Alexander recyclar…..

Alexander O’Neal – Lord (Bah Samba Mix)

Jag såg faktiskt den här mannen live i London 2003. Det var på en slags disco-artist-gala som kallas för “The Best Disco In Town”. Främsta anledningen att jag åkte dit för att gå på den var att mina husgudar Chic skulle vara med, men där var en hel del annat godis som serverades på Wembleys inomhusarena. Följande artister fanns att lyssna till under en riktigt underbar och nostalgisk konsertkväll: Chic, Tavares, Shalamar, Rose Royce, Alexander O’Neal, Kid Creole & The Coconuts, The Real Thing samt Hot Chocolate.

De som överraskade mest var dels Alexander O’Neal men dessutom The Real Thing hade ett riktigt bra set med alla sina gamla klassiker. Sen var det ju så klart en grupp som stack ut lite mer än de andra och det var Chic, men det är kanske inte så konstigt eftersom Chic trots allt turnerar en hel del. Själv har jag sett dem live tre gånger och de har varit lika bra varje gång. Nu kan erkännas att jag bara sett dem live på 2000-talet så originaluppsättningen har jag missat på scenen, något som känns lite tråkigt. Men dagens uppsättning med Nile Rodgers i spetsen är grymt bra och förvaltar arvet väldigt väl.

“The Best Disco In Town” kom även i en upplaga år 2004 och även då var jag och såg det hela på Wembley. Detta året var fokus på kvinnliga artister vilket syns när man ser vilka som var där och uppträdde: Chic, The Pointer Sisters, Candi Staton, The Emotions, The Three Degrees, Evelyn King och Boney M.

Tyvärr tyckte jag inte det var lika bra 2004 som året innan, men det berodde nog till stor det på att de minskat formatet så man tog inte in lika mycket publik och därför hade man dragit ner på ljudbudgeten osv, osv, vilket gjorde sitt avtryck i helhetsupplevelsen. Men det var kul att se alla sångdivor släppa loss på scen och visa att de kan än idag.

Om vi återgår till Alexander O’Neal så var han en riktig favorit på 80-talet och mina absoluta favvislåtar med honom är Fake och Criticize. Men han gjorde en liten comeback 2006 med låten Lord som bygger på Cheryl Lynns gamla pärla Got To Be Real. Tycker att man lyckats riktigt bra med att få till en skön låt och Alexanders röst håller ju än idag helt klart, något som jag redan konstaterade när jag såg honom i London 2003.

Tjillevippen

notbugs

90-talsnostalgi…..

New Atlantic – I Know

Hade helt glömt bort den här gamla favoriten när jag ramlade på den när jag satt å slösurfade på Spotify härom dagen. Den vokala insatsen som hörs är en sampling från Candi Statons ”You Got the Love” ifall det är någon som undrar. Annars så innehåller låten det mesta av tidstypiska referenser i form av själva groovet och uppbyggnaden av låten.

Skulle behöva lite uppbyggnad själv för den delen, har stångats med en jobbig förkylning sedan början på veckan och börjar bli aningens trött på den nu. Känner mig mest hängig hela tiden och skulle kunna sova dygnet runt känns det som. Det som gör mig lite extra putt på den här förkylningen är att pga jag blivit förkyld så fick jag inga nervblockader i onsdags som planerat. De sätter inga blockader om man har en infektion i kroppen utan nu får jag vänta till den 13/1 innan jag får dem. Hade annars behövt dem nu för det gör uttans ont att andas emellanåt och det är inget kul för andas bör man annars dör man.

Så det mesta går på lite halvfart just nu, inklusive bloggen. Men jag letar ständigt nytt material att fylla den med så det finns drösvis med idéer och uppslag så det är inte idétorka precis. Utan det är helt enkelt så att orken sätter stopp, men jag är van, har ju levt med detta i 12 år nu så då är det bara att gilla läget. Nu hör jag att sängen ropar på mig så det är bäst att jag går och hör vad den vill mig, kan det vara så att det är sovdax måntro?

Tjillevippen

notbugs