En riktig Maydayklassiker…..

Spargo – You And Me

Jag kan än idag känna flåset från jordbävningshornen på Mayday när jag hör introt på den här låten. Man kan nämligen förledas att tro att det inte är nåt direkt tryck i bottnen på den när man lyssnar i mer ordinära högtalare. Men släpp då loss den i en riktig Cerwin Vega-anläggning och du kommer att bli mäkta imponerad. Det är ett sånt grymt tryck, mycket tror jag beror på att det är så koncentrerad energi i varje taktslag så det väger upp bristen på direkt hörbar lågbas. Vet inte om det där jag nyss skrev har någon bäring i verkligheten men det kändes i alla fall vettigt.

Hur som helst så var den här låten en stor favorit på Mayday Club i Västervik
sommaren 1980 när vi ungdomar i Västervik blev bortskämda med den bästa musiken och det bästa ljudet. Så ingenting som kom efter skulle någonsin göra oss lika imponerade som vi blev första gången vi klev över tröskeln till det magiska disco-palatset Mayday Club.

Det lutar åt att det här blir det sista inlägget på svenska på bloggen, har nämligen bestämt mig för att bredda målgruppen genom att börja skriva på engelska. På så sätt hoppas jag komma i kontakt med fler likasinnade och därtill få lite mer input på det jag skriver.

Anledningen till att jag från början inte valde att skriva på engelska var att bloggen hade ett lite annat syfte från början. På den tiden var det mest en slags krönika över gamla minnen jag har från mina tonårsår, men med tiden så har den typen av inlägg blivit färre och färre och det har mer kommit att handla om musiken.

Men det enda som sker i nuläget är således att jag skriver inläggen på engelska, för övrigt är tanken att det ska se ut som tidigare. Får se om jag eventuellt framöver gör någon smärre grafisk förändring, men huvudet med Maydayloggan och jordbävningshornen plockar jag aldrig bort, det är min logotype och den är jag så grymt nöjd med att den tänker jag fortsätta med så länge jag kan.

Men nu väntar lite mindre kul uppgifter som att uppdatera min “Om-sida” på bloggen, dvs översätta den, får förresten se om jag kanske skriver om den helt. Ja, mycket småpill väntar så räkna med lite stök och bök närmaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

P.S Min signaturfras Tjillevippen kommer inte försvinna utan den får eventuella engelskspråkiga läsare helt enkelt lära sig leva med. D.S

Annons

Hur mycket får man stjäla…..

Shearon – Inside, Outside, In (Club Mix)

När jag hör den här undrar jag hur de har lyckats baxa den här ut på marknaden rent upphovsrättsmässigt. Det är ju musikaliskt en ren ripoff på Millie Scotts Prisoner Of Love. Vad som sen är lite småkul är att det hela är producerat av en herre som var inblandad i Boney M’s och Milli Vanillis framgångar, Helmut Rulofs heter han. Ja, det säger väl en hel del om hur de har tänkt när de gjorde den här rena kopian på en av mina favoritlåtar från 1986.

 

Millie Scott – Prisoner Of Love

Måste ju ta med originalet när vi ändå är igång för att ni ska få tillfälle att höra den rent makalösa likheten mellan dessa två låtar. Nu ska jag för övrigt passa på och säga att jag på intet sätt tycker att Shearons “kopia” är dålig, tvärtom så har den sina kvaliteter som skiljer sig från originalet även om det inte på något sätt är nyskapande. Men jag kan ändå inte låta bli att få en dålig smak i munnen när jag stöter på såna här låtar.

Det är lixom en sak att influeras, som i exemplet jag hade igår med Ramona Brooks, eller att göra en cover på en låt, men när man gör en ren ripoff så känns det lixom lite tråkigt oavsett om resultatet blir bra eller ej, och då ska ni veta att jag är väldigt liberal när det kommer till upphovsrättsfrågor. Men jag ser det mer som att det är ett billigt sätt att försöka slå mynt av en framgångsrik formel istället för att influeras och skapa något nytt.

Det är dock en svår avvägningsfråga som inte alltid är så solklar att tolka och därför tycker jag att man hellre ska fria än att fälla, så därför så bör det vara fritt att laborera på dylikt vis även om det ger lite dålig smak i munnen. Det är lite som att sitta och rapa högt på en fin middag, man gör det bara inte, men om man gör det så får man räkna med skammen som följer inlusive risken att man inte blir bjuden nästa gång.

Tjillevippen

notbugs

Söt smärta…..

Dexter Wansel – The Sweetest Pain

Det här är mannen som är mästare på att göra slick och classy disco. Hans styrka i produktionerna är oftast de underbara körerna som smakar som en riktigt god glass en varm sommardag. Behöver nog inte använda så många mer ord för jag tycker låten talar för sig själv alldeles utmärkt bra.

Tjillevippen

notbugs

En gammal favorit i ny tappning…..

Bob Baldwin feat. Jocelyn Brown – Somebody Else’s Guy

Vet inte hur många gånger jag nämnt det, men Jocelyn Brown är min absoluta favoritsångerska alla kategorier. Hennes största egna hit var ju just den här låten och då är det lite kul att hon sjunger den i en lite annorlunda tolkning i det här klippet. Det visar på henne storhet och bredd att kunna ge hela låten en lite mer laid-back-känsla. Så högst på listan över liveframträdanden jag vill se är nog en konsert med Jocelyn Brown, det skulle vara en riktigt höjdare. Har ju sett en hel del klipp på YouTube som alla är av ståpälskaraktär när det gäller hennes framträdande.

Tjillevippen

notbugs

Chicinfluerat…..

Ramona Brooks – I Don’t Want You Back

Det här var en riktigt kul bekantskap som jag inte hört förut. Men jag föll för den direkt, mycket beroende på de Chicinfluenser som så tydligt hörs genom låten. Tänker då närmast på de stråkpartier som dyker upp då och då samt basgången som ligger och driver låten i värsta Bernard Edwardsstilen. Sen är det allmänt mycket Chickänsla över hela produktionen med många smådetaljer som man norpat helt enkelt. En annan influens hittar vi i breaket då det snurrar iväg och påminner lite om klassiska Salsoulproduktioner.

Man har som sagt var lyckats peta in många olika influenser men gjort det på ett väldigt tilltalande sätt så den här låten får ett stort plus i kanten. Så nu blir det till att hitta en version med bra kvalitét som man kan rippa ner till samlingen med nyupptäckta discoklassiker.

Tjillevippen

notbugs

Lite fel dag, men vad gör det…..

Love And Kisses – Thank God It’s Friday

Ja, som sagt var, det är lite fel dag att ta med den här låten på, men det struntar jag i för den är så uttans bra att jag vill ha med den här och nu. Extra kul är att det är lite video till låten med den äkta discokänslan från slutet på 70-talet. Den här låten skulle jag vilja pilla in i en kategori som jag kallar “Glitterdisco”. Det finns en samling låtar som har en speciell glittrig känsla och den här tillhör absolut den kategorin.

Men inte nog med att det är en bra låt, den är ju dessutom titellåt till filmen Thank God It’s Friday som var en av alla filmer som slogs om uppmärksamheten i slutet på 70-talet. Just den filmen har kommit lite i skymundan av Saturday Night Fever som ju var den stora blockbustern i kategorin. Personligen så gillar jag Thank God It’s Friday som film för den är dels så dålig så den är bra och sen så är det så mycket bra musik i den.

Fick tag på den på VHS för många år sen och det är nog dax att digitalisera den så man har den sparad på lite smidigare format. Helt klart är att det är en kultklassiker som kan rekommenderas om du är sugen på disconostalgi av den högre skolan. Dessutom så är den rätt rolig för att den innehåller så många banala och rent ut sagt fjantiga scener så man kan inte låta bli att dra på smilbanden.

Tjillevippen

notbugs

Favorit i repris…..

Spirits – Don’t Bring Me Down (Original Club Mix)

Är lite “off” för tillfället så det mesta går lite på halvfart. Så därför bjuder jag idag på en favorit i repris, en låt som jag nog aldrig kommer att tröttna på. Blir alltid väldigt partysugen när jag hör den och den väcker många nostalgiska minnen från tiden då jag bodde i Sthlm. Iofs så trivdes jag inte med att bo där men trots det så hade man ju en del kul med tanke på det stora nöjesutbudet. Men även där saknade jag ibland den familjära känslan som trots allt brukar finnas när man går ut på mindre orter. Dock så kompenserades bristen på familjär känsla av den underbara musik som spelades på de ställen jag oftast gick på. Så det är nog mycket därför jag ser tillbaka på den tiden med ett lätt nostalgiskt rosa skimmer.

Tjillevippen

notbugs

Året börjar bra…..

Collapse – My Love (Atmosphera Mix)

Måste säga att det här året börjar riktigt bra när man hittar såna gamla bortglömda favoriter som den här låten. Har aldrig haft den själv på vinyl utan bara på en kassett med en inspelning från nåt av alla de radioprogram som matade ut ny dansmusik i början på 90-talet.

Tjillevippen

notbugs

Gissa vad det här ska leda till…..

Toni Smith – Ooh I Like The Way It Feels

Håller på med research till ett lite längre inlägg som ska handla om något speciellt som ligger mig nära om hjärtat. Har klurat på det inlägget i månader men det är först nu som det börjar utkristallisera sig i några mer konkreta former. Hur som helst så är låten i det här inlägget något av en ledtråd till vad det hela handlar om så den som först kan klura ut vad det är får en guldstjärna på axeln. Svar kan mailas till adressen som följer.

Tjillevippen

notbugs

Diana kommer ut…..

Diana Ross – I’m Coming Out & The Boss

Inte nog med att Diana kommer ut, hon gör det med chefen oxå. 😉 När jag ser det här klippet så inser jag att det hade nog varit rätt kul att vara där och se det live. På den tiden så var hon ju fortfarande väldigt fräsch. Nu kanske man inte kan kräva det av henne idag med tanke på åldern, det har trots allt gått nästan 30 år sen den här videon spelades in.

Tjillevippen

notbugs