Back to Britain…..

Freeez – Southern Freeez

Hade nyligen ett inlägg med ett av de andra hyfsat framgångsrika brittiska soulfunk-banden i början på 80-talet. Nämde då bl.a Freeez som senare kom att bli en riktig favoritgrupp när de stylade om ljudet och släppte electroinspirerade I.O.U. Men den här låten är annars ganska typisk som exempel på hur den brittiska soulfunken kunde låta i början på 80-talet. De lyckades få till ett helt eget sound som på något vis smittade av sig mellan grupperna så man kunde riktigt höra på en låt om den kom från denna kreativa brittiska soulfunk-rörelsen.

Tjillevippen

notbugs

Britterna visar var skåpet ska stå…..

Beggar & Co. – (Somebody) Help Me Out

I början på 80-talet kom det en våg med nya Brittiska Soul/Funk-band och de hade de flesta hittat ett sound som skilde sig rätt så rejält från deras amerikanska kusiner. Den här höjdaren med Beggar & Co. tycker jag är ett utmärkt exempel på det.

Vad jag föll för i den här låten var speciellt det underbara gitarrspelet som speciellt tar plats i ett av mina favoritbreak genom tiderna. Brukade ofta blåsa på lite extra när jag spelade det hemma i pojkrummet i Västervik.

Utöver Beggar & Co. så fanns det grupper som Light Of The World, Linx, Freeez & Central Line vilka alla bidrog till att sätta det gamla imperiet på musikkartan.

Tjillevippen

notbugs

Snyggt snickrat…..

Trotters Independent Traders – Vol 4 – Sing For Unity

Upptäckte den helt underbara samlingen från Trotters Independent Traders på YouTube ganska nyligen och den här låten är helt klart en av de bästa av alla som släppts under namnet. Neil Rumney heter killen som ligger bakom Trotters Independent Traders och det namnet är taget från en brittisk sitcom som heter Only Fools And Horses. I den serien så förekommer ett halvskumt bolag som heter just Trotters Independent Traders vilket tydligen har och har haft stor kultstatus i Storbritannien sedan serien sändes.

Tjillevippen

notbugs

Två steg i taget…..

Artful Dodger Feat. Craig David – Re-Rewind

Lite go 2-step från slutet på 90-talet har vi nog inte haft med förut. Just den här var nog min stora favorit när det gäller den musikstilen. Fast jag var mer förtjust i den brittiska house/garage som skapades av Grant Nelson m.fl. Men den här låten är ju en sån som är brutalt grym att släppa loss i ett par Cerwin Vega så jag misstänker att det kan ha bidragit till att jag blev så förtjust i den.

Tjillevippen

notbugs