Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs

Lite Chic-kunskap…..

Chic feat. Slash – Le Freak

Tja, så ska vi då ha lite Chic-kunskap idag. Tänkte bjuda på lite blandade småfakta om bandet och speciellt då dagens uppsättning.

– Gerardo Velez som spelar percussion har ett förflutet som percussionist åt Jimi Hendrix. Om ni kollar in Jimi Hendrix uppträdande från Woodstock så får ni se en energisk Gerardo försöka ta åt sig lite av rampljuset.

– Sylver Logan Sharp som är en av två sångerskor idag är den sångerska som varit med flest år i gruppen. Varken Alfa Anderson, Luci Martin eller Norma Jean Wright sjöng i Chic lika länge som hon. Sen hävdar många att originaluppsättningen var mycket bättre men jag ser det som att Chic är större än de ingående delarna och Sylver Logan Sharp har hittat sin roll perfekt i min mening.

– Omar Hakim som spelar trummor är den som står bakom det nyskapande trumspelet på David Bowies Let’s Dance, ett album som naturligtvis Nile Rodgers producerade.

– Låten Le Freak kom till i affekt kan man säga. Från början gick textraden som så här. Aaaaahhh Fuck Off, och anledningen till detta var att Nile Rodgers och Bernard Edwards inte fick komma in på Studio 54 när Grace Jones skulle spela trots att de blivit lovade att stå på gästlistan. Så då gick de hem och snickrade ihop en låt och sjöng Aaaaahhh Fuck Off, men då de insåg att låten hade potential så ändrade de texten och resten är musikhistoria.

Ja, det var dagens lektion i Chic-kunskap, får se om jag återkommer till ämnet nån gång framöver.

Tjillevippen

notbugs