En liten utflykt…..

Peter Jacques Band – The Louder

Det känns som det inte finns nån ände på listan över låtar som jag har att välja bland. Istället så växer den hela tiden med ett par “nya” låtar för varje låt som jag har med i ett inlägg. Fattar inte riktigt hur man hunnit med att lyssna till all den här musiken genom åren. Så här mellan tummen och pekfingret så rör det sig om ca 10.000 låtar som man kan i ryggmärgen så att säga. Det är alltså låtar som jag kan artist och titel på som ett rinnande vatten. Väck mig mitt i natten och spela en snutt av valfri låt och du kommer garanterat att få ett svar. (Kommer säkert att få äta upp det uttalandet) 😉

Sen kommer alla mer “vanliga” hits å annan musik som man utsatts för och då kan vi nog tiofaldiga antalet fast då är det risigare med att pricka artist och titel vid avlyssningen. De 10.000 låtarna jag talat om först och som sitter i ryggmärgen är för övrigt min egen favoritmusik vi talar om, och det är då mest disco, funk, house, techno å annan sån musik som man kan dansa till.

Nog om detta, nu ska jag istället ta med er på en liten utflykt i Västervik 1980. Vi ska ta oss en promenad från Stora torget upp till Mayday helt enkelt. (För läsare som inte vet vad Mayday är föreslår jag en läsning av sidan “Om” på bloggen samt en titt på tidigare inlägg.) Nu åter till vår utflykt 1980. Föreställ er en varm sensommarkväll och klockan har precis krupit förbi 21-snåret då vi börjar vår promenad. Humöret är på topp och vi ser fram emot en helkväll med dans, flörter och span efter den där söta tjejen/killen som vi suktat efter så länge.

Överblick V-vik med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Mayday Club låg i en gammal bilhall uppe i Allén vid infarten till Västervik helt enkelt. Det var nog en klok idé att lägga ett sådant ställe på en plats där det inte fanns alltför många grannar som kunde klaga. Nackdelen var att det var en bit att traska, det var lixom aldrig läge att ta med sig cykeln när man skulle på disco utan det var transport till fots som gällde.

Men om vi börjar vår lilla promenad vid Stora Torget så har vi först uppförsbacken längs Storgatan att avverka. Den leder oss sedan förbi kyrkogården och stadsparken som flankerar gångvägen på var sin sida. Vi kommer så fram till Corner som finns än idag och som vuxit till sig rejält jämfört med när de öppnade i slutet på 70-talet. För den som inte är så bevandrad i Västervik kan jag berätta att Corner är Sveriges bästa hamburgerrestaurang. De har helt enkelt Sveriges godaste hamburgare och de smakar än idag likadant som de gjorde 1980.

Ska vid tillfälle ta och fördjupa mig i ämnet Corner tror jag och se om man kan få till nåt intressant blogginlägg av det hela. Men nu fortsätter vi vår vandring upp mot Mayday och vi har nu klarat av den långa backen från Stora Torget och passerar Shell-macken som finns än idag. På andra sidan Allén ligger det radhusområdet där jag bodde under min tonårstid och fram till jag flyttade hemifrån i slutet av 80-talet. Nu har vi så en lång raksträcka framför oss som kantas av bostäder, äldreboende och så småningom korsar vi Albert Tengers Väg.

Efter ännu en bit av bostäder och gammal industrimark så är vi framme vid Skotten som ligger på höger sida. Det är nu som det hela börjar bli intressant. Vi kan nämligen i fjärran höra ett svagt dunkande, men det går ännu inte att urskilja vad det är som dunkar.

Dags att byta illustration och gå över till en lite mindre karta som beskriver den sista biten fram till Mayday.

Flygbild övre Allén med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Har i något tidigare inlägg berättat lite om Skotten. Det var KF’s lågprisbutik och var en av de första lågprisbutikerna i Västervik. Där Skotten då låg ligger nu en leksaksaffär som heter Janne Banan. Skotten i sin tur håller numera till i en nybyggd livsmedelslada som ligger där Volvo (Karlbergs Bil) låg på den tiden.

Men för att återgå till vår lilla vandring anno 1980 så har vi lite drygt hundra meter att gå från Skotten fram till Essomacken (numera Statoil) och det är nu det börjar hända saker. Man kan nämligen börja ana vad det är som dunkar på avstånd och diskussionen om vilken låt det är som spelas är i full gång. Efter en liten bits promenad, i höjd med Volvo (Karlbergs Bil) så är saken biff, det är den här gamla favoriten som lockar stadens ungdomar likt flugor kring en saftindränkt sockerbit en varm sommardag.

 

Diana Ross – Upside Down

Ja, det är inte så länge sen jag hade med den här låten men idag är den med för att illustrera själva upplevelsen på vår lilla promenad.

Nu är det inte så långt kvar och vi är nu alla ivriga att komma fram till målet då vi passerar AB Bil & Gummi (Opel), Engströms Bil (Volkswagen, Audi) för att så nå fram till målet Mayday Club.

I början var Entrén på baksidan av den f.d bilhallen där Mayday låg, men senare kom den att flyttas till framsidan, men det var om jag inte minns fel efter att stället bytt ägare och namn till Life Is Music.

Nåväl, vi är nu framme vid vårt mål och har traskat lite drygt 1,6 km sedan vi startade från Stora Torget. Hade vi startat uppe i Allén, kring kvarteren där jag bodde på den tiden, hade sträckan slutat på dryga kilometern. Men nu när vi är framme så återstår bara att passera det nålsögat som består av entrévärdarna.

Som tur är så är de på gott humör idag och bryr sig inte om att kolla ålder eller hänga upp sig på nån annan detalj som kan förvandla kvällen till ett rent fiasko för vårt sällskap. Så nu är det bara att ta de sista stegen in i drömmarnas palats och låta oss förföras av det massiva ljudtrycket från de två jordbävningshornen, signerade Cerwin Vega, och bländas av den stora ljusrampen som hänger över dansgolvet. Kvällen är vår och allting är möjligt!!!!

Vill avsluta med att be om ursäkt för den namnförvirring som uppstått vad gäller bilhandlarna som avhandlas längs vår promenad. Har inte varit riktigt konsekvent där då jag kallat Karlbergs Bil för bara Volvo medan övriga bilhandlare fått stå med sina firmanamn utan vidhängande bilmärken. Men jag har i alla fall i texten försökt reda ut det hela så gott det går.

Nu ser vi istället fram emot en riktig helkväll på dansgolvet, och vem vet, kanske man kan få dansa en tryckare med den där söta tjejen/killen som man spanat på så länge?

Tjillevippen

notbugs

Disco av bästa märke…..

Sinnamon – Thanks To You

Har faktiskt skrivit om den här låten i ett tidigare inlägg, men den gången hade jag inte med själva låten då inlägget handlade om en annan låt så att säga. Men idag så kände jag mig lite allmänt nostalgisk och då passar den här låten perfekt. Har många associationer till den här låten men den första jag kan komma på är när kompisen och jag hade tagit bussen till Linköping för att handla skivor och han köpte just den här tolvan. Året måste ha varit 1982 eller möjligtvis 1983 eftersom den här skivan släpptes 1982.

Det var för övrigt ett av de stora äventyren man hade som boende i lilla Västervik, dvs att åka till Linköping och gå på stan och handla skivor å kläder. Där fanns det ju dessutom McDonalds, något som jag idag inte riktigt kan se tjusningen med, men då var det på något vis skapelsens krona även om hamburgarna på Corner hemma i Västervik var och är mycket godare.

Kan inte påstå att jag tyckte klädutbudet var nåt speciellt heller utan det enda som egentligen var nåt att ha och dessutom var väldigt bra var utbudet av skivaffärer. Där kunde man lätt gå runt de olika affärerna och grotta ner sig i vinylbackarna utan nån tanke på klocka eller mat. Tyvärr så har jag glömt vad de olika skivbutikerna hette, men en minns jag låg bara ett stenkast från McDonalds. Sen låg den butiken, där kompisen köpte Sinnamon, i närheten av en kyrka.

Normalt sett så åkte man enklast med tåg till Linköping så jag vet inte hur det kom sig att vi åkte buss, kanske var det en prisfråga då jag kan anta att tåget kostade något mer. Idag så har de visst väldiga problem med tågtrafiken mellan V-vik och Linköping så många turer får köras med buss i stället. Hoppas bara det löser sig så att bussarna inte blir en permanent lösning och tåget läggs ner helt.

Nu var det ju inte allför ofta som man åkte på dylika utflykter eftersom man hade en begränsad budget. Dessutom så sköttes väldigt mycket av skivinköpen via postorder från många av de små distributörer som vände sig direkt till DJ’s. Sen hade vi en riktigt bra skivaffär i Västervik även om den primärt var inriktad mot rock. Men killen som hade affären hade väldigt bred musiksmak så han var aldrig främmande för att ta hem  disco, funk eller vadhelst annat vi önskade.

För att inte förvirra så kan jag tillägga att det fanns ett otal skivaffärer i V-vik genom åren, bl.a Björns Musik, men det är inte den jag syftar till utan den som först låg på gamla norr mittemot Kon-ti-to i en källarlokal, sen flyttade den till Storgatan där Björn Klippare låg, för övrigt den frisör som jag alltid klippte mig hos.

Hur som helst så köpte jag ganska snart själv ett exemplar av Thanks To You och den står än idag i min skivhylla bland alla andra gamla nostalgibärare.

Tjillevippen

notbugs