man kan nämligen bli lite less på alla manliga komiker som bara tar plats och då känns det tryggt att det finns intelligenta och roliga kvinnor som kan visa var skåpet ska stå.

Tjillevippen

notbugs

Tänk vad kul en linje kan vara…..

Linus på Linjen (Av Osvaldo Cavandoli, röst Carlo Bonomi)

Är man som jag uppväxt på 70- och 80-talet så är ju Linus på linjen en självklar del av ens uppväxt. För yngre generationer så kan det nog många gånger vara svårt att riktigt förstå hur medielandskapet såg ut på den tiden. Vi hade ju trots allt bara två tv-kanaler och ingen av dem visade någon reklam. Den enda gång man fick se reklamfilm var när man gick på bio och det var en riktig höjdpunkt varje gång man fick se det som var lite förbjudet på nåt vis. Jag vågar dessutom påstå att reklamen som visades på bio på den tiden var betydligt bättre rent kvalitativt än det vi får oss till livs i tv-rutan idag. Det känns i alla fall som man lade ner lite mer jobb på reklamfilmerna som gick på bio så de var som små spelfilmer i sig själva.

Men på tv fanns det som sagt var ingen reklam, men å andra sidan fanns där Linus på linjen som fick fungera som nåt slags substitut. Anslagstavlan funkade oxå, fast inte lika bra, där kände man alltför mycket statsmakternas närvaro i de samhällstillvända budskapen. Linus på linjen däremot var ju en rebell som gjorde lite som han kände för och det var nog en av anledningarna till hans stora popularitet. Men den största anledningen var nog trots allt att det var lite som en reklamfilm fast ändå inte, men man kunde ju alltid låtsas i alla fall.

Klurade länge på om denna snutt kvalificerar sig som låt, och därmed förtjänar en plats i min blogg, och efter moget övervägande beslutade jag mig för att den gör det. Har nämligen gått å smånynnat på låten efter att ha gluttat på klippet några gånger så det tyder på att där finns musikaliska kvaliteter som bör beaktas helt klart.

Tjillevippen

notbugs