Intressant cover…..

Spånka NKPG feat. Marit Bergman – She Can’t Love You

Måste säga att det var lite otippat att det var svenskar som skulle ge sig på att göra en cover av den här gamla favoriten. Originalet med Chemise är dock lite svår att toppa men jag vill inte påstå att jag sågar nyinspelningen helt för den har sina kvaliteter trots allt. Den är skönt avskalad med betoning på de bärande delarna i själva låten så den känns inte överproducerad på något vis. Måste dock ge den några fler lyssningar för att säga om det är en flip eller flop. Än så länge lutar det i alla fall åt en flip. För er som inte vet hur originalet låter så kan ni lyssna på det nu.

Chemise – She Can’t Love U

Måste säga att jag direkt förflyttas till nostalgilandet när jag hör originalet. Den är helt überbra för att använda ett klargörande uttryck. Basgången är grymt fet om man släpper loss den i ett par Cerwin Vega, något som man inte kan tro vid en lyssning i ett par skunkiga datorhögtalare. Men den är ju från den tiden då man började experimentera med feta syntbasgångar på riktigt. Se bara Madonna som kom med sin Physical Attraction vid den här tiden och den är en riktig favorit när det gäller att vädra Cerwinlådor.

Spelade faktiskt ner ett par monitorer (toppar) från taket med hjälp av ett par jordbävningshorn i Linköping spelandes den låten (Physical Attraction) en gång. Trodde först att hela kåken höll på att ramla ihop när en hel taksektion rasade ner på Seagull där jag spelade. Lyckligtvis var det i början på kvällen innan det hunnit komma nåt folk så ingen blev skadad. Men det visade sig att själva panelsektionen där monitorerna hängde släppt från betongen i taket så alltihopa dönade ner på golvet. Så det bidde att ställa upp monitorerna provisoriskt ovanpå jordbävningshornen under resten av kvällen. Sen vågade jag inte spela lika högt igen utifall det hela skulle upprepa sig på andra ställen i lokalen.

Det var för övrigt en av mina sista spelningar på det stället, tror jag spelade två gånger till där efter den händelsen, sen kursade stället. Kan ju tillägga att konkursen inte berodde på att jag spelat sönder inredningen eller på mina insatser i övrigt. Det var istället en klassisk, nu drar-vi-med-pengarna-konkurs. Så sista gången jag spelade så hade killen som skötte det ekonomiska redan packat väskorna och skulle dra till Arlanda morgonen därpå för att flyga till Spanien på obestämd tid. Men jag fick i alla fall betalt när jag spelade där. Är inte så säker på att övrig personal hade lika mycket tur med den biten.

Tjillevippen

notbugs

En Serpinglåt…..

Arnold Jarvis – Take Some Time Out

header_01-resized 4,5 Cerwin

Det här är helt enkelt en dräparlåt att släppa loss i ett par Cerwin. Finns några ännu bättre mixar där basen är ännu grymmare. Sen att låten tillhör den lilla skaran odödliga houseanthems är ju inte helt tokigt det heller.

För övrigt så håller jag på att återhämta mig från helgens aktiviteter. Vi hade svensexa för en kompis som ska gifta sig så vi tog med honom på Dragracing i Mantorp, något man bara måste se innan man dör. Går ej att beskriva men jag kan ju nämna att jag är inte direkt motorintresserad, men när man väl är där så glömmer man det och njuter för fulla drag. Speciellt när de kör Top Fuel-klasserna.

Hur som helst så blev jag helt slutkörd av den dagens aktiviteter så igår, söndag låg jag hela dagen och idag har jag legat nästan hela dagen med undantag för en sväng på förmiddagen då jag var hos min dietist. Sen var jag ute och fikade en kortis med en kompis på eftermiddagen. Hoppas jag är lite piggare i morgon så kanske man kan börja ta tag i sitt liv igen helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Den smörigaste av dem alla….. men ack så bra…..

Risco Connection – It’s My House

4,5 Cerwin

En riktig Cerwinlåt är vad det här är. Smörfavoriterna Risco Connection snickrade ihop den här covern på Diana Ross ”It’s My House”, som är skriven och producerad av Ashford & Simpson. Men jag måste säga att jag föredrar även denna gång den underbart smöriga covern. En anledning är nog att den är fruktansvärt fet att spela i mina Cerwinlådor, en anledning som väger ganska tungt i min bok. Vad som är lite kul med Risco Connections covers är att ljudteknikern måste ha fått ett nytt reverb som han absolut måste leka med på de här inspelningarna. Just den här låten är det inte så farligt men i deras version av Ain’t No Stopping Us Now så flippar han ur rejält emellanåt.

Hur som helst så är det kul musik som man inte behöver ta på allvar för fem öre. Sorglös och simpel påminner den om de sorgefria ungdomsåren när man gick i skolan och hela världen och livet låg framför en. Så man kan lugnt kalla det en nostalgitripp, och då en smörig sådan som nog kan vara lite svår för utomstående att förstå sig på. Men ”So what”, det är min nostalgitripp så vem bryr sig. 😉

Tjillevippen

notbugs