Funkigt värre…..

Brothers Johnson – Get The Funk Outta Ma Face

Igår kväll var jag hos en kompis och vi hade en musikalisk orgie då vi lyssnade igenom de fyra senaste utgåvorna av Ben Liebrands Grand 12-inch. Ben Liebrand har gjort ett makalöst jobb med att få till en superb ljudkvalitet på alla spåren. Dessvärre matchar inte den här videon på långa vägar den upplevelsen jag hade igår när den snurrade på grymt hög volym i fyra stora Cerwin Vega-lådor plus en sub. Sammanlagt nio stycken 15-tumsbasar som jobbade för högtryck och levererade en upplevelse som var både fysisk och själslig på samma gång.

Hur som helst så är det en grym låt och ett exempel på vad riktigt skickliga musiker kan åstadkomma när de får släppa loss ordentligt.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Här låter det verkligen 80-tal…..

Evelyn “Champagne” King – So Romantic

Hajade till när jag såg den här bland tipsen på min YouTube-sida idag. Kunde först inte komma på hur låten gick utan var tvungen att starta klippet och då var det som att dra ur en plugg i minnesapparaten. Den här stod jag ju och nötte på Statt i Västervik 1984 och jag minns att den anläggningen som till en början var byggd med Audio Pro A4-14 högtalare vilka totalt vek ihop sig när man försökte dra på lite. Tanken var från början att det inte skulle vara nåt direkt ordinarie disco i det lilla rummet, på ca 40-50 kvm, där dansgolvet var inrymt utan mer tänkt som ett slags pubdisco med lite mer dämpad nivå. Men publiken ville annat så det tog inte lång tid så var Audio Pro-lådorna utbytta mot ett par rejäla Cerwin Vega som lätt klarade att fylla den lilla lokalen med skön botten och hög partystämning.

Tjillevippen

notbugs

Ett smakprov från det underbart feta 80-talet…..

Cherelle – Affair (Club Dub) House Mix

Jag säger bara vojne vilken fet och tung låt det här är. Det fick mig att fundera på om det kanske nån gång i framtiden kommer en revival av det soundet. Ja, annars finns inte så mycket mer att säga än att jag rekommenderar en rejäl lyssning av denna i ett par stora Cerwin Vega så är dagen räddad.

Tjillevippen

notbugs

Monsterbas…..

Tony Baxter – Screamin’

Det här är en sån låt som jag mer än gärna hade velat släppa loss i den feta anläggningen som fanns på Mayday i V-vik en gång i tiden. Nu fick jag möjlighet att vädra den vid ett flertal andra tillfällen, bl.a på en fest vi hade i färjeterminalen på Lucerna våren 1983. Även om festen i sig spårade ur så var det kul ur den synvinkeln att vi hade en sjukt överdimensionerad anläggning i den förhållandevis lilla terminalhallen. Totalt 10 bashorn som var stackade från golv till tak i ena änden av lokalen. Sen toppade vi det hela med 2 st Cerwin Vega V-33 samt 2 st Cerwin Vega PD-15 och några PA-toppar av okänt märke.

Under själva kvällen så gick det inte att damma på för mycket för då hade publiken gått därifrån döva och allmänt lomhörda. Men på eftermiddagen då vi satte upp det hela testade vi anläggningen rejält och man kan lugnt säga att det hela kändes som en mindre jordbävning. Den här låten hörde till favoriterna på den tiden när det gällde att testa anläggningar och om ni lyssnar på den i en hyfsat bra anläggning så förstår ni nog varför.

Kan så här i efterhand konstatera att den främsta anledningen till att vi arrangerade fester av det slaget var att det gav oss möjlighet att flytta ribban några snäpp varje gång när det gällde ljudanläggning. Ju större fest desto större intäkter och därmed större ljudanläggning. Tyvärr så räckte intäkterna inte alltid till för att täcka hela kalaset utan vi fick pynta lite ur egen kassa, något som vi gjorde mer än gärna bara för att ha det brutalaste ljudet i grannskapet.

Tjillevippen

notbugs

En soft låt med mycket “Stomp”…..

Roberta Flack & Donny Hathaway Jr – Back Together Again (12″ Version)

Det här är en låt som hänger precis i gränslandet mellan soft slapparmusik och pulserande dansmusik. Den har ett otroligt “Stomp” i sig vilket verkligen ger sig till känna i ett par Cerwin Vega. Men den funkar som sagt var bra till att bara lyssna och slappa utan krav på att man ska “Stompa” loss.

Tjillevippen

notbugs

Amazing…..

Sneaky Sound System – When We Were Young (Shazam Remix)

Shazam is a young DJ/Remixer from Perth, Australia. He’s done a lot of interesting stuff that I’ve come across the last year or so. This one i hadn’t heard before but it has this wonderful 80’s feeling somehow. The bass line reminds me a bit of D-Train. In the swedish version of this blog that I wrote before I had a couple of his remixes/productions and I will probably repost them here just because they are so good. What the heck, let’s play another one right away.

MUNK – Down In L.A. (Shazam Version)

If you have a pair of Cerwin Vega speakers around I’ll suggest that you play this song LOUD and you’ll be more than happy of the result. The bass line in this song is even more D-Train like than in Sneaky Sound System’s song. What i find quite amazing is that Shazam is only 17 or 18 years old. It’s like he has sucked up all the good parts from the retro heap and reassembled them into an updated version of the 80’s.

Tjillevippen

notbugs

En riktig Maydayklassiker…..

Spargo – You And Me

Jag kan än idag känna flåset från jordbävningshornen på Mayday när jag hör introt på den här låten. Man kan nämligen förledas att tro att det inte är nåt direkt tryck i bottnen på den när man lyssnar i mer ordinära högtalare. Men släpp då loss den i en riktig Cerwin Vega-anläggning och du kommer att bli mäkta imponerad. Det är ett sånt grymt tryck, mycket tror jag beror på att det är så koncentrerad energi i varje taktslag så det väger upp bristen på direkt hörbar lågbas. Vet inte om det där jag nyss skrev har någon bäring i verkligheten men det kändes i alla fall vettigt.

Hur som helst så var den här låten en stor favorit på Mayday Club i Västervik
sommaren 1980 när vi ungdomar i Västervik blev bortskämda med den bästa musiken och det bästa ljudet. Så ingenting som kom efter skulle någonsin göra oss lika imponerade som vi blev första gången vi klev över tröskeln till det magiska disco-palatset Mayday Club.

Det lutar åt att det här blir det sista inlägget på svenska på bloggen, har nämligen bestämt mig för att bredda målgruppen genom att börja skriva på engelska. På så sätt hoppas jag komma i kontakt med fler likasinnade och därtill få lite mer input på det jag skriver.

Anledningen till att jag från början inte valde att skriva på engelska var att bloggen hade ett lite annat syfte från början. På den tiden var det mest en slags krönika över gamla minnen jag har från mina tonårsår, men med tiden så har den typen av inlägg blivit färre och färre och det har mer kommit att handla om musiken.

Men det enda som sker i nuläget är således att jag skriver inläggen på engelska, för övrigt är tanken att det ska se ut som tidigare. Får se om jag eventuellt framöver gör någon smärre grafisk förändring, men huvudet med Maydayloggan och jordbävningshornen plockar jag aldrig bort, det är min logotype och den är jag så grymt nöjd med att den tänker jag fortsätta med så länge jag kan.

Men nu väntar lite mindre kul uppgifter som att uppdatera min “Om-sida” på bloggen, dvs översätta den, får förresten se om jag kanske skriver om den helt. Ja, mycket småpill väntar så räkna med lite stök och bök närmaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

P.S Min signaturfras Tjillevippen kommer inte försvinna utan den får eventuella engelskspråkiga läsare helt enkelt lära sig leva med. D.S