Lite nattmusik…..

Incognito – Giving It Up (Uplifting Club Mix)

En gammal Café Opera-favvis från 1993, dvs samma år som jag flyttade till Stockholm. Blev dock inte långvarig som storstadsbo utan flyttade tillbaka till Eksjö 1995. Trivs bättre här, kan lixom inte förstå tjusningen med storstaden när allt man behöver i livet går att få i mindre skala, något som jag tror är ganska bra för det själsliga välbefinnandet i längden.

Tjillevippen

notbugs

Västerviksnostalgi…..

Ray Parker Jr. – Still In The Groove

Har fortfarande inte åkt hem till Eksjö utan befinner mig fortfarande hos mina föräldrar i V-vik där jag så sakta kurerar den eländiga förkylning som jag åkt på. Blev väldigt nostalgisk när jag kom att lyssna på den här favoriten som jag haft med på bloggen tidigare. Men denna gången beror nostalgin på att jag från mina föräldrars balkong kan se Norra Högstadieskolan som jag gick på i början på 80-talet. Skolan har sedan dess bytt namn och heter numera Ellen Key-skolan, ett namnbyte vilket jag tycker är lite smålarvigt.

Men för att återgå till nostalgin så är det många minnen som kommer tillbaka när jag både hör låten och ser min gamla skola där vi hade så mycket kul grejer för oss under den tid då man inte satt på lektion. Bland annat fanns där suveränt långa korridorer med stengolv som var perfekta för att åka skateboard och enhjuling på. Sen hittade vi på alla möjliga andra kul grejer varav en del finns beskrivet i tidigare inlägg från 2008.

Tjillevippen

notbugs

En doft av 90-tal…..

Mary J Blige – Mary Jane (All Night Long) (Bottom Dollar House Vocal)

Den här låten har ett helt underbart intro som riktigt kickar igång låten 1:35. Bottom Dollar-gänget snickrade ihop en hel drös med grymt bra remixar under den tiden de var aktiva i mitten på 90-talet. Var precis inne på Discogs och såg en hel drös med andra intressanta remixar de gjort men som jag faktiskt inte hört, så det blir att försöka hitta några av dem och se om det är något som passar bloggen.

Men under tiden får ni nöja er med den här favoriten som snurrade i bilstereon friskt sommaren 1995, en sommar som för övrigt var rätt körig i ordets rätta bemärkelse. Flängde mellan Stockholm, Eksjö och Göteborg var och varannan dag. Dels så höll jag precis på att flytta tillbaka från Stockholm till Eksjö och dels så hade jag en fling med en tjej i Göteborg som gjorde att jag var en del på den kanten av Sverigekartan.

Fast det gjorde inget att ligga så mycket på vägarna, för det var en fin sommar och jag hade drösvis med kassetter med bra musik liggandes på passagerarsätet ihop med tusen andra saker så varje gång nån skulle åka med och sitta fram så var det ett evigt bökande med alla prylar som låg där.

Numera är jag bilfri och musiksamlingen får ju numera plats på en yta som är mindre än ett kassettband så utvecklingen har helt klart gått framåt. Ja, jag anser att det är en frihet att inte ha någon bil. Finns få tillfällen då jag verkligen behöver en bil, det enda jag kan komma på så här på rak arm är när stora grovsopor ska transporteras till återvinningsstationen. Alla andra retursopor tar man ju med sig och lämnar till de mindre återvinningsstationer som finns runt om i stan. Då får man en extra promenad, något som jag verkligen behöver emellanåt.

Finns sen tillfällen när jag är riktigt dålig i kroppen och behöver transportera mig inom stan, men då finns det ju taxi, och det är sällan jag funkar som bilförare i de lägena, så en egen bil hade kvittat ändå. Om man ser till vad det skulle kosta med en bil totalt sett så är det inte så farligt dyrt att åka taxi. Vad många sällan tänker på är att en bil handlar inte bara om bensin utan även underhåll och kapitalkostnader. Att då få en bil med chaufför för drygt 60:- för en resan inom stan är inte så dyrt om man tänker efter.

Tjillevippen

notbugs

Jag har fått en ny favorit…..

Atlanta – More Than Funky

Hade egentligen planerat att ta en liten middagslur då jag är rätt trött idag. Har varit i Nässjö på förmiddagen och provat ut nya glasögon. Hade lixom bestämt mig för att prova på en lågprisoptiker den här gången och ingen av de två optiker vi har här i Eksjö faller inom den kategorin. Så då bidde det Specsavers som finns i Nässjö vilket inte ligger längre bort än att man tar bussen dit på lite drygt en halvtimme.

Så nu är det bara att vänta på besked att mina nya glasögon ska bli klara vilket beräknas ske inom två veckor, sen får jag ta en ny utflykt och åka över och hämta dem. För den som undrar lite om vad ett par glasögon kan gå på hos Specsavers så kostade mina 1325:-.

Båge 595:-
Antireflex + Repskyddsbehandling 600:-
Två års drulleförsäkring 125:-
Synundersökning 5:-

Lite skillnad mot mina gamla superdesignade glasögon med titanbåge som jag fick ge 5.500:- för en gång i tiden, fast dem har jag nu haft i 13 år så det var dags att byta. Har märkligt nog fått bättre syn på ena ögat vilket har fått mig att tro att jag fått sämre syn på det andra vilket inte var fallet. Däremot så har brytningsfelet jag har ändrat sig lite så där behövdes en justering.

Ja, det var lite om mina glasögonaffärer, inte så mycket discoglamour över det, men so what, det är min blogg så då får ni räkna med att det kan bli lite sånt ibland. Men jag försöker hålla mig till musiken i första hand och då är den här låten ett kalasexempel på hur man hela tiden hittar nya favoriter. Den här hörde jag såklart på nätradion Funk365 som jag skrev om igår. Ett riktigt glädjepiller som får en på bra humör nu när det är så mörkt och grått ute.

Tjillevippen

notbugs

På resande fot…..

Kim Beacham – Trouble (Club Mix)

Befinner mig för tillfället i Västervik där jag är och hälsar på mina föräldrar. Har inte blivit att jag har kunnat åka hit under ett par månader eftersom jag inte varit i form. Men nu så är jag här en vecka men märker att orken är inte vad den borde vara alla gånger.

Fast idag på eftermiddagen så gick min mor och jag på en hyfsat lång promenad här i centrum där de bor. Vi var dock inte nere vid vattnet för det blåser så mycket både i fiskarhamnen som i stora hamnen nu. Men det var en intressant runda vi gick för det är så mycket som har förändrats genom åren. Bl.a var vi och kollade in Mejeriet som är det nya Ungdoms- och Kulturhuset här i staden.

Det var otroligt fint och stora lokaler, ett mysigt litet fik, egen liten biograf, nio replokaler och så en stor danslokal för dans och teater. Fanns sen en massa andra smålokaler för föreningar osv. Så det får jag säga är en rejäl satsning på ungdomarna. Hemma i Eksjö ville man ju precis nyligen lägga ner Spelverket som är vår motsvarighet till Mejeriet.

Vad som var lite kul, var att vi träffade en av fritidsledarna som var på Centrumgården på ”min” tid när jag var tonåring. Centrumgården var den tidigare stora fritidsgården här i Västervik där jag en gång började min karriär som DJ.

Får se om jag får möjlighet att blogga något mer under min vistelse här. Annars så blir det närmast på lördag när jag är hemma igen som det kan tänkas bli nåt. Men det hänger oxå på hur formen är efter resan hem. Men för er som följer bloggen regelbundet kan jag rekommendera att ni prenumererar på den via RSS, då behöver man inte gå in på sidan hela tiden för att se om det kommit något nytt utan man får en notis om det i RSS-flödet. Ska vid tillfälle skriva lite mer om hur det fungerar, använder det själv väldigt mycket för att följa olika bloggar och hemsidor.

Tjillevippen

notbugs

Ett av tidernas bästa intron…..

Total Contrast – Takes a little time

80-talet var decenniet då de feta basgångarna härskade inom dansmusiken. Den här låten är ett perfekt exempel på hur hela låten är uppbyggd kring den underbart livliga basslingan. Samtidigt så låser man sig inte vid grundslingan utan tidvis så fungerar basslingan mer som ett stöd till melodin precis om en traditionell låt. Men själva grunden är den slingan som låten börjar med och som fått mig att sätta den rubrik jag gjort på det här inlägget. Förmodligen så kommer jag de närmaste dagarna komma på ett helt gäng andra låtar som oxå platsar i kategorin tidernas bästa intron, det brukar bli så när man gör dylika uttalanden.

Känns annars som man är på Gran Canaria undantaget att jag är lika stel och öm i kroppen som jag brukar vara här hemma. Men när jag var på stan förut för att handla så var det nästan som att förflyttas till Playa del Ingles eller nån liknande turistort. Turister överallt och alla butiker belamrar trottoarerna med allehanda prylar som de vill locka in folk i butiken med.

För övrigt så brukar Eksjö vara en extremt cykelvänlig stad och i stort är den väl det nu oxå om man undantar de centrala delarna. Vi har fina breda cykelbanor som går lite på korsan och tvärsan, men nu har de mer eller mindre ockuperats av turister som förmodligen fascineras över de fantastiskt breda trottoarerna de vandrar på, ovetandes att trottoaren ligger typ två meter bredvid och att den breda väg de traskar fram på faktiskt är en cykelbana.

Men jag ska inte klaga, det är ju trots allt ett otroligt bra tillfälle att iaktta människors beteenden och det är ju en av mina absolut roligaste fritidssysselsättningar. Så istället för att stressa sig genom stan så bör man ta tillfället i akt att studera alla människorna och fundera över var de kan komma ifrån, vart de är på väg, vilka förväntningar har de på den här dagen osv. Har en hel packe med sådana intressanta frågor som jag brukar försöka bocka av och besvara utifrån min egen fantasis tolkningar. Jag har några vänner plus min äldsta syster som oxå brukar tycka det här är en väldigt rolig fritidssyssla och jag misstänker att det finns många fler än vi som tycker det är roligt att försöka svara på de där frågorna man har men aldrig får något svar på helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Arlanda, mitt stora lilla vardagsrum…..

Jennifer Lopez – Hold It Don’t Drop It (Moto Blanco Mix)

Har ju varit lite dålig på att skriva intressanta berättelser från livet på sistone så jag tycker nog att det är dax att ta tag i den saken nu. Jag åkte nyligen till Gran Canaria för en veckas vistelse i det behagliga klimatet där. Nu är jag kanske lite av den omöjliga solturisten för jag är inget vidare förtjust i för mycket sol och värme, men den historien kan vi ta en annan gång.

Istället ska jag berätta om en intressant episod från min resa dit. Jag bor som bekant i Eksjö och flyget gick från Stockholm. Så jag åkte buss från Eksjö till Stockholm, sedan tog jag Arlanda Express från Cityterminalen ut till Arlanda där jag hade bokat rum på Rest-And-Fly som är ett genialiskt koncept. Eftersom charterflygen brukar gå ganska tidigt på mornarna så är det suveränt att kunna övernatta på Arlanda för en hyfsat billig peng och på Rest-And-Fly får man ett rum med en säng och sen finns toaletter och dusch gemensamt i änden av korridoren. Konceptet är helt enkelt som en upphottad variant av vandrarhem fast med individuella rum och en lugn och tyst miljö.

Jag hade bokat mitt rum från kl 18, men det kändes som aningens tidigt att gå och lägga sig och även om jag hade med mig lite böcker att läsa så var jag inte så pigg på att sitta i det lilla rummet och läsa fram tills läggdags. Däremot behövde jag ta en dusch efter en lång varm bussresa så det fick det bli direkt efter att jag checkat in. Efter duschen så hoppade jag i mina myskläder som jag brukar gå omkring och skrota i här hemma, t-shirt, mjukisbyxor och tofflor på fötterna.

Sedan plockade jag på mig min plånbok för att leta upp en kiosk som sålde mineralvatten på flaska. Så jag klev helt enkelt ut från Rest-And-Fly till Terminal 4 iklädd bara myskläder och kände mig hur hemma som helst. Insåg då att hemkänslan sitter nog mer i kläderna än var man befinner sig, åtminstone verkar det vara så för mig. För jag tog och strosade runt och gick upp till Sky City i sakta mak och kände en väldig trivselkänsla över hela situationen. Jag är barnsligt förtjust i att iaktta människor och deras förehavande och eftersom jag själv inte var på väg någonstans så hade jag gott om tid att ägna mig åt denna favoritsysselsättning.

Så jag knatade runt och emellanåt satt jag mig på nån bänk och bara studerade omgivningen och kände en allmän trivsel, och det var då jag kom på att Arlanda funkar ju perfekt som vardagsrum. Det är lite som man befinner sig mitt i en tv-sändning och bara behöver iaktta det som händer utan att själv behöva delta aktivt i händelserna. Antar att det är just den här fluga-på-väggen-känslan som jag är så barnsligt förtjust i och det är kanske också en av anledningarna till att jag så gärna reser på egen hand för då kan man än mer obehindrat studera omvärlden och försöka tolka den.

Ja, så mycket mer hände inte utan jag använde så att säga Arlanda som mitt vardagsrum fram tills det var dags att tänka på refrängen och gå och sova. För den som funderar på att prova på dylika övningar så vill jag bara höja ett varningens finger, ifall ni finner obehag av att folk glor/stirrar på er kanske annan klädsel kan vara att föredra. Det var en och annan jag mötte som säkert undrade vad det var för en främmande fågel som traskade omkring så obekymrat i myskläder. Själv bryr jag mig inte utan bjuder på det och snarare roas än oroas när folk tittar på mig.

Morgonen därpå så var det uppstigning kl 05.30 och incheckning till flyget öppnade 06.00 och då var det väldigt skönt att befinna sig på plats och inte behöva gå upp flera timmar innan bara för att man skulle åka ut till Arlanda. Så jag kommer att fortsätta med den här varianten även vid framtida resor och bäst av allt är ju att då får jag möjlighet att trivas i kanske Sveriges största vardagsrum igen.

Tjillevippen

notbugs

Vårpromenad i Eksjö…..

Musicshake – Bells Running Away

För eventuella läsare som börjat följa bloggen först i samband med att den stöptes om till Mayday Club så kan ett inlägg som detta tyckas aningens konfunderande. Men det är inte så konstigt egentligen. Bloggen har alltid bestått av en blandning av nostalgi, nutidsbetraktelser och musiksnack. Det kommer den att fortsätta att göra även om det kan tyckas som falsk marknadsföring att då kalla den Mayday Club.

Men det har aldrig varit min intention att skapa nån direkt virtuell version av Mayday Club eftersom det skulle bli ganska så torftig efter ett tag. Utan Mayday Club är mer själva symbolen för den nostalgi som jag vill försöka dokumentera allteftersom jag hittar gamla minnen som jag finner värda att bevara och dela med mig till omvärlden.

Sen kommer jag självklart att fortsätta att försöka jaga material som har anknytning till Mayday Club, men det får ta den tid det tar helt enkelt.

Ifall ni undrar varför jag inte har nån snitsig känd låt till videoklippet idag så beror det på att jag är frustrerad över dessa skivbolag som är så stelbenta så man kan få krupp för mindre. Det ser nämligen ut som så att det inte blir några fler delar i serien Mayday Club Live. Har ju hittills rippat tre delar från kassett och lagt upp på min YouTube-kanal. Men nu när jag skulle lägga upp den fjärde delen så tog det stopp. Klippet stängdes först av en gång för att det innehöll en låt som Warner Music “äger”.

Gick då igenom resten av klippet för att se om där var fler låtar som Warner Music “äger” och fann då att ännu en låt föll inom den kategorin. Så jag klippte då bort de här två låtarna och försökte ladda upp klippet på nytt. Men vad hände då, jo, då visade det sig att Universal Music Group hade synpunkter på en av de tre kvarvarande låtarna i klippet så klippet kunde bara spelas upp i ett fåtal länder, och Sverige var inte ett av de länderna.

Så då var det ju ganska meningslöst att hålla på och klippa bort ännu en låt och stå där med ett klipp innehållande två låtar som dessutom inte var kompletta. Hade blivit aningens torftigt och det hade inte förvånat mig om det stupat på att nåt tredje skivbolag gjort anspråk på nån av de kvarvarande låtarna.

En anledning till att jag är frustrerad och framförallt irriterad på något som kan tyckas vara ett juridiskt glasklart fall är att det praktiskt och moraliskt inte är något glasklart fall. Att ge sig på en inspelning som härör från en 5:e generationens kassett och som dessutom är halvtaskigt mixad med dagens öron är lixom bortom alla proportioner. Visst, jag kan förstå deras principiella tänkande, men ser man till den praktiska verkligheten så har jag svårt att se hur mina Mayday Club Live-inspelningar skulle kunna ge något som helst ekonomiskt avbräck för inblandade skivbolag?

Tror ju knappast att någon lär rippa av dem och i sin tur börja saluföra dem. Sen är det knappast troligt att någon lär rippa dem och sen klippa ner till de separata låtarna och därefter bränna en CD och ge bort i födelsedagspresent, låtarna är ju inte kompletta helt enkelt. Jag kan helt enkelt inte komma på nåt användningsområde för dessa klipp förutom att fungera som en minnesklocka och nostalgitripp för en väldigt begränsad skara människor. Det är häri jag vill lägga in begreppet “fair use” vilket jag tycker alltför ofta trycks undan i debatten.

Att internet är världsomspännande och att saker kan få spridning väldigt fort och enkelt betyder inte att det per automatik sprids fort och enkelt. Viss information vänder sig till en begränsad krets av människor och konsumeras således av denna begränsade krets av människor. Nu kommer upphovsrättsnissarna att hojta, ja, men vi har ju faktiskt Internetkändisarna som gått från noll till att bli kända över hela världen bara genom en ynka YouTube-film. Tänk om där då skulle finnas en låt som omfattas av upphovsrätten, vi skulle ju gå miste om miljoner.

Think again säger jag bara, hade inte snubben blivit känd så hade klippet legat där och skvalpat och ingen hade märkt nåt. Blir nu snubben känd så skulle jag snarast vilja luta åt att han gjort en enorm marknadsföringsinsats åt de skivbolag som kan tänkas ha intressen i musiken han använt. För återigen tror jag inte att nån får för sig att rippa ner musiken från en sketen YouTubesnutt och låta detta vara den primära kopian i ens samling. Däremot tror jag att både en och annan tittare blir nyfiken på musiken och söker sig till iTunes, Spotify, CDON.COM eller Bengans för att införskaffa en “riktig” kopia.

Sen finns det så klart de som ger sig ut på Piratebay och letar reda på musiken där, men den gruppen skulle förmodligen ändå aldrig ha lagt ner nån energi på att införskaffa en schysst kopia i första läget. Så summan av att snubben plötsligt blir känd och skivbolagen får sin musik spelad leder ju till att de i någon form bör kunna tillgodogöra sig ökade intäkter.

Så tanken om fair use bör faktiskt inte glömmas bort, då den här skitnödiga inställningen som finns idag bara leder till frustrerade och irriterade producenter av icke-kommersiellt material som i fallet mig och min blogg. Därigenom drabbas också kulturen i form av att den icke-kommersiella kreativiteten blir lidande då dess kreatörer inte till fullo kan använda sig av vårt gemensamma kulturarv i sitt skapande.

Tjillevippen

notbugs

P.S Låten i dagens klipp är ett s.k Roalty Free-klipp som tillhandahålls av YouTube. D.S

Fler små glädjeämnen…..

Lili & Sussie – We Were Only Dancing

Inte nog med att jag fick en ny spis idag, jag fick även en liten lapp i brevlådan där jag fick veta att de ska måla om huset jag bor i under våren/sommaren. De ska påbörja målningsarbetena inom de närmaste veckorna så det ska bli kul att få lite ny färg på huset. Mitt enda huvudbry är huruvida det hela kommer att påverka möjligheterna att sitta ute på balkongen när det börjar bli säsong för sådana aktiviteter. Fast å andra sidan så vätter balkongen mot gatan så där vill de inte ha några målarställningar stående alltför länge kan jag tänka.

Har iofs oxå balkong inåt gården, men den är minimal så man får plats med typ en stol och that’s it. Det är mer av en vädringsbalkong och för övrigt så blir det så hiskeligt varmt på den sidan på sommaren så det är inget behagligt att vistas där ändå. Då är det roligare att sitta på den stora balkongen och kika på allt folk som går och cyklar förbi nere på gatan. Ja, t.o.m kungen har passerat förbi under min balkong då han var på besök här i Eksjö i slutet på 90-talet.

Tjillevippen

notbugs

Simpelt men apbra…..

K.I.D – Hupendi Muziki Wangu (You Don’t Like My Music)

Blev glatt överraskad när jag hittade den här gamla godbiten på YouTube. Trodde jag var ensam om att vara helsåld på den här baksidan av K.I.D’s It’s Hot. Själv har jag den bara på singel men ska jag vara ärlig så räcker den för nu när jag lyssnar på tolvan så känns det som att 8:52 minuter instrumentaldisco är i mesta laget.

Den här låten förknippar jag annars mest med när jag stod och vevade skivor i simhallen i Västervik. Det var nämligen så att det anordnades simdisco där med jämna mellanrum för högstadieungdomar och då fick undertecknad i egenskap av lokal DJ hoppa in och sköta musiken.

Det som var lite tråkigt var att man inte kunde ha med sig nån ljusanläggning och rigga upp i simhallen. Vatten och elektricitet går ju inte så bra ihop så det var ganska noga med vad för elektriska prylar man fick ha med sig. Dessutom så var allt som skulle kopplas till 220 volt vara tvunget att placeras i ett litet bås som låg i hörnet mellan sim- och hoppbassängen.

Då var det betydligt mycket roligare att spela skivor när det var skridskodisco på isbanan vid Bökensveds idrottsplats, det var på den tiden innan man byggt ishall. Då kunde man släpa med sig rejält med grejer och det var dessutom väldigt välbesökta kvällar. Roligast var nog när jag en gång fått ihop en riktig monsteranläggning med 10 st stora bashorn och till det ett gäng toppar varav 4 st Cerwinlådor. En bekant som hade ljudbutik stod för grejerna och hans främsta motiv för att låna ut grejerna rakt upp och ner utan nån kostnad var nog att han var väldigt sugen på att prova en liten basturbomanick som han byggt ihop. Enda villkoret var att jag och mina kompisar fick sköta allt bärande.

Basturbon som han ville testa var en liten hemgjord manick som byggde på samma princip som dbx 120A Subharmonic Synthesizer. Kan ju lugnt säga att den fick det verkligen att fladdra i byxbenen. Vad som var mer kul var att när vi spelat nån halvtimme så dök polisen upp för de hade fått klagomål från alla möjliga ställen i stan och de undrade då om vi hade tillstånd. Eftersom det var fritidsnämnden som höll i det och det var ett av deras ordinarie arrangemang så verkade hela frågan hamna i lite limbo då de inte kunde utröna om det krävdes nåt separat tillstånd eller inte. Men efter att ha försäkrat poliserna om att vi skulle sänka nivån något och att det inte skulle hålla på långt in på natten så fick vi fortsätta.

Men det allra roligaste var när jag kom hem. Då berättade min mor att kompisens mamma hade ringt. Kompisen bodde ca 2 km från Bökensveds idrottsplats och jag bodde på vägen så att säga, ca 500 meter från kompisen och således 1,5 km från Bökensved. Då hade i alla fall kompisens mamma ringt till min mor och berättat att hon kunde höra hur vi spelade musik hemma hos oss och hon tyckte att det kanske var lite i värsta laget att störa en hel stadsdel.

Kompisen hade tydligen sagt till sin mamma att han skulle till mig och vi skulle testa lite högtalare. Min mor hade iofs också hört musiken från Bökensved men visste ju vad det handlade om så när hon berättade det för kompisens mamma så blev det helt tyst i luren för kompisens mamma blev så paff så hon visste inte vad hon skulle säga. Nu handlade det ju inte längre om att bara störa en stadsdel, nu rörde det ju sig om hela stan i princip.

Men hon blev lugnad då min mor förklarade att det hela skedde under fritidsnämndens vingar så det var deras sak att hålla koll på det hela.

Själv tyckte jag att det hela var en riktig höjdpunkt för det var inte ofta man fick testa att spela alla sina favoritlåtar på fullt blås så att hela stan hörde. Det hände vid några få andra tillfällen varav ett sådant tillfälle faktiskt avhandlats i bloggen i ett tidigare inlägg.

Ja, det var tider det när man själv kunde störa hela stan utan att skämmas. Idag så är det jag själv som blir störd när det anordnas “Stadsspektakel” här i lilla Eksjö där jag numera bor. Kan det vara ett tecken på att man börjar bli äldre måntro? 😉

Tjillevippen

notbugs