Miljövänlig disco…..

Musique – Keep On Jumpin’

Gruppen Musique var från början ett studioprojekt skapat av legenden Patrick Adams. Det var fyra tjejer som skötte sången, Christine Wiltshire, Angela Howell, Gina Tharps och Jocelyn Brown. Den sistnämnda har ju en av musikvärldens längsta meritlistor då hon har figurerat på alla möjliga gruppers produktioner samt haft en framgångsrik solokarriär i mitten på 80-talet. Sen anser ju jag henne vara den största sångerskan inom disco/house genom alla tider. Har skrivit om det tidigare här på bloggen så det är bara att köra en sökning på Jocelyn Brown i sökfältet uppe till höger på bloggen så ska ni hitta de inläggen. För att återgå till själva låten så var det en av fyra låtar på Musiques debutalbum och den kom att recyclas både på längden och tvären under ett par år i mitten på 90-talet.

 

Lisa Marie Experience – Jumpin’

1996, dvs 18 år efter att låten släpptes första gången så tog DJ-projektet Lisa Marie Experience (Neil Hinde & Dean Marriot) och snickrade ihop en nyremix av låten som var lite mer anpassad för 90-talets dansgolv. Den här versionen ska vara samma version som Pete Tong spelade som s.k Essential new tune i sin show Essential Selection på BBC radio 1. Det var med L.M.E’s version som låten fick sin stora revival på dansgolven, mycket tack vare den push de fick av Pete Tong och Radio 1.

Nu var inte Lisa Marie Experience först med att leka ihop nåt nytt av den här låten. Todd Terry, den fantastiskt makalöse ljudhantverkaren snickrade ihop en version redan 1994 som kom att slå på undergroundscenerna runt om i världen.

 

Todd Terry – Jumpin’

Nu nöjde sig Todd Terry inte med att bara ha gjort en remix på låten utan gav sig två år senare på att göra en nyinspelning med hjälp av inga mindre än Martha Wash och Jocelyn Brown som verkligen visade vart skåpet ska stå. Jocelyn Brown fick således möjlighet att göra en sanslöst bra tolkning av den här låten nästan 20 år efter att hon varit med och spelat in originalet.

Todd Terry presents Martha Wash & Jocelyn Brown – Keep on Jumpin'(Tee’s Freeze Mix)

Jag kan ju redan här och nu säga att den här tolkningen av Keep On Jumpin’ är min absoluta favorit tätt följd av originalversionen. Den har lixom allt, underbar “skitig” takt som är lite ett av Todd Terrys signum, sen ett pianospel som bara det förtjänar ett nobelpris (ja ja, jag vet att jag tog i där) och slutligen Martha Wash och Jocelyn Brown som helt enkelt knäcker och lyfter låten till galaktiska nivåer.

Ja, det bidde många klipp i det här inlägget och det var inte helt lätt att få till faktadelen då det är svårt att få överblick över när, var, hur allt hände då någon på 90-talet kom på idén att recycla en sådan gammal klassiker. Allt tyder i alla fall på att det var Todd Terry som drog igång hela karusellen genom sin råa remix anno 1994. Så här 15 år senare så kan man inte annat än fascineras över den recycling som den här låten fick genomgå. Så man kan nog lugnt kalla det för en miljövänlig discolåt då den sluppit hamna på musikhistoriens soptipp.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Lika men ändå olika…..

Déjà Vu – Messages

Flyttade till Stockholm hösten 1993 för att se om det kunde vara något. Sedan under våren 1994 skaffade jag mig mitt första internetabonnemang och även om omgivningen runt omkring mig inte riktigt fattade vad det var bra till så visste jag att det skulle förändra livet för oss alla så småningom. Anade dock inte att det skulle bli så uttans häftigt som det egentligen har blivit, det fanns lixom inte på kartan när man satt där med sin 28.8K modemuppkoppling.

Hur som helst så fanns det ju inte så hemskt mycket att göra på nätet på den tiden men en grej jag roade mig med var att hänga på olika s.k Newsgroups. Speciellt en tyckte jag var kul och den heter alt.penpal och där kunde man hitta mailkompisar från hela världen. Så jag slängde in en liten “annons” och väntade på svar och efter nån dag började det trilla in lite mail i mailkorgen.

En av de som jag fick kontakt med och som jag brevväxlade med under lång tid var en tjej som bodde strax utanför Boston i USA. Hon var 4-5 år yngre än jag och pluggade vid den tiden. Hon var väldigt intresserad av Europa och hennes stora dröm var att nån gång få komma hit och se hur det är i den “gamla världen”. Det tog inte många månader så fick jag sen ett mail att hon och hennes mamma bokat en resa till England-Frankrike i april 1995. Vi skämtade då lite om att jag kunde möta dem i t.ex London så vi fick tillfälle att träffas när de ändå var i krokarna så att säga.

Ja, tiden gick och det började närma sig april –95 och jag fick då idén att kolla om det kanske gick att hitta nån hyfast billig resa till London de dagar då de skulle vara där. Det hela slutade med att jag mailade Windsor som tjejen heter och frågade vad hon skulle tycka om vi gjorde allvar av planerna att träffas i London. Hon blev eld och lågor och även hennes mamma tyckte det skulle vara kul att träffa mig eftersom hon hört så mycket om mig.

Så jag ringde då min syster som jobbade på resebyrå i Västervik vid den tiden och bad henne kolla upp billiga resor till London i början på april. Hon återkom och hade en hel drös olika alternativ. Jag insåg att det var bäst att kolla upp var Windsor och hennes mamma skulle bo så det inte skulle bli helt galet med kommunikationerna. Så jag mailade och fick svaret tillbaka att de skulle bo på ett hotell som heter Bayswater Inn. Jag ringde min syster igen och bad henne kolla om det gick att få ett hotell i närheten varpå hon svarade att det nog skulle bli svårt eftersom jag ville ha en hyfsat billig resa.

Men hon återkom ganska snart och släppte då bomben att hon hittat en restresa med rum på just Bayswater Inn så det var inte mycket att tveka på så jag slog till och bokade den. Sen var det bara att vänta tills det var dax att åka och jag var ganska nervös innan för jag visste inte riktigt vad jag gett mig in på. Men jag har alltid tyckt om att träffa nya människor så min nyfikenhet tog över och när jag väl kom iväg så var det bara kul att få komma iväg på mitt lilla äventyr.

Väl i London så checkade jag in på hotellet och lämnade samtidigt meddelande till Windsor och hennes mamma i receptionen om att jag anlänt. De var ute just när jag kom men det dröjde inte länge innan det ringde på rumstelefonen och de hade kommit tillbaka. Vi bestämde då träff i lobbyn nån timme senare och sen var planen att vi skulle gå ut och äta tillsammans.

Ja, så var ögonblicket inne då vi träffades nere i lobbyn och det var lite småkomiskt för vi hade aldrig pratat om hur långa vi var t.ex. Själv är jag ganska kort i rocken, 1.67 m över havet, men Windsor var av den lite längre modellen, över 1.80 m lång. Men vi var snart igång och tjattrade som vi aldrig gjort annat. Vi kom då bl.a in på hur hotellet var och jag sa att jag var väldigt nöjd med mitt rum för det var ett stort rum med utsikt mot parken med stor tv och soffgrupp så med tanke på hur billig resan var så var det ett klipp.

De som då hade bokat sin resa sex månader tidigare och betalat betydligt mer för sitt rum än jag hade fått ett källarrum med ett litet fönster mot en ruffig gård. Det var ett sånt litet källarfönster som i stort sett bara gick att öppna en liten glipa för att släppa in luft. Rummet var för övrigt väldigt litet och kändes lite källarskunkigt, speciellt med tanke på att där inte fanns något dagsljus. Så när de följde med mig och fick se mitt rum så blev de väldigt förvånade och kände sig aningen lurade vilket jag kunde förstå.

Det visade sig att deras researrangör alltid bokade de billigaste enklaste rummen även om prisskillnaderna inte var så hemskt stora men sen fanns oftast alla de bättre rummen kvar när andra arrangörer bokade in sina restresor. Nu var i alla fall hotellet fullbokat så det fanns ingen möjlighet för dem att uppgradera och eftersom de bara skulle stanna ett par nätter så fick det gå.

Hur som helst så hade vi en trevlig vistelse i London tillsammans och vi gjorde allehanda utflykter tillsammans, Windsor, hennes mamma och jag. En kväll så gick Windsor och jag ut själva och skulle gå på nån cool nattklubb. Vi hittade då ett ställe som var inrymt i en f.d kyrka men jag kan inte komma ihåg vad det hette, möjligtvis att det hette Limelight. Nåväl, besöket där skulle komma att bli något av en kulturchock för Windsor för hon hade aldrig varit på ett dylikt ställe.

Där fanns en hel del regnbågsmänniskor och av dem var nog männen i drag mest synliga. Men det var inte ett renodlat gayställe utan publiken var en salig blandning av människor av sorter. Det blev dock lite för mycket för Windsor som kom från en lite mer konservativ amerikansk bakgrund. Så vi gick därifrån efter en kort stund och hamnade sen på en av spelgalleriorna som ligger i närheten av Picadilly Circus.

Där hade vi desto roligare och roade oss med alla möjliga sorters spelautomater, airhockey och liknande aktiviteter. Så tiden bara flög iväg så när vi sen kom på att det nog var dags att åka tillbaka till hotellet så hade tunnelbanan slutat gå. Så vi hade tre alternativ att välja på, taxi, buss eller lång promenad. Det slutade med att vi faktiskt valde att gå hela vägen tillbaka till hotellet.

Det var en skön vårkväll och vi hade mycket att prata om så även om vägen var lång så gick tiden fort och snart var vi tillbaka på hotellet och Windsors mamma kunde åter känna sig lugn för hon hade varit aningens orolig när vi var ute på egen hand.

På det hela taget var det en lyckad resa och efter några dagar var det dax för dem att åka vidare till Paris och jag skulle flyga hem till Stockholm. Deras besök i Paris blev lyckat då de där fick lite bättre boende än i London så Windsors mammas humör steg tydligen rejält, så när de kom hem så hade hon i stort sett glömt det eländiga boendet i London och hade istället mest trevliga minnen från sin Europaresa.

Windsor och jag fortsatte att brevväxla några år men sen började hon plugga på universitet och jag började resa mer i jobbet så det blev mer sporadiskt. Vi har sedan bara haft kontakt några enstaka gånger för att se hur läget är. Men det har i alla fall varit roligt att lära känna henne och få en liten inblick i hur livet i andra delar av världen är. Vi kan tycka att amerikanarna är så lika oss men det stämmer inte riktigt för även om det på ytan kan tyckas att vi har många likheter så finns där väldigt mycket som skiljer oss åt. Men den utläggningen får vi ta en annan gång för nu är jag trött i axlarna efter att ha suttit och skrivit så mycket.

Tjillevippen

notbugs

P.S Är inte riktigt nöjd med texten i det här inlägget även om innehållet är ok, men det är för mycket jobb att fixa till det i efterhand så den får vara som den är. D.S

En kväll på Sturecompagniet 1994 kunde det låta såhär….

Eternal – Stay

Har ju skrivit innan om favvismusiken som spelades på Café Opera i mitten på 90-talet. Nu var det ju inte så att man bara gick till Café Opera utan man besökte en mängd olika etablissemang. Dock var det så att favvismusiken spelades på Café Opera men det hindrar inte att man stötte på en och annan pärla på andra ställen.

Den här låten är en sådan samtidigt som den representerar lite det stuket på musik som spelades på Sturecompagniet under den perioden. Det var mycket R&B i lite slö takt så det blev lixom aldrig något riktigt drag på det hela. Visst spelades det snabbare låtar emellanåt, men det som fastnat i mitt minne är den här typen av lite långsammare låtar.

Tyvärr så sände ju Radio City aldrig några liveprogram från Sturecompagniet så där finns ju inga gamla kassetter som man kan gå tillbaka och lyssna på för att se om minnesbilderna stämmer. Men eftersom mina bilder av musiken på Café Opera stämde så pass bra då jag lyssnade igenom de kassetterna så känns det som att jag inte är helt fel ute i det här fallet heller.

Tjillevippen

notbugs

Live från Café Opera…..

Janet Jackson – Because of Love (Frankie & David Classic 12″)

Vi vrider tillbaka klockan till mitten på 90-talet. Då sände Radio City 105,9 i Stockholm varje fredag live från Café Opera. Då jag och mina kompisar var frekventa gäster på det etablissemanget på grund av den suveräna musik som spelades där så var det givet att spela in de sändningarna varje fredag. Allra roligast blev det om man laddat bandaren hemma för inspelning och sedan hade en partykväll på Café Opera för då hade man ju musiken från kvällen väntandes hemma i bandaren när man kom hem. Så sen var det bara att återuppleva kvällen genom att lyssna på bandet.

Radio City finns tyvärr inte längre, de fick slå igen butiken 2004, tydligen på grund av bristande lyssnarsiffror. Men det finns minnen från deras sändningar bevarade i form av de kassetter som jag ännu har och emellanåt lyssnar på bara för att återuppleva gamla minnen från när man var ung och ute i svängen.

Ska nån gång ta och rippa en snutt från en sådan kassett med lämplig jingel och slänga upp på YouTube för det finns säkert andra nostalgiker där ute som uppskattar en liten släng 90-talsnostalgi i form av ett dylikt klipp.

Dagens låt var en sådan låt som de brukade börja sändningen med i början på 1994. En annan låt som också fick mycket utrymme var Incognito – Givin’ It Up som jag dessvärre inte hittat i rätt version på YouTube, annars var det den jag hade som förstaval till det här inlägget idag. Men en annan favorit som spelades friskt och som jag hittade på YouTube var denna.

Aretha Franklin – A Deeper Love (Morales Single Mix)

Just den här versionen är min favorit men det fanns även en version av Clivilles & Cole som brukades mixas ihop med denna. Så än idag har jag lite svårt att skilja de versionerna åt för de är på många sätt väldigt lika. Inte så konstigt då det ju handlar om samma låt i grunden. Hittade nu inte den rätta versionen av Clivilles & Cole på YouTube men här kommer en som har det mesta av innehållet i alla fall.

Clivilles & Cole feat. Deborah Cooper – Deeper Love

Som ni hör så är det inte Aretha som sjunger i denna versionen utan en dam som heter Deborah Cooper. Men jag måste säga att hennes insats står inte långt efter Aretha Franklins när det gäller att tolka den här låten.

Ja, det var lite Café Opera-nostalgi och egentligen har jag en hel drös till med bra låtar från den tiden som spelades där men de sparar jag till ett annat inlägg. Får vara nån måtta på nostalgitrippen idag.

För den som undrar var jag hållit hus senaste dagarna så har jag dels fyllt år men sen så har jag varit lite loj för jag håller på att ändra medicinering för mina nervsmärtor. Den nya doseringen jag fått har visat sig vara en riktig dunderkur för visst så tar den bort det onda, men man blir hög som ett hus på kuppen och väldigt loj och nästan likgiltig och det är inget vidare tillstånd att befinna sig i någon längre tid. Så jag ska nog ta och prata med doktorn om vi inte ska minska ner dosen och så får jag väl stå ut med att det gör lite ont, även om jag vet att när jag får känna nervsmärtorna igen så kommer jag undra hur jag kunde vara så dum i huvudet som drog ner dosen. Hur man än vänder sig så har man ju ändan bak som man säger.

Men jag ska få nya nervblockader i bröstkorgen den 10:e december och denna gång på vänster sida. Fick ju högersidan fixad i mitten på november så det har varit lite väntetid för att få även andra sidan gjord. Anledningen till att de bara tar en sida åt gången är att ifall de skulle råka punktera lungsäcken eller på annat vis paja andningen så måste jag ha en frisk lunghalva att andas med. Så de brukar vilja ha två veckor emellan, men nu fick jag vänta längre pga att det är sån belastning på smärtmottagningen just nu så de har ont om tider helt enkelt.

Nu känner jag att jag suttit lite för länge och skrivit för nu börjar nacken å axlarna bråka så det är bäst jag lyssnar på dem och slutar här. Men jag lär återkomma senare idag för jag känner att jag har lite att ta igen efter min frånvaro de senaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs