Norman Whitfield recyclar ett av sina grooves…..

Stargard – Which Way Is Up

Året var 1977 då Norman Whitfield producerade den här lite slowfunkiga skapelsen åt Stargard. Den blev en riktig hit och var titelmelodi till filmen med samma namn där Richard Pryor spelade huvudrollen. Av någon anledning så måste han ha tyckt att detta “Groove” var något extra för två år senare skulle han komma att producera en låt med gruppen Nytro som lät så här:

 

Nytro – High On Disco

Ja, man ändrar inte på en vinnande formel, men tyvärr gick det inte lika bra för Nytro då de inte gjorde något större avtryck på listorna.

 

Stargard – High On The Boogie

Men skam den som ger sig, för 1981 var det dags för herr Whitfield att skapa nya låtar ihop med Stargard så han tog återigen fram sin formelbok och plockade därifrån sitt klassiska groove som är tämligen omisskännligt och resultatet blev High On The Boogie som blev en riktig hit på dansgolven.

Ska vi vara riktigt petiga så föddes embryot till detta groovet redan 1976 då Norman Whitfield skapade magi tillsammans med Rose Royce i form av klassikern Car Wash, en låt som bär en hel del av de elementen som senare skulle bli bärande delar hos både Nytro och Stargards produktioner vilka jag presenterat i detta inlägget.

 

Rose Royce – Car Wash

Kanske där finns fler skapelser som passar in i detta trädet, kan inte komma på några fler själv just nu, men det kanske poppar upp nåt i skallen längre fram. Annars så hänger det på mina läsare att fylla i de luckor som kan tänkas finnas.

Tjillevippen

notbugs

Underbar oldschool-rap…..

Funky Four Plus One More – Rappin & Rocking The House

Den här låten som jag aldrig hört innan är ett helt underbart exempel på bra oldschool-rap. Så den kommer att hamna i min samling nostalgilåtar helt klart. Det är en sån låt som man önskar att man hade hört när den kom ut för sådär 30 år sen men som man är glad att åtminstone ha upptäckt nu.

Tjillevippen

notbugs

Kan knappast bli bättre än så här…..

 

Love Unlimited – High Steppin’ Hip Dressin’ Fella

Det här är en så apbra låt att jag inte kan hitta nog med adjektiv för att beskriva det.
Mina minnen till den här låten är främst från 1981 då låten släpptes i en ny utgåva. Ursprungligen släpptes den 1979 men av någon anledning så var det först med släppet 1981 som jag för evigt skulle älska den här låten.

Minns att den var brutalt jobbig att mixa med då den är enormt svajig i takten, något som oxå hörs emellanåt. Tror det hänger ihop med det kluriga pianospelet som svävar över låten och som ger den dess speciella karaktär. Det som dock fängslar mig mest är tjejernas röster och hur man blir som förtrollad både genom vers och refräng. Men även stråkar och blås som oxå har en framträdande plats gör att det blir en sån monumentalt bra discobakelse av det hela. Det är lixom för mycket av allting, och ibland så ska det vara för mycket av allting för det blir helt enkelt så makalöst lyckat med för mycket av allting, som i just den här låten.

Tjillevippen

notbugs

Ett av tidernas bästa funktema…..

Funkadelic – (Not Just) Knee Deep

Har alltid varit förtjust i P-Funk och när det gäller den genrén så är det ju självklart George Clinton som bidragit med några av de allra bästa alstren genom åren. Den här låten kom på albumet Uncle Jam Wants You från 1979 men tydligen så kunde herr Clinton inte riktigt släppa själva temat i låten utan det gjorde en comeback på albumet The Electric Spanking Of War Babies från 1981.

 

Funkadelic – Oh I

Köpte albumet The Electric Spanking Of War Babies när det släpptes och minns att jag inte kunde sluta lyssna på det för det var så underbart skruvad funk. Än idag så är det mitt favoritalbum med Funkadelic med One Nation Under A Groove på en hedersam andraplats. Ifall ni aldrig lyssnat på Funkadelic innan så kan det kanske vara lite av en chock att kastas in i P-funkens skruvade melodier. Har man en gång fått P-funk-viruset i sig så blir man aldrig av med det. Men det är ett tämligen snällt och riktigt trevligt virus som jag i alla fall inte skulle vilja vara utan.

 

Funkadelic – Funk Gets Stronger

Måste ju ta med en annan favorit från detta makalösa album. När man först hör introt på den så undrar man vad i hela fridens namn är nu detta men sen utvecklar det sig till en enda orgie i underbar P-funk av bästa märke. Inser nu att man skulle kunna starta en blogg med ett tema helt inriktat på P-funk, fast då skulle jag ju snart vilja dra igång en blogg med bara pianohouse, å så självklart en blogg med bara high-end disco typ, Chic, Change osv. Ja, listan på olika sorters bloggar man skulle kunna dra igång synes snart oändlig så jag nöjer mig nog med att ha bara en blogg och där istället ta med guldkornen inom alla de musikstilar som ligger mig varmast om hjärtat.

Tjillevippen

notbugs

Man kan aldrig få nog av Jocelyn…..

Inner Life – (Knock Out) Let’s Go Another Round

Min husgudinna vad gäller sång är Jocelyn Brown vilket de som följt bloggen genom åren säkert har märkt. Dick som är en trogen besökare kommer ofta med bra tips och sätter även myror i huvudet på en i sina kommentarer. En sådan myra är när jag egentligen upptäckte Jocelyn Brown som sångerska? Jag tror det var någon låt med Inner Life som väckte mitt intresse för denna suveräna sångerska, kan dock inte peka ut exakt vilken så det skulle mycket väl kunna ha varit den här. Men det lutar åt att det är låten I’m Caught Up (In a One Night Love Affair), en klassisk Patrick Adams produktion från 1979.

 

Inner Life – I’m Caught Up (In a One Night Love Affair)

För den som är lite nyfiken på vad Jocelyn Brown har åstadkommit genom åren rekommenderar jag ett besök på Discogs och där kollar in hennes resumé som är tämligen imponerande. För att få resumén komplett får man dock lägga till de produktioner hon gjorde under namnet Shaw vilket hon hade under en period som gift innan hon tog tillbaka sitt flicknamn som alltså är Brown.

Hur som helst så är det en imponerande lista av produktioner hon sjungit på genom åren och jag är faktiskt lite förvånad att hon inte fått mer uppmärksamhet då hon som artist helt klart spelar i samma division som Aretha Franklin, Chaka Khan och alla andra stora stjärnor. I mina öron så sjunger hon för övrigt brallorna av vem som helst av alla storheter jag kan komma på i alla fall.

Men jag har också känslan av att hon trivts med att inte behöva stå så mycket i rampljuset utan istället har fått möjlighet att helt ägna sig åt det hon gör allra bäst, dvs att sjunga. En av mina stora drömmar är att få höra henne live och jag blir alltid lika glad när jag hittar nya klipp på YouTube, speciellt där hon sjunger sin egna stora hit, Somebody Else’s Guy från 1984.

 

Jocelyn Brown – Somebody Else’s Guy

Man får ståpäls från topp till tå när man lyssnar på detta, kan inte komma på nån häftigare sångupplevelse, en sån makalös pipa den kvinnan har. Kan för övrigt tipsa om de låtar hon sjungit tillsammans med Incognito, där hittar man lite av samma sorts jazzfunk som är så sanslöst svängig så man får svårt att sitta still när man hör den.

Ja, det var lite om Jocelyn Brown men det kommer säkert att dyka upp mer material med denna kvinna här på bloggen eftersom det finns ett helt hav med produktioner att vraka emellan där hon gör makalösa sånginsatser.

Annars så står min dator och rippar ner alla klipp från FFSOUND som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Det är totalt 527 låtar så det tar ett litet tag men jag är i alla fall halvvägs så här långt. Kvalitéten är det lite si och så med men jag rippar ner alla låtarna mest för att ha som referensmaterial och inspiration till bloggen för man vet aldrig hur länge klippen får vara kvar på YouTube.

Tjillevippen

notbugs

Det här var tider…..

Gerard Kenny – D-D-D-Dancin’

Läste i Västerviks-Tidningens nätupplaga att Centrumgården i Västervik ska slå igen (artikel). Delar av verksamheten kommer dock att fortsätta i nya former på mejeriet som tydligen ska vara den nya samlingspunkten för stadens ungdomar. Men för att återgå till Centrumgården så var det där man började sin karriär som disco-kung i slutet på 70-talet. Oftast var det DJ Hencke som stod för musiken och den här låten var en riktig floorfiller.

Ett av Henckes “Trademark” var att han brukade öppna kvällen med Blondies Heart Of Glass och sen avslutades kvällen med Manhattan Transfer och låten Chanson D’Amour. Om det inte var DJ Hencke som spelade så kunde man få dansa till musik serverad av MicMat vilka var två killar som tillsammans servade skivspelarna med senaste discohitsen på vinyl.

Har haft lite nostalgidagar sista tiden när jag inte varit i form. Då har det blivit mycket att lyssna på musik och jag har samtidigt passat på att rippa alla mina gamla favorit-kassetter och gjort MP3-filer av dem. Väldigt enkelt och smidigt och kräver ingen direkt hjärnkapacitet så det är en perfekt grej att roa sig med när hjärnan är full av gröt.

Så nu har jag i stort sett alla gamla favoriter rippade om man bortser från inspelade radioprogram då. Därtill så fick jag en samling med Rakt över disc på MP3 från en kompis nyligen där bl.a hela 1980 års upplaga av det programmet finns med. Har sen för mig att kompisen har Rakt över nyårsdisc från 1979-12-31 på kassett så jag ska se om jag inte kan få låna de banden och bevara även dem till eftervärlden.

Kan ju lista upp det jag har i min samling som är rippat å klart så ser ni själva vilken liten guldgruva jag sitter på.

  • DJ Hencke 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8
  • Mayday Club live – juli 1980
  • Sound Service – Disco 12
  • Sound Service – Plucky Dancers Promotion Tape – Summer 1984
  • Sound Service – Scratchin’
  • MicMat – Två olika band som vi kallar “Band 17” och “Göteborg”
  • Felix & Johnny – Hit-Mix –91 + Dance-Mix –91
  • Rakt över disc – Hela 1980, Juli 1983 Hitkavalkad, 1983-09-09

Om där finns någon som har DJ Hencke nr 3 så skulle jag bli överlycklig om jag fick låna den kassetten och rippa ner den. Belöning utlovas om än en modest sådan.

Kom ju på att jag har lite grafik att bjuda på som anknyter till kassetterna. Scannade nämligen av framsidan på varje kassett som jag rippat för att kunna ha som album-art helt enkelt. Inte för att jag använder nåt program som nyttjar just den funktionen, men det kan ju som sagt vara bra att ha.

DJ Hencke - Disco 4 Plucky Dancers Promotion Tape - Summer 1984

Sound Service - Disco 12

Ja, där fick ni lite kassettbandsnostalgi. Är för övrigt lite fascinerad över att generationerna som växer upp nu har knappt en aning om vad ett kassettband är för nåt. Själv så kan jag dra mig till minnes att brytpunkten där man började gå över till MP3 och datorbaserad lagring kom nån gång 1996-1997. Det var då tekniken på allvar började mogna för att man skulle kunna släppa den gamla trotjänaren kassettbandet.

Tjillevippen

notbugs

På med discoskorna…..

Debbie Jacobs – Hot Hot (Give It All You Got)

Det här är 100% disco från första takten. I och för sig ingen låt som gjorde nåt jättestort avtryck när det begav sig och jag har idag lite svårt att förstå varför. Den är ju klockren både till produktion och melodi. Men det kan ju vara så att den var för klockren helt enkelt. Den var ju inte direkt ensam på marknaden 1979 så där fanns ju många andra låtar som helt enkelt var bättre vid jämförelse låt mot låt.

En annan sak som jag noterar är att den innehåller en hel del samplingsbart material för den som vill snickra ihop en filterdiscolåt eller liknande. Går att få ihop en och annan loop som man sen kan förstärka med lite modernare trumbeats. Sen fram med kvarterets värsta rappare och du har en dansgolvsrökare anno 2009.

Tjillevippen

notbugs

Vad passar bättre på ett dansgolv…..

Sylvester – Dance (Disco Heat)

Får nog säga att det här är min favorit av Sylvesters två stora discodängor från slutet av 70-talet. Den andra var You Make Me Feel Mighty Real. Kan inte exakt säga vad det är som gör den här låten så speciell mer än att jag får en väldig känsla av glädje plus att jag flyttas tillbaka till Centrumgården i Västervik 1979.

Det var där och då drömmarna om att bli DJ föddes och som jag senare kom att uppfylla. Att stå och mixa skivor är något väldigt speciellt, det är lite som att man fungerar som ställföreträdande artist. Samtidigt har man ju en otrolig makt över vad som händer på dansgolvet, men det är en bedräglig sorts makt då den ingalunda kan utövas diktatoriskt utan allt man gör måste förankras hos publiken genom ett slags osynligt avtal.

Det finns begrepp som floorfillers och dansgolvsdödare vilka båda beskriver var sin ände av skalan över hur det kan se ut på dansgolvet. Men det är inte så enkelt som att bara stå och mata floorfillers hela kvällen, då blir publiken väldigt less, utan man måste hela tiden varva med önskelåtar och annat som kan tänkas passa. Sen beroende på etablissemang så kanske det krävs ett antal tryckare också. På en del ställen, på den tiden jag spelade, så fick man bränna av en tryckare ungefär en gång i timmen medans på andra ställen så räckte det med att sista låten var en tryckare.

Kan inte påstå att jag saknar själva DJ’andet för det var rätt slitigt att stå och mata skivor kväll ut och kväll in. Men samtidigt så ser jag tillbaka på den tiden med ett nostalgiskt skimmer, för det var ju otroligt roligt på samma gång. Att det dessutom gav rätt bra med pengar var ju inte fy skam det heller.

Så jag får nog säga att jag beundrar min kompis i Göteborg som än idag, vid 42 års ålder, står på krogarna och mixar skivor sent om nätterna. Iofs började han ungefär vid den tiden jag slutade, men han har sammantaget jobbat med DJ’andet bra mycket längre än jag gjorde. Min karriär i den branschen var jämförelsevis ganska kort då den varade lite drygt 7 år. Men jag valde att sluta helt enkelt för att jag tyckte det var för slitigt och så kände jag att det gick lite väl mycket på rutin och då kändes det inte som att jag gjorde ett så bra jobb som jag skulle kunna ha gjort.

Men telefonen fortsatte att ringa många år efter att jag slutat, det var krögare som ville att jag skulle komma och spela, så jag antar att jag måste ha skött mig ganska så bra även om jag kanske var lite loj på slutet.

Tjillevippen

notbugs

Blå bebis…..

Giorgio Moroder – Baby Blue

Vete tusan hur jag fick idén till att ta med den här låten just idag. Men det är en sån låt som förr eller senare bara måste med på bloggen. Den är nog min största favorit av alla låtar som herr Moroder snickrade ihop i sin för den tiden extremt högteknologiska studio. Men det fanns fler kalaslåtar på det albumet som heter E=MC² och som han släppte 1979. Så det är väl lika bra att vi bränner av en till när vi ändå är igång.

Giorgio Moroder – If You Weren’t Afraid

Den här skapelsen håller kanske inte riktigt samma klass som Baby Blue, men den har ändå sina kvaliteter. Framförallt så är det ett sånt grymt klipp i takten och syntslingorna, något som kommer fram ännu tydligare i nästa snutt som riktigt får mig att resa tillbaka sådär 30 år. Man blir nästan lite mörkrädd när man ser hur länge sedan det är.

Giorgio Moroder – What A Night

Den här funkar bra att släppa loss i ett par Cerwin Vega och sen är det bara på med dansskorna så är kvällen räddad. Känner att jag behövde en sån dos av riktigt go gammal disco idag. På LP’n så kommer förresten de två sista låtarna i omvänd ordning och är då mixade, något som var aphäftigt på den tiden men vilket oxå innebar att man alltid lyssnade på båda låtarna för man ville ju inte paja upplevelsen genom att hacka sönder låtarna.

Tjillevippen

notbugs

Kallt i V-Vik…..

The Mighty Passions – Baby Dumplin

Befinner mig nu hos föräldrarna i V-Vik. Lovade att hälsa på några dagar när jag ändå var på hållet så att säga. Dessutom så brukar vi ha väldigt kul när vi ses. Men det är kallt i lägenheten där de numera bor, i köket var det när vi åt endast 15,3 grader varmt vilket är aningens svalt. Fast hyresvärden var här nyligen med nån värmeingenjör och de skulle se över det hela och fixa till det inom kort. Så man får hoppas att det inte dröjer alltför länge.

I morgon blir det en tripp till memory lane, då har jag bokat en mikrofilmsläsare på biblioteket här i Västervik och ska läsa gamla Västerviks-Tidningen från tidigt 80-tal för att få lite uppslag till bloggen. Hade hoppats på att kunna skriva ut en del grejer men fick beskedet att tyvärr är skrivaren som är kopplad till mikrofilmsläsaren paj för tillfället. Så det får bli en annan gång, får istället se till att ha med penna och anteckningsblock. Får se hur länge jag orkar sitta, bokade hela två timmar vilket nog är lite väl häftigt eftersom jag inte brukar orka sitta alltför långa vändor åt gången. Men det kändes bättre att överboka nu när jag är på plats än att gå därifrån med känslan att det fanns så mycket mer att se.

Har redan gjort en liknande djupdykning i våras då jag satt nån timme och gluttade igenom gamla nummer av Västerviks-Tidningen från 1979. Insåg då vilket massivt material som finns där och hur mycket intressanta grejer det finns som man glömt bort. Så där man först kanske letar efter en grej så spårar man ur och snöar helt in på nåt annat. Lite ungefär som man kan vimsa bort sig på YouTube ibland.

Tjillevippen

notbugs