Lite livefunk…..

Funkadelic – One Nation Under a Groove (Part 1)- D.C. 1979

Idag trillade jag in i en riktigt insnöad P-funkfas kan man lugnt säga. Satt och gluttade runt på lite videosnuttar som Bootsy Collins tipsat om via Facebook. Hans bror, Phelps “Catfish” Collins, gick nämligen nyligen bort i cancer och det har Bootsy uppmärksammat genom att posta en massa olika klipp där brodern är med och spelar gitarr i olika konstellationer. De två började sin bana med ett eget funkband, The Pacemakers, men blev sedan upplockade av James Brown och fick så bilda stommen i hans band The JB’s.

Sedan kom de att komma i kontakt med George Clinton och hans P-funkkollektiv Parliament Funkadelic där de båda fick utlopp för sina musikaliska krafter. Även om brodern hamnade något i skymundan av Bootsy så var han en utomordentligt skicklig musiker helt klart. För att ge ett exempel på hans underbara gitarrspel så måste jag ta med ett av de klippen Bootsy hittat på YouTube.

 

James Brown & The JB’s – Ain’t It Funky Now (Live 1971)

Jag säger bara WOW, fruktansvärt grymt sväng och lite coolt att se en ung Bootsy stå bredvid och mangla på sin bas. Lite drygt 3:39 in i klippet kommer ett litet soloparti där han riktigt flippar ut på sin bas. Helt klart är att detta är funkens vagga förutan vi inte sett George Clinton, Roger Troutman, Junie Morrison och alla andra storheter skapa skön musik. Musik som åtminstone jag varit helsåld på ända sedan jag toklyssnade på Soul Corner i P3 med Mats Nileskär från slutet av 70-talet och fram till slutet på 80-talet då jag sedan hittade andra källor för min musiktörst.

Men för att återgå till det första klippet så är det en av mina absoluta favoritfunklåtar, det är en av få låtar som jag bemödat mig att lära mig texten utantill på och då är det något alldeles extra. Har annars varit mest intresserad av det musikaliska och sällan brytt mig om texterna men texten till One Nation Under A Groove är så underbart skön och urflippad så man kan bli lycklig för mindre.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Ett sånt underbart driv…..

Dayton – Movin’ Up

Dayton är mest kända för sin underbara Sound Of Music från 1983, men året innan släppte de ett album där den här låten var med. Det är tyvärr ett album som saknas i min samling så det får jag komma ihåg att försöka få tag på vid tillfälle. Har inte hört alla låtarna på det albumet så det kan säkert finnas andra pärlor där. Men en annan låt jag hört från det albumet är så uttans bra att man kan bli religiös för mindre. Har haft med den två gånger tidigare på bloggen och eftersom den är så bra så kör vi den en gång till här och nu.

 

Dayton feat. Bootsy Collins – Krackity Krack

Ja, den här låten talar ganska så bra för sig själv. Självaste Bootsy Collins gör en fenomenal insats och det hela är en enda orgie i funkglädje.

Höll förresten på att inte bli nåt inlägg idag. Vaknade kl 4 i morse av en sån eländig nervkramp i nacke, axlarna och ut i armarna. Sen har det hållit på fram och tillbaka hela dagen så jag har fått medicinera lite extra för att inte bli helt tokig. Därtill så var jag tvungen att hålla mig på benen för jag skulle på ett ganska viktigt möte på seneftermiddagen. Men det avlöpte väl även om jag kände mig väldigt slö och var väldigt trött efteråt. Det har dock lugnat ner sig lite nu på kvällen så jag hoppas det går åt rätt håll. Ibland håller en sån här episod på 4-5 dagar medan det andra gånger går det över på en dag.

Tjillevippen

notbugs

3 x Xavier…..

Xavier – Work That Sucker to Death

Xavier tillhörde mina absolute funkfavoriter i början på 80-talet. Just den här låten var nog deras största hit och kanske inte så konstigt det då de hade hjälp av såväl Bootsy Collins som George Clinton. Men det var inte det enda guldkornet de lyckades få till och nästa låt är nog den som är min favorit av alla de låtar de släppte.

Xavier – Do It To The Max

Lite slöare men betydligt fetare funk får man nog kalla det här. Det jag föll för i den här låten är det grymma svänget i all den stund tempot är lågt, men i det här fallet så gör det inget för man vill så gärna smutta lite extra på varje takt, ungefär som man smakar på ett finare vin. Men Xavier snickrade inte bara ihop tunga funklåtar utan även lite mer dansanta skapelser som den här.

Xavier – Love Is On The One

Nu misstänker jag att många som hör den här för första gången tycker att det låter misstänkt likt en annan gammal låt. Ifall ni inte lyckats luska ut vad det är för låt så kan jag meddela att det rör sig om Michael Jacksons Off The Wall. Det är nästan så man skulle mixa ihop dem och se vad man kan få till av det hela.

Tjillevippen

notbugs

Heja Bootsy!!!

Bootsy Collins – Body Slam

Det här är en snubbe som är hur slick som helst. Har en känsla av att han är en sån som kan göra i stort sett vad som helst och folk tycker det är ok. Man kan lixom inte bli arg på honom för han har nån slags förhäxande charm som avväpnar alla försök att komma åt honom. Lite svårt att förklara märker jag nu, hur som helst, snubben är ascoooool.

Tjillevippen

notbugs

Krackity Krack

Dayton feat. Bootsy Collins – Krackity Krack

Jag fortsätter på det spåret jag var inne på med förra inlägget. Även denna gång med en låt där Bootsy Collins varit med och funkat loss. Den mannen har jag alltid sett på med en sorts skräckblandad förtjusning. Jag har alltid varit såld på P-Funk och ofta gillat låtar ju mer skruvade de varit, fast ändå har jag ibland tyckt att just Bootsy Collins skruvat till det ett snäpp för mycket. Men sen i efterhand så har man insett hur genialisk karln egentligen är. Han har alltid varit före sin tid och på många sätt varit den som satt ribban för hur bra P-Funk ska snickras till.

Tjillevippen

notbugs

Lyckan är total…..

Sweat Band – Freak To Freak

Ramlade över den när jag vimsade iväg bland länkarna i samband med att jag höll på med förra inlägget. Det här är en låt som jag helt hade glömt bort och ändå så var det en av mina stora favoritlåtar när det begav sig. Behövde en sån lyckolåt idag när man är lite off. Fick piska mig att gå ut en sväng förut och självklart så hade jag min MP3 med mig, men vad händer halvvägs, jo batteriet lägger ner. Suck, jag som alltid tyckt att det batteriet räcker i evigheter mellan laddningarna, men tydligen inte den här gången. Så nu har jag satt den på laddning och sen har vi lite frisk musik att lyssna på nästa gång det är dags för promenad.

Tjillevippen

notbugs