Hur mycket får man stjäla…..

Shearon – Inside, Outside, In (Club Mix)

När jag hör den här undrar jag hur de har lyckats baxa den här ut på marknaden rent upphovsrättsmässigt. Det är ju musikaliskt en ren ripoff på Millie Scotts Prisoner Of Love. Vad som sen är lite småkul är att det hela är producerat av en herre som var inblandad i Boney M’s och Milli Vanillis framgångar, Helmut Rulofs heter han. Ja, det säger väl en hel del om hur de har tänkt när de gjorde den här rena kopian på en av mina favoritlåtar från 1986.

 

Millie Scott – Prisoner Of Love

Måste ju ta med originalet när vi ändå är igång för att ni ska få tillfälle att höra den rent makalösa likheten mellan dessa två låtar. Nu ska jag för övrigt passa på och säga att jag på intet sätt tycker att Shearons “kopia” är dålig, tvärtom så har den sina kvaliteter som skiljer sig från originalet även om det inte på något sätt är nyskapande. Men jag kan ändå inte låta bli att få en dålig smak i munnen när jag stöter på såna här låtar.

Det är lixom en sak att influeras, som i exemplet jag hade igår med Ramona Brooks, eller att göra en cover på en låt, men när man gör en ren ripoff så känns det lixom lite tråkigt oavsett om resultatet blir bra eller ej, och då ska ni veta att jag är väldigt liberal när det kommer till upphovsrättsfrågor. Men jag ser det mer som att det är ett billigt sätt att försöka slå mynt av en framgångsrik formel istället för att influeras och skapa något nytt.

Det är dock en svår avvägningsfråga som inte alltid är så solklar att tolka och därför tycker jag att man hellre ska fria än att fälla, så därför så bör det vara fritt att laborera på dylikt vis även om det ger lite dålig smak i munnen. Det är lite som att sitta och rapa högt på en fin middag, man gör det bara inte, men om man gör det så får man räkna med skammen som följer inlusive risken att man inte blir bjuden nästa gång.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Alexander recyclar…..

Alexander O’Neal – Lord (Bah Samba Mix)

Jag såg faktiskt den här mannen live i London 2003. Det var på en slags disco-artist-gala som kallas för “The Best Disco In Town”. Främsta anledningen att jag åkte dit för att gå på den var att mina husgudar Chic skulle vara med, men där var en hel del annat godis som serverades på Wembleys inomhusarena. Följande artister fanns att lyssna till under en riktigt underbar och nostalgisk konsertkväll: Chic, Tavares, Shalamar, Rose Royce, Alexander O’Neal, Kid Creole & The Coconuts, The Real Thing samt Hot Chocolate.

De som överraskade mest var dels Alexander O’Neal men dessutom The Real Thing hade ett riktigt bra set med alla sina gamla klassiker. Sen var det ju så klart en grupp som stack ut lite mer än de andra och det var Chic, men det är kanske inte så konstigt eftersom Chic trots allt turnerar en hel del. Själv har jag sett dem live tre gånger och de har varit lika bra varje gång. Nu kan erkännas att jag bara sett dem live på 2000-talet så originaluppsättningen har jag missat på scenen, något som känns lite tråkigt. Men dagens uppsättning med Nile Rodgers i spetsen är grymt bra och förvaltar arvet väldigt väl.

“The Best Disco In Town” kom även i en upplaga år 2004 och även då var jag och såg det hela på Wembley. Detta året var fokus på kvinnliga artister vilket syns när man ser vilka som var där och uppträdde: Chic, The Pointer Sisters, Candi Staton, The Emotions, The Three Degrees, Evelyn King och Boney M.

Tyvärr tyckte jag inte det var lika bra 2004 som året innan, men det berodde nog till stor det på att de minskat formatet så man tog inte in lika mycket publik och därför hade man dragit ner på ljudbudgeten osv, osv, vilket gjorde sitt avtryck i helhetsupplevelsen. Men det var kul att se alla sångdivor släppa loss på scen och visa att de kan än idag.

Om vi återgår till Alexander O’Neal så var han en riktig favorit på 80-talet och mina absoluta favvislåtar med honom är Fake och Criticize. Men han gjorde en liten comeback 2006 med låten Lord som bygger på Cheryl Lynns gamla pärla Got To Be Real. Tycker att man lyckats riktigt bra med att få till en skön låt och Alexanders röst håller ju än idag helt klart, något som jag redan konstaterade när jag såg honom i London 2003.

Tjillevippen

notbugs

Mamma toalett…..

Les Humphries Singers – Mama Loo

Ja, ibland så ramlar man på roliga saker på nätet och det här är ju en riktig smällkaramell måste jag säga. Kommer ju ihåg den låten till och med men tror inte jag har hört den sedan tiden då det begav sig.

Les Humphries Singers var annars en grupp som bildades i Hamburg i början på 70-talet. Gruppen bestod av en mängd sångare/sångerskor av olika etnicitet och de hade några framgångsrika år under första halvan av 70-talet. En medlem vid namn Liz Mitchell skulle senare göra succé som en av sångerskorna i Boney M.

Allt detta och lite till står det att läsa i Wikipedia som jag använt som källa för att få ihop nånting alls om vad detta är för något. När jag såg klippet så var det bara låten i sig som var bekant, gruppen kan jag inte säga att jag någonsin hört talas om så det blev att glutta in i huslexikonet Wikipedia för mer info så att jag i alla fall fick nånting att skriva.

Tjillevippen

notbugs

Sånt väder vi har idag…..

Boney M – Sunny

3 Cerwin

Året var 1976 och världen skulle aldrig mer bli den samma. Den här låten var säkert en bidragande faktor till att jag blev ett riktigt discofreak. Den är i alla fall min favorit bland alla låtar Boney M släppte genom åren. Nu var det iofs inte deras egen låt utan en cover på Bobby Hebbs hit från 1966 med samma namn.

Läste lite om Boney M på Wikipedia inför det här inlägget och insåg att det nog är bättre att ni får läsa själva för det är en riktig soppa. Bråk och rättstvister har präglat ”gruppen” genom åren och det är en riktig röra som ni kan läsa om här.

Tjillevippen

notbugs