Mumsig recycling…..

Brother D & C – How We Gonna Make The Black Nation Rise

Här har man lånat ett av discoerans mest kända teman, dvs grunden från Cheryl Lynns dansgolvsrökare Got To Be Real. Det intressanta är när man lyssnar på texten så är den ganska reaktionär. Men hade jag hört den här låten i tonåren hade jag aldrig reagerat på det utan mest tyckt att det var en cool låt.

Tjillevippen

notbugs

Alexander recyclar…..

Alexander O’Neal – Lord (Bah Samba Mix)

Jag såg faktiskt den här mannen live i London 2003. Det var på en slags disco-artist-gala som kallas för “The Best Disco In Town”. Främsta anledningen att jag åkte dit för att gå på den var att mina husgudar Chic skulle vara med, men där var en hel del annat godis som serverades på Wembleys inomhusarena. Följande artister fanns att lyssna till under en riktigt underbar och nostalgisk konsertkväll: Chic, Tavares, Shalamar, Rose Royce, Alexander O’Neal, Kid Creole & The Coconuts, The Real Thing samt Hot Chocolate.

De som överraskade mest var dels Alexander O’Neal men dessutom The Real Thing hade ett riktigt bra set med alla sina gamla klassiker. Sen var det ju så klart en grupp som stack ut lite mer än de andra och det var Chic, men det är kanske inte så konstigt eftersom Chic trots allt turnerar en hel del. Själv har jag sett dem live tre gånger och de har varit lika bra varje gång. Nu kan erkännas att jag bara sett dem live på 2000-talet så originaluppsättningen har jag missat på scenen, något som känns lite tråkigt. Men dagens uppsättning med Nile Rodgers i spetsen är grymt bra och förvaltar arvet väldigt väl.

“The Best Disco In Town” kom även i en upplaga år 2004 och även då var jag och såg det hela på Wembley. Detta året var fokus på kvinnliga artister vilket syns när man ser vilka som var där och uppträdde: Chic, The Pointer Sisters, Candi Staton, The Emotions, The Three Degrees, Evelyn King och Boney M.

Tyvärr tyckte jag inte det var lika bra 2004 som året innan, men det berodde nog till stor det på att de minskat formatet så man tog inte in lika mycket publik och därför hade man dragit ner på ljudbudgeten osv, osv, vilket gjorde sitt avtryck i helhetsupplevelsen. Men det var kul att se alla sångdivor släppa loss på scen och visa att de kan än idag.

Om vi återgår till Alexander O’Neal så var han en riktig favorit på 80-talet och mina absoluta favvislåtar med honom är Fake och Criticize. Men han gjorde en liten comeback 2006 med låten Lord som bygger på Cheryl Lynns gamla pärla Got To Be Real. Tycker att man lyckats riktigt bra med att få till en skön låt och Alexanders röst håller ju än idag helt klart, något som jag redan konstaterade när jag såg honom i London 2003.

Tjillevippen

notbugs

Mera Soul Corner…..

Cheryl Lynn – In The Night

header_01-resized 3,5 Cerwin

Ja, så är vi då inne i ett Soul Cornerstim kan man säga. Men jag var ju bara tvungen att ta med denna som var med i samma program som Harvey Mason som jag skrev om härom dagen. För den med öronen på spänn så hör nog ganska tydligt vem det är som producerat detta örhänget. Ray Parker Jr. såklart, han producerade hela albumet där då denna låten är titelmelodi. En annan favorit från det albumet är den mer uptempo Shake It Up Tonight och eftersom den är så uttans bra så tar vi med den nu, BUMS!

Cheryl Lynn – Shake It Up Tonight

header_01-resized 3,5 Cerwin

Får såna underbara nostalgiminnen när jag hör de här låtarna. Inser dock att om jag ska redovisa dem alla blir jag sittandes här resten av dagen och det har jag inte tid med idag för jag ska på bröllop i eftermiddag. Min kompis som jag hängde ihop med mest i tonåren ska gifta sig idag. Tro det eller ej, men det är den första närmare kompis som gifter sig, å då är vi ju nu ändå över 40 allihopa nu. Men de flesta som har familj är bara sambos och sen är vi en hel drös singlar som trivs med det livet.

Tjillevippen

notbugs