Lite nattmusik…..

Incognito – Giving It Up (Uplifting Club Mix)

En gammal Café Opera-favvis från 1993, dvs samma år som jag flyttade till Stockholm. Blev dock inte långvarig som storstadsbo utan flyttade tillbaka till Eksjö 1995. Trivs bättre här, kan lixom inte förstå tjusningen med storstaden när allt man behöver i livet går att få i mindre skala, något som jag tror är ganska bra för det själsliga välbefinnandet i längden.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

En doft av 90-tal…..

Mary J Blige – Mary Jane (All Night Long) (Bottom Dollar House Vocal)

Den här låten har ett helt underbart intro som riktigt kickar igång låten 1:35. Bottom Dollar-gänget snickrade ihop en hel drös med grymt bra remixar under den tiden de var aktiva i mitten på 90-talet. Var precis inne på Discogs och såg en hel drös med andra intressanta remixar de gjort men som jag faktiskt inte hört, så det blir att försöka hitta några av dem och se om det är något som passar bloggen.

Men under tiden får ni nöja er med den här favoriten som snurrade i bilstereon friskt sommaren 1995, en sommar som för övrigt var rätt körig i ordets rätta bemärkelse. Flängde mellan Stockholm, Eksjö och Göteborg var och varannan dag. Dels så höll jag precis på att flytta tillbaka från Stockholm till Eksjö och dels så hade jag en fling med en tjej i Göteborg som gjorde att jag var en del på den kanten av Sverigekartan.

Fast det gjorde inget att ligga så mycket på vägarna, för det var en fin sommar och jag hade drösvis med kassetter med bra musik liggandes på passagerarsätet ihop med tusen andra saker så varje gång nån skulle åka med och sitta fram så var det ett evigt bökande med alla prylar som låg där.

Numera är jag bilfri och musiksamlingen får ju numera plats på en yta som är mindre än ett kassettband så utvecklingen har helt klart gått framåt. Ja, jag anser att det är en frihet att inte ha någon bil. Finns få tillfällen då jag verkligen behöver en bil, det enda jag kan komma på så här på rak arm är när stora grovsopor ska transporteras till återvinningsstationen. Alla andra retursopor tar man ju med sig och lämnar till de mindre återvinningsstationer som finns runt om i stan. Då får man en extra promenad, något som jag verkligen behöver emellanåt.

Finns sen tillfällen när jag är riktigt dålig i kroppen och behöver transportera mig inom stan, men då finns det ju taxi, och det är sällan jag funkar som bilförare i de lägena, så en egen bil hade kvittat ändå. Om man ser till vad det skulle kosta med en bil totalt sett så är det inte så farligt dyrt att åka taxi. Vad många sällan tänker på är att en bil handlar inte bara om bensin utan även underhåll och kapitalkostnader. Att då få en bil med chaufför för drygt 60:- för en resan inom stan är inte så dyrt om man tänker efter.

Tjillevippen

notbugs

Att man bara kan…..

Janet Jackson – When I Think Of You (Morales Extended House Mix ‘95)

Att man bara kan missa att inte ha haft med den här tidigare övergår mitt förstånd. Men det kan bero på det enkla faktum att den här remixen inte funnits på YouTube tidigare när jag velat ha med den. Fast å andra sidan har det här klippet legat på YouTube sen 28:e juni 2008 så då har jag haft gott om tid på mig att upptäcka det.

Nåväl, nu så är det äntligen med på bloggen och när jag hör den här mixen blir jag alldeles nostalgisk för den tar mig tillbaka till mitten på 90-talet när det var ett sånt underbart uppsving när det gällde bra housemusik. Framförallt var det då remixare som David Morales stod på topp. Han tillhör mina absoluta favoriter när det gäller remixar och han har ju gjort fler underverk med Jacksonlåtar och då inte bara med Janet utan även Michael.

En favorit är för övrigt en låt med både Janet och Michael som jag hade med på bloggen i somras som ni kan kolla in här. Men för att återgå till den här låten så var jag inte speciellt förtjust i den när den kom i sin första inkarnation 1986 utan det skulle dröja 9 år innan den letade in sig i favorithyllan, men många gånger så är det väl värt väntan att kunna peta in en ny låt bland alla favoriter man har.

Tjillevippen

notbugs

Lyckad remake…..

Danny Tenaglia – Look Ahead

Klockren remake av Aquarian Dream-klassikern och jag får nog säga att i det här fallet så är nog nyversionen snäppet vassare än originalet. Den här snurrade mycket i bilstereon i mitten på 90-talet då jag flängde land och rike runt i jakt på regnbågen eller hur det nu var. Minns i alla fall att jag konstaterade att jag bodde mer på hotell än hemma under den perioden.

Tjillevippen

notbugs

Lika men ändå olika…..

Déjà Vu – Messages

Flyttade till Stockholm hösten 1993 för att se om det kunde vara något. Sedan under våren 1994 skaffade jag mig mitt första internetabonnemang och även om omgivningen runt omkring mig inte riktigt fattade vad det var bra till så visste jag att det skulle förändra livet för oss alla så småningom. Anade dock inte att det skulle bli så uttans häftigt som det egentligen har blivit, det fanns lixom inte på kartan när man satt där med sin 28.8K modemuppkoppling.

Hur som helst så fanns det ju inte så hemskt mycket att göra på nätet på den tiden men en grej jag roade mig med var att hänga på olika s.k Newsgroups. Speciellt en tyckte jag var kul och den heter alt.penpal och där kunde man hitta mailkompisar från hela världen. Så jag slängde in en liten “annons” och väntade på svar och efter nån dag började det trilla in lite mail i mailkorgen.

En av de som jag fick kontakt med och som jag brevväxlade med under lång tid var en tjej som bodde strax utanför Boston i USA. Hon var 4-5 år yngre än jag och pluggade vid den tiden. Hon var väldigt intresserad av Europa och hennes stora dröm var att nån gång få komma hit och se hur det är i den “gamla världen”. Det tog inte många månader så fick jag sen ett mail att hon och hennes mamma bokat en resa till England-Frankrike i april 1995. Vi skämtade då lite om att jag kunde möta dem i t.ex London så vi fick tillfälle att träffas när de ändå var i krokarna så att säga.

Ja, tiden gick och det började närma sig april –95 och jag fick då idén att kolla om det kanske gick att hitta nån hyfast billig resa till London de dagar då de skulle vara där. Det hela slutade med att jag mailade Windsor som tjejen heter och frågade vad hon skulle tycka om vi gjorde allvar av planerna att träffas i London. Hon blev eld och lågor och även hennes mamma tyckte det skulle vara kul att träffa mig eftersom hon hört så mycket om mig.

Så jag ringde då min syster som jobbade på resebyrå i Västervik vid den tiden och bad henne kolla upp billiga resor till London i början på april. Hon återkom och hade en hel drös olika alternativ. Jag insåg att det var bäst att kolla upp var Windsor och hennes mamma skulle bo så det inte skulle bli helt galet med kommunikationerna. Så jag mailade och fick svaret tillbaka att de skulle bo på ett hotell som heter Bayswater Inn. Jag ringde min syster igen och bad henne kolla om det gick att få ett hotell i närheten varpå hon svarade att det nog skulle bli svårt eftersom jag ville ha en hyfsat billig resa.

Men hon återkom ganska snart och släppte då bomben att hon hittat en restresa med rum på just Bayswater Inn så det var inte mycket att tveka på så jag slog till och bokade den. Sen var det bara att vänta tills det var dax att åka och jag var ganska nervös innan för jag visste inte riktigt vad jag gett mig in på. Men jag har alltid tyckt om att träffa nya människor så min nyfikenhet tog över och när jag väl kom iväg så var det bara kul att få komma iväg på mitt lilla äventyr.

Väl i London så checkade jag in på hotellet och lämnade samtidigt meddelande till Windsor och hennes mamma i receptionen om att jag anlänt. De var ute just när jag kom men det dröjde inte länge innan det ringde på rumstelefonen och de hade kommit tillbaka. Vi bestämde då träff i lobbyn nån timme senare och sen var planen att vi skulle gå ut och äta tillsammans.

Ja, så var ögonblicket inne då vi träffades nere i lobbyn och det var lite småkomiskt för vi hade aldrig pratat om hur långa vi var t.ex. Själv är jag ganska kort i rocken, 1.67 m över havet, men Windsor var av den lite längre modellen, över 1.80 m lång. Men vi var snart igång och tjattrade som vi aldrig gjort annat. Vi kom då bl.a in på hur hotellet var och jag sa att jag var väldigt nöjd med mitt rum för det var ett stort rum med utsikt mot parken med stor tv och soffgrupp så med tanke på hur billig resan var så var det ett klipp.

De som då hade bokat sin resa sex månader tidigare och betalat betydligt mer för sitt rum än jag hade fått ett källarrum med ett litet fönster mot en ruffig gård. Det var ett sånt litet källarfönster som i stort sett bara gick att öppna en liten glipa för att släppa in luft. Rummet var för övrigt väldigt litet och kändes lite källarskunkigt, speciellt med tanke på att där inte fanns något dagsljus. Så när de följde med mig och fick se mitt rum så blev de väldigt förvånade och kände sig aningen lurade vilket jag kunde förstå.

Det visade sig att deras researrangör alltid bokade de billigaste enklaste rummen även om prisskillnaderna inte var så hemskt stora men sen fanns oftast alla de bättre rummen kvar när andra arrangörer bokade in sina restresor. Nu var i alla fall hotellet fullbokat så det fanns ingen möjlighet för dem att uppgradera och eftersom de bara skulle stanna ett par nätter så fick det gå.

Hur som helst så hade vi en trevlig vistelse i London tillsammans och vi gjorde allehanda utflykter tillsammans, Windsor, hennes mamma och jag. En kväll så gick Windsor och jag ut själva och skulle gå på nån cool nattklubb. Vi hittade då ett ställe som var inrymt i en f.d kyrka men jag kan inte komma ihåg vad det hette, möjligtvis att det hette Limelight. Nåväl, besöket där skulle komma att bli något av en kulturchock för Windsor för hon hade aldrig varit på ett dylikt ställe.

Där fanns en hel del regnbågsmänniskor och av dem var nog männen i drag mest synliga. Men det var inte ett renodlat gayställe utan publiken var en salig blandning av människor av sorter. Det blev dock lite för mycket för Windsor som kom från en lite mer konservativ amerikansk bakgrund. Så vi gick därifrån efter en kort stund och hamnade sen på en av spelgalleriorna som ligger i närheten av Picadilly Circus.

Där hade vi desto roligare och roade oss med alla möjliga sorters spelautomater, airhockey och liknande aktiviteter. Så tiden bara flög iväg så när vi sen kom på att det nog var dags att åka tillbaka till hotellet så hade tunnelbanan slutat gå. Så vi hade tre alternativ att välja på, taxi, buss eller lång promenad. Det slutade med att vi faktiskt valde att gå hela vägen tillbaka till hotellet.

Det var en skön vårkväll och vi hade mycket att prata om så även om vägen var lång så gick tiden fort och snart var vi tillbaka på hotellet och Windsors mamma kunde åter känna sig lugn för hon hade varit aningens orolig när vi var ute på egen hand.

På det hela taget var det en lyckad resa och efter några dagar var det dax för dem att åka vidare till Paris och jag skulle flyga hem till Stockholm. Deras besök i Paris blev lyckat då de där fick lite bättre boende än i London så Windsors mammas humör steg tydligen rejält, så när de kom hem så hade hon i stort sett glömt det eländiga boendet i London och hade istället mest trevliga minnen från sin Europaresa.

Windsor och jag fortsatte att brevväxla några år men sen började hon plugga på universitet och jag började resa mer i jobbet så det blev mer sporadiskt. Vi har sedan bara haft kontakt några enstaka gånger för att se hur läget är. Men det har i alla fall varit roligt att lära känna henne och få en liten inblick i hur livet i andra delar av världen är. Vi kan tycka att amerikanarna är så lika oss men det stämmer inte riktigt för även om det på ytan kan tyckas att vi har många likheter så finns där väldigt mycket som skiljer oss åt. Men den utläggningen får vi ta en annan gång för nu är jag trött i axlarna efter att ha suttit och skrivit så mycket.

Tjillevippen

notbugs

P.S Är inte riktigt nöjd med texten i det här inlägget även om innehållet är ok, men det är för mycket jobb att fixa till det i efterhand så den får vara som den är. D.S

Dax för lite recycling igen…..

Corona – Try Me Out

Corona var ett musikprojekt som snickrades ihop av en italienare vid namn Francesco Bontempi, även känd som Lee Marrow. Han höll i trådarna mellan åren 1993 och 2000, därefter lämnade han över stafettpinnen till ett par andra herrar som inte gjort speciellt mycket väsen av sig. Damen som fick fronta projektet men som i stort sett lipsynkade alla låtar heter Olga Marie De Souza. Sedan var det lite olika sångerskor som stod för sången på låtarna.

Nu över till recyclingen som det handlar om. Versionen med Corona kom ut 1995 och var en uppföljare till hits som Baby Baby och The Rhythm Of The Night, men Lee Marrow hade redan hunnit ge ut låten under eget namn två år tidigare, dvs 1993. Det som är lite kul är att han gav ut den under eget namn featuring Charme som i sin tur är en tjej som heter Annerley Gordon och som senare skulle slå igenom under artistnamnet Whigfield. Så världen är inte så stor i musikkretsarna alla gånger. Hur som helst så tycker jag att originalversionen inte är kattskit precis utan har en hel del kvaliteter som Coronaversionen saknar. Lyssna själv och bedöm.

Lee Marrow feat. Charme – Try Me Out

Helt klart känner man igen stilen som fröken Gordon sedan skulle slå igenom med under artistnamnet Whigfield. Sen kan man tycka att originalversionen är rätt så avskalad men det är lite av charmen tycker jag. Därtill så har den inte hunnit få det där Eurodiscosoundet som skulle känneteckna artister som just Corona och Whigfield. Men det hela är helt klart en intressant studie i musikens evolution och visar på att det är inte alltid raka spåret från låtskrivare till topplistorna utan att det kan hinna hända en hel del på vägen.

Håller för övrigt att förbereda min dator för ominstallation så jag sitter å kör backup på rubb och stubb. Men jag är sån så jag vill ha både hängslen och livrem så jag backar upp rubbet på tre olika diskar så jag inte står där med skägget i brevlådan utifall någon av backuperna skulle strula. Jag får dock räkna med lite pyssel sedan innan maskinen är i full gång igen. Har suttit och gjort en lista på alla program som jag ”måste” ha installerade för att det ska snurra på som vanligt och den listan blev längre än jag räknat med.

Men det ska bli skönt att kunna köra med en nyinstallerad och fräsch maskin sen. Jag kommer att formattera om disken och installera från scratch så det blir ordning och reda på saker och ting. Inser dock att grundinstallationen lär ta en hel del tid eftersom efter att jag installerat från DVD’n som är till datorn så ska den ju ladda ner alla fixar å servicepack som kommit och det brukar ta en stund innan allt sådant är på plats. Så vi får se hur det blir med bloggandet närmaste dagarna, syns det inget på bloggen så vet ni i alla fall vad det är som händer och att jag kommer att dyka upp så snart det är ordning på grejerna igen.

Tjillevippen

notbugs

Vad är detta för något?????

Okänd houselåt från 1995-1996

Ett av alla mina nöjen här i livet är att luska reda på okända låtar som jag inte vet vad det är för nåt. Den här låten är ett sånt exempel, jag har försökt att få reda på vad det är ända sen jag hörde den första gången nån gång -95 eller -96. Den inspelning jag har är gjord på kassett och är från en tysk radiostation som heter N-Joy Radio. De sänder bl.a via satellit och det var så min kompis fick napp på det hela och spelade in drösvis med band från den kanalen.

Det var speciellt ett program som var favoriserat och det var N-Joy In The Mix med Boris Dlugosch. För de som är med lite i DJ-svängen så känner ni säkert till denna mannen, för er övriga kan jag nämna att han är en av Tysklands mest kända och framgångsrika DJ’s. Han har gjort en hel del remixar av olika artisters låtar men även producerat en hel del eget material.

Den här okända låten är från just hans show och där finns egentligen fler låtar som jag vill veta vad det är från just det programmet, men den här är den allra bästa. Är ju svag för änglalika körstämmor, något som det finns gott om i den här låten. Dessutom fläskar de ju på rejält med en Hammondorgel så man får ståpäls på nolltid. För mig är den här låten total lycka och den dagen jag får veta vad det är kommer jag att göra nästan vad som helst för att få tag på ett exemplar av den skivan. Misstänker att det är en whitelabel-variant så där finns nog inte så många exemplar i omlopp, men förr eller senare brukar man få tag på även de mest udda skivor.

Räknar nu inte direkt med att någon av mina läsare kan identifiera den här låten men ni kanske känner någon som skulle kunna tänkas veta vad det är? Alla tips mottages med tacksamhet.

Tjillevippen

notbugs

P.S Lagom efter att jag postat det här inlägget så upptäckte jag ju att jag redan gjort en efterlysning på den här låten för inte så länge sen. Men tyvärr så är inte minnet alltid med mig så då får ni kära läsare stå ut med lite upprepningar emellanåt. D.S