Lite D-Train-känsla…..

Direct Drive – Pass The Paper (Extended)

Kämpar just nu med en enorm trötthet i kroppen så allt går på långt under halvfart för tillfället. Men jag tog mig i kragen för en stund sen och bestämde mig för att lyssna på lite musik för att på så sätt försöka få lite mer energi. Då hittade jag en hel drös med låtar som jag aldrig hört innan men som helt klart passar i min samling. Har därför börjat ladda hem de bästa av de låtarna så jag kan ladda min MP3-spelare och få lite skön sommarlyssning när jag får lite ork så jag kan gå ut och gå.

Den här låten ger mig lite D-Train-känsla, mycket beroende på basen som låter som vore den tagen direkt från samma synth som användes vid inspelningen av You’re The One For Me. Det är nästan så man tycker att det är dags för en revival av den typen av sound. Börjar bli lite less på det dansgolvssound som produceras numera då det mest bygger på effekter som ska göra sig bra i de processorstyrda ljudsystem som sitter ute på klubbarna numera. Men som med det mesta så kommer det en ändring med tiden, ett gott tecken på det är ju t.ex Richard Cutmore som tagit till sig det bästa av 90-talsremixarna och utifrån det skapat sig en egen stil som låter helt underbart.

Tjillevippen

notbugs

Dags för en tågresa…..

D-Train – Don’t You Wanna Ride (the D-Train)

Det är egentligen helt makalöst hur många bra låtar herrarna James “D-Train” Williams och Hubert Eaves III spottade ur sig när de var på topp. Kan tänka mig att ledningen på Prelude Records var rätt nöjda med att ha den här duon i sitt stall.

Samtidigt som jag sitter och skriver det här inlägget bläddrar jag runt på YouTube och hittar en massa andra gamla Preludeklassiker och en av mina absoluta favoriter måste jag bara ta med här och nu.

 

Passion – Don’t Stop My Love

Intressant omslag minst sagt. Till min tolva är det bara ett vanligt svart öppet omslag. Fast jag kan ju säga att jag hade köpt tolvan oavsett hur omslaget ser ut för låten är så uttans bra så jag knappt finner ord att beskriva hur bra jag tycker den är. Den är på nåt vis essensen av hur en Preludelåt ska låta. Extremt snygg produktion, slick, suggestiv och varenda ton sitter där den ska.

Tjillevippen

notbugs

3 x Prelude Classics…..

D-Train – You’re The One For Me

This is the first of three classic Prelude tracks that i felt that i had to revisit. They are all special in the sense that they pretty much set the standard on how dance music should really sound in the early 80’s.

Gayle Adams – Love Fever

I can still remember when i was a teen and anytime i saw a record with the characteristic Prelude label i got really excited. In retrospect i can’t say that there were that many bad productions coming from this legendary label. Instead it was pretty much a label that promised good quality dance music. Music that also evolved the dance music by using synthesizers in a much broader fashion than we had seen before.

Sharon Redd – Beat The Street

I have a quite clear memory of this song as it was used in a swedish tv-show called “Jacobs stege” which was broadcast on national television in Sweden from 1985 to 1988. It was hosted by the late Jacob Dahlin and he had a particular interest in Soviet and modern Soviet/Russian culture, and remember that this was just a few years before the Soviet Union dissolved.

So he made frequent visits to Moscow with his tv-crew and one episode of his show was sort of a night life coverage with images from the streets of Moscow of the mid 80’s. As background music to this coverage he used Sharon Redd’s Beat The Street, and ever since i always see the images of the streets of Moscow in my mind whenever i hear this song. I guess it stuck to me so strong just because Beat The Street was one of my favorite tunes in the early 80’s.

Well, this was three true Prelude classics and these three songs in my opinion are the most emblematic songs that was released on this label.

Tjillevippen

notbugs

Amazing…..

Sneaky Sound System – When We Were Young (Shazam Remix)

Shazam is a young DJ/Remixer from Perth, Australia. He’s done a lot of interesting stuff that I’ve come across the last year or so. This one i hadn’t heard before but it has this wonderful 80’s feeling somehow. The bass line reminds me a bit of D-Train. In the swedish version of this blog that I wrote before I had a couple of his remixes/productions and I will probably repost them here just because they are so good. What the heck, let’s play another one right away.

MUNK – Down In L.A. (Shazam Version)

If you have a pair of Cerwin Vega speakers around I’ll suggest that you play this song LOUD and you’ll be more than happy of the result. The bass line in this song is even more D-Train like than in Sneaky Sound System’s song. What i find quite amazing is that Shazam is only 17 or 18 years old. It’s like he has sucked up all the good parts from the retro heap and reassembled them into an updated version of the 80’s.

Tjillevippen

notbugs

Toney Lee x 2…..

Toney Lee – Love So Deep

Den här mannen gjorde i stort sett bara två låtar som gjorde något avtryck på mitt musikminne, dels Love So Deep och Reach Up. Stilen påminde inte så lite om James ”D-Train” Williams skapelser och då tänker jag främst på den fläskiga syntbasen som driver låten framåt. Av de två låtarna föredrar jag nog Reach Up som har lite melodi över sig så därför tar vi och kollar in den nu. Hittade dessutom en riktig video till den vilket är extra kul.

 

Toney Lee – Reach Up

Den här låten tillhör förresten nog en av de mer samplade låtarna från den tiden. Det räcker att kolla in Phats & Small och deras Turn Around där man plockat hela vokalpartiet från just Reach Up. Finns ett otal andra låtar där den fått sätta till både vokala och instrumentala delar, en del har blivit lyckat medan andra varit mindre lyckade.

Själv så minns jag väldigt väl hur glad jag var i att spela loss introt i Reach Up de gånger man riggat upp ett PA nånstans för en spelning. Ja, och som vanligt så blir det gottigast i ett par Cerwin Vega. Jag vet att jag låter som en skiva det blivit hack i när det gäller mitt missionerande för just Cerwin Vega. De må inte ha det “bästa” ljudet men de har den “bästa” känslan, och för min del så är det bra mycket viktigare än att ha raka frekvenskurvor å annat lafs. Dessutom är de ikoniska i det att de är synonyma med basmuller och näst intill fanatiska fans och jag antar att jag kan räknas in i den gruppen då jag tjurskalligt vägrar låta ändra på min uppfattning om vilka lådor som ger gottigaste stämningen på dansgolvet. 😉

Tjillevippen

notbugs