Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs

Vacker som en dröm och med en röst som en ängel…..

Ashanti – Leaving (Always On Time Part 2)

Den här damen fick jag upp ögonen för när hon var med på några av Ja Rules låtar. Men hon har alltså oxå varit framgångsrik på egna ben och den här låten är en slags fortsättning på en av låtarna hon gjorde ihop med Ja Rule, därav att den kallas Always On Time Part 2. Dessutom så är det så att Ja Rule får göra ett inhopp den här gången istället så det är lite av ett givande och tagande med andra ord. Hur som helst så är det underbart softa låtar som passar bra när man vill ha ett lite lugnare tempo.

Tjillevippen

notbugs

Jag fick ett tips…..

Armand Van Helden & A-TRAK Present Duck Sauce – aNYway

Fick ett tips idag av min kompis som jobbar som DJ i Göteborg. Det var den här uppfriskande pärlan som är en frisk fläkt i den lite modernare musikfloran. Det är en underbar hybrid av 2000-tal och Old School som man bara blir glad och danssugen av. Dessutom är ju videon helt underbar, rätt så mycket Soul Train-känsla över den.

Tjillevippen

notbugs

Ståpälsvarning…..

Taylor Dayne – Tell It To My Heart(T-empo’s Club Mix)

En suveränt bra låt som tas till ännu högre höjder av T-empo i en underbar pianohousemix. Har letat efter den på YouTube för nåt år sen men då fanns den inte men nu i sommar har någon vänlig själ äntligen lagt upp den till glädje för mig och alla andra som älskar såna här remixar.

Pysslar annars med att migrera min nätverksamhet på datorn till Google Chrome, Gmail och så vidare. Är grymt imponerad över att Google Chrome är så supersnabb och dessutom extremt enkel att jobba med. Sen har jag samlat alla mina mailkonton på Gmail så nu har jag hela den biten online. Har innan använt en fast mailklient, Eudora som har tjänat mig väl under alla år. Men Qualcomm som gjorde Eudora lade för ett par år sen ner sitt engagemang i Eudora så utvecklingen har stått still där sen dess. Iofs lever det vidare som ett Open Source-projekt, men därifrån har jag inte sett några användbara resultat så här långt.

Så nu tog jag steget efter moget övervägande till att använda Gmail och tillhörande applikationer. Vad jag gillar med Googles grejer är att de är fruktansvärt lätta att använda plus att de är väldigt stabila. Men vi får se om jag tycker likadant om ett halvår när jag använt dem lite mer intensivt så att säga.

Har i alla fall fixat över det mesta av vikt så här långt och är väldigt nöjd med att veta att jag nu kommer åt mina grejer oavsett var jag befinner mig. Det är egentligen bara en sak kvar att fixa, har ju använt Opera som min primära webbläsare innan och där har jag använt deras RSS-läsare för att hålla reda på bloggar och annat. Nu ska jag dock lyfta över allt sånt till Google reader istället så det är det sista jag har att fixa innan jag är helt klar.

För den som inte vet vad RSS är så är det ett grymt bra sätt att hålla reda på när ens favoritsajter uppdateras. T.ex kan ni prenumerera på min blogg via RSS, klicka på den lilla ikonen Feed-icon.svg Inlägg via RSS som finns i huvudet på bloggen så ska webbläsaren automatiskt lotsa till förvald RSS-läsare och fråga om ni vill prenumerera på bloggen. Faktum är att ni faktiskt kan klicka på ikonen i texten jag skrev nyss oxå så ska samma sak hända. Sen funkar RSS-läsarna lite olika beroende på vilken som är förvald så där får ni själva luska ut hur ni sen hanterar era RSS-flöden.

Men när man väl kommit igång med RSS så vill man aldrig vara utan det. Det sparar så enormt mycket tid då man inte behöver gå in på sina favoritsidor hela tiden för att se om där hänt nåt. Istället får man ett meddelande via RSS-läsaren så fort något hänt och kan enkelt där följa vad som händer inom ens intresseområden.

Ja, det var lite om allt möjligt men ifall ni undrar över något av allt jag nu skrivit så är det bara att hojta till via kommentarerna så ska jag försöka svara efter bästa förmåga.

Tjillevippen

notbugs

Wow…..

Uptown Funk Empire – Boogie

Jag säger bara Wow om den här låten. Den är tro det eller ej från 2008 men har ett sväng som vore den från mitten på 70-talet. Man kan inte annat än älska YouTube när man lyckas hitta såna här pärlor. Jag var nämligen inne på ett helt annat spår när den här dök upp i listan till höger om kommentarerna. Tänkte att det verkade vara ett intressant klipp, men aldrig hade jag ju kunnat ana att det skulle vara så monstergrymt bra, jag säger bara Wow en gång till helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

 

Tjillevippen

Überbra svensk musik…..

Spånka Nkpg – What I Need

Det här är en klockren höjdare och finns dessutom i smakerna engelsk eller svensk text. Här fick du höra den engelska versionen som i mina öron känns mer naturlig. Nu när jag letade efter videoklippet på YouTube så hittade jag en annan underbart svängig pärla från det här Norrköpingsgänget.

 

Spånka Nkpg – Work

Finns inte så mycket mer att säga än att det är grymt bra och det gör mig extra glad att det faktiskt produceras bra dansmusik i Sverige. Tyvärr så drunknar den ofta i det stora mediabruset så det är inte alltid så lätt att snappa upp nyheter på den svenska dansmusikfronten. Då får man lägga ner mer tid än vad jag är beredd att offra för att hitta nya svenska pärlor, sorgligt men sant.

Tjillevippen

notbugs

Heta händer…..

Hot Hands Presents Karyna – Quiero Tus Caricias (Dj Meme Club Mix)

Det här inlägget kommer att handla om Spotify och min totala förälskelse i den applikationen. De har nämligen äntligen lyckats få till den funktion som jag saknat allra mest sen de startade. Man kan nämligen nu väldigt enkelt köpa låtar styckevis genom ett enkelt klick och få dem nerladdade i 320kbit MP3’or på sin hårddisk.

Första gången man gör ett köp får man ange kreditkortsuppgifter men sedan finns de uppgifterna kvar så nästa gång behöver man bara bekräfta köpet så att säga. Antar att det finns inställningar så man kan nollställa de uppgifterna ifall man delar dator inom t.ex en familj. Kan annars kanske bli så att barnen i familjen går loss på pappas kreditkort genom att ladda hem Tokio Hotels samlade produktion. 😉

Hur som helst så har jag nu äntligen kunnat införskaffa några favoriter som jag saknat i min MP3-samling. Priset på 7:-/st är ju oxå föredömligt och helt enligt filosofin att det är volymerna som gör pengarna. Har alltid ansett att ju lägre pris det är på låtarna ju lägre tröskel blir det för köpbeteendet och då köper man lätt för mer pengar totalt då man anser sig göra en bra affär. Lite Ingvar Kamprad-tänk helt enkelt och när det gäller en sådan produkt som en digital musikfil så är det ju optimalt med en prisstruktur som uppmanar till köp.

Som säljare kan du ju bara få intäkter utan att behöva göra någon större arbetsinsats så att då anamma en prisfilosofi som uppmanar till köp så får man upp volymerna och det är på volymerna man tjänar pengar – BASTA!

 

Music purchases in Spotify

Hittade den här lilla instruktionsvideon om hur det funkar med inköp av låtar via Spotify, mycket enkelt och smidigt som sagt var och jag kan nog bara konstatera att Spotify nu är den “Killerapplikation” som den hela tiden aspirerat till att vara. Det enda som nu saknas och som jag inser kan bli lite svårt att få till är att få in alla gamla favoriter som släppts på små udda labels genom åren. Misstänker att det kan vara rätt snårigt med rättigheterna när det gäller sådan musik. Men jag märker ju hur musikkatalogen växer hela tiden så det som jag saknade härom månaden finns att finna idag. Så det är bara att ha tålamod så lär fler gamla pärlor och udda releaser dyka upp med tiden.

Tjillevippen

notbugs

Svenskar kan göra musik…..

Rigo – She’s A Pro

Det talas ju ofta om det svenska musikundret. Vad som ofta missas i den debatten är att det finns mängder med musik som inte kommer från de stora hitfabrikerna utan har sina rötter i den svenska förortsmyllan. Den här låten har ju några år på nacken men är ett exempel på den evolutionen.

Rigo även kallad Rodde, som egentligen har det något långa och krånliga namnet Rodrigo Alejandro Araneda Pencheff, började sin musikaliska bana som medlem i The Latin Kings, sedan var han med och drog igång Infinite Mass som i mina ögon i alla fall är det bästa Sverige lyckats odla fram på funkfronten (sorry Stonefunkers). Nu var Infinite Mass iofs mer en Hip-Hop-grupp men lyckades ändå med konststycket att producera några av de funkigaste låtarna i det här landet historiskt sett.

Men om vi återgår till Rigo så blev han ju faktiskt Rigo med hela svenska folket i körslaget nyligen. Tyvärr så nådde han och hans kör inte ända fram men jag är säker på att vi får se mer av honom i tv-mediet framöver. Kan ju oxå meddela att jag inte sett körslaget så jag har ingen pejl på hur programmet är upplagt mer än att det är nån sorts tävling mellan olika körer. Det är ungefär det jag fått veta genom det man läst i rubrikform på Aftonbladet eller Expressen typ.

I slutet på videon får vi både se och höra den suveräna Lorén Talhaoui som vi lärde känna genom 2004 års upplaga av idol där hon slutade på en hedervärd 4:e plats. Hon var min absoluta favorit till att vinna det året men som oftast när det gäller den typen av sångerskor så funkar det inte riktigt för dem när de konfronteras med mainstreamfåran. Hon passar bättre för att sjunga dansgolvsrökare och jag är lite förvånad att hon inte dykt upp som sångerska i något av alla de houseprojekt som finns där ute.

Tycker förresten att det är rätt ballt av dem att så hämningslöst planka från Madonnas Into The Groove i det partiet som Lorén sjunger på slutet. Samtidigt så känns det som att det partiet inte riktigt hör till låten utan att de bara har hängt på det för att det var så uttans bra att de helt enkelt inte kunde droppa det.

Tjillevippen

notbugs

Slutligen i många olika smaker…..

CeCe Peniston – Finally

Det här är en låt som jag aldrig tröttnar på. Återigen har vi här en artist som fått synas alltför lite i rampljuset i förhållande till sin talang. Men jag tröstar mig med att jag i alla fall har fått tillfälle att njuta av hennes sång genom åren. För att visa på den bredd som finns när det gäller kreativa mixar på den här låten så tänkte jag bränna av ett gäng olika här. Den första mixen är jag osäker på vad den kallas så den får gå som den är.

 

CeCe Peniston – Finally (Original Mix)

De här två första mixarna är ju inte så olika varandra men lugn bara lugn, det kommer att ändra sig, men först måste vi ha med den klassiska långa klubbmixen.

 

CeCe Peniston – Finally (Extended Classic Club Mix)

Sådär, nu har vi avverkat urmixarna av den här låten så nu fortsätter vi med den mix som kommit att bli min favorit. Det är inte länge sen jag upptäckte den och det är en helt underbar funky pianohousemix som känns lite mer 2000-tal.

 

CeCe Peniston – Finally (Classic Funk Radio Mix)

Tröttnat än? Ja, själv kan jag ju säga att jag inte har tröttnat ännu och speciellt inte när jag upptäckt ännu en intressant remix på den här låten.

 

CeCe Peniston – Finally (Vandalism Remix)

Den andas väldigt mycket modern klubbmusik men är så underbart fet, speciellt när den riktigt drar igång ca 2:45. Kan erkänna att man inte känner igen särskilt mycket av originallåten mer än de korta samplingar som dyker upp här och var. Men det gör inget för det är ett sånt underbart gung och klipp i den här remixen så den får godkänt i alla fall.

Men denna moderna tolkning av CeCe Penistons 90-talsklassiker får avsluta den här lilla genomgången av remixar som gjorts på låten som man aldrig tröttnar på.

Tjillevippen

notbugs

Ibland så bara hittar man en skön låt…..

Sia – Day Too Soon (Lifelike Remix)

Vad jag gillar med YouTube är att man får så mycket olika tips på klipp som kan passa ens smak utifrån vad man kollat på tidigare. Funkar speciellt bra när det gäller musik och det är utifrån ett sådant tips som jag hittade den här låten. När jag hörde första takterna så associerade jag direkt till ELO’s Don’t Bring Me Down som ju har en liknande fläskig takt. Vad som är lite komiskt är att hon faktiskt har släppt en låt som heter just Don’t Bring Me Down, men det är ingen cover på ELO’s gamla klassiker.

Men det som gjorde att jag riktigt fastnade för låten var den pulserande synten som driver hela låten framåt ovan på den tunga takten. Låten släpptes tydligen 2007 så helt purfärsk är den inte men det kvittar, det är länge sedan jag jagade nya låtar på det desperata viset som man gjorde när man var yngre.

Tjillevippen

notbugs