Welcome to the party that never ends…..

Poussez – Never Gonna Say Goodbye

This is the first post in what I hope will be a long trail of posts for a long time ahead. My track record is quite good since this blog actually started back in 2007 but it has since moved around for various reasons. The latest move was done yesterday since I’ve decided to write my posts in English after having been writing in Swedish all these years.

So I figured that it was easier to move the blog and start from scratch than to transform my old blog to English. The latter would have complicated things with categories, tags, archiving and so on. Anyway since this blog is about music I guess we better get down to business.

This song is one of my true disco favorites of all times. It has all the ingredients that you build a good disco tune with. What attracts me especially in this song is the mesmerizing song that gives it its special character. There are of course lots of examples of other songs that has a similar approach, but I must still say that this one stands out from the bunch.

It sees like this first post is coming to an end and I hope any new English speaking readers have been able to read it without being to confused. I guess that I’m using what you could call “Scandinavian English” which is a mix of school English, UK English and American English blended with the way we express ourselves in our native language. One thing for instance that i always forget is to write i in uppercase when i refer to myself, like “I” just did. And I’m not sure that i will ever learn it since in Swedish you normally only use capital letters at the beginning of a sentence and in names.

Anyway, the important thing is that you as a reader can understand what I’m trying to say, and should you be confused about what i write, don’t hesitate to ask me what the heck I’m trying to say.

Tjillevippen

notbugs

P.S Tjillevippen is actually a made-up word, from one of Astrid Lindgrens books about Nils Karlsson Pyssling, that i have come to use as a catch phrase at the end of anything i write.

En svensk klassiker…..

Ro Cee – Gettin All Da Babes

Minns att jag letade efter den här på YouTube för ett par år sen men då hade ingen lagt upp den, sen föll det hela i glömska fram till idag då jag av en slump trillade in på videon som en vänlig själ lagt upp den 22:e mars 2007. Så det mesta dyker upp förr eller senare och jag har lärt mig att oftast så är det förr än senare det blir så.

 

Ro Cee – Show Respect

Egenligen är texterna rätt tramsiga men just därför desto mer underhållande. Den här andra låten släpptes i två versioner, en som var väldigt explicit och en lite snällare variant. Det är i refrängen där “kören” sjunger om vad som händer om man inte visar Mr Cee respekt. I den här videon så är det den snällare texten som sjungs, men nånstans i min samling har jag även den andra versionen som faktiskt är bättre för den är mindre politiskt korrekt, något som jag tycker man inte ska vara i den här genrén. Det blir lixom inget kul då och man ska som sagt var inte ta det hela på för stort allvar heller utan se det som lite teater.

Tjillevippen

notbugs

Ibland så bara hittar man en skön låt…..

Sia – Day Too Soon (Lifelike Remix)

Vad jag gillar med YouTube är att man får så mycket olika tips på klipp som kan passa ens smak utifrån vad man kollat på tidigare. Funkar speciellt bra när det gäller musik och det är utifrån ett sådant tips som jag hittade den här låten. När jag hörde första takterna så associerade jag direkt till ELO’s Don’t Bring Me Down som ju har en liknande fläskig takt. Vad som är lite komiskt är att hon faktiskt har släppt en låt som heter just Don’t Bring Me Down, men det är ingen cover på ELO’s gamla klassiker.

Men det som gjorde att jag riktigt fastnade för låten var den pulserande synten som driver hela låten framåt ovan på den tunga takten. Låten släpptes tydligen 2007 så helt purfärsk är den inte men det kvittar, det är länge sedan jag jagade nya låtar på det desperata viset som man gjorde när man var yngre.

Tjillevippen

notbugs

Bloggevolution – Del 1…..

Mayday Club Live – Part 2

Idag bjuder jag på den andra delen från min Mayday-live-kassett som jag rippat. Torde bli sådär nio delar om jag räknat rätt, för man kan som längst göra snuttar som är 10 minuter på YouTube och då kassetten är på 2×45 minuter så säger den enkla matematiken att det bör bli just nio snuttar.

Tänkte berätta lite om den här bloggens evolution idag. Det har ju gått ett tag sen jag började blogga och det är många omständigheter som lett till att bloggen ser ut som den gör idag. Man kan helt enkelt kalla det för bloggevolution då det är små steg som lett från starten dit där vi befinner oss idag.

Att jag över huvudet taget började blogga var att jag blev lite nyfiken på vad detta med bloggande var hösten 2007. Ville själv känna på om det bara var en tillfällig fluga eller om det kanske kunde vara något för mig att pyssla med. Ja, så här långt så har ju flugan lyckats klara sig rätt så bra men det är ju ingen garanti för att det kommer att förbli så i all tid och evighet.

När jag började blogga hade jag en lös idé om att skriva om all min favoritmusik och nostalgiska minnen från min uppväxt och jag får säga att jag är lite stolt över att den grundidén har hållt sig ända från starten och hit där vi befinner oss idag. Namnet på bloggen i dess första inkarnation blev således “Dagens Låt” för att jag tyckte det passade bra till den lösa idé jag hade om mitt framtida bloggande.

Vad som bidragit till att jag kämpat på med bloggen är viljan att försöka bevara alla gamla minnen från förr. Börjar nämligen inse att saker så sakta börjat trilla ur minnet så det är bäst att passa på medans man fortfarande kan skriva någorlunda sammanhängande om vad som hände i ens gröna ungdom. Men, vem vet, det kanske kommer tillbaka minnen med åldern, brukar ju vara så med gamla människor att de minns sina unga år väldigt väl medans det på den korta horistonen är lite dimmigare.

Då jag började skriva på bloggen så använde jag mig av Aftonbladets bloggtjänst, men efter årsskiftet 2007/2008 så lackade jag ur på deras tillgänglighet och support. Det var blogginlägg som försvann, bloggen låg nere och så denna obefintliga besöksstatistik. Nu är det iofs inte för mina besökare som jag skriver bloggen i första hand, men jag tror nog alla som bloggar och varit med ett tag instämmer i att det alltid är kul att se att där faktiskt är människor som besöker ens blogg. Det blir lixom lite av en morot som sporrar en till att skärpa sig lite extra och inte bara slänga iväg inlägg hursomhelst.

Fast å andra sidan så kan det ibland vara lite stressande ifall man börjar tänka på att där kanske sitter människor ute i världen och förväntar sig något intressant att läsa. Men jag försöker så gott det går att inte låta mig stressas av imaginära förväntningar utan istället skriva efter eget huvud. Måste dessutom ta hänsyn till att jag har bra och dåliga perioder avseende hälsan så är jag inne i en svacka så blir det helt enkelt inget bloggande på nån högre nivå.

För att återknyta till tråden som jag tappade i förrförra stycket så lackade jag ur på Aftonbladets bloggtjänst i början av 2008 och då bestämde jag mig för att flytta bloggen till en annan tjänsteleverantör. Eftersom det är en helt idéell blogg så är det gratistjänster som gäller och efter lite luskande föll valet på WordPress så den 31/1 2008 flyttade jag in på WordPress och i samma veva bytte jag namn på bloggen, eller rättare sagt uppgraderade namnet till “Dagens Låt v2.0”.

Ja, sen har bloggen lunkat på och jag har fått lite fler fasta läsare med tiden, men jag kan ju berätta att mitt allra största fan är min egen mor. Anledningen till detta är att hon tycker det är hiskeligt intressant att läsa om alla galenskaper jag hade för mig i tonåren, och som hon aldrig fått ta del av tidigare. Men jag är nog inte ensam om att ha hållit delar av min uppväxt skild från föräldrarnas uppmärksamhet. Däremot så tror jag inte att det är alla som fixar att blogga om det i efterhand och på så vis riskera att fläcka sitt anseende så att säga. 

Men jag brukar tänka som så att saker blir ju inte ogjorda bara för att man håller tyst om dem, och ungdomligt oförstånd och impulsivitet tror jag är en naturlig del av varje människas utveckling om än kanske i olika omfattning beroende på personlighet och omständigheter. Sen skriver jag ju inte bara om alla galenskaper jag gjorde i tonåren utan även om andra saker som hände som kan vara av intresse. Men jag antar att det är alla galenskaper som står ut då de många gånger så här i efterhand kan tyckas lite komiska, även om det kanske inte alltid var så komiskt när det begav sig.

Ja, det var ännu ett sidospår och jag känner nu att orken tryter lite, så jag får nog göra som så att jag får fortsätta berättelsen om bloggens evolution i ett kommande inlägg. Men vi har ju kommit en bit på vägen i alla fall.

Tjillevippen

notbugs