Nostalgiinlägg i repris, nr 4 i ordningen…..

Blue Pearl – (Can You) Feel The Passion

Detta är ett s.k nostalgiinlägg, dvs jag har plockat ett gammalt inlägg från min förra blogg på Aftonbladet och putsat upp det lite. I det här fallet var jag tvungen att redigera början lite eftersom originaltexten hänvisade till äldre inlägg som inte är aktuella. Men den här låten blir aldrig inaktuell för den känns lika fräsch nu som när den var på tapeten i början på 90-talet. Gillar den otroligt mycket inser jag nu när jag kollat lite på videon igen. Durga McBroom som sjunger är så brutalt läcker. Hon finge gärna flytta hem till mig så kunde hon gå omkring här och sjunga för mig på dagarna.

När den här låten var på tapeten så bodde jag i en rätt så stor 2:a på Södra Storgatan här i Eksjö. Trivdes grymt bra i den lägenheten men kom bara att bo där typ två år innan det var dax att packa flyttkartongerna igen. Kommer väldigt väl ihåg den gången jag lyckades bli utelåst med bara en handuk om höfterna. Jag hade precis duschat och fick av någon anledning för mig att jag snabbt skulle springa upp och hämta nåt i vindsförrådet. Jag bodde ju högst upp precis bredvid vindstrappan så det skulle ju inte vara några problem att springa upp lite snabbt så ingen såg mig. Tror det var ett par skor jag skulle hämta och som jag tänkte ha sen när jag skulle ut.

Nåväl, jag plockade fram nyckeln till vindsförrådet smet ut i trapphuset med bara handuken som skylde. Slog lätt igen dörren till lägenheten för att i nästa andetag få panik, jag hade ju glömt nyckeln till lägenheten. Det var sånt dumt lås som gick att låsa sig ute med om man inte ställt upp låset eller hur det nu heter. Hur som helst så stod jag där i trapphuset och var aningen rådvill. Men jag kom ganska snart på en plan. Jag skulle försöka pilla loss brevinkastet och på så vis få in armen så jag kunde låsa upp. Så jag kilade upp på vinden för att se om jag kunde hitta nåt att använda som verktyg för operationen. Minns inte exakt hur jag sedan bar mig åt men jag fick bort brevinkastet och fick så en öppning stor nog så jag kunde få in armen och låsa upp dörren.

Från att jag blev utelåst till att jag lyckades ta mig in i lägenheten igen tog det kanske en halvtimme. Lyckligtvis så var det ingen som hade ärenden till någon av mina två grannar, som bodde på samma våning, under den tiden. Något som däremot var lite skrämmande var hur lätt jag trots allt lyckades ta mig in igen. Så efter det så ringde jag fastighetsskötaren så han fick sätta fast brevinkastet ordentlig så man inte skulle kunna bryta sig in den vägen. Samtidigt så lärde jag mig en läxa att aldrig gå utanför lägenheten utan att vara ordentligt påklädd.

Tjillevippen

notbugs