Lite old school funk…..

Uncle Louie – I Like Funky Music

Den här låttiteln kan man inte annat än att skriva under till 100% på. Annars är nog just det här gänget mer kända för låten Full Tilt Boogie från samma år. Hur som helst är det lättsmält no-nonsense dansgolvsfunk av bästa märke.

Walter Murphy som producerat är annars mest känd för sin insats på soundtracket för filmen Saturday Night Fever med sin A Fifth Of Beethoven. Den framgången för honom med hans Big Apple Band fick till följd att ett annat gäng som också kallade sig The Big Apple Band bytte namn. De kom så småningom att bli långt mycket större än Walter Murphy och hans Big Apple Band, och de sätter än idag avtryck på det allmänna musikmedvetandet. Vad den gruppens namn blev kanske någon undrar, jo Chic är svaret på den frågan, och så här i efterhand så känns namnbytet som ganska självklart även om det när det skedde inte upplevdes lika självklart av de inblandade.

Tjillevippen

notbugs

Hög klass…..

Shakatak – Stranger

Shakatak är en grupp som alltid funnits med i bakgrunden och de är av den sällsynta sorten att nästan allt de har snickrat ihop är klockrent bra. Musikaliskt skulle jag vilja placera dem i en lite högre klass, inte på grund av hur de spelar utan för att musiken har en air av exklusivitet. Lite samma känsla som jag alltid fick av Chic, Change och några andra grupper som hade sina stora dagar i slutet av 70-talet och under 80-talet. Shakatak lever och frodas än idag och de har en riktigt bra sajt och en webb-butik där man kan köpa i stort sett allt som de släppt genom åren. Så jag passade på att uppdatera min samling med digitala versioner av alla deras bästa album för ett par år sedan.

Tjillevippen

notbugs

Vilken dag som helst…..

Chic – My Feet Keep Dancing

Kan ju berätta att jag senaste dagarna gått omkring som en liten unge i väntan på julafton. Vad är då anledningen till detta då? Jo, jag har nämligen beställt den nya Chic-boxen som Nile Rodgers släppte härom veckan, The Chic Organization, Boxset Vol. I / "Savoir Faire". Det är frukterna av ett arbete som Nile Rodgers pysslat med de senaste åren sedan han letat i arkiven och hittat både det ena och det andra. Så det är totalt 4 st CD-skivor med både tidigare ej släppt material samt lite remixar och 12”-versioner. Notera att detta är förmodligen bara första boxen i en serie då det lär finnas ännu mer material att ta av.

Kan för övrigt tipsa om både Nile Rodgers egen sajt liksom hans Facebook fanpage som jag följer slaviskt. Där får man i stort sett följa honom i hans dagliga liv och han bjuder på precis allt mellan himmel och jord, och bäst av allt är att man ju faktiskt kan kommentera och även få svar i den mån han hinner med att svara på frågor och dyl.

Hur som helst, för att återgå till min beställda box så beställde jag den från Amazon UK så snart jag fick veta att boxen släppts, men sen har de slirat fram och tillbaka med leveransdatum. Men igår damp det ner ett mail att paketet är skickat och är på väg, så inom en vecka bör det dimpa ner här. Så det blir många kvällen före julafton den närmaste veckan helt klart. Får sen återkomma med en recension när jag fått boxen och har haft tid att lyssna och läsa.

Tjillevippen

notbugs

Det finns ett liv efter Chic…..

Norma Jean Wright – Love Attack

Det här är en låt som kanske inte gjorde så mycket väsen av sig, men inte desto mindre så är det ju en del av en mycket större musikhistoria. Då tänker jag såklart på att det är en f.d Chic-sångerska som försöker stå lite på egna ben. Norma Jean provade på lite av varje efter att hon lämnade Chic och bl.a så var hon med och sjöng på Change-albumet Sharing Your Love från 1982.

För den som är intresserad av hennes produktioner ihop med Nile Rodgers och Bernard Edwards så kan jag rekommendera Chic boxen som precis har släppts. Det är den första boxen i en serie av flera med tidigare ej släppt material och udda versioner från herrarnas produktioner. Därtill följer lite material att läsa med all tänkbar discohistoria man kan önska sig. Boxen som varit Nile Rodgers lilla skötebarn under de senaste åren har jag sett mycket fram emot. Speciellt som man på Facebook kunnat följa Nile Rodgers i hans arbete med att sy ihop och leta material till den. Behöver knappast nämna att en dylik box ska beställas till det här hushållet eller? Blinkar

Tjillevippen

notbugs

Kom ju på…..

Chic – I Want Your Love

Efter att jag lagt upp förra låten kom jag ju på att där finns en recycling som jag glömde nämna. Men den är ju inte så svår att hitta för den som kan sin discohistoria för det rör sig om ett lån från Chic och deras underbara I Want Your Love.

Tjillevippen

notbugs

En avstickare till 90-talet…..

Davina –Don’t You Want It

Är egentligen inne i en period med mycket klassisk disco men här måste jag göra en avstickare och ta med en nyupptäckt favorit från 1996 som jag inte hört tidigare. Den är så enkel men makalöst effektivt bra, förmodligen på grund av sin enkelhet.

Väntar annars med spänning på resultatet av det projekt Nile Rodgers håller på med. Det är nån slags ultimat Chic-box med allt ett Chic-fan kan tänkas vilja ha. Han droppar lite info om det hela med jämna mellanrum på sin Facebooksida så för alla som har Facebook och är intresserade hittar ni honom här: http://www.facebook.com/home.php?#!/NileRodgersOfficial

Det är för övrigt inte bara info om det aktuella projektet han delar med sig av utan man får även inblick i hans vardag på ett sätt som man knappast trodde var möjligt när det kommer till en så stor stjärna som han trots allt är.

Tjillevippen

notbugs

Mystiskt Chic…..

Chic – Chic Mystique

Letade egentligen efter en annan låt från det här något underskattade albumet med Chic. Den låten jag sökte var M.M.F.T.C.F vilket betyder Make My Funk The Chic Funk. Låg och lyssnade på den i sängen idag när jag tog min middagsvila och kände att det vore en perfekt låt att ha med på bloggen. Tyvärr så finns den inte på YouTube så då fick jag ta en annan favorit från albumet som heter just Chic Mystique.

I morgon blir det nervblockader på förmiddagen, dvs jag får blockader i bröstkorgen på höger sida först, sen om två veckor får jag andra sidan och sen ska det förhoppningsvis hålla nåt halvår innan det är dags att göra om proceduren. Så det är dax för mig att gå och sova så jag orkar upp i morgon bitti och hinner duscha å så innan jag går till smärtmottagningen.

Tjillevippen

notbugs

Chicinfluerat…..

Ramona Brooks – I Don’t Want You Back

Det här var en riktigt kul bekantskap som jag inte hört förut. Men jag föll för den direkt, mycket beroende på de Chicinfluenser som så tydligt hörs genom låten. Tänker då närmast på de stråkpartier som dyker upp då och då samt basgången som ligger och driver låten i värsta Bernard Edwardsstilen. Sen är det allmänt mycket Chickänsla över hela produktionen med många smådetaljer som man norpat helt enkelt. En annan influens hittar vi i breaket då det snurrar iväg och påminner lite om klassiska Salsoulproduktioner.

Man har som sagt var lyckats peta in många olika influenser men gjort det på ett väldigt tilltalande sätt så den här låten får ett stort plus i kanten. Så nu blir det till att hitta en version med bra kvalitét som man kan rippa ner till samlingen med nyupptäckta discoklassiker.

Tjillevippen

notbugs

Nile Rodgers jammar loss…..

CHIC & Nile Rodgers Live In Paris – I Want your Love

Jag har haft lyckan att få se Chic live tre gånger men tyvärr så har jag aldrig fått se dem jamma loss som i det här klippet. Troligtvis beroende på att det helt enkelt inte funnits tid eftersom de alltid varit del av multiarrangemang av olika slag som exempelvis Stockholms Jazzfestival där jag såg dem första gången sommaren 2003.

Börjar faktiskt bli dags att leta upp ett lämpligt arrangemang där de spelar kommande sommar för det var 2004 som jag såg dem sist, den gången på Wembley Arena i London. Var nyss inne och kollade på Nile Rodgers hemsida om där fanns några konsertdatum inbokade för 2010 men hittills så har de inget klart för nästa år.

Drömmen vore ju att ledningen för stadsfesten här i Eksjö nappade på idén att ta hit dem. Det är det ultimata bandet som funkar för alla åldrar och dessutom så blir det alltid en sån underbar folkfeststämning på deras konserter. Läste nånstans att det året de spelade i Roskilde blev de inofficiellt utsedda till festivalens bästa band bland festivalsmedarbetarna där.

Så även om man inte är något fan av Chic så som jag är så är det en upplevelse utöver det vanliga. Det är lite som om ABBA skulle ställa sig på scenen och spela. Alla känner igen musiken och har någon slags relation till den.

Tjillevippen

notbugs

Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs