Norman Whitfield recyclar ett av sina grooves…..

Stargard – Which Way Is Up

Året var 1977 då Norman Whitfield producerade den här lite slowfunkiga skapelsen åt Stargard. Den blev en riktig hit och var titelmelodi till filmen med samma namn där Richard Pryor spelade huvudrollen. Av någon anledning så måste han ha tyckt att detta “Groove” var något extra för två år senare skulle han komma att producera en låt med gruppen Nytro som lät så här:

 

Nytro – High On Disco

Ja, man ändrar inte på en vinnande formel, men tyvärr gick det inte lika bra för Nytro då de inte gjorde något större avtryck på listorna.

 

Stargard – High On The Boogie

Men skam den som ger sig, för 1981 var det dags för herr Whitfield att skapa nya låtar ihop med Stargard så han tog återigen fram sin formelbok och plockade därifrån sitt klassiska groove som är tämligen omisskännligt och resultatet blev High On The Boogie som blev en riktig hit på dansgolven.

Ska vi vara riktigt petiga så föddes embryot till detta groovet redan 1976 då Norman Whitfield skapade magi tillsammans med Rose Royce i form av klassikern Car Wash, en låt som bär en hel del av de elementen som senare skulle bli bärande delar hos både Nytro och Stargards produktioner vilka jag presenterat i detta inlägget.

 

Rose Royce – Car Wash

Kanske där finns fler skapelser som passar in i detta trädet, kan inte komma på några fler själv just nu, men det kanske poppar upp nåt i skallen längre fram. Annars så hänger det på mina läsare att fylla i de luckor som kan tänkas finnas.

Tjillevippen

notbugs

Vojne vad detta lät bekant…..

Higher Ground – Shake Em Up

Direkt när jag hörde denna så fick jag en känsla av att det var något väldigt bekant över den. Tyckte att jag hört samma stuk i någon annan funklåt från samma tidsperiod. Mycket riktigt visade det sig att min magkänsla var något på spåret. Efter lite letande så kom jag fram till att det var denna gamla pärlan jag tänkte på:

 

Cameo – Freaky Dancin’

Känns nästan som det är samma låt även om Cameos skapelse är lite mer klatschig. Misstänker att killarna i Higher Ground måste ha lyssnat på Cameo då de snickrade ihop Shake Em Up för jag har av någon anledning svårt att tro att det skulle vara tvärtom. Lite svårt att bena ut detta då båda låtarna kom 1981 och jag kan inte hitta någon närmare info när under året de släpptes. Så jag håller nog fast vid min teori fram tills jag blir överbevisad om motsatsen.

Tjillevippen

notbugs

Diana kommer ut…..

Diana Ross – I’m Coming Out & The Boss

Inte nog med att Diana kommer ut, hon gör det med chefen oxå. 😉 När jag ser det här klippet så inser jag att det hade nog varit rätt kul att vara där och se det live. På den tiden så var hon ju fortfarande väldigt fräsch. Nu kanske man inte kan kräva det av henne idag med tanke på åldern, det har trots allt gått nästan 30 år sen den här videon spelades in.

Tjillevippen

notbugs

Släpp in solskenet…..

Taxi – Let The Sunshine In

Svensk disco av bästa märke är detta i mina öron. Därtill den bästa cover av låten Let The Sunshine enligt min åsikt. Jag hade förmånen att få se det här gänget live nån gång på senhösten/vintern 1980 tror jag det var eller möjligtvis början på 1981. Platsen var i alla fall Mayday Club i Västervik och jag minns inte så mycket från själva konserten mer än att de var riktigt bra, men man kunde ju bara en av låtarna de släppt på skiva och det var den här.

Däremot så uppstod en pinsamhet efter konserten och det var när DJ’n skulle börja spela igen. Han hade nämligen inte fått spela den här låten innan de uppträdde för att inte förstöra intresset innan konserten. Men efter konserten var det helt ok och då släppte han loss tolvan med Taxi framförandes Let The Sunshine In i Cerwin Vega-systemet med sina dubbla jordbävningshorn.

Snacka om att konsertljudet vi precis hört innan bleknade rätt så rejält vid jämförelse. Även om de hade ett helt ok PA som kunde leverera bra tryck och volym så var det en västanfläkt i jämförelse med discoanläggningen på Mayday. Så man kan säga att det blev lite pinsamt eftersom gruppen var kvar och fick höra kvällens insats devalveras av en vinylskiva och då till på köpet en vinylskiva med dem själva.

Men man kan ju trösta dem med att det var en uttans bra vinylskiva som de spelat in. Den platsar definitivt på topp tio-listan av de bästa svenska discolåtarna av klassiskt snitt. En annan låt som jag spontant kan komma på som oxå platsar där är Sad Motion och deras låt Den Där Festen. Tyvärr så finns inte den på YouTube annars hade den varit given på bloggen helt klart. Men man kan inte få allt och man kan ju alltid hoppas på att den dyker upp så småningom i alla fall.

Tjillevippen

notbugs

Kan knappast bli bättre än så här…..

 

Love Unlimited – High Steppin’ Hip Dressin’ Fella

Det här är en så apbra låt att jag inte kan hitta nog med adjektiv för att beskriva det.
Mina minnen till den här låten är främst från 1981 då låten släpptes i en ny utgåva. Ursprungligen släpptes den 1979 men av någon anledning så var det först med släppet 1981 som jag för evigt skulle älska den här låten.

Minns att den var brutalt jobbig att mixa med då den är enormt svajig i takten, något som oxå hörs emellanåt. Tror det hänger ihop med det kluriga pianospelet som svävar över låten och som ger den dess speciella karaktär. Det som dock fängslar mig mest är tjejernas röster och hur man blir som förtrollad både genom vers och refräng. Men även stråkar och blås som oxå har en framträdande plats gör att det blir en sån monumentalt bra discobakelse av det hela. Det är lixom för mycket av allting, och ibland så ska det vara för mycket av allting för det blir helt enkelt så makalöst lyckat med för mycket av allting, som i just den här låten.

Tjillevippen

notbugs

Gottedisco med lite svensk touch…..

Ann Margret – Everybody Need Somebody Sometime

Märks att de har lyssnat en hel del på Chic innan de satte sig ner och spelade in den här lilla discobakelsen. Men jag måste säga att de har lyckats riktigt bra och fått till det rätta stuket med rytmgitarr modell Nile Rodgers och en pulserande bas á la Bernard Edwards. Samtidigt så är det lite klasskillnad om man jämför med herrarna Rodgers och Edwards skapelser, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men man kan ju helt klart säga att det är en Chic-wannabe-låt.

Hur som helst så gillar jag den här låten och blev väldigt glad när jag fick den som tips av YouTube. Vad jag kan se på Wikipedia är att den här låten är den sista singeln hon släppt även om hon kommit med flera album sedan 1981 då denna pärlan kom ut. Har dock ingen koll på hur hennes senare alster låter men antar att det är lite mer showmusik. Annars så är hon ju väldigt mångsidig med ett ben i nöjesbranchens alla olika delar, musik, film, show etc.

Själv så minns jag och gillar hennes insats i den amerikanska versionen av Luc Bessons actionskapelse Taxi från 2004 där hon spelar alkoholiserad mamma till en av huvudpersonerna. Kan rekommendera en titt på eftertexterna till den filmen då de visar lite olika outtakes, däribland ett väldigt kul där just Ann Margret är i fokus.

Tjillevippen

notbugs

Ett av tidernas bästa funktema…..

Funkadelic – (Not Just) Knee Deep

Har alltid varit förtjust i P-Funk och när det gäller den genrén så är det ju självklart George Clinton som bidragit med några av de allra bästa alstren genom åren. Den här låten kom på albumet Uncle Jam Wants You från 1979 men tydligen så kunde herr Clinton inte riktigt släppa själva temat i låten utan det gjorde en comeback på albumet The Electric Spanking Of War Babies från 1981.

 

Funkadelic – Oh I

Köpte albumet The Electric Spanking Of War Babies när det släpptes och minns att jag inte kunde sluta lyssna på det för det var så underbart skruvad funk. Än idag så är det mitt favoritalbum med Funkadelic med One Nation Under A Groove på en hedersam andraplats. Ifall ni aldrig lyssnat på Funkadelic innan så kan det kanske vara lite av en chock att kastas in i P-funkens skruvade melodier. Har man en gång fått P-funk-viruset i sig så blir man aldrig av med det. Men det är ett tämligen snällt och riktigt trevligt virus som jag i alla fall inte skulle vilja vara utan.

 

Funkadelic – Funk Gets Stronger

Måste ju ta med en annan favorit från detta makalösa album. När man först hör introt på den så undrar man vad i hela fridens namn är nu detta men sen utvecklar det sig till en enda orgie i underbar P-funk av bästa märke. Inser nu att man skulle kunna starta en blogg med ett tema helt inriktat på P-funk, fast då skulle jag ju snart vilja dra igång en blogg med bara pianohouse, å så självklart en blogg med bara high-end disco typ, Chic, Change osv. Ja, listan på olika sorters bloggar man skulle kunna dra igång synes snart oändlig så jag nöjer mig nog med att ha bara en blogg och där istället ta med guldkornen inom alla de musikstilar som ligger mig varmast om hjärtat.

Tjillevippen

notbugs