Ibland kan en liten skitdetalj göra en hel låt…..

Spiller – Groovejet (If This Ain’t Love) (Spiller’s Extended Vocal Mix)

Recyclade låtar kan vara både lyckade och ibland rent ut sagt urusla. Den här tillhör dock den första kategorin och låten man recyclade i det här fallet var en gammal Salsoulklassiker, från 1976 med Carol Williams, som heter Love Is You. Originalet producerat av den legendariske Vincent Montana Jr. uppbackad av The Salsoul Orchestra.

Om vi nu hoppar fram i tiden till det senaste sekelskiftet då den italienske DJ’n Cristiano Spiller fick för sig att koka lite soppa på den gamla Salsoulspiken. Till sin hjälp tog han den brittiska sångerska Sophie Ellis Bextor och resultatet blev en riktigt lyckad recycling som lyckades toppa englandslistan hösten 2000.

Men nu är allt detta egentligen helt ointressant för vad jag tycker är så fascinerande med den här låten är en enda liten detalj som gör att jag alltid varit svag för den. Observera att den detaljen bara återfinns på (Spiller’s Extended Vocal Mix) så radioversionen går helt bort.

Det rör sig om ett litet takthäng som kommer 32 takter in i låten, en liten synkop som får mig att bli alldeles salig varje gång jag hör det. För den som är lite ouppmärksam så kan jag tala om att det hela kommer 0:19, dvs 19 sekunder in i låten om vi ser till det klippet som är med i det här inlägget.

Vet inte vad det är som gör att jag bli så lycklig av dylika detaljer, men det ger en sån underbart skön rytm till låten. Har själv använt mig av det tricket i olika mixar jag gjort för att få ett lite skönare häng i takten och det funkar lika bra varje gång. En mer känd DJ som jag hört använda detta knepet är Ben Liebrand, fast han har emellanåt varit lite väl glad i att hacka sönder takter även om på det stora hela varit bra.

Så där har ni storyn om hur en liten skitdetalj kan göra en hel låt även om jag säkert hade tyckt låten varit kanon även om den inte funnits med. Men ibland så är det just det där lilla extra som gör att man lägger en låt på minnet och gärna lyssnar på den bara för att höra ett enda magiskt kort parti även om det bara rör sig om ett enda taktslag.

Tjillevippen

notbugs

Ett riktigt Scoop…..

GQ – Disco Nights

En av mina trognaste bloggbesökare, Dick, kom med ett riktigt Scoop i kommentarerna till ett tidigare inlägg med TS Monk. Låten med GQ känner nog de flesta, som har lite koll på gammal disco, igen. Vad jag inte visste men som Dick upplyste mig om är att delar av GQ tidigare spelade under namnet Rhythm Makers och 1976, dvs två år innan GQ släppte Disco Nights, spelade de in följande spår.

 

Rhythm Makers – Soul On Your Side

Känns lite som man hört det förut, eller hur! 😮 Finns iofs fler liknande fall i musikhistorien men sällan något som är så extremt tydligt. Det närmaste jag kan komma på är när Fresh Band ohämmat lånade från Slaves Just A Touch Of Love till sin Come Back Lover. Fast då var det ju inte så att det var samma killar som gjorde en remake utan ett gäng som lånade ett tema från en uttans bra låt. Hade upp detta exempel i ett inlägg för nåt år sen som finns att läsa på bloggen för den som är intresserad.

Vill i alla fall tacka Dick för all input jag får genom hans kommentarer. Det sporrar en att få lite tips och inspiration, då lixom lyfter man sig ett snäpp och försöker skriva om sådant som är lite intressant och har en historia. Annars skulle det ju vara busenkelt att bara mata ut låtar på bloggen och visst finns det perioder när man inte är 100% på topp utan bara plockar låtar ur backloggen. Men för det mesta försöker jag få till något vettigt av klippen jag hittar så att det inte bara blir en räcka nostalgiska klipp på bloggen utan även lite att läsa oxå för den som är intresserad.

Tjillevippen

notbugs

Palladium visar Chicagoexpressen…..

Henry Mancini – Hilly’s Theme (Soundtrack from Chicagoexpressen / Silver Streak)

Gjorde lite blandade anteckningar när jag var på biblioteket i Västervik och läste gamla nummer av Västerviks-Tidningen härom veckan. Bland annat så fastnade jag för en bioannons som lät meddela att filmen Chicagoexpressen visades på biografen Palladium i Västervik lördagen den 10/5 1980. Det fanns två föreställningar att välja på, en kl 18.30 samt en kl 20.30 och åldersgränsen var 15 år.

Att jag fastnade för just den här annonsen beror på att Chicagoexpressen eller Silver Streak som den heter på engelska var en av mina favoritkomedier från den tiden. Ja, generellt sett så var alla filmer där Gene Wilder och Richard Pryor visade sina ansikten bra. Är väl lite tveksamt om jag kan skriva under på det påståendet idag men efter att ha gluttat lite på Chicagoexpressen så här 2009 så får jag säga att den filmen håller i alla fall än idag.

Lyckades hitta en trailer till filmen på YouTube men kvaliteten är sisådär då den tydligen är rippad från en 16mm filmkopia.

Trailer – Chicagoexpressen / Silver Streak

Måste säga att trailern i sig är ju ett underbart tidsdokument. Den får mig att vilja göra ännu en lista, dvs listan över tidernas mest nostalgiska trailers. Vad är det med mig och dessa listor, har jag nån genetisk defekt som får mig att vilja ordna in saker och ting i olika listor eller är det kanske ett mer allmänt manligt syndrom? 😛

Det som kan noteras är att filmen kom redan 1976 och ska ha gått upp på bio första gången i Sverige den 28 september 1977. Så nu funderar jag på varför den dyker upp på Palladium i Västervik i maj 1980. Var det så att vi i Västervik fick vänta hela tre år på att en hyfsat populär amerikansk komedi skulle visas på vår lokala biograf? Eller kan det vara så att den visades i repris helt enkelt för att kunna mjölka ur den lite mer biljettintäkter?

Kanske det rentav var en försmak på det som sedan skulle utvecklas till sommarnattsbio i Västervik. Minns inte riktigt när man började med det men det var där nån gång i början av 80-talet som det var en hyfsat populär grej i lilla Västervik. Ska ta och forska mer i det nästa gång jag besöker biblioteket i Västervik.

Funderar på om det inte finns nån smidigare variant än att jag ska behöva åka till V-vik varje gång jag vill göra lite nostalgiresearch. Allra smidigast vore ju om det fanns digitala kopior som man kunde läsa. Kanske Riksarkivet har nåt sånt, får nog ta och undersöka saken, vem vet man kan ju bli glatt överraskad?

Hur som helst, för att återknyta till Palladium så finns inte den biografen längre utan man har istället öppnat en nattklubb där, som dock för traditionen vidare genom att ha antagit just namnet Palladium. Så då känns det inte lika tungt att se en av ungdomens käraste institutioner förpassad till minnenas aveny. Försöker förtvivlat komma på vad det var för sorts fruktvinegum som jag var så förtjust i när jag såg på film i tonåren. Det var inte Bassets klassiska utan något av de svenska godisfabrikanternas försök att skapa en konkurrerande produkt.

Har dock för mig att godiset inhandlades i en liten kiosk som låg till vänster när man kom in i foajén på Palladium och sedan köpte man biljetterna i biljettluckan som låg rakt fram. Sedan när man skulle gå in i salongen stod biografvaktmästaren vid någon slags pulpet och rev biljetterna innan man kunde gå in och sätta sig. Mera input kring detta mottages med varm hand för jag känner att minnet sviktar lite när jag försöker se foajén framför mig som den kan ha sett ut då det begav sig.

Innan jag avslutar vill jag bara skriva några ord om Henry Mancini som skrivit filmmusiken till Chicagoexpressen. Han var en kompositör som gjorde väldigt mycket filmmusik och han lyckades plocka hem hela tre Oscarstatyetter under sin karriär, bl.a för filmmusiken till Breakfast At Tiffany’s. Han skrev även musiken till Rosa Panternfilmerna och allskön annan musik för film och tv, bl.a musik till tv-deckaren Columbo som var lite av en favorit i mitt barndomshem.

Tjillevippen

notbugs

Sånt väder vi har idag…..

Boney M – Sunny

3 Cerwin

Året var 1976 och världen skulle aldrig mer bli den samma. Den här låten var säkert en bidragande faktor till att jag blev ett riktigt discofreak. Den är i alla fall min favorit bland alla låtar Boney M släppte genom åren. Nu var det iofs inte deras egen låt utan en cover på Bobby Hebbs hit från 1966 med samma namn.

Läste lite om Boney M på Wikipedia inför det här inlägget och insåg att det nog är bättre att ni får läsa själva för det är en riktig soppa. Bråk och rättstvister har präglat ”gruppen” genom åren och det är en riktig röra som ni kan läsa om här.

Tjillevippen

notbugs