Filmtajm igen…..

Ravel – Bolero

Kanske inte den vanliga bagen musik på den här bloggen precis, men den har att göra med temat på inlägget idag. Jag har som bekant precis varit i Västervik ett par dagar och är nu hemkommen från min vistelse där. Det blev två besök till Västerviks Stadsbibliotek där jag grottade mig ner i gamla nummer av Västerviks-Tidningen från 1980. Fick avgränsa lite så det jag hann med att skumma igenom sträcker sig från och med maj till och med augusti 1980. Fick totalt med mig 18 stycken A3-utskrifter med artiklar och annat godis som jag kommer att skriva om här på bloggen framöver.

Jag börjar med en godisbit som bygger på filmtemat. Det var inte länge sen jag hade ett inlägg om biografen Palladium i Västervik. Min trogna läsare Hugoelle påpekade då att även den andra biografen i Västervik på den tiden förtjänade att nämnas. Forum drevs av Folkets hus i Västervik och var inte en renodlad biograf utan även teaterscen m.m. Men de visade som sagt var film där oxå men repertoaren var där oftast snäppet lägre kvalitetsmässigt jämfört med Palladium. Dock fanns det undantag, som t.ex när de visade E.T vilket Hugoelle skrev om i sin kommentar.

Därtill kan noteras att på Forum visades det porrfilm ibland, något som jag och kompisen tyckte det var väldigt spännande att försöka smita in på när vi var sådär 12-13 år. Minns att det mest var gamla gubbar som satt i salongen å så vi två fnissiga tonårsgrabbar som hukade längst bak och försökte se vad det hela handlade om. 😉

Hur som helst så hittade jag lite bioannonser för både Palladium och Forum från den 18:e augusti 1980, och det är de jag delar med mig här idag. Finner just den här kombinationen av filmer ganska talande för hur utbudet såg ut på de två konkurrerande biograferna.

Bioannons VT 1980-08-18 Biografannons i Västerviks-Tidningen 1980-08-18

Filmen Blåst på konfekten har jag faktiskt börjat kika på nu, har kommit drygt halvvägs, och jag får nog säga att den har sin charm än idag. Framför allt så är Dudley Moore grymt kul med alla galenskaper han har för sig. Dessutom så är Bo Derek en “babe” än idag i rollen hon spelar. Hennes filmkarriär efter den här rollen blev annars ganska medioker och hon är nog idag mest ihågkommen som tjejen som fick rastaflätorna att slå igenom. Ja, och sen var hon ju tjejen som förförde Dudley Moore till tonerna av Ravels Bolero i den nyss nämnda filmen, så där har ni kopplingen till dagens låt.

Tjillevippen

notbugs

Palladium visar Chicagoexpressen…..

Henry Mancini – Hilly’s Theme (Soundtrack from Chicagoexpressen / Silver Streak)

Gjorde lite blandade anteckningar när jag var på biblioteket i Västervik och läste gamla nummer av Västerviks-Tidningen härom veckan. Bland annat så fastnade jag för en bioannons som lät meddela att filmen Chicagoexpressen visades på biografen Palladium i Västervik lördagen den 10/5 1980. Det fanns två föreställningar att välja på, en kl 18.30 samt en kl 20.30 och åldersgränsen var 15 år.

Att jag fastnade för just den här annonsen beror på att Chicagoexpressen eller Silver Streak som den heter på engelska var en av mina favoritkomedier från den tiden. Ja, generellt sett så var alla filmer där Gene Wilder och Richard Pryor visade sina ansikten bra. Är väl lite tveksamt om jag kan skriva under på det påståendet idag men efter att ha gluttat lite på Chicagoexpressen så här 2009 så får jag säga att den filmen håller i alla fall än idag.

Lyckades hitta en trailer till filmen på YouTube men kvaliteten är sisådär då den tydligen är rippad från en 16mm filmkopia.

Trailer – Chicagoexpressen / Silver Streak

Måste säga att trailern i sig är ju ett underbart tidsdokument. Den får mig att vilja göra ännu en lista, dvs listan över tidernas mest nostalgiska trailers. Vad är det med mig och dessa listor, har jag nån genetisk defekt som får mig att vilja ordna in saker och ting i olika listor eller är det kanske ett mer allmänt manligt syndrom? 😛

Det som kan noteras är att filmen kom redan 1976 och ska ha gått upp på bio första gången i Sverige den 28 september 1977. Så nu funderar jag på varför den dyker upp på Palladium i Västervik i maj 1980. Var det så att vi i Västervik fick vänta hela tre år på att en hyfsat populär amerikansk komedi skulle visas på vår lokala biograf? Eller kan det vara så att den visades i repris helt enkelt för att kunna mjölka ur den lite mer biljettintäkter?

Kanske det rentav var en försmak på det som sedan skulle utvecklas till sommarnattsbio i Västervik. Minns inte riktigt när man började med det men det var där nån gång i början av 80-talet som det var en hyfsat populär grej i lilla Västervik. Ska ta och forska mer i det nästa gång jag besöker biblioteket i Västervik.

Funderar på om det inte finns nån smidigare variant än att jag ska behöva åka till V-vik varje gång jag vill göra lite nostalgiresearch. Allra smidigast vore ju om det fanns digitala kopior som man kunde läsa. Kanske Riksarkivet har nåt sånt, får nog ta och undersöka saken, vem vet man kan ju bli glatt överraskad?

Hur som helst, för att återknyta till Palladium så finns inte den biografen längre utan man har istället öppnat en nattklubb där, som dock för traditionen vidare genom att ha antagit just namnet Palladium. Så då känns det inte lika tungt att se en av ungdomens käraste institutioner förpassad till minnenas aveny. Försöker förtvivlat komma på vad det var för sorts fruktvinegum som jag var så förtjust i när jag såg på film i tonåren. Det var inte Bassets klassiska utan något av de svenska godisfabrikanternas försök att skapa en konkurrerande produkt.

Har dock för mig att godiset inhandlades i en liten kiosk som låg till vänster när man kom in i foajén på Palladium och sedan köpte man biljetterna i biljettluckan som låg rakt fram. Sedan när man skulle gå in i salongen stod biografvaktmästaren vid någon slags pulpet och rev biljetterna innan man kunde gå in och sätta sig. Mera input kring detta mottages med varm hand för jag känner att minnet sviktar lite när jag försöker se foajén framför mig som den kan ha sett ut då det begav sig.

Innan jag avslutar vill jag bara skriva några ord om Henry Mancini som skrivit filmmusiken till Chicagoexpressen. Han var en kompositör som gjorde väldigt mycket filmmusik och han lyckades plocka hem hela tre Oscarstatyetter under sin karriär, bl.a för filmmusiken till Breakfast At Tiffany’s. Han skrev även musiken till Rosa Panternfilmerna och allskön annan musik för film och tv, bl.a musik till tv-deckaren Columbo som var lite av en favorit i mitt barndomshem.

Tjillevippen

notbugs