Känner för att vara lite "Slick" idag…..

Princess – Say I’m your Number 1

Det här är en av tidernas bästa låtar alla kategorier. Dessutom är den så extremt “slick” så man känner sig supercool bara man lyssnar på den. Få låtar har den inverkan att man tycker sig känna att hela ens karaktär förändras när man lyssnar på dem. Men det här är en sån låt och det är dessutom en låt som funkar både när man ska softa lite som när man känner sig på riktigt partyhumör. Fast om det är party så måste man ju spela 12’an, annars blir det ju ingen riktig fest. 😉

 

Princess – Say I’m your Number 1 (12’-version)

Herrarna i SAW-kollektivet hade en makalös förmåga att plocka fram det bästa ur de artisterna de tog in i sin makalösa popfabrik på 80-talet. Samtidigt som deras närmast industriella produktion av musik ter sig lite skrämmande så kan man inte annat än fascineras över hur hållbara många av de hitsen har visat sig vara. Det som då verkade vara lite av en slit-och-släng-vara, skapat för att hamna högt på listorna under en begränsad tid, ja det funkar än idag och “slits” med den äran i bl.a min MP3-spelare med jämna mellanrum.

Kom precis på en lista som borde snickras ihop och det är listan över tidernas bästa SAW-låtar och det är en lista som lär ta rätt lång tid att snickra ihop för det finns på tok för mycket bra låtar att välja emellan. Men ett stalltips är att Princess, Sinitta och Bananarama hamnar högt på min SAW-lista.

Tjillevippen

notbugs

En leksakspojk kan inte hjälpa den elaka sommaren…..

Sinitta – Toy Boy

Hade ju med en annan favorit med den här damen nyligen, men den här gången så blir det en äkta Stock Aitken & Waterman produktion. Feels Like The First Time som jag hade med sist producerades av ett par andra herrar vilket ju hörs ganska tydligt. Men när jag ändå är inne på herrarna Stock Aitken & Waterman så måste jag bara ta med en annan produktion som de snickrade ihop med ett par andra damer.

Bananarama – I Can’t Help It

Att jag tog med den här videon nu är för att jag måste säga att som video håller den än idag. Snyggt filmad och sköna klipp rakt igenom. Brukar ju annars vara så att man känner pinsamhetskänslor krypa längs ryggraden när man ser gamla videos från 80-talet. Det är nästan så man skäms å artistens vägnar helt enkelt för att det ser så grymt pinsamt ut. Bara för att visa två ytterligheter så kan ni jämföra videon till I Can’t Help It med följande nostalgikaramell.

Bananarama – Cruel Summer

Den här videon framkallar obehagliga flashbacks över allt som faktiskt var ganska pinsamt med 80-talet men som man ofta glömmer bort när man drömmer bort sig i det nostalgiska lala-landet som man har i minnet. Nu ska jag dock säga att låten Cruel Summer var en av mina stora favoriter så det är lite synd att videon inte gör låten den rättvisa som den förtjänar.

Tjillevippen

notbugs