Mera fet funk…..

General Caine – Girls

För att inte skapa alltför mycket förvirring så vill jag klargöra att General Kane som var med i förra inlägget är samma artist som General Caine. Vet faktiskt inte varför han fick för sig att byta namn, eller rättare sagt stavning på namnet. Kan annars berätta att just den här låten var den första låten jag hade med på bloggen efter att jag flyttat från Aftonbladet till WordPress. Men repriser har vi ju haft förr och vissa låtar är ju så uttans bra att de kan man ha med nästan hur många gånger som helst.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Nostalgiinlägg i repris, nr 7 i ordningen…..

Dr Alban – Sing Hallelujah

Skrev om lite om min resa till Polen 1992 i förra inlägget och hänvisade då till ett annat inlägg som handlade om den resan. Sedan sökte jag efter övriga inlägg jag skrivit i ämnet och upptäckte då att ett av de mer minnesvärda minnena inte finns på den här bloggen utan på min allra första blogg som jag hade på Aftonbladet. Men för att få alla riktigt bra inlägg samlade på den här bloggen så kommer därför detta inlägg nu i repris på den här bloggen.

Midsommarafton i sällskap med en glädjeflicka i Gdansk

En medryckande klassiker av vår egen sjungande tandläkare Dr Alban. Är nog min favorit av hans låtar då den är så medryckande. Den har ett otroligt klipp i takten som gör sig otroligt bra i ett par feta högtalare. Annars så är det ju en ganska enkel låt som lätt sätter sig i huvudet så som en Dr Albanlåt brukar göra. Säga vad man vill om karln men förmåga att snickra ihop låtar som klistrar sig fast i hjärnan har han.

Nu förflyttar vi oss till Gdansk, året var 1992 om jag inte minns helt fel. Jag var på resa med mina föräldrar, vi skulle resa genom Polen, ner till Tjeckoslovakien och sedan upp genom Tyskland. Tanken var att anknyta lite till förfäderna på min fars sida, de härstammade nämligen från de västra delarna av Polen som var tyska fram till slutet av andra världskriget då Polen fick dem som kompensation för att Ryssland tog en del av östra Polen som buffert mot framtida angrepp.

Hur som helst så var första anhalten Gdansk och vi skulle vara där ett par dagar och det innebar att vi skulle få tillbringa midsommarafton utan sill, potäter och midsommarstång. Istället så blev det en stillsam middag på Hotellet, Novotel Gdansk som var av hyfsad standard. Efter en lång middagssittning så gick föräldrarna upp på rummet och lade sig men jag sa att jag ville stanna en stund i baren och ”fira” lite midsommar på egen hand. Med det menade jag att jag ville dricka något gott och bara softa i baren helt enkelt, inget annat.

När jag sitter där i baren så dyker det efter en stund upp en snygg ung polsk tjej som frågar om hon får sätta sig bredvid mig och jag protesterar inte eftersom jag är ensam och lite sällskap skadar ju inte, dessutom så är det inte så kul att sitta och dricka i en bar helt själv. Hon var klädd i en ganska utmanande röd klänning och ett par skor med väldigt höga klackar. Mina föräldrar och jag hade tidigare noterat den här tjejen och ett par andra snygga tjejer som hängde runt baren och vi diskuterade huruvida de var prostituerade som hade någon slags deal med hotellet om att få vara där mot provision.

Tjejen var först lite avvaktande men efter en stund lossnade det och hon började ställa alla möjliga frågor på riktigt bra engelska. Hon undrade vad jag gjorde där, var jag kom ifrån osv. Jag svarade på frågorna och ställde några motfrågor, vågade dock inte fråga rätt ut om hon var vad jag trodde. Men hon berättade att hon var utbildad hårfrisörska men för tillfället hoppades på att kunna få komma till Tyskland för att jobba. Om det var som hårfrisörska hon hade tänkt sig att jobba eller något annat vet jag inte.

Kvällen rullade på och vi hade en riktigt trevlig konversation och jag var bara glad att ha lite sällskap. Så småningom började det närma sig stängningsdags för baren och jag gjorde en sista beställning. Då frågar tjejen mig var jag ska gå efter att baren stängt och då säger jag att jag ska gå upp på rummet och sova. Det är i detta ögonblick som jag får svaret på frågan jag undrat över hela kvällen. Hon säger nämligen då att hon gärna följer med upp men att det kostar lite. Har för mig att hon ville ha motsvarande 800 kronor för att stanna över natt med mig på rummet. Jag som inte hade en tanke på att ta med henne på rummet, än mindre att betala för det avböjer vänligt men bestämt. Men hon är påstridig och försöker sälja in sig med att det blir en natt jag aldrig kommer att glömma osv. Uppvuxen i Sverige som man är så blir man lite perplex inför sådana propåer så till slut så försöker jag slingra mig ur genom att fråga om hon tar kort. Ja, jag vet att det låter dumt, men det var det bästa jag kunde komma på för jag tror knappast att hon skulle ha en kortläsare i handväskan, än mindre avtal med ett kortföretag för sin verksamhet. Tyvärr så baktände detta förslag då hon sa att jag kunde få det debiterat på rummet och på så sätt betala med kortet. Det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig som svar.

Nu hade jag trasslat in mig rejält eftersom jag märkte att hon hade fått nytt hopp om att håva in mig som kund. Så jag fick ändra taktik och helt enkelt säga som det var att jag inte var intresserad och att jag tänkte gå upp på rummet själv och sova. Det tog en bra stund med argument och motargument innan hon förstod att hon inte skulle komma någon vart med mig och då blev hon lite som förbytt. Från att ha varit väldigt trevlig och behaglig under kvällen så förvandlades hon till en bitchig ragata som svor åt mig och skällde på mig för att ha förstört hennes kväll. Baren var i stort sett tom på gäster så chansen för henne att få napp på en ny ”kund” var tämligen små. Jag kände mig lite kluven inför denna svada men beslutade mig för att inte försöka bry mig. Så jag betalade min nota och lämnade baren och gick upp på rummet och lade mig.

Morgonen därpå så nämnde jag för mina föräldrar att jag hade haft sällskap i baren av en ung madam. Så nu fick de också svar på frågan de undrat över, vad alla dessa snygga tjejer gjorde på hotellet. Minns inte hur mycket mer jag berättade men jag hade inget satt skämmas för då det enda jag gjort varit att prata med tjejen.

Summa summarum så är det nog en av de mer minnesvärda midsommaraftnar jag haft för den var så skruvad, helt klart ett minne att komma ihåg och framförallt en skön historia att kunna berätta.

Vad har nu då Dr Alban med denna historien att göra. Jo, dagen efter denna händelsen så var vi ute på stan i Gdansk och gick förbi en marknad och på den marknaden så var det en snubbe som sålde piratkopierade skivor och han hade en bergsprängare som stod på full volym och spelade just Sing Hallelujah. Så sedan dess tänker jag alltid Gdansk midsommaren 1992 när jag hör den låten.

Tjillevippen

notbugs

Ett underbart intro…..

Carmen – Throw Down

Fann den här låten för ett par månader sen men det är först idag som jag äntligen får ändan ur vagnen och tar med den på bloggen. Jag tycker introt är så sanslöst bra och dessutom är det en riktigt skön låt. Mycket 80-talskänsla i den, hela instrumenteringen lixom bara skriker 80-tal och dessutom så var det på 80-talet som det skapades såna underbara basgångar.

Kan meddela att mitt byte till Google Chrome är helt klart nu och det funkar kanonbra. Fattar bara inte varför jag inte bytt tidigare, det går ju så extremt mycket snabbare att ladda webbsidorna nu, speciellt när de är tunga och mastiga som typ Aftonbladet.

Tjillevippen

notbugs

Svenskar kan göra musik…..

Rigo – She’s A Pro

Det talas ju ofta om det svenska musikundret. Vad som ofta missas i den debatten är att det finns mängder med musik som inte kommer från de stora hitfabrikerna utan har sina rötter i den svenska förortsmyllan. Den här låten har ju några år på nacken men är ett exempel på den evolutionen.

Rigo även kallad Rodde, som egentligen har det något långa och krånliga namnet Rodrigo Alejandro Araneda Pencheff, började sin musikaliska bana som medlem i The Latin Kings, sedan var han med och drog igång Infinite Mass som i mina ögon i alla fall är det bästa Sverige lyckats odla fram på funkfronten (sorry Stonefunkers). Nu var Infinite Mass iofs mer en Hip-Hop-grupp men lyckades ändå med konststycket att producera några av de funkigaste låtarna i det här landet historiskt sett.

Men om vi återgår till Rigo så blev han ju faktiskt Rigo med hela svenska folket i körslaget nyligen. Tyvärr så nådde han och hans kör inte ända fram men jag är säker på att vi får se mer av honom i tv-mediet framöver. Kan ju oxå meddela att jag inte sett körslaget så jag har ingen pejl på hur programmet är upplagt mer än att det är nån sorts tävling mellan olika körer. Det är ungefär det jag fått veta genom det man läst i rubrikform på Aftonbladet eller Expressen typ.

I slutet på videon får vi både se och höra den suveräna Lorén Talhaoui som vi lärde känna genom 2004 års upplaga av idol där hon slutade på en hedervärd 4:e plats. Hon var min absoluta favorit till att vinna det året men som oftast när det gäller den typen av sångerskor så funkar det inte riktigt för dem när de konfronteras med mainstreamfåran. Hon passar bättre för att sjunga dansgolvsrökare och jag är lite förvånad att hon inte dykt upp som sångerska i något av alla de houseprojekt som finns där ute.

Tycker förresten att det är rätt ballt av dem att så hämningslöst planka från Madonnas Into The Groove i det partiet som Lorén sjunger på slutet. Samtidigt så känns det som att det partiet inte riktigt hör till låten utan att de bara har hängt på det för att det var så uttans bra att de helt enkelt inte kunde droppa det.

Tjillevippen

notbugs

De olympiska löparna…..

Olympic Runners – The Bitch

Sitter å slötittar på Michael Jacksons minnescermoni som iofs inte kommit igång ordentligt mer än att familjen Jackson varit på kyrkogården och haft sin privata del där. Nu är de på väg mot Staples center där det stora spektaklet ska dra igång. Följer det hela på Aftonbladets webb-tv, men lite B är det att man bara får bilder ihop med kameramännens interna babbel.

För övrigt så håller jag på att försöka repa mig efter den sista tidens intensiva aktiviteter. Fyra grejer på raken har det varit, först min tripp till Gran Canaria, sen min systerdotters examen. Därefter hade jag en kompis på besök här en hel vecka och nu sist var jag i V-vik för att gå på en nostalgikonsert med bandet MVS som från början hette Malte Vräker Småsten. Har skrivit om dem tidigare och jag har egentligen mer material att dela med mig av när det gäller just MVS. Får ta och samla ihop det och mig själv nån dag och tota ihop nåt av det hela.

Nu börjar det dra ihop sig kring Staples center och om sisådär 10 minuter ska det hela dra igång. Får se om det dyker upp nån kommentator till sändningarna. Avslutar det här inlägget med att tacka Dick som brukar skriva lite kommentarer här på bloggen. Det var hans senaste kommentar som fick mig att komma ihåg den här låten som var en stor favorit när man gick på Centrumgården i V-vik och dansade på fredagarna i de tidiga tonåren.

Tjillevippen

notbugs

Man kan inte sluta dansa…..

Gonzales – I Have’nt Stopped Dancin’ Yet

Kan ju börja det här inlägget med att säga att den här låten är en av de mest dansvänliga discolåtar som gjorts. Den har en sån underbar rytm och glädje och jag minns vilken floorfiller den var på sin tid just för att den var så kul att dansa till.

Är faktiskt lite förvånad att jag inte haft med den på bloggen tidigare. Gjorde en sökning precis innan jag började skriva för att se om det kanske skulle bli en favorit i repris men jag har inte skrivit om Gonzales en enda gång på bloggen sen jag flyttade till WordPress i januari 2008. Men det kan vara möjligt att den är omnämnd på gamla bloggen som låg på Aftonbladet, men det är lite bökigt att söka där och jag tror knappast att den var med där då jag hade lite annan profil på musikvalet på den tiden.

Numera så är urvalet betydligt bredare och jag hoppas det passar mina besökare då det bör finnas något som passar alla som gillar bra dansmusik.

Tjillevippen

notbugs

Bloggevolution – Del 1…..

Mayday Club Live – Part 2

Idag bjuder jag på den andra delen från min Mayday-live-kassett som jag rippat. Torde bli sådär nio delar om jag räknat rätt, för man kan som längst göra snuttar som är 10 minuter på YouTube och då kassetten är på 2×45 minuter så säger den enkla matematiken att det bör bli just nio snuttar.

Tänkte berätta lite om den här bloggens evolution idag. Det har ju gått ett tag sen jag började blogga och det är många omständigheter som lett till att bloggen ser ut som den gör idag. Man kan helt enkelt kalla det för bloggevolution då det är små steg som lett från starten dit där vi befinner oss idag.

Att jag över huvudet taget började blogga var att jag blev lite nyfiken på vad detta med bloggande var hösten 2007. Ville själv känna på om det bara var en tillfällig fluga eller om det kanske kunde vara något för mig att pyssla med. Ja, så här långt så har ju flugan lyckats klara sig rätt så bra men det är ju ingen garanti för att det kommer att förbli så i all tid och evighet.

När jag började blogga hade jag en lös idé om att skriva om all min favoritmusik och nostalgiska minnen från min uppväxt och jag får säga att jag är lite stolt över att den grundidén har hållt sig ända från starten och hit där vi befinner oss idag. Namnet på bloggen i dess första inkarnation blev således “Dagens Låt” för att jag tyckte det passade bra till den lösa idé jag hade om mitt framtida bloggande.

Vad som bidragit till att jag kämpat på med bloggen är viljan att försöka bevara alla gamla minnen från förr. Börjar nämligen inse att saker så sakta börjat trilla ur minnet så det är bäst att passa på medans man fortfarande kan skriva någorlunda sammanhängande om vad som hände i ens gröna ungdom. Men, vem vet, det kanske kommer tillbaka minnen med åldern, brukar ju vara så med gamla människor att de minns sina unga år väldigt väl medans det på den korta horistonen är lite dimmigare.

Då jag började skriva på bloggen så använde jag mig av Aftonbladets bloggtjänst, men efter årsskiftet 2007/2008 så lackade jag ur på deras tillgänglighet och support. Det var blogginlägg som försvann, bloggen låg nere och så denna obefintliga besöksstatistik. Nu är det iofs inte för mina besökare som jag skriver bloggen i första hand, men jag tror nog alla som bloggar och varit med ett tag instämmer i att det alltid är kul att se att där faktiskt är människor som besöker ens blogg. Det blir lixom lite av en morot som sporrar en till att skärpa sig lite extra och inte bara slänga iväg inlägg hursomhelst.

Fast å andra sidan så kan det ibland vara lite stressande ifall man börjar tänka på att där kanske sitter människor ute i världen och förväntar sig något intressant att läsa. Men jag försöker så gott det går att inte låta mig stressas av imaginära förväntningar utan istället skriva efter eget huvud. Måste dessutom ta hänsyn till att jag har bra och dåliga perioder avseende hälsan så är jag inne i en svacka så blir det helt enkelt inget bloggande på nån högre nivå.

För att återknyta till tråden som jag tappade i förrförra stycket så lackade jag ur på Aftonbladets bloggtjänst i början av 2008 och då bestämde jag mig för att flytta bloggen till en annan tjänsteleverantör. Eftersom det är en helt idéell blogg så är det gratistjänster som gäller och efter lite luskande föll valet på WordPress så den 31/1 2008 flyttade jag in på WordPress och i samma veva bytte jag namn på bloggen, eller rättare sagt uppgraderade namnet till “Dagens Låt v2.0”.

Ja, sen har bloggen lunkat på och jag har fått lite fler fasta läsare med tiden, men jag kan ju berätta att mitt allra största fan är min egen mor. Anledningen till detta är att hon tycker det är hiskeligt intressant att läsa om alla galenskaper jag hade för mig i tonåren, och som hon aldrig fått ta del av tidigare. Men jag är nog inte ensam om att ha hållit delar av min uppväxt skild från föräldrarnas uppmärksamhet. Däremot så tror jag inte att det är alla som fixar att blogga om det i efterhand och på så vis riskera att fläcka sitt anseende så att säga. 

Men jag brukar tänka som så att saker blir ju inte ogjorda bara för att man håller tyst om dem, och ungdomligt oförstånd och impulsivitet tror jag är en naturlig del av varje människas utveckling om än kanske i olika omfattning beroende på personlighet och omständigheter. Sen skriver jag ju inte bara om alla galenskaper jag gjorde i tonåren utan även om andra saker som hände som kan vara av intresse. Men jag antar att det är alla galenskaper som står ut då de många gånger så här i efterhand kan tyckas lite komiska, även om det kanske inte alltid var så komiskt när det begav sig.

Ja, det var ännu ett sidospår och jag känner nu att orken tryter lite, så jag får nog göra som så att jag får fortsätta berättelsen om bloggens evolution i ett kommande inlägg. Men vi har ju kommit en bit på vägen i alla fall.

Tjillevippen

notbugs

Vilken underbar ironi…..

Culture Club – Do You Really Want To Hurt Me

Läste nyss i Aftonbladet att Boy George blivit dömd till 15 månaders fängelse för att ha ”fängslat” en manlig sexmodell. Han hade tydligen låst fast snubben med handbojor i sin säng och sedan piskat honom med en metallkedja. Min lilla undran är vad hade han för musik på i bakgrunden? Min skruvade hjärna vill ju så gärna ha det till att Boy George är så pass ego att han lät en skiva med sina gamla hits snurra medan han höll på med sina något våldsamma övningar och kanske det var så att just den här låten hördes då han höll på som bäst?

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris, nr 4 i ordningen…..

Blue Pearl – (Can You) Feel The Passion

Detta är ett s.k nostalgiinlägg, dvs jag har plockat ett gammalt inlägg från min förra blogg på Aftonbladet och putsat upp det lite. I det här fallet var jag tvungen att redigera början lite eftersom originaltexten hänvisade till äldre inlägg som inte är aktuella. Men den här låten blir aldrig inaktuell för den känns lika fräsch nu som när den var på tapeten i början på 90-talet. Gillar den otroligt mycket inser jag nu när jag kollat lite på videon igen. Durga McBroom som sjunger är så brutalt läcker. Hon finge gärna flytta hem till mig så kunde hon gå omkring här och sjunga för mig på dagarna.

När den här låten var på tapeten så bodde jag i en rätt så stor 2:a på Södra Storgatan här i Eksjö. Trivdes grymt bra i den lägenheten men kom bara att bo där typ två år innan det var dax att packa flyttkartongerna igen. Kommer väldigt väl ihåg den gången jag lyckades bli utelåst med bara en handuk om höfterna. Jag hade precis duschat och fick av någon anledning för mig att jag snabbt skulle springa upp och hämta nåt i vindsförrådet. Jag bodde ju högst upp precis bredvid vindstrappan så det skulle ju inte vara några problem att springa upp lite snabbt så ingen såg mig. Tror det var ett par skor jag skulle hämta och som jag tänkte ha sen när jag skulle ut.

Nåväl, jag plockade fram nyckeln till vindsförrådet smet ut i trapphuset med bara handuken som skylde. Slog lätt igen dörren till lägenheten för att i nästa andetag få panik, jag hade ju glömt nyckeln till lägenheten. Det var sånt dumt lås som gick att låsa sig ute med om man inte ställt upp låset eller hur det nu heter. Hur som helst så stod jag där i trapphuset och var aningen rådvill. Men jag kom ganska snart på en plan. Jag skulle försöka pilla loss brevinkastet och på så vis få in armen så jag kunde låsa upp. Så jag kilade upp på vinden för att se om jag kunde hitta nåt att använda som verktyg för operationen. Minns inte exakt hur jag sedan bar mig åt men jag fick bort brevinkastet och fick så en öppning stor nog så jag kunde få in armen och låsa upp dörren.

Från att jag blev utelåst till att jag lyckades ta mig in i lägenheten igen tog det kanske en halvtimme. Lyckligtvis så var det ingen som hade ärenden till någon av mina två grannar, som bodde på samma våning, under den tiden. Något som däremot var lite skrämmande var hur lätt jag trots allt lyckades ta mig in igen. Så efter det så ringde jag fastighetsskötaren så han fick sätta fast brevinkastet ordentlig så man inte skulle kunna bryta sig in den vägen. Samtidigt så lärde jag mig en läxa att aldrig gå utanför lägenheten utan att vara ordentligt påklädd.

Tjillevippen

notbugs

 

Nostalgiinlägg i repris…..

Loredana Bertè – E la luna bussò

Satt och bläddrade igenom ”gamla” bloggen, dvs Dagens Låt 1.0, som jag hade på Aftonbladets bloggtjänst. Ramlade då över ett inlägg som jag tyckte var så uttans bra att det måste få en plats i Dagens Låt 2.0. Kommer nog att återkomma till fler inlägg från gamla bloggen. Har nämligen inte hittat nåt bra sätt att göra backup på den och man vet aldrig när eller hur den försvinner pga nån städiver hos Aftonbladets bloggadministratörer. Men nu glömmer vi det och kikar på inlägget som i original hade rubriken ”Äkta Cerwin Vega-Reggae”:

Om du inte redan har ett par Cerwinlådor så tycker jag att du går och skaffar ett par. Helst ett par rejäla monster och varför inte slå till på ett par jordbävningshorn när du ändå är igång! Nån gång i framtiden när jag blir monstruöst rik så ska jag köpa en kåk bortom all ära och redlighet och där peta in ett helt gäng jordbävningshorn och sen ska jag ha basorgier i flera veckor i sträck. Det kommer att dyka upp geologer från Uppsala universitet i skogarna runtomkring för att försöka utröna var den märkliga seismiska aktiviteten kommer ifrån.

En av låtarna jag kommer att spela är E la luna bussò och träden kommer att falla i grannskapet så man skulle kunna tro att Gudrun kommit tillbaka.

Känner faktiskt inte till någon mer låt med Loredana och för övrigt är hon ju mest känd för att ha smurfat ihop med Björn Borg. Men det skiter jag i för hon lyckades 1980 att förgylla min sommar med tidernas monsterreggae och då kan jag upplysa herrskapet om att jag inte är nån jättestor reggaefan. Men visst, ett och annat guldkorn finns det, varav E la luna bussò är ett av de allra bästa.

För att snacka lite minnen så hamnar vi såklart på Mayday i Västervik den magiska sommaren 1980, och håret stod på ända på folk ända nere vid Essomacken när DJ’n blåste på med Loredana. Kommer så väl ihåg när man gick uppför Allén på väg mot Mayday och nånstans i närheten av där gamla Skotten låg (tror det heter Janne Banan och är en leksaksaffär där numera) så kunde man höra uhmp-uhmp-uhmp i 124 BPM och då visste man att man var på rätt väg. Nja, såvida det inte var just den här låten som spelades då förstås, då låg takten under 90 slag i minuten, tror den är på 86 eller så. En annan låt som jag minns väldigt väl att jag hörde, på håll en gång när vi var på väg till Mayday, var Upside Down med Diana Ross. Det är oxå en låt som gör sig bra i Cerwinlådor. Kommer garanterat att återkomma till den bara för att det är en så uttans bra låt.

Tjillevippen

notbugs